Det är alltid för tidigt att ge upp.

Ännu värjer sig många mot den informations- och kommunikationsrevolution som bland annat tagit gestalt i form av torrenttrackern The Pirate Bay. Den konstruktionen kommer snart att ersättas av någonting annat. Inte därför att dess konstruktörer nu står inför rätta när Hovrätten prövar Tingsrättens dom, utan därför att den tekniska utvecklingen går vidare, när andra konstruktioner ser dagens ljus. P3Nyheter bevakar rättegången, som beräknas pågå ytterligare ett par veckor. Lyssnandet gör att jag tränger allt djupare in i problematiken och ser att det handlar om en filosofi om den sociala och skapande människan, som banar sig väg genom den digitala utvecklingen, där konflikten mellan egenintresse och allmänintresse på nytt blir mycket tydlig i all sin komplexitet.

Läser ETC.se där Martin Halldin skriver under rubriken Akterseglad politik om antologin Efter Pirate Bay. Slutklämmen i Halldins artikel är ur ett informationspolitisk perspektiv mycket intressant. Halldin refererar till Rasmus Fleischer när han skriver ”Det finns en stark tendens i dag att politiker sätter sin tillit till stora företag som levererar en enda lösning, till exempel Spotify. Hackerpraktiken kommer inte försvinna och det kommer alltid dyka upp nya sätt att kringgå sådana storskaliga lösningar. Konflikten kommer bland annat att utspela sig på områden som rör upphovsrätt, begränsning av mjukvara och nätneutralitet. Till slut kokar det ner till en fråga som berör alla medborgare, menar Fleischer. – I längden kommer det kanske att handla om rätten att sprida kunskap – får du informera om hur du gör för att kringgå begränsningar? Det blir en yttrandefrihetsfråga”.

Efter att vi varit dränkt i producentlobbyns argumentation till försvar för långa skyddstider och rättssäkerhetskränkande åtgärder för att stävja människors naturliga beteende att dela med sig och samtala om det som intresserar, är det välgörande att här samlats röster med en syn på saken ur en mera samhällelig synvinkel. Jag låter mig inte blockeras av att det är en könsmässig snedbalans med 16 män och 1 kvinna, som bidragit till innehållet, utan ler när jag ser att producentlobbyns företrädare försöker göra ett nummer av den saken.

Med referens till Pelle Snickars skriver Halldin också ”Samtidigt som partierna alltmer börjar få upp ögonen för digital kultur så återstår mycket att göra. I kulturutredningen från 2009 nämns till exempel inte ordet ”fildelning” en enda gång. – Det är helt obegripligt. Det är som att staten inte har något ansvar för den digitala kulturen. Det är väldigt märkligt att kulturpolitiken inte räknar in den digitala sfären. Delandets kultur finns redan på nätet – hela internet är uppbyggt på den och det kommer inga lagar i världen kunna ändra på. Det måste man på något vis acceptera och kunna ha som utgångspunkt.”

Om det inte finns en uppgift för ett frihetligt liberalt politiskt parti i dagens läge, då vet jag inte vad vi ska ha politiska partier till. Computer Swedens Johan Hallsenius skrev häromdagen att Piratpartiet borde inte finnas och menar att det var fel att satsa på den politiska vägen istället för opinionsbildning med fokus på integritet och yttrandefrihet på nätet. - Vem orkar lyssna till ett parti som fick 38 491 röster i riksdagsvalet? skriver Johan Hallsenius avslutningsvis. Jag undrar: - Vem vågar låta bli? Dessutom glömmer han att 225.000 väljare röstade på Piratpartiet i EU-valet och att vi har förpliktelser mot dem. Jag kan förstå Hallsenius besvikelse, men han bortser från att människor i avsaknad av monetärt kapital måste satsa på att öka det sociala kapitalet, vilket handlar om att vinna de många människornas förtroende och det gör man inte i en handvändning. Speciellt om man har starka ekonomiska och opinionsmässigt starka krafter emot sig. Inte minst bland producenter med närstående rättigheter och en hel del media, som ser sig hotade av den digitala utvecklingen.

När det gäller problematiken med upphovsrätten i den digitala miljön har Mårten Schultz skrivit ett av de bästa inlägg i saken som jag hittills läst. Där ser vi att en tidningsartikel kan uppfattas olika beroende på vilka glasögon man har. Då är det föredömligt att Mårten tar sig tid att förklara mera ingående. TACK! Upphovsträtan har också läst Mårtens inlägg och artikel samt funderat. Samtal pågår m a o.

