Sverige – ett Informations- och Kommunikationssamhälle?

Johan Hallsenius, Chefredaktör, Computer Sweden spånar mycket intressant om vad som kommer att hända med it-frågorna efter valet. Oavsett vilket av hans fem scenarier, som vinner insteg hos regeringsbildarna, står det klart att it-politiken behöver en uppryckning. Hallsenius konstaterar: ”Hittills har valrörelsen inte precis handlat om it-frågor. En stor omorganisation i departementen efter valet i syfte att lyfta fram it-politiken ligger därför knappast i korten – oavsett vem som vinner. It-frågorna har alltför låg prioritet. Och det är illa. Svensk offentlig sektor behöver press uppifrån för att effektiviseras med hjälp av it. Hushållen och företagen behöver en toppmodern it-infrastruktur. It- och telekombranschen behöver ett begripligt och stabilt regelverk för att våga investera. Skolan behöver ett jättelyft för att komma i kapp resten av samhället.”

Tidigare har CS noterat att inget parti orkar lyfta it-frågorna i valrörelsen. Det känns med förlov sagt rätt oförskämt, med tanke på att det är just det förhållandet som lett till att Piratpartiet bildats. Jag kan tydligt se att detta parti är sprunget ur de etablerade partiernas negativa förhållningssätt till informations- och kommunikationstekniken i händerna på vanliga människor främst därför att de därigenom fått möjlighet att granska makthavarna på ett helt annat sätt än tidigare. Men, att tekniken samtidigt gör det möjligt för människor att skaffa sig mer kunskap om det till synes enkla och okomplicerade, det kommer bort i sammanhanget.

Man kan verkligen fråga sig hur skolan ska kunna få ”ett jättelyft” med den inställning tilll internet, som sprids av tongivande politiker som Cecilia Wikström och Cecilia Malmström, båda inom Folkpartiet, vars partiledare är utbildningsminister. Medierådet, där de hämtat sin kunskap, ”arbetar med barns och ungas mediesituation, med syfte att minska riskerna för skadlig mediepåverkan samt att öka förståelsen för barns och ungas kreativitet och aktiviteter på internet”. När jag ser hur dessa politiker använder sig av deras arbetsmaterial, då kan jag inte låta blir att undra hur Regeringskansliet, som rådet sorterar under, ser till att den andra delen av rådets uppgift får större genomslagskraft. Och om barnens far- och morföräldrar ska kunna ses som resurser i den här utvecklingen, då måste politiker och media sluta skrämmas med internets farligheter. Det är framförallt bland människor 55+ som intresset för internet måste öka om Sverige fortsatt ska ses som ett Informations- och Kunskapssamhälle.

När människor uppför sig illa mot varandra, då är det tydligen i Folkpartiets tankevärld internets och sociala mediers fel. Inte att de människor, som hanterar dessa redskap, brister i sin förmåga till inlevelse och drivs av en vilja att göra andra illa eller vill ge tillbaka med andra mynt. Eftersom dessa FP-kvinnor säger sig måna om barn och ungdomar, anser de att det behövs särskilda åtgärdsprogram för att barn och ungdomar ska förstå att de måste uppföra sig på ett juste sätt, även när de använder datorer och mobiler. Kommen så långt börjar jag tvivla på om det verkligen är omsorgen om barnen, som är deras egentliga motiv. Vid det här laget har vi lärt oss att omtanken om barnen används av många intressenter, som av andra skäl vill övervaka och kontrollera internet. Om de verkligen brydde sig om barnen, skulle de väl vilja att barnen rustas för ett framtida liv, där tillgång till internet och olika verktyg för information och kommunikation vore fullkomligt självklara verktyg för deras kunskapsbyggande.

Som ni märker håller jag på att bearbeta de känslor, som dessa kvinnor rivit upp i mitt inre. Mest därför att Cecilia Wikström, på den position där hon är, inte begriper att lagar och förordningar måste vara desamma oavsett om man är på nätet eller någon annanstans. Sedan undrar jag vart de vill komma med att vädra sin teknikrädsla, eftersom den stämmer väldigt illa med utspelet om en IT-strategi för skolan, även om vi kan se att deras parti, Folkpartiet, inte är särskilt het på gröten. Av detta drar jag slutsatsen att om Sverige ska återta förlorad mark på kultur- och kunskapsområdet, då måste flera göra som jag – rösta på Piratpartiet.

