Har EU all makt i vår del av världen?

Det är helt uppenbart att det finns en avgrund mellan hur riksdag och regering tolkar sitt uppdrag och hur folket tolkar den lagliga grunden och upplever riksdagens och regeringens verkställande av detta uppdrag. Därför har det varit nödvändigt att gå till källan Regeringsformen. 

 Av dess 1:a kapitel 1:a § framgår att "all offentlig makt i Sverige utgår från folket" och att den "förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse" samt att den "offentliga makten utövas under lagarna". Dess 2:a § stadgar bland annat att "den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde" och för "den enskilda människans frihet och värdighet och att den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten" samt att "det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv".

Regeringsformens 10:e kapitel utgör regelverk för Regeringens och Riksdagens rättigheter att ingå och godkänna internationella överenskommelser och Överlåtelse av beslutanderätt inom EU-samarbetet och utanför EU-samarbetet samt dessutom även Framtida ändringar i internationella överenskommelser samt Statliga myndigheters underrättelseskyldighet. Detta kapitel synliggör att Sveriges Regering och Riksdag redan har överlåtit beslutsrätt till EU och kan göra det även fortsättningsvis.

I likhet med andra länder har Sverige ett visst inflytande i EU-kommissionen, EU:s ministerråd och EU-parlamentet. Av information hos EU-upplysningen framgår att EU:s direktiv och lagar gäller framför svensk lag. Detta genom en anpassning, som skett etappvis, med bland annat förändringar av Sveriges grundlag genom Riksdagens beslut före och efter valet 2010. När direktiv, som ska styra medlemsländernas nationella lagstiftning, tas fram, då sker detta i en process där Kommissionen presenterar ett arbetsprogram, som styrdokument för dess arbete fram till dess att förslag föreläggs Ministerrådet och Parlamentet för beslut. Vid oenighet förhandlar dessa parter fram till dess att en samsyn kan nås.

I EU-kommissionens arbetsprogram för 2017 som presenterades i oktober 2016, sägs bl a "I arbetsprogrammet har EU-kommissionen samlat de förslag till nya EU-lagar och regler som den planerar att lägga fram under 2017. Kommissionen kommer bland annat att föreslå åtgärder för att hantera migration och den pågående flyktingkrisen, genomföra en digital inre marknad (min markering, minska utsläppen från fordon och resor, bekämpa terrorism, skapa jobb och ekonomisk tillväxt, underlätta handel samt fördjupa den ekonomiska och monetära unionen." De politiska riktlinjerna presenterades redan 2014.

Det är således här vi kan finna underlag för det arbete med a DigitalSingelMarket - En digital inre marknad, vilket offentliggjordes på regeringens webbplats strax före midsommar 2015 och som sedan dess pågått i olika arbetsgrupper inom Kommissionen samt här i Sverige under ledning av berörda departement fram till i oktober i år, när det - i vart fall för mig - stod klart att något genomgripande var på gång i fråga om upphovsrättsindustrins möjligheter att med lagstiftningens hjälp stärka sin makt över de närstående rättigheter i frågan om tolkning och tillämpning FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, och dess Artikel 27, där det de facto är det enskilda landet d v s Sverige, som har ansvar för att det råder en rimlig balans mellan varje enskild människas rätt "att fritt delta i det kulturella samhällslivet, att njuta av konsten samt att bli delaktig av vetenskapens framsteg och dess förmåner" i förhållande till upphovsmännens rätt till skydd för sina "moraliska och materiella intressen, som härrör från vetenskapliga, litterära eller konstnärliga verk till vilka han är upphovsman.".

Att företag, som genom köpeavtal förvärvat upphovsrätt i form av närstående rättigheter, skulle kunna trumfa alla människors rätt till en skälig tillgång till kulturdomänen online, torde strida mot allt det som vetenskapligt har belagts om människan som biologisk, social och skapande varelse genom årtusenden. Här berörs inte enbart tolkning och tillämpning av upphovsrätten i förhållandet mellan enskilda individer online och skapare av olika verk, utan en bedömning av rimligheten vad gäller monopoltiden för företagens närstående rättigheter samt frågan huruvida handelsavtal ska innehålla avsnitt, som handlar om immateriella rättigheter så länge som dagens absurt långa skyddstider är rådande.