Intressant.

Politik kräver både förnuft och känsla.

”Men det är anmärkningsvärt att utövarna själva vill beskatta sina distributionskanaler”, skriver Carl Johan von Seth, vikarierande politisk redaktör i Norrtelje Tidning i dagens ledare rubricerad En märklig ersättning. En ledare befriande klarsynt för att komma från tidningsvärlden, där journalister oftast sympatiserar med upphovsmän eller de företag, som köpt upp upphovsrätter, och alla deras intresseorganisationer, som ska ha sin del av kakan. Tycker att Carl Johan von Seth är värd mycket länkkärlek för denna insats. Andra som skriver om Copyswedes idéer och som jag missat tidigare är SvD, Sydsvenskan, Aftonbladet, Fritänk, Copyriot, Mikael Persson, Cybernormer, MinaModerataKarameller och Svensk Myndighetskontroll. Eftersom det är valår har det rätt snabbt kommit en respons från en del politiker, här i Aftonbladet. Frågan är om det håller särskilt länge efter valet, om inte Piratpartiet äntrar Riksdagsskutan. Vi har inte glömt beteendet före och efter valet 2006.

När jag ändå är inne på ämnet gammelmedias förhållningssätt till internet vill jag uppmärksamma Beelzebjörns inlägg i förra veckan med anledning av DN:s sätt att selektera nyheter på nätet respektive papper. Men, det är tydligen inte helt lätt att delge människor fakta, vilket Emil Isberg berättar om. Ett mycket tänkvärt inlägg för alla med ambitioner att ta in nya fakta om saker som ligger varmt om hjärtat. Ett politikområde som bär syn för sägen är justitieministerns fögderi. För litet drygt en vecka sedan skrev Johannes Forsberg i Expressen en ledare, där han med utgångspunkt från Storbritanniens modigaste man synliggjorde att politiker kostar på sig vad som helst för att visa sig potenta inför sina väljare. De flesta blundar för att det kan finnas ett samband mellan ökande kostnader när allt fler gärningar straffas allt hårdare och det krympande ekonomiska utrymmet för t ex barnomsorg och skola. Forsberg skriver bland annat ”Debatten om brott och straff drivs av starka känslor och när sådana är i farten har torra ämnen som ekonomi och vetenskap inte en chans. För politikerna är hårdför kriminalpolitik ett potensmedel, i en tid när deras makt har minskat. Kenneth Clarkes eftertänksamhet betraktas som mesig och omanlig.” En träffsäker och intressant iakttagelse.

Ett annat område är säkerhetsindustrin, som verkar inom såväl Justitiedepartementets som Försvarsdepartementets ansvarsområde. Hax tycker att Washington Posts grävarbete när det gäller den svällande ineffektiva säkerhetsbyråkratin i USA borde stämma till eftertanke även här hemma i frågor runt FRA och teledatalagringen. Själv är jag rätt nyfiken på hur mycket av våra skattepengar, som är i omlopp, när denna industri håller hov här hemma vid Stockholmmässan i Älvsjö dagarna före valet. I inbjudan till den inledande debatten sägs ”Hur hanterar vi dagens hårda samhällsklimat? Alldeles oavsett om man inte statistiskt kan belägga att det är ett hårdare samhällsklimat idag, så upplever många grupper i samhället att så är fallet.” Läs gärna den sista meningen en gång till.

Det är helt uppenbart att det är ur dessa upplevelser som såväl politiker som aktörer inom denna industri hämtar sin näring. Med tanke på Emils bloggpost inser jag svårigheterna att vrida politiken bort från nuvarande hårdföra politik till en politik där man utgår från att både barn, ungdomar och vuxna har en inneboende förmåga att göra sitt bästa och ta ett eget ansvar för det som man har möjlighet att påverka i sin omedelbara närhet. Men där som här krävs ett gott ledarskap, som förmår att på ett juste sätt ta denna förmåga i anspråk. Var finns Sveriges modigaste politiker, som vågar gå i bräschen för en politik byggd på både förnuft och känsla? Om jag kunde formulera en vision inför år 2022 skulle den grunda sig på en tillitsfull människosyn kopplad till Isak Gersons kunskapskärlek och syn på immaterialrätt, även om jag inte håller med honom fullt ut när det gäller hans filosofiska vägval.

