Har EU all makt i vår del av världen?

Det är helt uppenbart att det finns en avgrund mellan hur riksdag och regering tolkar sitt uppdrag och hur folket tolkar den lagliga grunden och upplever riksdagens och regeringens verkställande av detta uppdrag. Därför har det varit nödvändigt att gå till källan Regeringsformen. 

 Av dess 1:a kapitel 1:a § framgår att "all offentlig makt i Sverige utgår från folket" och att den "förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse" samt att den "offentliga makten utövas under lagarna". Dess 2:a § stadgar bland annat att "den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde" och för "den enskilda människans frihet och värdighet och att den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten" samt att "det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv".

Regeringsformens 10:e kapitel utgör regelverk för Regeringens och Riksdagens rättigheter att ingå och godkänna internationella överenskommelser och Överlåtelse av beslutanderätt inom EU-samarbetet och utanför EU-samarbetet samt dessutom även Framtida ändringar i internationella överenskommelser samt Statliga myndigheters underrättelseskyldighet. Detta kapitel synliggör att Sveriges Regering och Riksdag redan har överlåtit beslutsrätt till EU och kan göra det även fortsättningsvis.

I likhet med andra länder har Sverige ett visst inflytande i EU-kommissionen, EU:s ministerråd och EU-parlamentet. Av information hos EU-upplysningen framgår att EU:s direktiv och lagar gäller framför svensk lag. Detta genom en anpassning, som skett etappvis, med bland annat förändringar av Sveriges grundlag genom Riksdagens beslut före och efter valet 2010. När direktiv, som ska styra medlemsländernas nationella lagstiftning, tas fram, då sker detta i en process där Kommissionen presenterar ett arbetsprogram, som styrdokument för dess arbete fram till dess att förslag föreläggs Ministerrådet och Parlamentet för beslut. Vid oenighet förhandlar dessa parter fram till dess att en samsyn kan nås.

I EU-kommissionens arbetsprogram för 2017 som presenterades i oktober 2016, sägs bl a "I arbetsprogrammet har EU-kommissionen samlat de förslag till nya EU-lagar och regler som den planerar att lägga fram under 2017. Kommissionen kommer bland annat att föreslå åtgärder för att hantera migration och den pågående flyktingkrisen, genomföra en digital inre marknad (min markering, minska utsläppen från fordon och resor, bekämpa terrorism, skapa jobb och ekonomisk tillväxt, underlätta handel samt fördjupa den ekonomiska och monetära unionen." De politiska riktlinjerna presenterades redan 2014.

Det är således här vi kan finna underlag för det arbete med a DigitalSingelMarket - En digital inre marknad, vilket offentliggjordes på regeringens webbplats strax före midsommar 2015 och som sedan dess pågått i olika arbetsgrupper inom Kommissionen samt här i Sverige under ledning av berörda departement fram till i oktober i år, när det - i vart fall för mig - stod klart att något genomgripande var på gång i fråga om upphovsrättsindustrins möjligheter att med lagstiftningens hjälp stärka sin makt över de närstående rättigheter i frågan om tolkning och tillämpning FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, och dess Artikel 27, där det de facto är det enskilda landet d v s Sverige, som har ansvar för att det råder en rimlig balans mellan varje enskild människas rätt "att fritt delta i det kulturella samhällslivet, att njuta av konsten samt att bli delaktig av vetenskapens framsteg och dess förmåner" i förhållande till upphovsmännens rätt till skydd för sina "moraliska och materiella intressen, som härrör från vetenskapliga, litterära eller konstnärliga verk till vilka han är upphovsman.".

Att företag, som genom köpeavtal förvärvat upphovsrätt i form av närstående rättigheter, skulle kunna trumfa alla människors rätt till en skälig tillgång till kulturdomänen online, torde strida mot allt det som vetenskapligt har belagts om människan som biologisk, social och skapande varelse genom årtusenden. Här berörs inte enbart tolkning och tillämpning av upphovsrätten i förhållandet mellan enskilda individer online och skapare av olika verk, utan en bedömning av rimligheten vad gäller monopoltiden för företagens närstående rättigheter samt frågan huruvida handelsavtal ska innehålla avsnitt, som handlar om immateriella rättigheter så länge som dagens absurt långa skyddstider är rådande.

Det är således i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna som svenska medborgare för närvarande måste söka för att finna stöd för sina mänskliga rättigheter. Och där lyser människans rättigheter enligt Artikel 27 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheter med sin frånvaro. I Europastadgan ses immateriella rättigheter som en egendomsrätt och inte en grundläggande mänsklig rättighet. I dess Artikel 17 sägs: "Rätt till egendom 1. Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen. 2. Immateriell egendom ska vara skyddad." Här visas ingen insikt om den Immateriella rättens särställning både som en tillgång för alla människors tillblivelse, varande och utveckling och som en tidsbegränsad rättighet att nyttjas på en marknad av den, som skapat verket.

Här talar enbart den snöda vinningen, vilket kommer att straffa sig. Om inte annat genom att den begränsar möjligheten att vinna insikt. Något som bonden Martin Moreus kommit fram till och skriver om på sin blogg Bonde på riktigt i tidningen Land.

Intressant?