#metoo i journalistik och politik.

Under SVT Agendas partiledardebatt den 6 maj fick vi under avsnittet Lag och Ordning lyssna till en påannons där #metoo påatods vara det yttersta beviset på kvinnors utsatthet för kränkningar och våld. Här fick statsminister Stefan Löfven inleda och självklart kom han raskt in på betydelsen av Lagen om anställningsskydd med dess turordningsregler, som garant för att kvinnorna skulle kunna freda sig i arbetslivet. Lika väntat utbröt en batalj mellan honom och Jimmie Åkesson, vilket bland annat Expressen berättade om dagen efter. Under debatten hävdade Åkesson att kvinnornas utsatthet främst kunde förklaras med flyktingars och invandrares syn på kvinnnor, varför Löfven fick sig en åthutning: - Vad i hela friden har turordningsregler med våldtäkter att göra? Håll dig till ämnet. Kvinnors arbetsvillkor är en del, men nu talar vi om sexuella övergrepp och våldtäkter! Delar av studiepubliken jublade. Det hjälpte föga att Isabella Löwin förklarade att de kvinnor, som vittnat under hashtaggen #metoo, fanns i grupper av anställda, som har haft det svagaste skyddet i arbetslivet, till exempel kulturarbetare. 

Självklart passar det S D, som hand i handske, att kunna använda sig av den polarisering, som floden av #metoos "vittnesmål" och effekterna av mediernas skampålar, skapat både i det analoga och digitala sociala umgänget, när S D istället vill peka ut flyktingar och invandrare, som skyldiga till det våld och de övergrepp som kvinnor i vårt land råkat ut för. Undrar om #metoo-kampanjens upphovsmakare för ett ögonblick har tänkt sig just en sådan utveckling? Men det ligger måhända något i det gamla ordspråket "Den, som gräver en grop åt andra, faller oftast själv däri"?!

För den, som ännu inte känner till det, kan jag berätta att #metoo-kampanjen mot könsbaserat våld eller Gender Based Violence (GBV) är en manifestation av ojämlika maktrelationer mellan kvinnor och män. Där berättas om det könsbaserade våldets olika former och i LO:s rapport Kvinnlig fägring och machokultur ingår det som en del i den Fackliga feminismen. Journalisternas internationella fackliga federation står jämsides med International Trade Union Confederation (ITUC), som är den världsomspännande rösten för det arbetande folket - allt för att få slut på könsbaserat våld i arbetslivet och de kampanjar tillsammans globalt för en ny ILO-konvention i Förenta Nationerna att tackla våldets olika former även online.

Alla berättelser under hashtaggen metoo, som publicerats med start inför, under och efter Orange Day den 25 november 2017 utgör underlag för kampanjens olika nivåer. Publiceringar, som med bistånd av de etablerade mediernas ansvariga utgivare svept över vårt land likt en tsunami, vars svallvågor ännu inte lagt sig. Tvärtom har de ökat i styrka varje gång olika medier följt eller följer upp kampanjens olika inslag eller när medierna kunnat nagla påstådda våldtäktsmän vid sin egen effektiva skampåle, utan tanke på att det i det journalistiska uppdraget även finns en skyldighet att även bidra till att ge tittarna och läsarna en möjlighet att höja sin kunskapsnivå i komplexa spörsmål. 

Här handlar det om lagar och avtal samt det system som byggts upp sedan i början av 1990-talet för att chefer och medarbetare ska kunna ges förutsättningar att komma till insikt om sitt eget ansvar att tillsammans successivt och systematiskt arbeta för en bra arbetsmiljö även psykosocialt, då vi människor tillsammans eller var för sig bidrar till varandras arbetsmiljö. Ett system som Arbetsmiljöverket har uppdraget att hålla koll på.

I avsaknad av information och brist på kunskapsutveckling fungerar de etablerade mediernas upplägg kring #metoo på ett sätt som skapar en stämning i landet, där gatans parlament får ett allt större svängrum. Något som mediernas journalister och ansvariga utgivare lägger ansvaret för på sociala medier och den tekniska utvecklingen. Men, utan de etablerade mediernas uppbackning av #metoo samt dessa mediers brist på upplysningar om gällande lagar, avtal och rättssystem samt avsaknad av frågor till ansvariga på högsta nivå om varför deras avtal och system inte fungerar, är det rent ut sagt löjligt att anklaga sociala medier för urspårningen, vilken lett till att riksdagens politiker blivit helt yra i mössan och att det blivit alltför lätt att skylla sakernas tillstånd på andra samtidigt som detta angreppssätt spritt sig till ansvariga på alla nivåer - även inom politiken och journalistiken. 

