#metoo i journalistik och politik.

Under SVT Agendas partiledardebatt den 6 maj fick vi under avsnittet Lag och Ordning lyssna till en påannons där #metoo påatods vara det yttersta beviset på kvinnors utsatthet för kränkningar och våld. Här fick statsminister Stefan Löfven inleda och självklart kom han raskt in på betydelsen av Lagen om anställningsskydd med dess turordningsregler, som garant för att kvinnorna skulle kunna freda sig i arbetslivet. Lika väntat utbröt en batalj mellan honom och Jimmie Åkesson, vilket bland annat Expressen berättade om dagen efter. Under debatten hävdade Åkesson att kvinnornas utsatthet främst kunde förklaras med flyktingars och invandrares syn på kvinnnor, varför Löfven fick sig en åthutning: - Vad i hela friden har turordningsregler med våldtäkter att göra? Håll dig till ämnet. Kvinnors arbetsvillkor är en del, men nu talar vi om sexuella övergrepp och våldtäkter! Delar av studiepubliken jublade. Det hjälpte föga att Isabella Löwin förklarade att de kvinnor, som vittnat under hashtaggen #metoo, fanns i grupper av anställda, som har haft det svagaste skyddet i arbetslivet, till exempel kulturarbetare. 

Självklart passar det S D, som hand i handske, att kunna använda sig av den polarisering, som floden av #metoos "vittnesmål" och effekterna av mediernas skampålar, skapat både i det analoga och digitala sociala umgänget, när S D istället vill peka ut flyktingar och invandrare, som skyldiga till det våld och de övergrepp som kvinnor i vårt land råkat ut för. Undrar om #metoo-kampanjens upphovsmakare för ett ögonblick har tänkt sig just en sådan utveckling? Men det ligger måhända något i det gamla ordspråket "Den, som gräver en grop åt andra, faller oftast själv däri"?!

För den, som ännu inte känner till det, kan jag berätta att #metoo-kampanjen mot könsbaserat våld eller Gender Based Violence (GBV) är en manifestation av ojämlika maktrelationer mellan kvinnor och män. Där berättas om det könsbaserade våldets olika former och i LO:s rapport Kvinnlig fägring och machokultur ingår det som en del i den Fackliga feminismen. Journalisternas internationella fackliga federation står jämsides med International Trade Union Confederation (ITUC), som är den världsomspännande rösten för det arbetande folket - allt för att få slut på könsbaserat våld i arbetslivet och de kampanjar tillsammans globalt för en ny ILO-konvention i Förenta Nationerna att tackla våldets olika former även online.

Alla berättelser under hashtaggen metoo, som publicerats med start inför, under och efter Orange Day den 25 november 2017 utgör underlag för kampanjens olika nivåer. Publiceringar, som med bistånd av de etablerade mediernas ansvariga utgivare svept över vårt land likt en tsunami, vars svallvågor ännu inte lagt sig. Tvärtom har de ökat i styrka varje gång olika medier följt eller följer upp kampanjens olika inslag eller när medierna kunnat nagla påstådda våldtäktsmän vid sin egen effektiva skampåle, utan tanke på att det i det journalistiska uppdraget även finns en skyldighet att även bidra till att ge tittarna och läsarna en möjlighet att höja sin kunskapsnivå i komplexa spörsmål. 

Här handlar det om lagar och avtal samt det system som byggts upp sedan i början av 1990-talet för att chefer och medarbetare ska kunna ges förutsättningar att komma till insikt om sitt eget ansvar att tillsammans successivt och systematiskt arbeta för en bra arbetsmiljö även psykosocialt, då vi människor tillsammans eller var för sig bidrar till varandras arbetsmiljö. Ett system som Arbetsmiljöverket har uppdraget att hålla koll på.

I avsaknad av information och brist på kunskapsutveckling fungerar de etablerade mediernas upplägg kring #metoo på ett sätt som skapar en stämning i landet, där gatans parlament får ett allt större svängrum. Något som mediernas journalister och ansvariga utgivare lägger ansvaret för på sociala medier och den tekniska utvecklingen. Men, utan de etablerade mediernas uppbackning av #metoo samt dessa mediers brist på upplysningar om gällande lagar, avtal och rättssystem samt avsaknad av frågor till ansvariga på högsta nivå om varför deras avtal och system inte fungerar, är det rent ut sagt löjligt att anklaga sociala medier för urspårningen, vilken lett till att riksdagens politiker blivit helt yra i mössan och att det blivit alltför lätt att skylla sakernas tillstånd på andra samtidigt som detta angreppssätt spritt sig till ansvariga på alla nivåer - även inom politiken och journalistiken. 

