Lågt och högt bor inom oss alla.

Ingen kan väl undgå att det rasar en debatt om polisens och olika medias hantering av Ola Lindholm, barnkär favorit som chefredaktör för Kamratposten och programledare för SVT:s Wild Kids samt aktiv samhällsdebattör med säte i BRIS styrelse, som nu testats positiv för ringa narkotika. Juristen skriver kort och länkar till andra samt ställer en relevant fråga mot bakgrund av Olas egna uttalanden i andra sammanhang när det gäller rätten att ses som oskyldig till dess motsatsen bevisats, men också att vissa brott är av den allvarliga arten där vi kanske måste acceptera att oskyldiga riskerar att bli dömda för att stävja att barn blir utnyttjade och bristen på rättssäkerhet i dagens eskalerande lagstiftning. Opassande skriver som gästskribent hos Anna Troberg, som vanligt mycket klokt om vikten av att vi uppträder balanserat och värnar rättssäkerheten. Jocke Jardenberg ser saken ur olika perspektiv men reagerar främst på att polisen läcker uppgifter till media på ett sätt som måste sättas under lupp. Sagor från Livbåten skriver om pissbrott och pissbevis.

Ända sedan jag själv hörde Ola Lindholm vid seminariet vid IT-universitetet i Göteborg den 6 maj 2010, som handlade om Filtrering av barnporr, har jag varit urförbannad på hans slappa attityd i fråga om oskyldiga människor, som riskerar att dömas för innehav av barnporr p g a ihålig lagstiftning, poliser som prioriterar fel saker och media som eldar under moralpaniken. Något som gjorde att jag inledningsvis när Expressen avslöjade detta tänkte ”sådant läder ska sådan smörja ha”. Sedan har kommentarer på Fb av bl a Thomas Tvivlaren och många andras synpunkter stämt till eftertanke – inte ens Ola Lindholm har förtjänat att löpa gatlopp, utan lagen måste vara rättssäker för alla. Deepedition kan också konsten att spegla detta ur flera olika perspektiv och hålla fast i vikten av rättssäkerhet och oskuldspresumtionen. Jakob Heidbrink skrev redan 2008 mycket klokt om just oskuldspresumtionen. Seminariet, som Scaber refererar till här ovan, är trots det väl värt att ses på nytt då det visar hur polisen bitit sig fast i Filtrering och censur som lösning på problemen med spridning av barnporr, vilket Ola då underblåste. I Olas eget fall är risken nu stor att han själv riskerar att falla offer för att polisen med hjälp av riksdagens lagstiftning getts alltför fria händer när det gäller misstanke om drogmissbruk.

Från detta sorgliga, som visat att det tog tid för mig att gå från stadiet "sådant läder ska sådan smörja ha" till att rättssäkerheten och oskuldspresumtionen ska gälla i alla lägen, vill jag nu gå över till gårdagens uppsluppna event TMK Old School Revival. Hade en helt oförglömlig kväll tillsammans med en hel hoper yngre vänner, som var tonåringar då, när det begav sig åren 1978 -1982. Fick stå i rampljuset och ta emot deras hyllningar för min tilltro till dem, när de gjorde verklighet av sina drömmar att stå på scen och lira efter åtskilliga timmars slit i det nedlagda Gamla Prippbryggeriets övningslokaler. Minns att vi som mest hade 17 – 18 olika band verksamma. Det är svårt att ange exakt eftersom grupperingar och namn ändrades allt eftersom de utvecklade sin förmåga eller fann en tjusning i att pröva något nytt. Några av banden hade kvällen till ära återförenats och bjöd på en för mina (idag ovana trumhinnor) fullkomligt öronbedövande rockfest. Men, jag njöt i fulla drag av att få vara med. Känner att jag förunnats möjligheten leva ett rikt liv med många helt enastående minnen. Tack för det alla Norrtäljes ungdomar och schyssta vuxna som jag mött på livets stig!

Tänkte på gårdagens kväll när jag idag läste SvD Näringslivs artikel om Leif Johansson, avgående VD i Volvo och ny ordförande i Ericsson. När han var 14 år fick han för sig att han ville bli rockgitarrist, vilket hans far höll på att skratta sig fördärvad åt. Men sedan sa han ”du får spela hur mycket gitarr du vill, men under förutsättningen att du kommer hem med bra betyg i fysik, kemi och sådant där”. - Han gav en väldigt distinkt guidning, om man säger så. Det räddade världen från en väldigt dålig rockgitarrist, säger Leif Johansson och skrattar så att ögonen blir som två streck. Sedan kan vi läsa att han trots det kunde arbeta som gitarrlärare under studietiden i USA och bland annat lära amerikanska tanter spela gitarr. Tycker att alla föräldrar kan ta fasta på den handfasta inställningen – gör vad du vill så mycket och länge du vill, så länge du sköter skolan och kommer hem med bra betyg.