Land ska med lag byggas, men det är synnerligen tveksamt om det är den här sortens kampanjer, som ska utgöra grundfundamentet. Undrar vad pionjären tillika Yrkesinspektören Kerstin Hesselgren skulle ha sagt om dagens situation. Intressant?

Därför kommer Tarana Burke till Sverige.

Time Magazine´s utmärkelse Årets person till #metoo med skådespelerskan Alyssa Milano, som frontar bilden på magasinets första sida i kretsen av sina kollegor, gav en rejäl knuff åt #metoo-kampanjen. Synar detta närmare i sömmarna och finner snabbt en skarp kommentar i AFROPUNK om Time Magazine och valet av Årets person. Hade tidigare läst i publikationen Café.se att många upprörts av att Alyssa Milano, som hängde ut filmproducenten Harvey Weinstein i oktober 2017, tillskrivits äran av att ha påbörjat #metoo, när de visste att det var deras vän Tarana Burke, som för mer än tio år sedan dragit igång en rörelse, vilken använde uttrycket Me Too för att färgade kvinnor skulle kunna stötta och hjälpa varandra, när de blev utsatta för sexuellt relaterade övergrepp och trakasserier. Sedan Alyssa Milano blivit uppmärksammad på Tarana Burkes tidigare arbete twittrade hon om detta med en länk till Tarana Burkes organisation, vilken besvarades med ett tack från Tarana Burke, som inte var ute efter att få cred för metoo-kampanjen, utan enbart var glad över att problemen med sexuellt relaterade övergrepp och trakasserier uppmärksammades.

När jag googlar på Tarana Burke får jag upp en artikel i Norrbottens-Kuriren från den 23 november 2017, där det berättas att hon ska medverka vid Norrbotten Media Week - en branschvecka i Luleå den 5 - 10 februari 2018 - samt att "Pr-strateg Ronny Olovsson, på byrån Vinter i Luleå och en av grundarna av NMW, gläds mycket åt stjärnbokningen". Hos Dagens Media har jag läst om att den i Kuriren omtalade PR-strategen fram till hösten 2007 hade arbetat som biträdande nyhetschef hos Aftonbladet. Behöver knappast säga att artikeln i Norrbottens-Kuriren ger ett tydligt intryck av att Tarana Burke är #metoo-kampanjens upphovsperson. Men Kuriren är inte ensam - en lång rad andra media, inte minst Public Service media, sprider under samma tid med stor entusiasm samma bild av hennes roll.

Det är naturligtvis lättare att förklara denna företeelse, som en frukt av ett slit under ett decennium än ett skeende, som sjösatts av fackliga organisationer bland annat International Federation of Journalists, under de första månaderna av 2017 och sedan dragit fram likt en präriebrand under årets sista månader för att sedan hållas vid liv under valåret 2018, bland annat vid branschveckan i Luleå, där socialdemokraten Niklas Nordström är kommunalråd. Här finns onekligen en oslagbar kombination - en duktig PR-strateg och ett kommunalråd, som enligt en artikel i NSD 2017-03-09 utnämnts till Årets politiker vid galan Årets opinionsbildare. Vad månde bliva av detta?

Räcker det med den facebook-grupp som bildats till stöd för ett antal statyer av Tarana Burke i Sverige eller vad mer har vi att se fram emot? Ställer frågan sedan jag blivit varse att Regeringen kommunicerar med oss på engelska om kraftag mot sexuellt våld, trakasserier och kränkningar. Undrar om de och deras sakkunninga har hört talas om Arbetsmiljöverket och dess roll när det gäller allt som hotar den psyko-sociala arbetsmiljön för såväl chefer och anställda som tillfälligt anlitade medarbetare eftersom människor på en arbetsplats är varandras arbetsmiljö?!

Intressant?

Metoo-kampanjen döljer effektivt ...

... berörda parters organiserade flykt från det gemensamma ansvaret för den goda arbetsmiljö, som Arbetsmiljölagen (AML) och dess regler ska bidra till. Det vågar jag påstå sedan jag sökt efter den källa ur vilken denna världsvida opinionsbildning är sprungen. Många är de journalister, som på olika sätt bidragit med att lyfta fram kampanjens resultat i form av "vittnesmål" från aktiva inom olika branscher och verksamheter. Framförallt i november 2017 när kampanjens resultat med hjälp av olika fyndiga hashtaggar och den gemensamma hashtaggen Metoo vällt fram likt eruptioner ur en sedan länge sovande vulkan.

