Vem ska värna vår rätt till integritetsskydd?

Gårdagen började med att jag blev klarvaken när jag läste morgontidningen – landets högsta chefer inom Rikspolisen och Rikskrim bjöd på en rätt anmärkningsvärd reaktion mot Europadomstolens dom om Datalagringen under rubriken Nätleverantörer har förhindrat vårt arbete. Henrik Alexanderssons reaktion blev omedelbar eftersom det inte var några vanliga medborgare som tagit till orda. Själv hade jag störst besvär med en passus, som jag inte trodde vara möjlig i ett rättssamhälle ”Det krävs ett beslut av domstol, åklagare eller polischef för att begära ut uppgifter från leverantörer och det måste gälla misstanke om brott som ger minst sex månaders fängelse.” Det betyder att det enligt dessa höga polischefer skulle vara ett tillräckligt skydd för vår integritet med ett beslut av en polischef eller en åklagare för att hos en internetoperatör begära ut metadata om allt som vi använder nätet till vid misstanke om brott, med undantag endast för de brott som betraktas som ringa. Som ringa brott räknas de brott som kan ge böter eller fängelse upp till 6 månader.

Dessa garanter för vår rättssäkerhet avslutar sitt debattinlägg ”Medborgarna förtjänar en polis med rimliga befogenheter.” Ja, det var just det – rimliga befogenheter. Tillgång till internet är i en FN rapport klassad som en mänsklig rättighet, vilket Wired.com skrivit om. Den rättigheten är det inte mycket bevänt med, om där inte finns ett robust skydd för vår personliga integritet. Medan regeringen och Socialdemokraterna slingrar sig och krumbuktar i en tävlan om vem som kan gå längst, när det gäller att tillfredsställa mer eller mindre väl underbyggda krav på övervakning av oss, när vi rör oss på nätet, pågår i USA ett helt annat arbete i spåren av Edward Snowdens avslöjanden. Där försöker politikerna enas om att begränsa övervakningen, vilket Ny Teknik berättar om. 

Som kronan på verket denna dag, kommer sedan en replik av internetoperatören Bahnhofs Jon Karlung på de höga polischefernas debattinlägg Bahnhof svarar – Vi har lagen på vår sida. Där förklaras klart och tydligt vilka premisser som gäller enligt deras tolkning av lagen. Om det anses vara fel må det prövas i en domstol. Nog är det väl ändå upp- och nervända världen att en internetoperatör måste vara den som tar fighten för vår rätt till skydd för integriteten och rättssäkerheten och inte Justitieministern, Justitieutskottet och landets högsta polischefer? Nog för att det är ett riksdagsval i antågande, men sådant valfläsk stinker rejält. Kan bara hoppas att allt fler genomskådar det upplägget.

Eller är det rent av så att Alliansen och Socialdemokraterna kallt räknar med att de ska vinna slaget genom att spela på brottsoffrens sårbarhet och sedan vara ensamma om sin tolkning bland Sveriges valda till EU-parlamentet. Är det inte solklart varför Piratpartiet behövs både i Sveriges riksdag och i Europaparlamentet?

Intressant?