måndag 8 september 2008

Hur kommer makten att slå tillbaka?

Läser SvD:s ”Bloggosfären visade sin makt” där Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och Södertörns högskola, tar till orda. Efter en redogörelse som vittnar om förmåga att se och förstå vad som hänt, slutar hon ”Nu väntar vi bara att de politiska partierna återigen ska anpassa sin syn på medborgarna till den nya verkligheten”. En from förhoppning, tänker jag, som tror mig veta att politikerna kommer att hålla fast vid bunkermentaliteten. Det gäller väl även nästa grej, datalagringsdirektivet, som ligger i pipen och som Maria Abrahamsson ordar om på Ledarredaktionens blogg. Jag delar helt hennes syn på saken – minsta möjliga till dem, som har en sådan glupande aptit på det som är vårt. MinaModerataKarameller har kollat i ordboken vad ordet liberal står för. Den sortens sökande gillar jag och vi kunde se i reprisen av Forum FRA att ords betydelse kan man inte helt bortse från.

Lyssnade sedan på reprisen den 2/9 i SVT24 av Föreningen Grävande Journalisters program Gräv 2008; avsnittet När makten slår tillbaka. Med utgångspunkt från ett exempel i Uppdrag granskning berättar Janne Josefsson och Lars-Erik Svensson hur toppen i Kommunal agerade, när de visste om att de var på väg att bli granskade. En modern typ av krigföring, säger Janne Josefsson, där granskande journalister möts av organisationens Operation vaccin. Kommunal har gett ut en bok, där man återger sin bild av skeendet. Jag behöver väl inte säja att deras versioner skiljer sig åt. Josefssons och Svenssons erfarenhet av detta exempel är att två små ord ”till alla” i researchen, kunde stjälpa allt. Det är i de små detaljerna, som maktens möjligheter ligger att komma undan kritik, då de därmed kan ifrågasätta journalisternas trovärdighet i det stora hela.

Nästa exempel handlar om hur Stockholms stadsmission, där de ansvariga (när de blir medvetna om att man är utsatt för granskning) engagerar en konsult, som tar kommandot på kansliet i organisationen. De lånar sig bl a till att engagera en tipsare, som vinner de granskade journalisternas förtroende och därför får veta sådant om det kommande programmet, som den granskade organisationen kan använda mot SVT:s journalister. Behöver jag säga att allt, som tipsaren berättat om, var gripet ur luften. Affärerna inom Statsmissionen följs sedan av Köttfärsskandalen inom Ica Maxi och (som om detta inte var nog) även skandalen vid Kärnkraftverket i Forsmark, där det visar sig att personal vid verket enligt en egen intern rapport varit onyktra i jobbet. Sedan företaget fått veta att Uppdrag Granskning var på gång, läckte man uppgiften till Aktuellt dagen innan Uppdrag granskning sändes och kunde då berätta om hur man avsåg att ta itu med problemet. Min tanke: Även om Uppdrag granskning gick miste om scoopet, kan man inte ta ifrån dem att deras grävande ledde till bot och bättring.

Den stora frågan efter detta blir: - Vad gör vi FRA-motståndare när vi möts av maktens motdrag? Vilka detaljer är det, som de kommer att använda mot oss för att vrida våra argument till vår nackdel? Ja, en del har vi redan sett prov på, men ett är jag säker på – det kommer mera.

Politikers oförmåga att möta kritik är en betydande marknad för konsulter i konsten att förvända synen på allmänheten. Men, har man rejält på fötterna, kan man sitta still i båten och jobba på. Det är det råd, som jag vill ta med mig i den fortsatta kampen mot de lagar och förordningar, vilka gör att FRA får obegränsad tillgång till material, som tillhör dig och mig. Efter att ha sett Forum FRA ännu en gång, är jag mera övertygad än någonsin. Även om jag tycker att även Camilla Lindberg börjat slira på lamellerna, om man säger så. Forum FRA stärkte bilden av att programmakarna ser det hela som en typisk höger-vänsterfråga, vilket vi, som jobbar på, vet att det inte är. Men, vi vet också att någon eller några tjänar på att folket tror att det är så. Eller hur?

Andra som skriver om Demkers artikel är Intensifier, Hax och Jinge, som var för sig ger sin bild och likt Hamlet skulle jag vilja säja – ur led är FRA: ve! att alliansens ledare är de som föddes att vrida detta rätt igen. Annars håller jag med Jens O. Slaget mot FRA-lagen fortsätter. Sist men inte minst vill jag bjuda på en dialog mellan Anna och En liten tant – ett sådant meningsutbyte, gillar jag också, just därför att de redovisar varför de kommit fram till delvis olika ståndpunkter. Sedan skäms jag å de piraters vägnar, som inte klarar att skilja på sak och person. Ger till sist ordet till Mark Klamberg, som noterar att upproret inom Folkpartiet och Centern får uppmärksamhet.

4 kommentarer:

Gubben sa...

Piratdebatten - ja, håller verkligen med dig om den många gånger så bedrövliga debattnivån man möter på nätet...

Lars-Erick Forsgren sa...

På vilket sätt skulle Camilla L visa tecken på att slira nu?

Jag har inte sett det. Hon och de andra som säger nej till FRA-lagkomplexet är utsatt för enorm press, men har ngn de facto börjat vackla?

Jag kan ha överseende med att de formulerar sig försiktigt, men jag hoppas att de i sak står fast.

Lars-Erick Forsgren sa...

Piretdebatten liknar FRA-debatten så tillvida att den i mycket handlar om känslor och att man tillskriver motparten en massa saker som denne inte står för.

Kan någon lagkunnig, som inte är 200% engagerad i FRA_lagen, utreda om det ligger ngt i påståendet om att tingsrätten kunnat hemligstämpla bilderna? Dvs helt lagligt?

Det vore bra att veta säkert, innan allt detta prat om lagändringar.

Farmorgun sa...

Gubben: Ja, det är på nätet som det kan vara ute på stan, man yttrar sig och bli påhoppad av en uppkäftig ung man, som tycker att man har fel eller inte ska lägga sig i. Då gäller det att inte låta sig provoceras och bestämma sig för i vilken utsträckning det är värt att "ta debatten".
Det viktiga att veta i den s k Piratdebatten det är att det finns många, som tjänar på att upprördheten över det osmakliga tilltaget att lägga ut materialet kan skyllas på Piraternas webbplats istället för den privatperson som gjorde detta. Det finns många myndighetspersoner, som ogillar Offentlighetsprincipen och vill att den ska begränsas. Och journalister som tycker att de är ädlare när det gäller att handskas med denna princip än vi vanliga dödliga.
FRA-anhängarna slutligen använder det inträffade som ett motiv för FRA-lagen.

Lars-Erick: Det var hennes undanglidande svar i Forum FRA, som kändes som att hon håller på att övertalas om att det går att lappa och laga på det som redan har drivits igenom.
Hörde ett samtal på Ring P1, som var ett mycket skickligt inlägg där den uppringande kvinnan med exemplet Arboga och TBP till slut enades med Täppas om behovet av kontroll av internet. Inte att det är rättsapparaten som - mot bakgrund av lättillgängligheten - måste skärpa sig och använda sekretesslagen, där det är rimligt till skydd för enskilda individer. Jag tror inte någon journalist hade blivit upprörd om dessa bilder varit hemligstämplade. Nu var de upprörda över att andra än journalister kan komma över dem.