Idag - en månad senare - kröns detta med en debattartikel av ordföranden för Sveriges Kommuner och Landstings arbetsgivarorganisation SKL, Lena Micko, i samverkan med företrädare för MÄN för jämställdhet, Unizon (kvinno., tjej- och ungdomsjourer) och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF. Debattinlägget handlar om deras våldsförebyggande arbete med utgångspunkt från kampanjen mot könsrelaterat våld i arbetslivet det vill säga Metoo-kampanjen och har publicerats både på tidningen Dagens samhälles och SKL:s webb. Medan jag läst har jag naturligtvis klurat på ifall socialdemokraten Lena Micko håller sig uppdaterad och har samrått om hur hennes insatser kan samspela med det som görs inom förhandlingsdelegationen inom SKL med fokus på det systematiska arbetet med arbetsmiljön i kommuners och landstingens eller regionernas verksamheter samt deras bolag och eleverna i skolan. Men, den diskussionen finns det anledning att fördjupa sig i senare eftersom den av SKL skickligt tajmade Nationella konferensen om våldsförebyggande arbete, under den 7 - 8 december 2017, nog främst ska ses som ett påpassligt partipolitiskt inspel inför valet 2018.

Började istället mitt sökande hos Journalistförbundet för att se vad detta fackförbund gjort för att åstadkomma ett gott arbetsliv i arbetsmiljölagens anda och finner info om såväl Arbetsmiljölag och Arbetsmiljöavtal som Ett jämställt arbetsliv. Det är på sidan för Ett jämställt arbetsliv som jag finner upphovet till Metoo-kampanjen "Den 8 mars är det Internationella kvinnodagen, och International federation of Journalists, IFJ, uppmanar till jämställdhet på redaktioner runt om i världen. Journalistförbundet, som är anslutet till IFJ, ställer sig bakom de fyra punkterna i IFJ:s krav: Se till att kvinnor och män har lika stor möjlighet att inta ledande positioner på redaktionerna; Stäng lönegapet mellan könen; Behandla alla anställda lika, oavsett kön: Genomför aktiva åtgärder för jämställdhet på redaktionerna, det bidrar också till en mer jämställd nyhetsrapportering."

Gick sedan vidare till International Federation of Journalists och fann uppropet Stop gender-based violence! Support an ILO Convention Där förklaras att Könsbaserat våld (Gender Based Violence) är en manifestation av ojämlika maktrelationer mellan kvinnor och män. På jobbet, som i samhället, kan GBV ta sig multipla former, bland annat: Fysiska övergrepp, inklusive våldtäkt; Verbal misshandel och hot om våld - även online; Mobbning; Psykologisk misshandel och hot; Sexuella trakasserier. Det är alltså detta som på Journalistförbundets webb omnämns med orden "Behandla alla anställda lika, oavsett kön" och "Genomför aktiva åtgärder för jämställdhet på redaktionerna, det bidrar också till en mer jämställd nyhetsrapportering." IFJ har rapporter om kampanjens olika inslag från maj till november 2017. Teaterförbundet visar också sitt deltagande i kampanjen och jag utgår från att initiativtagarna till kampanjen använt sig av de kanaler som de internationella fackliga organisationerna förfogar över, vilket förklarar den förhållandevis breda uppslutningen kring Metoo-kampanjen. Samtidigt som vi i Sverige med alla motsättningar mellan rasister/nationalister och journalister samt mellan fullblodsfeminister och deras motståndare har bäddat för att hålla grytan kokande i månader. Att Time Magazine korat Metoo-kampanjen till Årets Person - De som bröt tystnaden blir bara den slutliga bekräftelsen på hos vilka ordets makt ligger. Undrar vilket/vilka PR-företag, som kan sätta en fjäder i hatten för detta lyckade påverkansarbete? Samtidigt skaver det rejält att den yrkesgrupp, som vi väljare är så beroende av för att demokratin ska fungera, verkar tycka att det jesuitiska förhållningssättet - Att ändamålet helgar medlen - är helt OK, när det gäller dem själva och därför inte har några dubier när det gäller att promota en kampanj, som främst gynnar deras egna intressen.

Avslutningsvis vill jag meddela att jag inte längre är en aktiv medlem i Piratpartiet, eftersom jag inte vill att någon skugga ska falla över alla ambitiösa pirater, för att jag idag väljer att stå upp för min åsikts- och yttrandefrihet framför att vara partipolitiskt bunden. Intressant?