Avrundar med MinaModerataKarameller som funderar kring åldersdiskrimineringen i arbetslivet. Det är något fundamentalt fel i attityderna hos rekryterande chefer i arbetslivet. Tänk om möjligheten till goda vinster ligger i förmågan att skapa det goda arbetet med en mångfald när det gäller kön, klass, etnicitet o s v i arbetslaget?

Intressant.

Skrivandet ett verktyg för befrielse.

Igår tänkte jag göra det lätt för mig och bara länka till bloggen i Norrtelje Tidning, där jag inledningsvis förklarade att jag fortfarande gillar Piratpartiet, eftersom några artiklar i papperstidningen tidigare gett människor intryck att jag hade lagt av. Men, som jag skrev, så kan det bero på att jag inte behärskar konsten att göra mig ordentligt förstådd. Det är en sak att skriva, men något helt annat att prata. Sedan kan jag väl erkänna att jag, när jag i förrgår såg att Norrtelje Tidning i sin pappersupplaga gav mig gratisreklam (genom att citera ett utdrag ur ett inlägg på den här bloggen) då blev jag uppriktigt ledsen. Tidningen hade bara plats för de första raderna i ett stycke, som på nytt kunde ge läsarna intryck av att jag på något sätt tog avstånd från nätet. Även om jag kände mig uppgiven, insåg jag ganska snabbt att det var ett sinnestillstånd, som gör mera skada än nytta och då blir skrivandet en ren terapi. Jag tänker inte hemfalla åt självömkan, eftersom min mission – att verka för ett öppet och fritt internet för människor med frihet under ansvar mot en allmän övervakning och kontroll – är alldeles för viktig för att min energi ska läcka ut på sånt.

Men, på den planhalvan tänker jag fortsätta stångas med journalister i papperstidningar, som ägnar sig åt överdrifter om nätets farlighet, istället för att öppna sina sinnen och inse att ettor och nollor i fiberkablar knappast kan lastas varken för barnporr eller ett ökande drogbruk bland unga. Något som tidningar ”svämmar över av” idag. Lyckligtvis finns det människor som står med bägge fötterna på jorden och visar att kampen mot drogmissbruk är långt mer komplicerad än att öka förbuden, övervakningen och kontrollen. I en artikel i SvD kan jag läsa ”Enligt CAN uttrycker många av rapportörerna en frustration över att det på senare tid blivit vanligare att beställa droger över internet.” Internet är boven. Vem har inte läst om nätdroger – precis som om de kan rinna hem till beställarna genom kablarna?! CAN står för organisationen Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, som bland annat genomför enkätundersökningar om ungas drogvanor. Undersökningar, som man bör ta med en nypa salt, då ungdomarna svarar litet hipp som happ, eftersom de inser att materialet kommer att användas på ett i deras tycke negativt sätt. Därutöver har vi RNS, som arbetar specifikt mot narkotika och som bildades av föräldrar och intresserade vuxna i kölvattnet av Hasselakollektivet och deras ”pedagogik” Tvånget till frihet.

Idag ägs kollektivet av företaget Scientum, som är en övergripande organisation som representerar ett stort urval av behandlingsalternativ för ungdomar i Sverige, enligt deras egen hemsida. Vård och omsorg har idag blivit ”big business”, vilket är helt OK – om media håller koll på ifall man sköter sitt uppdrag utan att kränka de vårdbehövande och att VD och styrelsen inte stoppar en stor del av de pengar, som kommer från skattebetalarna, i sina egna fickor. I en artikel på RNS hemsida kan vi se vilka skiljelinjer som finns i synen på drogtester i skolorna, vilket RNS och många andra är varma förespråkare av. Sedan har vi Föräldraföreningen mot narkotika och det finns säkert några till. Under 70-talet var jag själv en varm anhängare av grundaren K. A. Westerbergs idéer, men med tiden kom jag att ifrågasätta metoderna då de lätt kunde missbrukas av beskäftiga vuxna. Allt om ingenting skriver initierat om situationen i dagens läge. Svensk Myndighetskontroll leker med tanken att det skulle kunna vara annorlunda här i Sverige.

Efter denna utflykt i minnenas skog och en hastig blick på dagens läge vad gäller drogpolitiken, inser jag att dagens blogginlägg blir lika långt som alltid. Nu återstår en liten fredagsrunda, där jag först fastnar för Techrisks bloggpost om Digital offentlighetsprincip. Sedan hälsar jag på hos Polisstaten, och Marcus ombord på Livbåten, som bägge luftar vad de känner inför datalagringen och all annan övervakning och kontroll; Intensifier berättar om att det finns alternativ; Rick skräder inte orden sedan han tagit del av Johan Linanders utläggning; och sist men inte minst Infallsvinkel, som har byggt upp en häftig vägg av länkar med bäring på datalagringsdirektivet. Den klistrar jag in rakt av – en maffig avslutning på denna vecka.