Det är således i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna som svenska medborgare för närvarande måste söka för att finna stöd för sina mänskliga rättigheter. Och där lyser människans rättigheter enligt Artikel 27 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheter med sin frånvaro. I Europastadgan ses immateriella rättigheter som en egendomsrätt och inte en grundläggande mänsklig rättighet. I dess Artikel 17 sägs: "Rätt till egendom 1. Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen. 2. Immateriell egendom ska vara skyddad." Här visas ingen insikt om den Immateriella rättens särställning både som en tillgång för alla människors tillblivelse, varande och utveckling och som en tidsbegränsad rättighet att nyttjas på en marknad av den, som skapat verket.

Här talar enbart den snöda vinningen, vilket kommer att straffa sig. Om inte annat genom att den begränsar möjligheten att vinna insikt. Något som bonden Martin Moreus kommit fram till och skriver om på sin blogg Bonde på riktigt i tidningen Land.

Intressant?

Vi behöver ett starkt Europaparlament.

Norrtelje Tidnings politiske chefredaktör Reidar Carlsson redogör för sina intryck av den paneldebatt inför EU-valet, som Rodengymnasiet anordnade igår. Jag håller helt med honom om att man kan undra om debatten var så informativ att den kunde bidra till att underlätta elevernas val. Ovan vid debattformen och rejält ringrostig, kände jag mig själv stundtals rätt bortkommen. Men, hoppas att jag trots det lyckades informera både om Piratpartiets hjärtefrågor och min syn på den övervakning som Edward Snowden avslöjat. För den som vill veta mer om kopplingen mellan FRA och Snowdens avslöjanden hänvisar jag till en välskriven debattartikel i Expressen från den 16 september 2008, som visar att vi som ifrågasatte FRA-lagen redan då hade lyckats klura ut vad som var på G.

Vid gårdagens debatt bekräftades också något, som jag haft på känn sedan en tid tillbaka. Utan att vi riktigt vet, när detta skedde, lever vi idag i en elitdemokrati, det vill säga att vi överlåter all vår politiska makt till en ”elit” utvald av de politiska partierna och sedan har vi inget att säga till om fram till nästa val. Detta stod klart sedan jag vågat påstå att det råder ett demokratiskt underskott inom EU och att Piratpartiet vill ha ett nytt grundfördrag istället för det svårbegripliga som man hittills lappat och lagat.

Om jag minns rätt var det Folkpartiets Monica Renstig som replikerade och menade att besluten i EU är förankrade i Sveriges Riksdag genom de samråd som våra ministrar håller med riksdagens EU-nämnd, innan de deltar i Ministerrådets möten. Detta samråd är alltså den sköra tråd som ska garantera att den makt, som folket överlåtit till riksdagens ledamöter, hanteras med omsorg och respekt för EU-stadgan samt Sveriges grundlag. Här blir det naturligtvis intressant att titta närmare på processen i EU-nämnden. Tar man där uppdraget från folket på allvar eller är de bara en pluton i det knapptryckarkompani, som förre riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson skrivit en bok om? Utan att göra en djupdykning efter svaret på den frågan, tycker jag mig redan här få en förklaring till varför valet till EU-parlamentet mest förefaller vara ett spel för gallerierna. Eftersom Ministerrådet ibland blir tvungen att förhandla med EU-parlamentet för att få sin vilja igenom, passar det alldeles utmärkt med ett parlament, som valts med klent folkligt stöd.

Det förklarar också varför varken ledande politiker eller media anstränger sig när det gäller att hålla isär de frågor, som hör hemma i Sveriges Riksdag, och de som ska hanteras i EU. Så blandar man bort korten och förvillar väljarna. Men sådant straffar sig. Politiker som brister i respekten för folkets behov av begriplig information, kommer i längden inte undan med att bara formellt uppfylla kraven på folkligt inflytande i våra beslutande organ. När folket upptäcker att Elitdemokrati blivit ett vedertaget begrepp, då måste de politiska partierna inse det egna behovet av kunskap om folkstyre och dess förutsättningar. Jag är rätt övertygad om att främlingsfientliga partier kan konsten att spela på människors känslor av underläge i den utveckling, som pågår. Och här passar EU, flyktingar, invandrare och muslimer in som utmärkta syndabockar.

Under de dagar som återstår till valdagen söndagen den 25 maj hoppas jag att allt fler väljare genomskådar maktspelet och inser att försvaret för de mänskliga rättigheterna i den politiska miljö, där informations- och kommunikationstekniken vunnit insteg, där behövs Piratpartiet, vars två främsta företrädare Christian Engström och Amelia Andersdotter redan visat att de både har kunskap och mod att säga stopp och belägg när tekniken används mer för att kränka våra mänskliga rättigheter än att stärka dem. Instämmer till fullo i Opassande Emmas funderingar – Om integritetsfrågan är död som valfråga, vad mer är det som är dött i vårt samhälle? Avrundar med Christian Engströms blogginlägg om Piratpartiet; och Henrik Alexanderssons om Beatrice Ask och datalagring.

