Djävulskap och annat efterspel

Nyligen skrev jag om vikten att vi inom bloggosfären vårdar det som vi uppnått med vår kamp. Att uppgifter om enskilda FRA-anställdas privata liv lagts ut på nätet, som Politikerbloggen skriver om, är ett sabotage mot oss alla, som varit engagerade i kampen mot FRA. Det ger anhängare av FRA vatten på sin kvarn – det finns de som tycker att buset måste hållas efter. Med frihet följer att man också måste ta ansvar. Till ansvaret hör att när lusten att djävlas med FRA faller på, då måste man tänka på vilka andra intressen som skadas av ens tilltag. Vi som fortsätter att kämpa, genom att nu bearbeta våra internetleverantörer, vi är inte betjänta av att några – som inte tänker längre än näsan räcker – agerar så att folk i allmänhet tycker att lagen kan vara OK eftersom de i förlängningen vill att spaningen ska kunna utvidgas att även gälla all sköns brottslighet.

De är så många, som är utsatta för ”djävulskap”, vilket ungdomar roar sig med i brist på annan sysselsättning, att ropen på lag och ordning ljuder allt högre. Om inte dessa ungdomar besinnar sig, går vi än snabbare mot en polis- och kontrollstat. Arbeta konstruktivt för något istället!!! Även om jag har varit förbannat upprörd och ledsen över riksdagsledamöternas beslut, inser jag att det inte lönar sig att kasta sten eller att djävlas med enskilda politiker.

Men utmana dem på debatt i media och bloggosfären, det kan vi. Och när de sitter i TV-sofforna och brer ut sig i tidningarna för att ge sin syn på saken, får vi be om genmälen eller en debatt med dem. Det är bara att jobba på. Nu också mot internetleverantörerna. Tänk om alla skrev ett brev och ställde krav på skydd för brevhemligheten, som idag handlar om mejl och sms. Vi är ju kunder och det sägs ju att kunder har makt i dagens samhälle. Alltså om vår medborgarmakt lackat ur, måste vi pröva hur långt vår konsumentmakt håller. Även om det sägs, här i NSD, att brevhemligheten avskaffas med den nyss antagna lagen, borde det prövas om det verkligen är förenligt med våra mänskliga rättigheter enligt FN-stadgan och EU-rätten. Det är rätt patetiskt när utrikesministern talar sig varm för dessa rättigheter på Kuba i Kina och Burma, men vad jag kan se på hans blogg inte ser vad som händer här hemmavid.

Trots allt finns det riksdagsledamöter som är värda beröm. En sådan är Camilla Lindberg (fp) Dalarna, som röstade NEJ. Hon och Birgitta Ohlson, som dock la ner sin röst efter alla påtryckningar, har nu blivit bombade med blommor skrev DN om den 19 juni. Man vågar väl använda ordet ”bombade” ännu så länge, men efter den 1 januari 2009 bör man nog ta sig noga i akt. Annars kan man fastna på kroken hos FRA:s fiskande robot.som SVT Opinion hade ett debattinlägg om. Några andra som också är värda beröm är Alice Åström (v) och Marianne Berg, som förutom att de röstade Nej även begär att Konstitutionsutskottet synar saken.