Äntligen en helsida i NT

Äntligen stod prästen i predikstolen. Den inledningen ur Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf tänker jag på när jag läste artikeln i Norrtelje Tidning med rubriken Massövervakningen stoppas tillfälligt - Telefonsamtal utan NSA för första gången sedan 2001. I artikeln får vi, som läser papperstidningen, veta det som varit på tapeten i världspressen i veckor att det amerikanska folket jobbat stenhårt för att deras senatorer som begripa att det inte är någon klok idé att förlänga den s k Patriot Act och som blev ingången för den övervakning, som bl a Sveriges riksdag beslutade om i beslut dels i juni 2008 och sedan med kompletteringar hösten 2009.

Avslutningsvis spekulerar TT:s Tobias Österberg om senatorn Rand Paul, libertarian, kommer att göra frågan om avlyssningen till en politisk fråga i nästa presidentvalskampanj och avslutar : "Däremot kommer inte Rand Paul att vinna den kampen med den frågan. Det är inte något som är stort för gemene man."
Den meningen säger mera om media och journalister än den säger något om gemene man! Men, det förstås - vi har ju haft en statsminister som 1993 blev känd för sin bok Det sovande svenska folket.

Jag har följd debatten i USA på nätet och känt frustration över att media här hemma varit sparsmakad med information med utgångspunkt från uppfattningen att detta "inte är något stort för gemene man". Det säger som vanligt mera om media än det säger något om den gemene man, som media borde känna som uppgift att informera på ett begripligt sätt.
Samtidigt kan svenska tidningsläsare och TV-tittare eller Radiolyssnare med förvåning ta del av den plötsliga öppenhet, som bland andra SÄPO visar, när de basunerar ut sina insatser visavi terrormisstänkta.
Är det verkligen bara jag som ser ett samband mellan det amerikanska folkets påtryckningar i fråga om NSA:s massavlyssning och de svenska övervakningsivrarnas plötsliga intresse av att visa ett de minsann behövs? Tänk om det sovande svenska folket skulle vakna och bli inspirerade av det som händer därborta! Huvaligen!

Intressant

Ingen anledning till oro?

Äntligen stod stadsministern upp och svarade på en journalists frågor om den information som kommit fram genom andra journalisters genomgång av Edward Snowdens läckta material där NSA:s och FRA:s samarbete synliggjorts. Men Sveriges stadsminister känner ingen oro eftersom FRA:s verksamhet sker inom lagliga ramar. Lagar som inte rymmer några nämnvärda begränsningar med hänsyn tagen till medborgarnas rätt till skydd för den personliga integriteten. Med vida ramar känner vår stadsminister sig trygg. 

Men lyckligtvis finns det andra omdömesgilla auktoriteter som håller kritiken vid liv samtidigt som forskare arbetat enträget med uppgiften att dels klara ut vad som kan inrymmas i begreppet personlig integritet och lösningar för att skydda denna i den digitala utvecklingen. Men det gäller också för Riksdagen att inse att de måste få till stånd en bättre balans mellan statliga myndigheters ökande aptit på tillgång till personliga data och skyddet för den personliga integriteten.

I den senaste tidens debatt har vi fått veta att signalspanarna gett mobiltelefonen smeknamnet Medresenären, eftersom den även i realtid kan rapportera om var telefonens bärare befinner sig och vilka andra ”medresenärers” bärare som befinner sig samtidigt på samma plats. Detta förutom det som datalagringen möjliggör i kombination med FRA:s utvecklingsverksamhet, allt medan Dataskyddsförordningen förhalas i Bryssel. 

Effekterna. när människor under hand blir medvetna om vad som pågår, kan vi spekulera om utifrån de erfarenheter som finns i länder där människor är och har varit övervakade. Att t ex förtroendet för politik och politiker skulle öka tvivlar jag på. Lyckligtvis finns i vårt land flera telefonoperatörer, som känner ansvar för kundernas telekommunikation och därför erbjuder anonymiseringstjänster, samtidigt som de med stöd av Lagen om elektronisk kommunikation (LEK) ifrågasätter Säpos och polisens krav på automatisk tillgång till kunddata. I en debattartikel hos Ny Teknik har Jakop Dalunde och Jakob Dexe redogjort för detta förhållande och berättat om Post- och Telestyrelsens roll i hanteringen av myndigheters begäran om omedelbar tillgång till dessa data.