Intressant?

Hur många sväljer detta valfläsk?

Idag har jag roat mig med att översätta information som organisationen EDRI publicerat på sin hemsida Protecting Digital Freedom. Det luktar valfläsk lång väg av det som bjuds oss från ITRE – Industriutskottet i Europaparlamentet, vilket Christian Engström berättar om på sin blogg under rubriken Nätneutraliteten hotad efter omröstning i EU.

EDRI, som bevakar saken, spar inte på krutet i sitt utlåtade, vilket jag återger i sin helhet, då jag delar deras uppfattning att dagens EU-parlamentariker bedriver ett cyniskt spel – i utbyte mot borttagna roamingavgifter för mobiltelefoner ska deras väljare acceptera att internet, som vi känner det, ska paketeras och samlas i ett utbud från Telekomföretagen. Hur många räknar de med ska svälja detta valfläsk?

EDRI säger bland annat ”Om detta resultat inte röstas ner vid omröstningen i Europaparlamentet om två veckor, kommer resultatet att bli en svagare, fattigare online-miljö, till nackdel för europeiska medborgare och europeiska innovatörer. I slutändan kommer det att stå klart för de tidigare telemonopolleverantörer att ett sämre konkurrens- och innovationsbegränsande europeiskt internet skadar dem också, men då kommer det att vara för sent.”

Här följer deras inlägg i sin helhet:

”Industriutskottet i Europaparlamentet röstade i morse för ett förslag som innebär slutet för det fria, öppna och konkurrenskraftiga internet vilket har betytt såväl sociala som ekonomiska fördelar för europeiska medborgare och människor runt om i världen.

Jämfört med intentionerna bakom EU-kommissionens ursprungliga förslag , är Industrikommitténs text förvirrande, vilseledande och motsägelsefull. Resultatet innebär mer kryphål än lag, en cynisk exercis som säger sig förbjuda diskriminering och samtidigt effektivt tillåter det .

Enligt förslagen ska det vara möjligt för telekomföretag att prioritera sina egna online-tjänster genom att helt enkelt omdefiniera dem som "specialtjänster". Telekomföretag skulle också kunna hålla innovativa nystartade företag från marknaden genom att nå överenskommelse med stora utländska online-monopol. I slutändan, tillåter det telekomföretag att begränsa tillgängligheten för sina kunder - i huvudsak att skapa ett nytt monopol - samma typ av monopol som orsakade höga avgifter för mobiltelefoni. Om detta resultat inte röstas ner vid omröstningen i Europaparlamentet om två veckor, kommer resultatet att bli en svagare, fattigare online-miljö, till nackdel för europeiska medborgare och europeiska innovatörer. I slutändan kommer det att stå klart för de tidigare telemonopolleverantörer att ett sämre konkurrens- och innovationsbegränsande europeiskt internet skadar dem också, men då kommer det att vara för sent.

Denna dåliga text är delvis ett resultat av att huvudstupa rusa iväg för att förbjuda mobiltelefon roaming, för att skapa bra rubriker inför valet till Europaparlamentet. I verkligheten är den text som de antog om nätneutralitet så osammanhängande att det kommer att ta flera månader för Ministerrådet att fixa till den. Det innebär att den ambitiösa tidsfrist för sinande roaming som godkändes, vilket kommer att bli föremål för så många triumferande pressmeddelanden i dag, förmodligen inte kommer att bli respekterad.

En god nyhet - en nyhet som kan vara ett gott tecken inför den slutliga omröstningen i Europaparlamentet om två veckor - Industrikommittén röstade emot att ge den ledamot, som ansvarar för dessa spillror (Pilar del Castillo, EPP Group, Spanien) makten att förhandla om nästa steg i lagstiftningsprocessen med Ministerrådet - hon fick en röst för litet för att uppnå de 31 hon behövde för detta.”

För den som vill fördjupa sig i ämnet finns stiftelsen .SE:s internetguide Spärrar och gräddfiler. Hela tiden måste vi medborgare hjälpas åt att baxa fram resultatet av politikernas och lobbyisternas samverkan, som vid en närmare granskning visar sig hota medborgarnas internet. Samtidigt måste vi hålla politikerna underrättade om vad som krävs för att nätet ska fungera som den viktig infrastruktur det är för såväl näringsliv som samhälle – här hemma och ute i den stora vida världen. Andra som skriver om detta är HAX och La Quadrature du Net. Avrundar med några exempel på Piratpartiets EU-politik, som Anders S Lindbäck lagt upp på sin blogg.