Avslutar med en liten fredagsrunda: Opassande; Joshen; Polisstaten; Techrisk; Svensk Myndighetskontroll; Christian Engström; och Lars-Erick. Imorgon blir det några timmar på Sergels torg i Stockholm för utdelning av flygblad och samtidigt skaffa mera valmaterial.

Intressant.

När viktiga värden står på spel.

Måste börja med att gotta mig åt Markus ”Lake” Berglunds och Henrik Brändéns modiga beslut att i en Brännpunktartikel stå upp för de frågor som Piratpartiet brinner för. För dem är Ipred-lagen, FRA-lagen och datalagringsdirektivet inget som man kan rycka på axlarna åt, vilket de tongivande partiledarna både till höger och vänter gör. Markus och Henrik tycker att det är viktigt att kolla hur partierna skött tidigare mandat innan partiledarna kan göra anspråk på några nya. Det tycker jag också. Lake kommenterar på sin blogg i likhet med Henrik. Hax skriver om grabbarna som löper linan ut; Svensk Myndighetskontroll återger hela deras inlägg; Emil Isberg skriver Så klart vi kommer in i Riksdagen och ser grabbarnas beslut som ett tydligt tecken. Hos Emil finns länkar till fler supporters. Henrik Brändéns ord som upphovsrättshavare går rakt in i mitt hjärta.

I allt snack om välfärdens kärna och skatter kommer dessa frågor på undantag. Ser dock att SvD försöker råda bot på att Piratpartiet m fl hamnat i mediaskugga. Här ger man utrymme för en presentation. Även om det är sent är det bättre sent, än aldrig. Så det är bara att jobba på. Men, då får jag lov att vara bättre förberedd än vad jag var idag, när jag var i sällskap med ett helt koppel politiska påläggskalvar från ungdomsförbunden på RHS-gymnasiets ”Almedagen” i Societetsparken. Jag hade inte tagit reda på upplägget ordentligt, men hoppas trots det att jag lyckades få fram vad Piratpartiet tycker är viktigt. Tråkigt att jag inte hade mer klistermärken och knappar, men jag hoppades i det längsta att någon från Ung Pirat skulle dyka upp. Har lovat skaffa fram mer material tills jag är ute på stan igen. Paneldebatten liknade i mångt och mycket det meningsutbyte som pågår mellan Alliansen och De rödgröna på högre nivå. Hur som helst - det var strongt gjort av de elever och lärare som ordnade detta - månne om det var inledningen till något som kan bli en tradition i Norrtälje.

Det är inte ofta, som jag känner mig så frustrerad, som jag gör just nu. Min känsla av att vi i Piratpartiet har att göra med dumskallarnas sammansvärjning inleddes igår med Cecilia Wikströms och Eva Edwardssons debattartikel i SvD. Något jag bloggade om. Båda är aktiva i Folkpartiet liberalerna, men Cecilia Wikström är dessutom ledamot i EU-parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter och som sådan företrädare för medborgare i alla EU:s länder och har då ett ansvar för att väga samman motstridiga intressen utifrån ett medborgarperspektiv – innan EU utfärdar direktiv som sedan ska implementeras i medlemsländernas lagstiftning. Hennes idé om att vi inte längre ska kunna vara anonyma som medborgare på nätet, innebär i realiteten att hon avser att medverka till någon form av registrering och som en följd av detta införa ett förbud mot anonymiseringstjänster. Katten på råttan och råttan på repet ...

Riktigt uppfriskande att se SvD ge röst åt alla som reagerade. För att ni ska förstå vidden av det som Cecilia Wikström och andra EU-parlamentariker kokar ihop tillsammans med Ministerrådet samt de verkställande makthavarna i EU-kommissionen, som t ex EU-kommissionären Cecilia Malmström (även hon från FP), och alla tusentals lobbyister som häckar där, vill jag att vi synar Upphovsrätten närmare i sömmarna utifrån ett annat EU-direktiv från år 1993, då EU bestämde att skyddstiden för upphovsrätt ska vara under upphovsrättsinnehavarens livstid +70 år.