Att statsminister Fredrik Reinfeldt inte känner oro säger väl egentligen bara att han har större möjligheter än vanliga medborgare att freda sig mot myndigheters alltför närgångna intresse. Sam Sundberg skrev häromdagen i sin krönika i SvD under rubriken Folket behöver en egen underrättelsetjänst om den obehagliga utveckling som pågår i namn av rikets säkerhet. Sundberg skriver bland annat ”I Sverige har vi stoltserat med vår öppenhet, baserad på insikten att en demokrati där väljarna inte vet vad makthavarna håller på med inte är särskilt demokratisk. Men öppenheten är i förvandling. Vi går steg för steg mot mer genomskinlighet uppifrån och ner och mindre nerifrån och upp.” Idag vet vi att myndigheters företrädare kan vara både oförstående och oförberedda inför frågor avsedda att pröva hur offentlighetsprincipen fungerar i praktiken. Jakop Dalunde och Jakob Dexe hos FORES visade igår vid redovisningen av detta projekt att den praktiska tillämpningen har allvarliga brister.

Det finns således en rad anledningar att känna oro, men framförallt att omvandla denna oro för att orka bidra till den folkbildning och det kunskapsbyggande som krävs för att kunna se lösningar. Det vore verkligen skam om Sverige med sina mänskliga och ekonomiska resurser inte skulle klara att bygga in skydd för mänskliga rättigheter vid utformningen av informations- och kommunikationstekniska lösningar. Att läsa Markus Bylunds bok Personlig integritet på nätet är en bra början. Avrundar med att än en gång uttrycka min glädje över att Erik Hultin och Erik Laakso valt att byta parti och gå med i Piratpartiet. Samt lista de medier som skriver om stadsministerns oförmåga att känna oro: DN; Aftonbladet; och SvD; Expressens Lars Lindström undrar Är det här orsaken till att Reinfeldt tonar ner USA-spionage?

Intressant?

Hur hantera politikernas FRA-sörja?

Kvällens Uppdrag Granskning i SVT med inslag i Aktuellt och Rapport visar att NSA:s och FRA:s aptit på allas rådata och dataintrång, för att infektera användares datorer med kod för att komma över information, är, som man brukar säga, bara toppen av ett isberg. På UG:s webbplats kan vi ta del bland annat om följande: ”Uppdrag granskning har låtit en av världens ledande datasäkerhetsexperter, Bruce Schneier, granska de tekniska formuleringarna i NSA:s hemliga dokument. Han säger att det inte råder någon tvekan om att FRA själva deltagit i hackerattacken. - Både Quantum och FoxAcid är NSA/GCHQ-program för att attackera datoranvändare. Det faktum att Sverige är involverad i dessa program betyder att Sverige är involverad i aktiva attacker mot internet-användare. Det är inte bara passiv övervakning. Det är en aktiv attack.”

Sveriges offentligt deklarerade neutralitetspolitik gjorde landet särskilt intressant som NSA:s partner – lika skickliga i konsten att föra folket och en stor del av deras valda företrädare bakom ljuset och ändå tala om demokrati. IDG.se berättade om detta tidigare idag.

Uppgifterna visar att hela eller delar av försvarsutskottet och stora delar av Riksdagen förts bakom ljuset av tidigare GD Åkesson och att FRA föruton en vidlyftig verksamhet inom mycket vida ramar för den av riksdagen tillåtna så kallade utvecklingsverksamheten även sysslat och fortfarande sysslar med olagligheter. Folkrättsjuristen Mark Klamberg intervjuas i SvD och talar bland annat om gummiaktiga lagar. Åkesson ställde inte upp för en intervju och FRA:s talesperson Fredrik Wallin för tankarna till leken Goddag Yxskaft. Inför allt detta är det lätt att bli uppgiven. Men, det gäller att kanalisera den vrede detta tänder och komma med konstruktiva lösningar, på både kort och lång sikt.