Intressant?

Carl Bildt och ACTA-avtalet m m

I fredags skrev jag om Oscar Swartz´ analys och kommentarer till Carl Bildts inlägg på SvD:s Brännpunkt fyra dagar tidigare. Sedan dess har jag deltagit i arrangemanget ”Tjejsnack” i Linköping, där jag fick tillfälle lyssna på Amelia Andersdotter, blivande MEP i Bryssel. Inledningsvis fick vi veta att proceduren för hennes inträde i den beslutande församlingen drar ut på tiden, vilket innebär att hon tvingas leva på andras välvilja – en allt annat än avundsvärd situation för henne som individ och skamligt för EU som institution. Sedan berättade Amelia om sina erfarenheter av att vara i Bryssel och arbeta utan att ha tillgång till alla de resurser, som tillkommer en ”fullvärdig” MEP.

Det var när hon berättade om frihandelsavtalet, som förhandlats fram med Sydkorea, som poletten föll ner. Hemma igen har jag googlat och funnit att Sveriges Handelsminister Ewa Björling i sin årskrönika är särskilt stolt över detta avtal. Till yttermera visso finns på regeringens hemsida ett dokument, som berättar om en artikel i Washington Post av Carl Bildt. Vågar jag gissa att innehållet i den artikeln i stort sett är detsamma som vi kunnat läsa i SvD:s Brännpunkt? Säga vad man vill om Carl Bildt, men som Sveriges utrikesminister har han kontakter, som öppnar dörrar både här och där. Men, med makt följer ett ansvar – det är inte OK att medverka till att lagar i EU och dess länder kommer till genom att ministrar går bakvägen via frihandelsavtal!

Nu är det dags för lunch och senare hjärtgympa, varför jag återkommer senare med mera reflektioner kring artikeln Makten växer i parlamentet i dagens SvD, som har bäring på det som jag skrivit här ovan. Oscar Fredriksson twittrar och bloggar förnöjt, men jag råder honom att tänka efter ett varv till. Mary XJ är också lyrisk, vilket förvånar då hon brukar kunna läsa med glasögon, som inte immat igen av partilojalitet. Mot Oscar och Mary ställer jag för jämviktens skull Christian Engström och Hax.

Om tjejsnacket i Linköping finns mer att säga, varför jag överlämnar ordet till Dexion, som har en läsvärd reflektion, värd att beakta i den process, som startade igår innan vi skiljdes åt. Där och då kom vi, som var närvarande vid summeringen, överens om att ta fram ett principdokument, som ska processas fram i ett svärmarbete inför ett slutligt beslut vid Årsmötet i april. Så långt jag kan ska jag kolla in bloggposter, som gäller tankar och reflektioner kring träffen i Linköping samt se vad sändningarna från föreläsningarna kan tillföra ytterligare. Avslutar med ett hjärtligt tack till Marit och Bella, som tillsammans med en rad engagerade Linköping-pirater arrangerade och genomförde ett mycket givande möte. Det gav mersmak! Och har gett mig många nya FaceBook- och Twitter-vänner.

Intressant?

Upphovsrätten - Inför EU-valet, del II.

Idag finns i SvD ett inlägg undertecknat av fyra människor med politisk hemvist på bägge sidor om blockgränsen. De ställer krav på att ACTA-avtalet måste ut på remiss före ett bindande beslut. Det handlar om ett handelsavtal om åtgärder mot piratkopiering och varumärkesförfalskning, som förhandlas på global nivå med deltagande av företrädare inom EU inklusive Sverige. I en faktapromemoria kan man se att regeringen anser att bestämmelserna i avtalet måste vara proportionella, rättssäkra och väl avvägda med hänsyn till integritetsaspekter. Det kan kännas förtroendeingivande, men på onsdag ska regeringens förslag om IPRED-lagen klubbas igenom i riksdagen och där vill regeringen ge innehavare av upphovsrätt laglig rätt att utkräva datorers ip-nummer för att kunna ägna sig åt utpressning. Om detta är regeringens syn på vad som är proportionellt, rättssäkert och väl avvägt förstår jag mer än väl kravet på att ACTA-avtalet måste ut på remiss.