Många har säkert hört att upphovsrätten i år fyller 300 år, vilket är en sanning med modifikation. Om det inte specifikt gäller den ursprungliga upphovsrättsinnehavarens ideella och ekonomiska rättigheter. Företag, som köpt och köper upp den ekonomiska delen av upphovsrätten, fick sina rättigheter inskrivna i Bernkonventionen först år 1967, då den tidigare organisationen för upphovsrättsinnehavare BIRPI hade flyttat från Bern till Geneve för att komma närmare FN och samma år ändrade namn till WIPO (World Intellectual Property Organization). Sju år senare – 1974 – kom WIPO under FN:s beskydd. Sedan var det bara att stå på och kräva ytterligare lagstiftning till skydd mot kopiering eller piratkopiering, som de gärna kallar det. Vi talar om filer och när vi använder teknik för att lättare kunna dela filer med varandra, som underlag för våra diskussioner vänner emellan, då talar vi om fildelning.

När konventionen antogs år 1886 var skyddstiden 25 år, med hänsyn tagen till tid från produktion till leverans av sålda verk samt gjorda investeringar. När EU 1993 beslutar att skyddstiden ska vara livstid +70 år, är det uppenbart att det var helt andra hänsyn som gjorde sig gällande. Vilka? Ja, inte var det kunskapen om människors behov att vara kreativa genom att fritt kunna använda alla influenser utifrån för att i en egen inre process och i samspel med andra omforma och skapa något nytt, som var utslagsgivande. Jag är rätt säker på att händelserna 1967, 1974 och 1993 var starkt knutna till den tekniska utvecklingen, som gjorde det möjligt för gemene man att kopiera och dela med sig av olika verk.

Kasettbandspelaren såg dagens ljus 1963 och dessförinnan fanns rullbandspelare. Videobandspelaren kom 1976. Kopieringsmaskinen, en blogg med glimtar ur upphovsrättens historia skrev den 21 april 2009 bland annat följande: ”I början av 1980-talet oroades skivbolagen av att det hade startats butiker som hyrde ut skivor. Regeringen lade fram en proposition (1982/83:40) om att utvidga ensamrätten till musik till att även omfatta uthyrning. Riksdagens främsta motståndare var en då trettioårig moderat vid namn Gunnar Hökmark.” Sedan följer ett utdrag ur hans argumentation, som är läsvärd. Synd att han verkar ha glömt det som han hade koll på då. Googlar vidare och ser att Copyriot i april 2006 bjöd på ett inlägg om fotokopiatorns historia, som visar att det finns klara paralleller mellan det som hänt med produkter innehållande skrivna ord och andra produkter tillkomna genom olika kreativa insatser.

Intressant.

Vara omgiven av politikers filter – sicket liv!

Det är en rätt märklig bild av unga människors tillvaro som Cecilia Wikström ger i sitt och Eva Edwardssons inlägg i SvD, där hon talar om nätmobbning och delar in ungdomars liv i ett liv på nätet och ett annat liv i övrigt. Sedan tar de båda två i så att livstycket nästan spricker: ”Jan Björklund (FP) har som utbildningsminister skapat den största satsningen mot mobbning i svenska skolor någonsin. Det är dags att det arbetet breddas och kompletteras genom att Skolverket får i uppdrag att förtydliga sina allmänna råd för att ge tydlig vägledning till skolor kring hur de ska tackla nätmobbning. Vi tycker också att det är självklart att alla skolor ska inkludera insatser mot nätmobbning i sin plan mot kränkande behandling”.

Mig säger detta stycke att det är verkligen skräp till utbildningsminister om han vet så litet om unga människors liv att han behöver en uppbackning av några partikamrater, som uppvisar så stor okunnighet om informations- och kommunikationsteknikens roll i unga människors dagliga liv. En skola som behöver ministerord för att i program mot mobbning inkludera ”Internet, sms, msn, e-post eller chatt” torde vara sorgligt efter i utvecklingen. För det första är internet en infrastruktur för att transportera de ettor och nollor, som förmedlar sms, msn, e-post och chatt. Internet är för dessa elektroniska meddelanden vad vägar och järnvägar är för vanliga brev. Internet har således inte ett skvatt med innehållet i det som förmedlas att göra.

