Vi behöver ett starkt Europaparlament.

Norrtelje Tidnings politiske chefredaktör Reidar Carlsson redogör för sina intryck av den paneldebatt inför EU-valet, som Rodengymnasiet anordnade igår. Jag håller helt med honom om att man kan undra om debatten var så informativ att den kunde bidra till att underlätta elevernas val. Ovan vid debattformen och rejält ringrostig, kände jag mig själv stundtals rätt bortkommen. Men, hoppas att jag trots det lyckades informera både om Piratpartiets hjärtefrågor och min syn på den övervakning som Edward Snowden avslöjat. För den som vill veta mer om kopplingen mellan FRA och Snowdens avslöjanden hänvisar jag till en välskriven debattartikel i Expressen från den 16 september 2008, som visar att vi som ifrågasatte FRA-lagen redan då hade lyckats klura ut vad som var på G.

Vid gårdagens debatt bekräftades också något, som jag haft på känn sedan en tid tillbaka. Utan att vi riktigt vet, när detta skedde, lever vi idag i en elitdemokrati, det vill säga att vi överlåter all vår politiska makt till en ”elit” utvald av de politiska partierna och sedan har vi inget att säga till om fram till nästa val. Detta stod klart sedan jag vågat påstå att det råder ett demokratiskt underskott inom EU och att Piratpartiet vill ha ett nytt grundfördrag istället för det svårbegripliga som man hittills lappat och lagat.

Om jag minns rätt var det Folkpartiets Monica Renstig som replikerade och menade att besluten i EU är förankrade i Sveriges Riksdag genom de samråd som våra ministrar håller med riksdagens EU-nämnd, innan de deltar i Ministerrådets möten. Detta samråd är alltså den sköra tråd som ska garantera att den makt, som folket överlåtit till riksdagens ledamöter, hanteras med omsorg och respekt för EU-stadgan samt Sveriges grundlag. Här blir det naturligtvis intressant att titta närmare på processen i EU-nämnden. Tar man där uppdraget från folket på allvar eller är de bara en pluton i det knapptryckarkompani, som förre riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson skrivit en bok om? Utan att göra en djupdykning efter svaret på den frågan, tycker jag mig redan här få en förklaring till varför valet till EU-parlamentet mest förefaller vara ett spel för gallerierna. Eftersom Ministerrådet ibland blir tvungen att förhandla med EU-parlamentet för att få sin vilja igenom, passar det alldeles utmärkt med ett parlament, som valts med klent folkligt stöd.

Det förklarar också varför varken ledande politiker eller media anstränger sig när det gäller att hålla isär de frågor, som hör hemma i Sveriges Riksdag, och de som ska hanteras i EU. Så blandar man bort korten och förvillar väljarna. Men sådant straffar sig. Politiker som brister i respekten för folkets behov av begriplig information, kommer i längden inte undan med att bara formellt uppfylla kraven på folkligt inflytande i våra beslutande organ. När folket upptäcker att Elitdemokrati blivit ett vedertaget begrepp, då måste de politiska partierna inse det egna behovet av kunskap om folkstyre och dess förutsättningar. Jag är rätt övertygad om att främlingsfientliga partier kan konsten att spela på människors känslor av underläge i den utveckling, som pågår. Och här passar EU, flyktingar, invandrare och muslimer in som utmärkta syndabockar.

Under de dagar som återstår till valdagen söndagen den 25 maj hoppas jag att allt fler väljare genomskådar maktspelet och inser att försvaret för de mänskliga rättigheterna i den politiska miljö, där informations- och kommunikationstekniken vunnit insteg, där behövs Piratpartiet, vars två främsta företrädare Christian Engström och Amelia Andersdotter redan visat att de både har kunskap och mod att säga stopp och belägg när tekniken används mer för att kränka våra mänskliga rättigheter än att stärka dem. Instämmer till fullo i Opassande Emmas funderingar – Om integritetsfrågan är död som valfråga, vad mer är det som är dött i vårt samhälle? Avrundar med Christian Engströms blogginlägg om Piratpartiet; och Henrik Alexanderssons om Beatrice Ask och datalagring.

Intressant?