För fem dagar sedan skrev jag själv ett mejl till Sveriges EU-ambassadör med bäring på detta avtal och frågade vilka åtgärder, som vidtagits för att göra det möjligt för Jens Holm, ledamot i EU-parlamentet, att få ställa de frågor, som han redovisat att han har i denna sak. I mitt blogginlägg den dagen förklarade jag också varför jag ser det som nödvändigt att vi ägnar uppmärksamhet åt de kandidater, som söker stöd hos svenska folket i detta val. Hax skrev i början av året ett inlägg, som jag läst mer än en gång. Efter en skarp genomgång av sakernas tillstånd i EU:s labyrinter avslutar Hax med att påstå att det är själva kärnvirket i den svenska staten som är ruttet och att det inte kan rättas till genom att bara lappa lite på systemet.

Jag vill nog inte gå riktigt så långt, som att påstå att själva kärnvirket är ruttet, men kan nog se att arbetet i riksdagen inte är organiserat så att integritet och rättssäkerhet fått bästa tänkbara skydd och att besluten har brister när det gäller anpassningen av lagar till det liv som många av oss lever på nätet. De korporativa intressenas anspråk på makt blir särskilt tydliga när det gäller internet. Socialdemokraternas idé i samband med beslut om IPRED, att innehavare av upphovsrätt ska samlas i en ny gemensam organisation med uppgift att bevaka dessa intressen, är ett tydligt exempel. När politikerna inte klarar av att hålla särintressena kort, med hänvisning till enskilda medborgares rätt till skydd för sin integritet och en rimlig avvägning mellan ett nyttjande för en social och skapande interaktion och ett intrång för ekonomisk vinning, då blir bildandet av en ännu kraftfullare organisation svaret. Till detta kommer byråkratins maktanspråk, vilket demonstreras när akademiker gör inspel till statsministern med förslag om en begränsning av riksdagens möjligheter att ställa frågor, vilket Mitt i steget har synpunkter på.

Andra som skriver om ACTA och upphovsrättsindustrin är Mårtensson, Anohito, Skiften, Hultins tankegångar, Erik Laakso, Karl Sigfrid, Mitt i steget, Jens O, Leo och Scaber Nestor. Avslutar med Opassande och MinaModerataKarameller. Opassande tycker sig se att lobbyverksamhet bedrivs via tingsrätten. Mary bjuder på en frejdig gästbloggare och en länk till PC för allas artikel ”Musikpirater hyllas på film men stäms i verkligheten”. Allt med tanke på den koppling som finns mellan ACTA, IPRED och rättegången mot The Pirate Bay. Intressant.

Våra liv på nätet är hotade.

I dagens Expressen skriver Isobel Hadley-Kamp en ledare som det ångar om. Jag önskar att jag vore fyrtio år yngre och kunde delta i den folkresning, som krävs för att politikerna ska förstå vad det är, som de håller på att ställa till med, när de gör upphovsrätten till en helig princip höjd över alla diskussioner om krav på anpassning med hänsyn tagen till att vi blir allt fler som ser nätet som en naturlig del i vår verklighet. Upphovsrätt? Självklart, men det måste finnas någon rimlighet i vad som kan anses vara ett olagligt intrång med tanke på annan rättighetslagstiftning. Jag förstår varför Anders Widén och de andra sex skrivit sin motion till socialdemokraternas partikongress, men det räcker inte!!! Mårtensson bidrar också med en motion till Centerns riksstämma, men då rlm Annie Johansson talat om en ändring först 2030, finns även där en rejäl uppförsbacke. Med bilder ur livet gör MinaModerataKarameller vad hon kan för att synliggöra det horribla i att kriminalisera all användning, som sker utan upphovsrättshavarens tillåtelse. Det behövs flera sådana exempel.

I måndags skrev SvD en artikel i anslutning till rapporteringen från rättegången mot The Pirate Bay, som handlade om Medina-rapporten. Detta mot bakgrund av att rapporten innehöll formuleringar, som direkt pekade ut The Pirate Bay, som en olaglig verksamhet och det innan rättegången ens påbörjats. Senare samma dag uttalade sig Christofer Fjellner (M), ledamot i EU-parlamentet, kritiskt i Aktuellt mot de planer, som utskottet för juridiska frågor haft för att driva igenom Medina-rapporten och att detta skulle ske före Telekom-paketet, där ett par tillägg, som EU-parlamentet beslutat om vid en första läsning, varit på väg att myglas bort inför den andra avgörande omröstningen. Erik Josefsson (V) har skrivit om hur Datatillsynsmannen uppmanat beslutsfattarna att på nytt införa Eva-Britt Svenssons och Guy Bonos ändringsförslag 166 och 138 i telekompaketet.