Cecilia Wikström, som presenterar sig som europaparlamentariker, ledamot utskottet för medborgerliga fri och rättigheter, har med detta inlägg spolierat den sista rest av mitt hopp om henne, som en tillgång för den liberala gruppen ALDE i Europaparlamentet. Det var inte alls så länge sedan, som jag fann anledning att ta itu med Cecilia Wikströms iver för moralisk upprustning av oss andra. Då var det efter ett inlägg i Upsala Nya Tidning för att rättfärdiga EU-direktiv om censur med övervakning och kontroll i hopp om att därmed stoppa spridning av barnpornografi. Nu ser jag att Cecilia Wikström, istället för att våga tro på möjligheten att bygga in ett hederligt beteende i människors hjärtan och hjärnor, satsar på att bygga in filter i datorer istället. Filter som den tekniskt kunnige lätt tar sig förbi. Hon vill dessutom dra i härnad mot rätten att få vara anonym. Kvalitets- och säkerhetschef på .Se, Anne-Marie Eklund Löwinder, skrev den 13 april 2009 Är rätten att vara anonym på nätet i farozonen? Funderar man en stund kring det som hon skriver, måste man ställa sig frågor vad man vinner på att allt fler skaffar sig anonymiseringstjänster, därför att politiker inte längre vågar sätta sin lit till att barn, ungdomar och vuxna i ett samspel ska kunna klara av att hålla sig till en netikett, men också lära sig att hantera dem som bär sig illa åt. De måste berövas den makt, som alla ger dem genom sitt uppskruvade beteende. It takes two to tango.

Men, vad värre är – alla krav på censur och övervakning leder till statligt intrång i våra privata liv. Att Cecilia Wikström och andra politiker inte inser det, visar att hon inget lärt av FRA-debatten. Sedan får jag leva med att Cecilia Wikströms och Eva Edwardssons inlägg kommer att finnas i den papperstidning, som jag prenumererar på. Huvvaligen! Då får jag trösta mig med Joshens kloka ord och att jag är i gott sällskap: Markus ”Lake” Berglund; och Mediafreak.

Ser sedan att Anna Troberg redan är skittrött på allt valfuskande. Själv har jag tagit mig an uppgiften att hålla koll på Piratpartiets valsedlar i Kommunhuset och Biblioteket, två lokaler för förtidsröstning i Norrtälje stad. I Kommunhuset kunde jag se anvisningar om i vilken låda Övriga partier dit Piratpartiet räknas skulle placeras. Ska jag tolka Anna som så att jag måste kolla upp vem som utfärdat anvisningarna? Ja, det skadar väl ingen att fråga.

Intressant.

Debatt om censur på nätet i UNT.

Dagen börjar bra med beröm från en av mina bloggläsare, som till att börja med gör mig en aning generad. Av någon anledning dyker Jante upp rätt ofta när någon kommer med beröm. Tänkte att om jag nu drar fram den saken i ljuset, så spricker förhoppningsvis fenomenet som troll i solen.

Sedan det sagts kan jag gå vidare och gotta mig åt det som Markus ”Lake” Berglund gör mig medveten om – mitt genmäle till Cecilia Wikströms inlägg i UNT har publicerats. När det skrevs var jag inte medveten om att man i Uppsala dömt en man för innehav av tecknade serier, då de anses vara sexuella kränkningar av barn. Något som jag skrivit inlägg om både i fredags och igår. Som jag då förutspådde, kunde Anders Widén inte motstå lusten att kommentera saken på sin blogg. Där han väljer att raljera med de ivrande moralisterna. Det hjälper nog inte är jag rädd. Alla vet att när de sakliga argumenten inte biter, återstår bara att häckla de trosvissa. Men, dit hoppas jag att det fortfarande är en bit kvar, även om jag inte klandrar den som i sin frustration tar till löjet som vapen. Uppdaterar med DeepEdition, som har ett mycket läsvärt blogginlägg i saken. MEP Christian Engström visar att EU-ministern Cecilia Malmströms ansträngningar att driva igenom censur av internet är högst påtagliga. Därför gillar jag att UNT, tidningen i universitetsstaden Uppsala, låter en pirat få komma till tals. Men, det är nog just därför – där upplysningens fackla hålls högt är man inte rädd för att låta olika åsikter komma till tals.

Notera skillnaden när DN bangade inför publiceringen av Per Hagwalls och andra debattörers debattinlägg om sexköpslagen. Ser dock att SvD törs publicera Paulina Neudings Vem bryr sig om de prostituerade? Trots att Paulina är kritisk till JK Anna Skarheds utvärdering av sexköpslagen, som uppenbarligen inte håller måttet som en opartisk utsaga. Att regeringen är tillfreds med ett beställningsjobb av en av sina anställda, istället för att tillsätta en förutsättningslös och oberoende granskning av denna lag borde oroa många flera.