Därför gillar jag uppropet för större öppenhet i SvD Brännpunkt formulerat av en rad personer som intresserar sig för samspelet mellan folket och deras valda företrädare samt vad som sker bakom såväl folkets som de folkvaldas rygg. De skriver bland annat ”Situationen är orimlig. Om inte Sverige, tidigare en av världens mest öppna demokratier, kan redovisa vilka myndigheter som övervakar sina medborgare på nätet, vilket land kan det då? Här finns en mängd tillkortakommanden som hindrar myndigheter från att svara ens på enkla frågor om informationsinhämtning, beslutsordning och ansvar för ingripanden mot nätfriheten.” 

FORES intresse för våra Digitala fri- och rättigheter är föredömligt. Ska bli intressant att ta del av deras seminarium i morgon. Jag håller med Piratpartiets Amelia Andersdotter, som häromdagen skrev på DN Debatt om behovet av en nätfredsagenda, sedan hon nekats möjligheten att delta i ett möte i EU om Cyberbrottskonventionen, trots att hon är folkvald ledamot i Europaparlamentet. 

Avrundar med en liten runda bland andra som skriver om FRA, NSA och deras intresse för våra rådata och utbyte av dessa samt dataintrång: Pål Wrange; Anarkia; Motpol; Jinge; Anders S Lindbäck; Anna Troberg; HAX; Christian Engström; Skivad lime; DN; SvD; Ny Teknik; Aftonbladet och Sveriges Radio. En sak är säker – vi måste röra om rejält i grytan vid nästa års val.

Intressant?

 

Upplyst majoritet krävs för demokrati.

Igår läste jag Oisin Cantwells kolumn i AB om regeringens tappra försök att slå blå dunster i våra ögon. De har uppenbarligen inte förstått att de sumpat sina möjligheter att uppfattas som trovärdiga när det gäller hanteringen av lagklustret runt FRA:s verksamhet. Inte blir det bättre när regeringen i sin rapport mörkar viktiga delar av kritiken från bl a SIUN. Cantwell skriver bland annat ”Regeringen undviker att berätta att Siun under året sa åt FRA att myndighetens interna styrdokument är så diffust hållna att det är svårt att kontrollera att politikernas intentioner om underrättelseverksamheten följs.” och sammanfattar avslutningsvis ”Den sammanlagda kontrollen över spionerandet lämnar med andra ord en hel del övrigt att önska. Vilket är illavarslande, inte minst sedan det i kölvattnet av Edward Snowden har visat sig att Sverige fyller en viktig funktion i USA:s globala massavlyssning. Än mer alarmerande är att då en hel värld upprördes över att Washington tjuvlyssnade på Angela Merkels telefonsamtal så ryckte vår utrikesminister på axlarna. Denna slapphet, liksom den undermåliga tillsynen av signalspaningen, borde oroa oss alla djupt.”

Idag får vi en försmak av innehållet i nästa veckas Uppdrag Granskning både i form av en lång rad artiklar och möjligheten att delta i en chat med journalisten Fredrik Laurin. Den senare möjligheten använde jag mig av och fick klart för mig att SVT:s avsikt är att göra oss mer välinformerade om vad som pågår och i vilken utsträckning som våra medborgerliga fri- och rättigheter respekteras av staten med dess obegränsade tillgång till våra meta-data, det vill säga data om vem vi utbyter information eller umgås med samt sidor vi besöker på nätet. Public service när den är som bäst, med andra ord.

Av artiklarna kan klart utläsas att Sveriges alliansfrihet i fred är en myt och att Sveriges anslutning till Nato med tiden blivit en ren formsak. utan att folket haft möjlighet att klart ta ställning till den saken. USA hyllar FRA:s rysspionage och Sveriges utrikesminister påstår att det som avslöjats inte påverkar relationerna mellan Sverige och Ryssland. Det senare måste väl bara betyda att dessa redan är riktigt dåliga på grund av Sveriges dubbelspel, men nog vore det väl underligt om inte bevis istället för misstankar skulle kunna göra dem ännu frostigare. Ny Teknik har tagit del och redovisar de viktigaste punkterna i hittills publicerat material.