Igår skrev Erik Josefsson ”Sekretariatet för JURI, utskottet för rättsliga frågor, bekräftar att omröstningen om Medina-rapporten är flyttad till nästa mandatperiod. Datum är ej bestämt. Både PSE och EPP har låtit förstå att man vill skjuta på rapporten”. PSE står för ”Parliamentary Group of Socialist, Social Democratic and Labour Parties” och EPP-ED ”Group of the European People's Party (Christian Democrats) and European Democrats”. Den senare gruppen är den största partigruppen. Hax noterar också vad som hänt samt tackar alla som på olika sätt bidragit till denna utveckling av saken.

Med tanke på mina egna aktiviteter i saken gläds jag naturligtvis, men tänker samtidigt med häpnad: – Jösses, det betyder att Sverige får Medina-rapporten i knäet under Sveriges ordförandeperiod d v s efter valet till EU-parlamentet den 7 juni. Och då vädjar regeringen om politisk borgfred här hemma i Sverige enligt en artikel häromdagen i SvD. Innebär det att oppositionen inte kan stå upp för en mera pragmatisk syn på vad som ska ses som olagligt intrång i upphovsrätten och ta en fight när det gäller just Medina-rapporten?

Påminner om den pågående ”3 week global media-boycot” genom en länk till Scaber Nestor och avslutar med några reflektioner med bäring på rättegången; Christian Engström, som ser en kultur-krock; Svensson, som håller öppet för att detta är en politisk rättegång; Staffan Malmgren, som ser sig själv mera som katt än hund och försöker reda ut skillnaden mellan juridik och politik; Deepedition med länkar till sina artiklar i Newsmill och Resumé – läs dem; Opassande, som påtalar att fildelningsteknologin inte är olaglig; Bloggtidningen, som har ett radikalt förslag till branschen; Jens O, som tar diskussionen kring industrins beteende; Sagor från livbåten, som ser striden mellan det nya och gamla; samt Calandrella som bjuder på en del intressanta länkar. Intressant?

Tankar kring rättegången mot The Pirate Bay.

Isobel Hadley-Kamp problematiserar i Expressen diskussionen om upphovsrätten, vilken är orsak till rättegången här i Sverige mot The Pirate Bay, som startar i Stockholms Tingsrätt den 16 februari. Hon noterar även vad som är på gång i EU-parlamentet. Aftonbladet skriver under rubriken Piratkoden om varför rättegången mot The Pirate Bay är en politisk rättegång. I en faktaruta intill redogörs också för den frihetsrörelse, vars filosofi skaparna av The Pirate Bay verkat för här hemma och internationellt. Rörelsen agerar i form av ideella organisationer, vilka kämpar för en modernisering av upphovsrätten och erbjuder kreatörer att redan från början bestämma vilken grad av frihet verket ska ha för andra användare genom användningen av en Creative Common-license. En annan gren är Open Source, som gäller programvara med öppen källkod, vilken gör det möjligt för användare att fritt använda program samt modifiera, kopiera och förbättra dem.

Idéerna om hur kultur och nya idéer skapas i en fri interaktion med andra i det verkliga livet, där andras verk inspirerar eller gnisslar i kontakt med egna och andras idéer och ger upphov till nya idéer eller verk, är den filosofi som ligger bakom den teknik för fildelning, som grabbarna bakom The Pirate Bay utvecklat. Eftersom tekniken är uppbyggd för att ge en användare möjlighet att sätta upp ett anslag om vilket material, som finns tillgängligt för andra användare att hämta hos denne, anser grammofon- och filmindustrin (som ingår i Antipiratbyrån) att The Pirate Bay gjort sig skyldig till medhjälp till upphovsrättsbrott. Fildelningen, som sådan, är ingen brottslig handling, utan det är användarnas sätt att använda den, som kan vara det. Men den stora frågan är om man kan döma dem, som tillhandahåller tekniken, för medhjälp till brott?

Precis på samma sätt som vi ställde oss frågan: - Ska vi döma The Pirate Bay för att Tingsrätten i Arboga inte tänkte på att sekretessbelägga bilderna i Arboga-rättegången, vilket gjorde det möjligt för någon att sprida dem med hjälp av ett anslag på The Pirate Bay och den extra ”marknadsföring” detta fick genom nyhetsinslag i TV4? För mig är det självklart – Ansvaret för vad jag, som användare av internet gör, kan inte ligga hos Telia eller Google! I en rättsstat är varje individ ett rättssubjekt, som ska betraktas som oskyldig intill dess att en domstol under rättssäkra former funnit att vederbörande gjort sig skyldig till brott.