Land ska med lag byggas, men det är synnerligen tveksamt om det är den här sortens kampanjer, som ska utgöra grundfundamentet. Undrar vad pionjären tillika Yrkesinspektören Kerstin Hesselgren skulle ha sagt om dagens situation. Intressant?

FRA-beroende på grund av vad?

Kommer inte ihåg var jag läste kommentaren, där någon undrade om det inte fanns någon länkrörelse, typ Anonyma FRA-ktivister, för oss som fortfarande håller på med vårt FRA-motstånd. Att slåss för att politikerna ska respektera våra mänskliga rättigheter och grundlagen, ses alltså av FRA-kramarna, som ett beroende framkallat av ett missbruk. Missbruk av yttrandefriheten? Eller missbruk av åsiktsfriheten? Eller vad ...

Medan MiNimaliteter bygger vidare på FRA-antologin, vilket är ett svar på DN:s artikel med påståenden om att motståndet byggts av inhyrda proffs från någon PR-byrå, fortsätter diskussionen på nätet. Även företrädare för den bransch, som pekats ut, tycker att det finns skäl att säga något i saken – här JMV Kommunikation. Deepedition funderar under rubriken Att slå sönder en revolution och rekommenderar oss att läsa Isobel i Expressen. Intressant.

Morfar Gunnar har på sin blogg i Norrtelje Tidning lagt ut den debattartikel, som var införd i papperstidningen i går, där han deklarerar att han är beredd att rösta på ett annat parti i nästa val, då han känner sig sviken av det parti, som han hittills röstat på. Jag har kommenterat under rubriken Heja Morfar! Ge honom en tribut du också – det är alltid svårt att ta ett sådant steg. Själv har jag på NT-bloggen skrivit om något jag fann hos Hax tidigare idag. Andra som bloggar är JensO, Knapsu, Intensifier, Hax, Satmaran, Kjellberg, Rick Falkvinge och Zac´s åsikter på ett fat.

Göran Pettersson vs olika media

Fick igår en kommentar på min blogg från riksdagsledamoten Göran Pettersson, sedan jag uttryckt min mening om hans reaktion på Expressens mejlservice, som han kallade ett omoget ”hyss” i en artikel om FRA-lagen i Norrtelje Tidning.

Eftersom jag fortfarande tror på möjligheten att ta en diskussion, utan att behöva vara ängslig för repressalier av något slag, har jag besvarat hans kommentar på följande sätt: ”För en ordningsman i klassen, van att bli åtlydd, är det naturligtvis upprörande att inte ha kontroll över vad andra gör och då använder den teknik som är tillgänglig. Det betyder inte att det, som är tekniskt möjligt, är det mest lämpliga. I den meningen har Expressen och FRA något gemensamt. Men, med tanke på att olika tidningar tidigare ställde formulär till förfogande, som deras läsare kunde klippa ut och posta till politikerna, finns i sak ingen skillnad mellan då och nu, det är bara tekniken att genomföra det som skiljer. För min egen del var det först sedan jag läst ditt debattinlägg i NT, som jag testade Expressens service. Jag tror, till skillnad mot dig att Expressen är genuint intresserad av att skapa en mötesplats för motstridiga viljor.”

Sedan tillåter jag mig att ha synpunkter på hans ståndpunkt att den som vill komma i kontakt med honom kan hänvisas till hans blogg och podradio. ”Genom att du ser din blogg som din kanal till utbyte med folket, ska således alla, som vill kommunicera med dig, göra det på dina villkor. Det må vara din ensak, men det leder onekligen till ett fjärmande, som kan vara intressant att studera som fenomen, men underlättar inte meningsutbytet mellan folket och den valde. Det är den, som bloggar, som bestämmer ämnesvalet, medan varje mötesledare med anspråk på att vara demokratisk ger utrymme för andra punkter på dagordningen.”

Något som med teknikens hjälp betyder mejl. Men, det har ju den ”svagheten” att den politiker, som vill ha kontroll, inte kan styra innehållet. Sedan slår det mig att politikerna kanske håller på med en försöksverksamhet inför den anpassning av offentlighetsprincipen till informations- och kommunikationstekniken. Något, som det lär pågå en utredning om. Intressant?

För övrigt anser jag i likhet med många andra bl a MinaModerataKarameller, Creativedirector, Oscar Swartz, Lars-Ericks blogg och Badlands Hyena att FRA-lagens legitimitet allvarligt kan ifrågasättas.