Artiklar i andra media visar hur ledande politiker ansvariga för tillkomsten av FRA:s vidlyftiga lagar i juni 2008 idag försöker förringa betydelsen av Uppdrag gransknings avslöjanden, när de inte som i fallet med Folkpartiets försvarspolitiske talesperson Allan Widman är direkt ohederliga. Helt frankt påstår Widman att Snowden går Rysslands ärenden. Här till exempel i Expressen. Min omedelbara tanke blir en undran över hur det är ställt med Widmans analytiska förmåga? När Ryssland utnyttjar Snowdens situation för egna syften behöver det inte betyda att Snowden agerar i maskopi med Rysslands säkerhetstjänst. De allra flesta andra som läst och hört visselblåsaren Edward Snowden tror nog mera på hans försäkran att hans verk handlar om att göra det amerikanska folket medvetna om vad som pågår. Att han sökt sin fristad i ett land, där han inte riskerar utlämning till USA, är inte särskilt belastande speciellt mot bakgrund av hur USA tidigare behandlat visselblåsaren Bradley numera Chelsea Manning. Hon dömdes som bekant för att ha läckt uppgifter om USA:s agerande i Irak. Ibland tycker jag mig se att människor, som själva har varit utsatta för diskriminering, utan att ta offerkoftan på, har ett mer välutvecklat sinne för rättvisa och rättssäkerhet än den som seglat fram i tillvaron på en räkmacka.

För övrigt är det rätt märkligt att en upplyst demokrati som USA förefaller vara totalt okunnig om sin egen roll i den terror som NSA och FRA säger sig skydda oss mot. Advokatsamfundets Anne Ramberg menar ”att avslöjandet åskådliggör vikten av ett tungt integritetsskydd” och Piratpartiets ledare Anna Troberg menar att FRA-cirkusen är som en otrevlig mardröm. I morgon försvarar forskaren Markus Naarttijärvi vid Umeå universitet sin avhandling om hur synen på integritet urholkats i senare års lagstiftning. Det visar Ny Teknik i artikeln FRA:s samarbete är lagligt då det bara kan beställas av svenska myndigheter. Frågan är om och i så fall varför en sådan beställning skett? Är det möjligt för en upplyst majoritet att stärka politikerelitens respekt för integritet och rättssäkerhet samt hävda dess betydelse för vår demokrati?

Vid samtal om behovet av integritet är det inte så lätt att inse skillnaden i innebörden av de bägge begreppen massavlyssning och massövervakning. De som gillar FRA:s trålning och lagring av våra data talar gärna om massavlyssning för att leda våra tankar bort från upptäckten att det handlar om massövervakning. Detta mot bakgrund av FRA:s hemliga utvecklingsverksamhet och den otydliga lagstiftningen. Mark Klamberg skrev om den förvirring som lagstiftningen kring FRA:s verksamhet bidrar till i samband med FRA:s presskonferens i november. DN:s Hans Rosén gjorde också ett försök att tydliggöra vad som kan sparas och vad som måste raderas. Om man känner till hur FRA kan skapa kartor eller bilder, som visar människors samröre och besöksmönster med hjälp av rådata eller meta-data, som det också kallas, står det klart att svenska folket är föremål för statens övervakning.

Håller helt med Martin Löwdin om att vi måste hjälpas åt att tvinga alla våra politiker att prata om övervakningen. Till min och många andra piraters stora glädje har vi fått en förstärkning i det arbetet sedan Erik Hultin idag meddelat att han lämnar Centerpartiet för att istället ägna sina krafter åt Piratpartiet. Välkommen – Du behövs verkligen i detta arbete! När fler inser att en röst på Piratpartiet är den enda möjligheten för att få gehör för kraven på en ökad respekt för integritet och rättssäkerhet, först då kan vi räkna med att övriga partiledare lånar folket sitt öra. Intressant?