I konsten att hantera klagomål ligger många verksamheters utveckling och framgång. Det verkar politiker ha svårt att ta till sig. Lars-Erick noterar att en del ser att det finns fördelar med FRA-lagen, som skakade om oss alla. Men man kan inte påstå att regeringen brytt sig särskilt mycket om kritiken. Helst vill man att folket somnar om och inte låter sig störas av det som pappa Staten sysslar med. Därför anser Lars-Erick att det krävs en rejäl smäll! Som att Piratpartiet tar sig in i riksdagen. Han får gärna dra en lans för mitt namn där uppe bland sina vänner i Piteå med omnejd. Jag lovar att förvalta förtroendet väl.

Intressant.

Kokalolasosfofinontot!

Idag har jag gjort ett undantag och köpt DN:s papperstidning för att kolla in Piratpartiets helsidesannons. Kan tänka mig att rövarspråket till att börja med satte en del myror i huvudet på tidningens läsare, men med Piratpartiet som avsändare inser man nog rätt snabbt att annonsen är gjord med glimten i ögat. I Nyheterna24, Dagens Media och Resumé kan den som undrar läsa om den reklamcup som pågår och där startavgiften var 90 000 kronor, en summa som Pirat-Janne fick ihop efter ett upprop på sin blogg. Tråkigt nog gick vi inte vidare, men nog var det både spännande och roligt så länge det varade. Alltför många pirater var a f k kan man tänka. Men å andra sidan kan man tycka att en enda annons är bättre än ingen alls. Dessutom kan den kopieras och användas om och om igen.

I den mån att annonsen behöver förklaras bidrar Rick, Anna, Göran, Janne, Emma, Henry, Johnny, Värmlandspiraten och Magnihasa.

Annars är en annan pirathändelse sjösatt – visioner om framtiden på webbsidan 2022.nu. Maloki låter Herr Kanin komma till tals och ber oss att inte missa dagens berättelse om Remixkultur. För övrigt berättar Marie att piratskutan Arwen nått Grebbestad och haft besök av pirater. Anohito berättar att han nyss kommit hem från en fantastisk Islandsresa. Noterar för min egen del att Norrtelje Tidnings papperstidning idag citerat en liten snutt ur min NT-blogg med anledning av min kommentar till Copyswedes anspråk på nya pålagor på hårddiskar och mobiltelefoner. Hax kommer med ännu en kommentar om den idén. Knapsu säger sin mening och avslutar med Nä dra åt ... pipsvängen, Copyswede! Erik Laakso har förstått att han och nätmedborgare i alla andra partier behöver Piratpartiet i riksdagen och jag önskar att fler hinner komma till den insikten före valet.

Markus ”Lake” Berglund fortsätter sin debatt med de båda moderaterna i Norrtelje Tidning, men berättar också om Cecilia Wikströms inlägg i UNT idag, vilket triggade igång mig. Ett debattinlägg rubricerat ”Wikström arbetar för övervakning av internet” skickades kl 12.54 med en bön om publicering även i papperstidningen. Vill att mina vänner i Uppsala ska se att jag inte tappat stinget. Ser att Mårtensson skrivit läsvärt om The Washington Post och deras grävande med anledning av övervakningshysterin i USA. Undrar vilken tidning som gör ett motsvarande jobb här hemmavid. Men här verkar de flesta slutat vara alerta tigrar och mest blivit lata huskatter.

Intressant.

God förtjänst genom utpressning.

Kulturnyheterna visade att filmbolaget Voltage Pictures tagit hjälp av olika it-operatörer för att söka upp personer som ska ha laddat ner en illegal kopia av filmen The Hurtlocker.