(Aftonbladet, DN, SvD, Troberg, Opassande, MiNimaliteter, HAX, SVT, DN 2, IDG, Falkvinge, Troberg 2, Fredriks blogg, Full Mental Straightjacket, Intensifier, Kunskapssamhället, Lakes lakonismer, Karl Sigfrid, Camilla Lindberg, Anders Mildner, Fredriks blogg del 2, Scaber Nestor, Sysadminbloggen, Rejdnell, Jerlerup, SvD 2, TV4, Svensk Myndighetskontroll, Maria Abrahamsson, Klara, teirdez, Ravenna, Lars-Erick, Anne Kekki, Emil Isberg, Farmor Gun, Magnihasa, Isak Gerson, Integritet och Frihet, Full Mental Straightjacket 2.)

Intressant.

Kan omtanke se ut hur som helst?

På gårdagens inlägg Med ungdomars bästa för ögonen? följde en lång kommentar från en Anonym kommentator, som jag vill ge ett tydligt svar på. Anonym skriver inledningsvis:

”Även om drogtesterna är frivilliga och där och då kanske enbart stoppar elever som aktivt vill bli ertappade, så påminner drogtesterna ständigt om att droger är fel. Det gör droganvändandet lite mer komplicerat och signalerar från kommun och samhälle att droger inte är ok. Drogtesterna signalerar att samhället faktiskt bryr sig och vill sätta stopp för det skenande användandet av droger. Är inte det bra?”

Svar: Samhället har grundlagar, som bland annat ska skydda individen mot denna typ av intrång från myndigheters sida. Jag tycker att kommunpolitiker gör det väl enkelt för sig om man tror att detta signalerar ”omtanke”. I själva verket tar man till enkla men kränkande metoder mot elever och föräldrar som befinner sig i beroendeställning. I nästa stycke avslöjar Anonym vad det egentligen är frågan om – en vän av ordning, som anser att drogbruk och missbruk är något som enbart angår föräldrarna, medan det i själva verket är en rad samverkande faktorer, som avgör om en ung människa dras in i detta. ”Säger en förälder nej kan också samhället känna att man har gjort det man kan”, den meningen säger allt.

Jag tror absolut inte att Torkild Strandberg är en elak människa, utan mera aningslös, som man kan vara, när man söker enkla lösningar på komplicerade problem. Den individ, som känner sig kränkt av Torkild Strandbergs sätt att visa sin omsorg, har dock grundlagen på sin sida. En ledande politiker kan inte abdikera från sitt ansvar för skolan, som den miljö, där elever lär sig saker för livet. Även om föräldrarna har det yttersta ansvaret för elevens fostran, kan de omöjligt klara av detta om inte skolan arbetar med värdegrund och förhållningssätt på alla plan. Tänket bakom arbetsmiljölagen, som gäller både för elever och skolpersonal samt lagen om förbud mot diskriminering är att chefer och medarbetare ska arbeta förebyggande genom att involvera alla i skapandet av en miljö där arbetslust och arbetsglädje råder. Med fokus på faktorer som gör att människor håller sig friska är det mycket av positiv karaktär som hem och skola kan göra tillsammans. Det är raka motsatsen till de idéer om övervakning och kontroll, som sedan en tid sprider sig som en farsot över Sverige. Torkild Strandberg behöver inte gå längre än till sin egen arbetsplats, hur skulle det uppfattas om man där skulle få för sig att införa frivilliga drogtester för att visa sin omtanke?

Den gyllne regeln: Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det gören I ock dem, borde råda både i Landskrona och annorstädes. Först skyller man sakernas tillstånd på tillgängligheten och tror sig kunna skruva åt dessa kranar på laglig väg, sedan tänker man sig att bygga upp motstånd mot droger och missbruk genom övervakning och kontroll. Detta istället för rejäla tag för att stärka människors inre skydd, vilket växer ur kunskap och en miljö byggd på en bra värdegrund och ett juste förhållningssätt. Det finns alldeles säkert kunniga människor även i Landskrona som vet värdet av skolutveckling. Men, det borde även forskas på om det är just denna typ av omtanke, som Anonym talar om, som kan ha bidragit till att bruk av alkohol, narkotika och tobak blivit ett ”skenande problem”. Vad rätt du tänkt men så fel det blev. Att det inte är lätt att arbeta för barnens bästa visar bland annat ett blogginlägg av barnläkaren Lars H Gustafsson, där han i en tidskrift används för att göra en av honom kritiserad metod mera rumsren. Puffar gärna för hans kommande bok. Det jag gillar hos Lars Gustafsson är att han arbetat praktiskt och konkret med att skolan är en miljö för inlärning och att elevhälsa också handlar om att växa som människa.

Nu är det dags att tänka på Stora Bloggprisets gala. Spännande, även om jag är rätt säker på att någon annan vinner. Enligt min mening är Opassande outstanding. Erik Laakso har en annan favorit.

Intressant.