Men att det inte är så solklart, det visar den lobbyverksamhet som pågår i Bryssel och här hemma, där grammofon- och filmindustrin ligger på politikerna för att få till stånd lagar som tvingar teleoperatörer att stänga av användare från nätet eller att ge industrins aktörer rätt att själva jaga fildelare genom att hos teleoperatörer begära ut uppgifter om datorernas IP-nummer. Jag hoppas att Isobel har rätt när hon konstaterar ”Den kommer inte att lyckas.” Samtidigt undrar hon ”hur mycket de kan förstöra på vägen och varför alla politiker tycker att en viss branschs slumpmässigt hävdvunna villkor är viktigare än hela samhällets bästa”. Det undrar jag också. Därför känns det rätt bra att åtminstone ha skrivit till EU-parlamentets svenska politiker i saken. Nu avvaktar jag med spänning vad dessa politiker kan göra för att återupprätta tilltron till dem, som värnare av rättssäkerheten. Om vi lever i en rättsstat ska inte lobbyister i Bryssel kunna använda politikerna i Bryssel för att påverka Tingsrätten i Stockholm!

Andra som bloggar om detta är Leo; Opassande; MinaModerataKarameller; Deepedition; Mårtensson; T-9 dagar; Axels blogg och Varför inte?, för att bara nämna några. Utsikt från höjden skriver om Sydsvenskans användning av The Pirate Bay för att dela ut en specialbilaga om upphovsrätt och fildelning. Globetrotter funderar kring skapandets lust och villkor.

Det brinner i knutarna ...

... och jag undrar om ni är på det klara med att lobbyister och deras jurister i upphovsrättens namn är på väg att ta över ert politiska arbete.

Jag tänker närmast på Medina-rapporten punkterna

30. Europaparlamentet anser att verksamheten på webbsidor på Internet som erbjuder nedladdning av verk och tjänster som är skyddade av upphovsrätten och närstående rättigheter är olaglig, liksom fildelning (”peer to peer”) av verk eller tjänster utan upphovsrättsinnehavarnas samtycke.

31. Europaparlamentet stöder inrättande i de olika medlemsstaterna av administrativa myndigheter som ska ha i uppdrag att vaka över att upphovsrätten respekteras på Internet, genom en stegvis process och på rättsinnehavarnas begäran.

32. Europaparlamentet är positivt till de olika nationella rättssystemens åtgärder mot webbsidor på Internet som olagligt sprider verk på nätet (t.ex. ”Pirate Bay”).

Det ska röstas om detta i plenum den 19:e februari. Antas dessa punkter i Medina-rapporten undermineras punkterna 138 och 166 i Telekompaketet och därmed kan detta stödja påståenden om att EU-parlamentet anser att kunder, som gör sig skyldig till brott mot upphovsrätten, ska stängas av från internet. Telekompaketet läggs som en A-punkt den 16 februari, då det är ett rådsmöte med kulturministrarna – inte den 19 februari då Telekomministrarna träffas. Varför? Ja, däremellan finns en minisession i parlamentet den 18 februari – skickligt timat? Eller ...

Hur som helst, det är min förhoppning att Sveriges ledamöter i EU-parlamentet agerar kraftfullt för att hålla Telekompaketet rent från dylika idéer. Sedan vore det en välgärning om upphovsrätten kunde bli föremål för en översyn anpassad till en modern tid och modern teknik, men det är en annan historia. Att som Medina direkt peka ut en teknisk plattform, som varande ett stort problem när det gäller att värna upphovsrätten, är direkt förkastligt. De som gör sig skyldig till brott ska lagföras och straffas under rättssäkra former och rättegången mot The Pirate Bay startar den 16 februari 2009. Upphovsrättslobbyn och deras jurister bör inte kunna luta sig mot EU-parlamentet för att argumentera för sin sak.

För mig är det viktigt att våra valda parlamentariker kan hålla isär begreppen och inte går ärenden åt specifika särintressen. Jag kommer därför att följa denna fråga med särskilt intresse. Jag vet att Christofer Fjellner (M) och Carl Schlyter (Mp)gör vad de kan för att hindra dylika tilltag i denna sak, men jag har förstått att utan folkligt stöd och samarbete över partigränserna i vissa fundamentala rättighetsfrågor står sig parlamentarikerna slätt. Sådant ökar inte medborgarnas tilltro till EU, som en demokratisk och rättsvårdande institution och vi i Sverige står inför ett val till EU-parlamentet.