Drygt 59 miljoner bara i utpressningspengar annars uppemot 1,2 miljoner av var och en av de 5000. Det blir pengar det. Man kan undra hur det bolaget tänker, men uppenbarligen är de stärkta av att politikerna dansar efter deras pipa. Ipred-lagen möjliggör detta beteende. Annars undrar jag om inte detta kan slå tillbaka. Liksom deras idéer om spionprogram i våra datorer och annat som IDG.se kan berätta om. Om man lägger detta tillsammans med deras aktion mot soldater som är stationerade i Irak och att man negligerat militärens önskemål om lagliga alternativ, föds en tanke att de verkar vara desperata. När vi nu får veta att ett av bolagen i Antipiratgänget stämts för att man stulit teknik, som kan användas för att upptäcka piratkopierade filmer, då kan man bara skratta åt hela tillställningen. Och i denna cirkus tävlar politikerna om att vara till lags.

Men om vi ska tro Hax, som berättat om en omröstning i EU:s juridiska utskott, börjar man med att besluta, sedan debatterar man och därefter tar man reda på fakta. Christian Engström skriver om att det krävs ett rejält jobb fram till omröstningen i parlamentet den 14 juni. Kristdemokraterna i EPP, de konservativa i ECR verkar vara förlorade, men ALDE-gruppen kan tänkas vara mer upplysta. Såg annars att de konservativa och liberal-demokraterna i England träffat en överenskommelse där det ser ut att finnas hopp om ett uppvaknande när det gäller datalagringen. Undrar var de står i fråga om Gallo-rapporten? Monica Horten noterar att lobbyn, som kämpar för att upphovsrättsskyddat material ska få en särställning, åter igen är på G.

Här hemma vet vi att de använder kampen mot barnpornografi för att dyrka upp motståndet mot filtrering och blockering. Alf Svensson (KD), som satt hela sin prestige på spel, går i bräschen. Rätt märkligt ställningstagande av en man, som borde brinna i tron på möjligheten att utveckla människornas eget inneboende filter – samvetet. Här sätter han sig till doms till synes utan tanke på vilka konsekvenser detta får i andra sammanhang. Vi får nog se till att Piratpartiet växer inom EU:s alla länder med ökat inflytande som följd. Eller, som någon skrev i en kommentar häromdagen ”...antingen förstår de och rättar till. Eller också gör de oss så starka, att vi till slut kan rätta till själva. Det förra är mest önskvärt både för dem, för oss och för samhället i stort. Vi hoppas på det, men vi måste - tyvärr - vara förberedda för det senare...”

Igår såg jag till min glädje att Cecilia Wikström dragit tillbaka sitt undertecknande av den skrifliga förklaringen som bland annat går ut på att kräva registrering av alla våra sökningar med hjälp av sökmotorer som Goggle m fl d v s en utökning av datalagringen. Nu kan vi bara hoppas att fler MEP:er inser det kloka i att göra likadant. Men vem/vilka ska väcka dem? De adresser jag har i min adressbok gäller den förra mandatperioden och just nu känns det övermäktigt att gå i clinch med t ex Englands MEP:er. Finns det något enklare sätt att nå dem med vår information och vår oro? Frankrike är väl bortom all räddning om jag tolkat La Qadratur du net rätt – här noterar de att ALDE nu ser ut att ställa sig på upphovsrättslobbyns sida. Verkligen mycket sorgligt om det skulle vara så. Uppdatering: Såg nyss hos Christian Engström att Cecilia Wikström, sedan hon upptäckt att hon blivit vilseledd, skrivit till MEP:s inom ALDE om saken. Ett sådant agerande inger respekt.

Intressant.

Om filter och censur.

Idag har jag skrivit ett mejl till Cecilia Wikström, EU-parlamentariker med plats i LIBE-utskottet (Medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor) som sammanträder på måndag.

Hej Cecilia!

Senast jag skrev till dig var i samband med tillkomsten av lagklustret för FRA:s avlyssning. Bristen på balans till förmån för folkets behov och intressen i frågor som rör internet i såväl Sveriges riksdag som EU har sedan dess lett till att jag bestämt mig för att överge alliansen och rösta med fötterna och således blivit både medlem och riksdagskandidat för Piratpartiet. Inte enbart som en protest, utan därför att jag under vägs insett att upphovsrättsindustrins intressen tillåtits dominera såväl direktiv som lagstiftning och att det under snart ett decennium pågått ett krig mellan dem och unga människor med kunskap i informations- och kommunikationstekniken där de yngre sett ett öppet och fritt internet som förutsättningen för en levande demokrati och skydd av mänskliga rättigheter. Kronan på verket är att deras antagonister Antipiratbyrån (upphovsrättsindustrin) har som strategi att i stödja filtrering och blockering av internet när det gäller barnpornografi för att sedan kunna kräva motsvarande åtgärder för material skyddat av upphovsrätt. Märkligt att våra politiker inte klarar att se hur de tänker dra fördel av censuråtgärder riktade mot barnporr när t o m ECPAT upptäckt detta förhållande. Sedan kan man ställa sig frågan: - Hur kommer det sig att polis och banker kan stänga ner siter. som länsar konton inom det ekonomiska betalsystemet, inom fyra timmar men inte klarar av motsvarande när det gäller barnpornografi? Någon tjänar uppenbarligen på den situation som råder, varför man måste fråga sig: - I vems intresse ligger det att den skillnaden råder?

