Vara omgiven av politikers filter – sicket liv!

Det är en rätt märklig bild av unga människors tillvaro som Cecilia Wikström ger i sitt och Eva Edwardssons inlägg i SvD, där hon talar om nätmobbning och delar in ungdomars liv i ett liv på nätet och ett annat liv i övrigt. Sedan tar de båda två i så att livstycket nästan spricker: ”Jan Björklund (FP) har som utbildningsminister skapat den största satsningen mot mobbning i svenska skolor någonsin. Det är dags att det arbetet breddas och kompletteras genom att Skolverket får i uppdrag att förtydliga sina allmänna råd för att ge tydlig vägledning till skolor kring hur de ska tackla nätmobbning. Vi tycker också att det är självklart att alla skolor ska inkludera insatser mot nätmobbning i sin plan mot kränkande behandling”.

Mig säger detta stycke att det är verkligen skräp till utbildningsminister om han vet så litet om unga människors liv att han behöver en uppbackning av några partikamrater, som uppvisar så stor okunnighet om informations- och kommunikationsteknikens roll i unga människors dagliga liv. En skola som behöver ministerord för att i program mot mobbning inkludera ”Internet, sms, msn, e-post eller chatt” torde vara sorgligt efter i utvecklingen. För det första är internet en infrastruktur för att transportera de ettor och nollor, som förmedlar sms, msn, e-post och chatt. Internet är för dessa elektroniska meddelanden vad vägar och järnvägar är för vanliga brev. Internet har således inte ett skvatt med innehållet i det som förmedlas att göra.

Cecilia Wikström, som presenterar sig som europaparlamentariker, ledamot utskottet för medborgerliga fri och rättigheter, har med detta inlägg spolierat den sista rest av mitt hopp om henne, som en tillgång för den liberala gruppen ALDE i Europaparlamentet. Det var inte alls så länge sedan, som jag fann anledning att ta itu med Cecilia Wikströms iver för moralisk upprustning av oss andra. Då var det efter ett inlägg i Upsala Nya Tidning för att rättfärdiga EU-direktiv om censur med övervakning och kontroll i hopp om att därmed stoppa spridning av barnpornografi. Nu ser jag att Cecilia Wikström, istället för att våga tro på möjligheten att bygga in ett hederligt beteende i människors hjärtan och hjärnor, satsar på att bygga in filter i datorer istället. Filter som den tekniskt kunnige lätt tar sig förbi. Hon vill dessutom dra i härnad mot rätten att få vara anonym. Kvalitets- och säkerhetschef på .Se, Anne-Marie Eklund Löwinder, skrev den 13 april 2009 Är rätten att vara anonym på nätet i farozonen? Funderar man en stund kring det som hon skriver, måste man ställa sig frågor vad man vinner på att allt fler skaffar sig anonymiseringstjänster, därför att politiker inte längre vågar sätta sin lit till att barn, ungdomar och vuxna i ett samspel ska kunna klara av att hålla sig till en netikett, men också lära sig att hantera dem som bär sig illa åt. De måste berövas den makt, som alla ger dem genom sitt uppskruvade beteende. It takes two to tango.

Men, vad värre är – alla krav på censur och övervakning leder till statligt intrång i våra privata liv. Att Cecilia Wikström och andra politiker inte inser det, visar att hon inget lärt av FRA-debatten. Sedan får jag leva med att Cecilia Wikströms och Eva Edwardssons inlägg kommer att finnas i den papperstidning, som jag prenumererar på. Huvvaligen! Då får jag trösta mig med Joshens kloka ord och att jag är i gott sällskap: Markus ”Lake” Berglund; och Mediafreak.

Ser sedan att Anna Troberg redan är skittrött på allt valfuskande. Själv har jag tagit mig an uppgiften att hålla koll på Piratpartiets valsedlar i Kommunhuset och Biblioteket, två lokaler för förtidsröstning i Norrtälje stad. I Kommunhuset kunde jag se anvisningar om i vilken låda Övriga partier dit Piratpartiet räknas skulle placeras. Ska jag tolka Anna som så att jag måste kolla upp vem som utfärdat anvisningarna? Ja, det skadar väl ingen att fråga.

Intressant.