Slutligen ett stort tack till Badlands Hyena för ett riktigt, riktigt gott skratt.

Tankar kring rättegången mot The Pirate Bay.

Isobel Hadley-Kamp problematiserar i Expressen diskussionen om upphovsrätten, vilken är orsak till rättegången här i Sverige mot The Pirate Bay, som startar i Stockholms Tingsrätt den 16 februari. Hon noterar även vad som är på gång i EU-parlamentet. Aftonbladet skriver under rubriken Piratkoden om varför rättegången mot The Pirate Bay är en politisk rättegång. I en faktaruta intill redogörs också för den frihetsrörelse, vars filosofi skaparna av The Pirate Bay verkat för här hemma och internationellt. Rörelsen agerar i form av ideella organisationer, vilka kämpar för en modernisering av upphovsrätten och erbjuder kreatörer att redan från början bestämma vilken grad av frihet verket ska ha för andra användare genom användningen av en Creative Common-license. En annan gren är Open Source, som gäller programvara med öppen källkod, vilken gör det möjligt för användare att fritt använda program samt modifiera, kopiera och förbättra dem.

Idéerna om hur kultur och nya idéer skapas i en fri interaktion med andra i det verkliga livet, där andras verk inspirerar eller gnisslar i kontakt med egna och andras idéer och ger upphov till nya idéer eller verk, är den filosofi som ligger bakom den teknik för fildelning, som grabbarna bakom The Pirate Bay utvecklat. Eftersom tekniken är uppbyggd för att ge en användare möjlighet att sätta upp ett anslag om vilket material, som finns tillgängligt för andra användare att hämta hos denne, anser grammofon- och filmindustrin (som ingår i Antipiratbyrån) att The Pirate Bay gjort sig skyldig till medhjälp till upphovsrättsbrott. Fildelningen, som sådan, är ingen brottslig handling, utan det är användarnas sätt att använda den, som kan vara det. Men den stora frågan är om man kan döma dem, som tillhandahåller tekniken, för medhjälp till brott?

Precis på samma sätt som vi ställde oss frågan: - Ska vi döma The Pirate Bay för att Tingsrätten i Arboga inte tänkte på att sekretessbelägga bilderna i Arboga-rättegången, vilket gjorde det möjligt för någon att sprida dem med hjälp av ett anslag på The Pirate Bay och den extra ”marknadsföring” detta fick genom nyhetsinslag i TV4? För mig är det självklart – Ansvaret för vad jag, som användare av internet gör, kan inte ligga hos Telia eller Google! I en rättsstat är varje individ ett rättssubjekt, som ska betraktas som oskyldig intill dess att en domstol under rättssäkra former funnit att vederbörande gjort sig skyldig till brott.

Men att det inte är så solklart, det visar den lobbyverksamhet som pågår i Bryssel och här hemma, där grammofon- och filmindustrin ligger på politikerna för att få till stånd lagar som tvingar teleoperatörer att stänga av användare från nätet eller att ge industrins aktörer rätt att själva jaga fildelare genom att hos teleoperatörer begära ut uppgifter om datorernas IP-nummer. Jag hoppas att Isobel har rätt när hon konstaterar ”Den kommer inte att lyckas.” Samtidigt undrar hon ”hur mycket de kan förstöra på vägen och varför alla politiker tycker att en viss branschs slumpmässigt hävdvunna villkor är viktigare än hela samhällets bästa”. Det undrar jag också. Därför känns det rätt bra att åtminstone ha skrivit till EU-parlamentets svenska politiker i saken. Nu avvaktar jag med spänning vad dessa politiker kan göra för att återupprätta tilltron till dem, som värnare av rättssäkerheten. Om vi lever i en rättsstat ska inte lobbyister i Bryssel kunna använda politikerna i Bryssel för att påverka Tingsrätten i Stockholm!

Andra som bloggar om detta är Leo; Opassande; MinaModerataKarameller; Deepedition; Mårtensson; T-9 dagar; Axels blogg och Varför inte?, för att bara nämna några. Utsikt från höjden skriver om Sydsvenskans användning av The Pirate Bay för att dela ut en specialbilaga om upphovsrätt och fildelning. Globetrotter funderar kring skapandets lust och villkor.