Det är i detta samhällsklimat som Piratpartiet växt fram och just nu kan jag inte se något annat parti som lika tydligt tagit ställning för internet i mänsklighetens tjänst. Om antipiraterna (upphovsrättsindustrin) lyckas i sitt uppsåt kommer operatörernas immunitet som budbärare eller ”mere conduit” att upphöra. För att kunna skydda sitt eget skinn mot advokaternas krav på skadestånd kommer operatörerna att skapa användarvillkor där rättssäkerheten hänger på en mycket skör tråd. Sådana villkor finns redan på sina håll och där förväntas kunden acceptera att leverantören bereder sig tillträde till datorer och annan utrustning utan någon som helst rättslig prövning av det rimliga i åtgärden. Rättsstaten nedmonteras därför att våra lagstiftare inte klarar av att väga in allmänintresset när det gäller upphovsrätten, som inledningsvis var 14 år och nu är ofattbara livstid +70 år. Då var motivet att detta tidsbegränsade monopol behövde vara 14 år eftersom det tog tid att producera, marknadsföra och försälja. Idag när tekniken möjliggör avsevärt kortare tid för motsvarande process, då har skyddstiden tiodubblats!? Det är helt orimligt!

Dessutom - när det gäller andra branscher, som genomgår förändringar på grund av teknisk utveckling, då klarar politikerna att stå emot krav på samhälleliga insatser, men inte här. Slutligen; Det allra viktigast med bäring på detta med internet och filter. Det enda filter som fungerar är det samvete som varje individ bär inom sig. Men även här krävs en balans i förhållande till det omgivande samhället. Med allt vad det innebär för dig som fått det tunga ansvaret att pröva de direktiv som sedan ska bli lag. I det arbetet avgör du om Piratpartiet kommit för att stanna och växa sig starkt i EU:s olika länder eller om detta uttryck för de etablerade partiernas okunskap ska kunna ses som överflödigt sedan övriga partier tagit sitt förnuft till fånga.

Med vänlig hälsning

Gun Svensson

- - -

Kan tänka mig att många pirater gapar av förvåning och undrar om jag blivit galen - kliver in i motståndarnas läger och ber dem att ändra sig, istället för att ta fighten och riva ner dem från deras stolar. Det kan bero på att jag känner ett behov av att vara en ögonöppnare även där. Jag vill behålla min tilltro till dessa i andra sammanhang kloka individer, men när jag tycker mig se hur de förblindats av sina vanföreställningar om pirater, vill jag göra klart för dem deras egen roll i det som sker och resultatet av det. Om någon pirat - medlem eller förtroendevald - känner detta som ett svek från min sida, då finns alla möjligheter att ge järnet för att ge väljare tips om andra, lämpligare kandidater.

Jag har sent omsider läst boken "Piraterna" och följer den kamp som pågår runt hela vårt klot för ett öppet och fritt internet och känner att jag måste pröva möjligheten att vädja till förnuftet hos dem som sitter på mera makt än vad vi gör. När politiken, juridiken och tekniken används på det sätt som nu görs, kommer inte särskilt mycket gott ut av varken det ena eller det andra. Självklart kommer jag att fortsätta göra vad jag kan för att Piratpartiet ska komma in i Sveriges Riksdag i valet 2010, eftersom det är den enda möjligheten att visa de etablerade politikerna att de är inne på fel väg när de tror att tvång med hjälp av juridiken leder till en utveckling av tekniken på ett sätt som gynnar samhällets friska växt. Vad hjälper dividerandet om fördelningspolitiken om fundamentet för vårt samhälle vittrar sönder?

Intressant.