Med vänlig hälsning

Gun Svensson

Ovanstående har jag sänt per e-post till våra ledamöter i EU-parlamentet. Och fått svar från Eva-Britt Svensson (V), som naturligvis svarat att hon känner ansvar för de punkter i Telekom-paketet som hon kämpat för tidigare. Inger Segelström (S) har svarat ”Min partigrupp ska ha en första diskussion ikväll med omröstning i mars enligt nuvarande planering”. Carl Schlyter (Mp) har svarat och gett mig tips om hur jag håller mig underrättad. Han skriver också ”De gröna kommer att kraftfullt agera för att förändra Medinarapporten i grunden. Även telekompaket förhandlas nu och där arbetar vi för att stoppa alla förslag om att stänga av folk från internet och att göra budbärarna ansvariga.” Jens Holm (V) har idag (5 februari) svarat: "Tack för ditt mejl. Jag hade lite svårt att läsa ditt mejl när en massa bokstäver hade försvunnit. Vänsterpartiet vill ha bort alla inskränkningar i användning av internet frå telekompaketet. mvh jens". Jens har rätt i att det händer något med å,ä och ö när man skriver till Europaparlamentet - de försvinner, det har jag sett i de svar jag fått.

Gillar att politikerna tar mitt intresse på allvar och håller mig underrättad. Politikerna behöver bättra på både EU:s och sitt eget skamfilade rykte. Vart efter svar droppar in uppdaterar jag. Intressant.

Ser att Karl Sigfrid tycker att det är dags att Beatrice Ask säger ifrån. Jens O. har funnit mer info hos Karl. Leo skriver om vad Erik Josefsson funnit i Bryssel. Sagor från Livbåten ansluter sig till köpbojkotten riktad mot skiv-, film-, mjukvaru- och mediabolagen bakom organisationer som IFPI, RIAA, MPAA, BSA med flera i hopp om att de ska förstå att vi ogillar det som de håller på med. Anohito går också med. Kulturbloggen har till skillnad mot en massa utövare i kultursvägen fattat vad det är frågan om. Här även en författare som begripit vad det är frågan om – Anders Widén. Opassande är också med och ser det ironiska i att det påstås att vi är snåla och inte vill betala för oss i vanliga fall. Arvid Falk ser i likhet med mig att det handlar om demokrati. Naturligtvis är vi just nu bara en liten grupp myggor, som gett sig fan på att samla svärmar för att irritera ett gäng elefanter, som inte förstår sitt eget bästa. Money talks men fram till dess skapas dålig PR.

Avslutar med att uppmärksamma Hax, som utlovar ett års gratis webbhotell till den som vill skapa ett nytt frihetligt internetprojekt – ett gott initiativ, som måste uppmuntras.

Hyllning av en hjälte och fortsatt kamp.

Går en runda bland mina favoriter och ser till min stora glädje att Jonas den tappre af Westerås hedras av Svensk Myndighetskontroll, Calandrella och Jens O för sitt motstånd mot lagstiftningen, som legitimerar FRA:s trålning i trafikfloden på internet. Själv skriver Jonas på bloggen Trapprotest v 2-5.

Calandrella är en skärpt trettonåring, som visar att hon tänker ett snäpp längre än vad många i riksdagen klarar av. Detta är bara början på det nya skriver Jens O och jag är böjd att hålla med. Kampen för nätets frihet och rätten till vår integritet har bara börjat.

Ser att Lars-Erick gjort ett tillägg i bloggnamnet – en liberal rebell och påminner om liberalismens historia. Ett gott avstamp, sedan gäller det att vi hittar politiker att rösta på, först i EU-valet och sedan vid valet 2010. När jag hos Copyriot läst om det mycket fula spel som bedrivs i Bryssel, lutar jag åt att jag måste jobba mycket aktivt för att flera ledamöter, som inte går upphovsrättsindustrins ärenden, kommer in i EU-parlamentet.

Knappt hade jag hunnit glädja mig åt Spotify, ett lagligt sätt att lyssna på musik över nätet, förrän jag nås av upplysningen att tillgången till låtar kommer att begränsas. Jag håller med MinaModerataKarameller ”Det kunde man gett sig fan på...” Här fanns ett bra sätt att distribuera musik, men det kom väl olägligt med tanke på den stora gråt- och snyftvals som Ifpi och Antipiratbyrån riggat upp inför all den lagstiftning, som de vill omge sig med för att slippa hänga med i tidens utveckling. Jag förstår varför Copyriot och andra lägger ihop två och två och får svaret att politikerna håller på att utsättas för en kupp riggad av upphovsrättsindustrins lobbyister. Den verksamheten är inte gratis, varför man kan förstå varför de så gärna vill ha IPRED-lagens möjligheter att utan inblandning av domstol mjölka lättskrämda ungdomar och deras föräldrar på pengar. Jag lutar åt att Michael G:s idé om en bojkott är värd att jobba på. Intressant.