Inspel om personval och begreppet medborgare.

Inleder med Bertil Torekull som i Expressen argumenterar för att väljarna ska vägra välja mellan blocken och istället kryssa för en individ, som han anser håller måttet. För ett ögonblick känns det som att han tror det vara möjligt för en enda individ att rubba på den ordning som satt sig i riksdagen, där en liten klick bestämmer och resten av riksdagens ledamöter traskar patrull. Vad den ordningen leder till det har vi sett – igår sedan Fredrik Federley tagit bladet från munnen och tidigare när Fokus avslöjade spelet om FRA. Hax tar upp ett annat exempel, som visar att det uppenbarligen är svårt att bli respekterad som individ i den kultur som utvecklats i riksdagshuset, även om man tillhör en partigrupp där man säger att alla människor ska uppmuntras att göra egna val och respekteras när de gör det. Som kund i den butiken kan man bara rösta med fötterna genom att byta varumärke eller bygga upp ett nytt. Svensk Myndighetskontroll visar varför det senare inte är så enkelt. Ta bara ordet rättssäkerhet ... Lars-Erick efterlyser de etablerade partierna i diskussionen om rättsäkerhet och personlig integritet.

Karl Sigfrid, som blev hårt åtgången under riksdagsbehandlingen av FRA-lagen, berömmer i ett debattinlägg Thomas Bodström för att han nobbade drogtestet och därmed kan se sig som ett föredöme för andra, som står på sig när andra kliver dem för nära. Det visar att det finns riksdagskandidater som vill att rättssäkerheten ska fungera, där man är oskyldig till dess motsatsen bevisats. Jag gillar att Karl tror på det goda exemplets makt.

I Dagens Arena skriver Björn Elmbrant med referens till Bengt Göranssons bok ”Tankar om politik” om den politiska förskjutning som skett i synen på begreppet medborgare som idag ses som kund och konsument av samhällets insatser. Som engagerad i kampen för ett fritt och öppet internet förstår jag mycket väl vad han menar. Att jag håller i som jag gör i debatten om internets framtid, beror i hög grad på att jag vill ses som medborgare när jag vistas på nätet. Det betyder att jag kräver tillgång till samma demokratiska fri- och rättigheter när jag vistas på nätet som i livet vid sidan av tangentbordet. Här vill politikerna komma undan med att se internet som en plats enbart för affärsverksamhet, där kunders val styr i vilken utsträckning, som vi ska ha tillgång till internet som infrastruktur för den del av våra liv där vi fritt kan söka information, bygga upp kunskap om politik och samhälle, göra inköp och betala räkningar samt umgås och utbyta tankar med människor från när och fjärran.

När tillgång och efterfrågan ska styra utvecklingen, behöver man inte vara Einstein för att räkna ut vad det kan innebära i sin förlängning. Idag nöjer sig många människor med att vara kunder, som köper olika paket ur kabelbolagens utbud och det finns tecken på att de stora bolagen gärna vill paketera sitt utbud och skriva in rätten till övervakning och kontroll för att tillfredsställa de företag som förser dem med en del av innehållet i utbudet. Ipred-lagen passar som hand i handske för den utvecklingen. Den som vill ta sig tid och läsa igenom hela rapporten från den offentliga utfrågningen, som Närings- och Kulturutskottet anordnade inför beslutet om Ipred-lagen i riksdagen, kan få en bild av hur pass mycket våra beslutsfattare bryr sig om att väga olika intressen mot varandra.

Där är det vad jag kan se i huvudsak Patrik Hiselius, jurist och ansvarig för samhällskontakter på Telia Sonera, som talar för medborgarintresset (sidorna 26 – 28) även om Jan Bertoft, Sveriges Konsumenter (sidorna 21 – 23) gör ett hyggligt försök att beskriva situationen när branschen satsat mera på att lobba på politiker för att få till skärpt lagstiftning än att gå kunderna till mötes. Han får dock underkänt när han uttalar följande ”Ordet ”pirat” har använts svepande de senaste åren. Det ska vara förbehållet den organiserade brottsligheten, de som masskopierar cd-skivor och dvd-skivor och så vidare och som kommersiellt driver piratsajter”. Detta trots att han borde veta att pirater existerar i form av medlemmar i Piratpartiet. Som pirat betackar jag mig för att bli klassad som tillhörande den organiserade brottsligheten.

