Trygghetsvurm säljer övervakning.

” - De enda uppgifter som myndigheterna inte missbrukar är de uppgifter som myndigheterna inte har tillgång till.” Citatet finns i slutklämmen på artikeln Åklagare och Säpo vill införa nytt tvångsmedel i dator i Dagens Juridik, som för övrigt omgavs med en röd varningstext när den nådde mig via mejl sedan den delats bland vänner på Twitter?! Artikeln speglar skeendet när Svenska Kriminalistföreningen anordnade en debatt i Rosenbad. Den visar bland annat att medlemmar i denna förening, som själva inte ens har en hemsida på nätet, vill gå mycket långt i sin iver att spionera på nätets användare i hopp om att kunna finna bevis som kan styrka deras misstankar om att nätet kryllar av brottslingar. Känner stor tacksamhet gentemot Advokatsamfundets Anne Ramberg, som i sådana sammanhang orkar stå upp för allas vår integritet och rättssäkerhet.

Dessa kriminalister backas upp av säkerhetsbranschens aktörer, som skickligt spelar på människors rädsla och brottsoffers känslor för att öka efterfrågan på varor och tjänster inom Säkerhetsbranschen, en organisation som bildades när den tidigare VD:n Per Edsmar under 2013 lyckades med bedriften att fusionera teknikbolagens organisation Swelarm med bevakningsföretagens Sweguard. Med f d Rikspolischefen Björn Eriksson som ordförande, är kontakten med Justitiedepartementet säkrad. Där är det ingen hemlighet att branschen lobbar för att privata företag ska avlasta Polisen en del arbetsuppgifter, vilket Eriksson framfört i ett brev till Justitieministern. Något som P4 Skaraborg uppmärksammat. Är det valår så är det.

En av dem, som vurmar för övervakningskameror med kontinuerlig inspelning, passar naturligtvis också på och argumenterar i SvD Brännpunkt – i papperstidningen under rubriken Lagen skyddar inte brottsoffer. Naturligtvis ses Datainspektionen som det stora hindret för branschens utveckling eftersom de synar hur kameraövervakningen tillämpas med hänsyn till lagens bestämmelser. När Datainspektionens GD Kristina Svahn Starrsjö i SVD Brännpunkt ger sin syn på saken, bekräftar hon vad många anat – branschen säljer övervakningsutrustning med hjälp av skönmålning – övervakningen sägs gälla trygghet. Underförstått kräver användningen av branschens utrustning därmed att vi ska vara villiga att offra vår grundlagsskyddade rätt till skydd för vår personliga integritet i utbyte mot en ökad känsla av trygghet.

Övervakningskameran har därför begåvats med en alldeles egen dag och kallas då naturligtvis Trygghetskamerans dag – en dag då Datainspektionen nu senast ställdes i skamvrån. Här fanns ingen förståelse för Datainspektionens behov av överprövning i domstol för att praxis skulle kunna uppstå. Redogörelse från den tillställningen kan få varje rättänkande individ att känna skräck. Bland de politiker, som medverkande, fanns Socialdemokraternas Morgan Johansson, tippad Justitieminister om Socialdemokraterna vinner valet. Han säger själv att det inte är någon hemlighet att han vill gå betydligt längre än vad regeringen har gjort. Inför ett sådant hot måste varje rättänkande väljare besinna sig – rösta på Socialdemokraterna och få Morgan Johansson som Justitieminister?!

Som ett extra påbröd kommer dessutom signaler om att Säpo vädrat morgonluft och vill ha möjlighet att infektera misstänkta personers datorer med utrustning för övervakning. Läser dock i Computer Sweden artikeln Polisiära trojaner måste bekämpas som visar att det lyckligtvis finns säkerhetsexperter som tänker längre än näsan räcker. Tomas Djurlings slutkläm lyder ”Om polis och åklagare skulle få rätt att använda denna metod så riskerar de rättssäkerheten för alla i samhället. Det är knappast något någon vill.” 

Det sista vill jag dock låta vara osagt, eftersom medierna svämmar över av upprörda reportage, som till tröst för brottsoffer och deras anhöriga ofta utmynnar i krav på strängare straff. Enligt BRÅ:s Nationella trygghetsundersökning är det personer, som upplever att brottsligheten i samhället ökar kraftigt, som också känner sig otrygga i större utsträckning. Något som borde leda till eftertanke på redaktionerna. Hur och med vad balanseras det nyhetsmaterial, som säljer, men samtidigt inger läsekretsen en ökad känsla av otrygghet? Mot den bakgrunden var frågeställningen i DN:s ledarartikel för några dagar sedan Fler – men inte bättre välgörande klarsynt. Vad hjälper strängare straff om polisen av skilda orsaker inte klarar av att utreda de anmälningar som görs?

Frågan är om det finns hopp om bättre sans och balans under kommande mandatperiod. Den frågan söker jag svar på när jag tar del av EU-kandidaternas svar på Aftonbladets fråga i Valkompassen om ”Inskränkningar i medborgarnas integritet är acceptabla för att bekämpa brottslighet” Där visar det sig att 28 kandidater Tenderar att inte hålla med och 19 kandidater Inte alls håller med. Bland dessa 47 återfinns 10 PP, 10 MP, 9 V, 8 C, 5 FP, 2 KD, 2 M och 1 S. Bland de 34 kandidater som Tenderar att hålla med eller Fullständigt håller med finner vi 3 kandidater (1 FP och 2 M) som Fullständigt håller med och 31 kandidater (10 S D, 6 S, 6 KD, 2 FP, 2 C, och 5 M) som Tenderar att hålla med. Därutöver har vi 7 kandidater (3 S; 2 KD och 2 FP) som svarar varken/eller.

Nog är det intressant att se var åsiktsgemenskapen ser ut att vara som störst och fundera över vad detta bär med sig i framtiden. Att Vänsterpartiets kandidater röstar, som de gör, är inte underligt mot bakgrund av partiets historiska erfarenheter av att finnas på Säpos lista med personer, som hållits under uppsikt. Men att så många socialdemokrater värderar Integritet lika lågt som motsvarande antal hos S D, det hade jag inte väntat mig. Inte undra på att Morgan Johansson tuppar sig. Men, nog är det talade på mer än ett sätt. Samtidigt kan man se vilka partier som haft mest diskussioner om bristen på sans och balans när det gäller medborgarnas rätt till skydd för sin personliga integritet även på nätet. Den som är intresserad av en Rättspolitik präglad av respekt för medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter samt ett robust skydd för den personliga integriteten, måste verkligen prioritera bland frågorna i EU-valet. 

Ingenting kan vara viktigare än att välja ett parti som står upp för att Informations- och Kommunikationstekniken – ICT – ska användas för att skydda medborgarnas mänskliga och konstitutionella fri- och rättigheter. I systemen inbyggd design för användarnas personliga integritet är inte genomförbar om ledande politiker sällar sig till ivrarna för ökad övervakning. Att verka för en teknik i medborgarnas tjänst är det starkaste motivet för mitt engagemang i Piratpartiet.

Intressant?