När han gör sig till talesperson för internetföretagens kunder kan han inte vara okunnig om att upphovsrättsindustrins Antipiratbyrån drivit fram Piratbyrån, Även om de markerar att de ej vill bli förväxlade med Piratpartiet, kan personerna i den kretsen inte komma ifrån att de utgjort en inspirationskälla när Piratpartiet kom till och allt sedan dess. När jag försökt klura ut varför de vill hålla på sig, har jag förstått att det handlar om att kopimi-filosoferna vill vara fria tänkare på den politiska scenen, utan att vara bundna vare sig till Piratbyrån, som just nu vilar för eftertanke, eller till Piratpartiet. I ett demokratiskt samhälle är de fritt tänkande debattörerna betydelsefulla eftersom de etablerade partierna harvar på i gamla hjulspår och har svårt att lyfta blicken. Anna Troberg visar att pirater behövs för att hålla de etablerade partiernas syn på våra demokratiska fri- och rättigheter på rätt köl.

Om Björn Elmbrant verkligen vill en utveckling där man slutar bekriga varandra och kliver upp ur de gamla skyttegravarna till höger och vänster, då borde han träna upp sin förmåga se att det som han kallar ”krämarmentalitet” är lika illa tåld bland dem på den andra sidan, som vill stimulera ett blomstrande näringsliv. Lika litet som tomtar och troll härskar över internet, lika litet är ”krämarmentaliteten” förhärskande bland företagare. Bara genom att bearbeta de egna föreställningarna om ”dom andra”, kan alla goda krafter dra åt ett bättre håll. Tro det om du vill, men det är mer som förenar oss än som skiljer oss åt. När vi förstorar skillnaderna, då får vi på köpet en lagstiftning där de rigida människorna på ömse håll ges möjlighet att göra livet surt för oss alla.

Sedan ännu en länk till Anna Troberg – dags att vakna och lukta på kaffet med adress till Vänsterpartiet, men också alla andra i de etablerade partierna. Lägger därtill Christian Engström som spinner på samma tema. Dessutom länkkärlek till Gubben vid Rämen, som kommit igång efter sommaren och synar livet och politiken genom sina speciella googles.

Intressant.

Varje land kan göra som dom vill, del 3.

Fick för en stund sedan svar från Olle Schmidt (FP) på min tidigare fråga om vad som händer med Telekompaketets tillägg 166 (ändrat till nr 72), som i den nya formuleringen lyder:

Direktiv 2002/21/EG

Artikel 13 b – punkt 1

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga nationella myndigheterna har befogenheter att utfärda bindande instruktioner till företag som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster för allmänheten för att tillämpa artikel 13 a. Dessa bindande instruktioner ska vara proportionerliga, ekonomiskt och tekniskt hållbara och genomföras inom en rimlig tid.

Den kursiverade orden behöriga och myndigheterna ersätter ordet tillsynsmyndigheterna och den sista meningen tillkom vid behandlingen i IMCO.

Svaret från Olle Schmidt lyder:

Vad som händer i ITRE har vi inte jättekoll på men Harbours rapport kan vi bättre. Det som nu händer är att Harbour sitter och förhandlar (s.k. trialoger) tillsammans med andra representanter från parlamentets politiska grupper, kommissionen och rådet för att man ska lyckas komma överens. Detta kommer med stor sannolikhet innebära en kompromiss där ändringsförslag 166 försvagas igen, likt förra gången. Likt förra gången talar mycket för att orginalversionen av 166 läggs igen inför plenum vilket gör att hela parlamentet kommer att få möjlighet att ta ställning till förslagen igen och förhoppnings stödja det, som förra gången.

Vad som händer med tillägg 138 får vi en aning om den 21 april, då ITRE-utskottet bereder detta och andra förslag, vilka rapportör Trautmann ansvarar för. Av Schmidts svar drar jag slutsatsen att vi måste hålla trycket uppe både fram till den 21 april men också fram till den 5 maj 2009 då parlamentet ska besluta om hela paketet. MinaModerataKarameller noterar att Christofer Fjellner (M) är på hugget.

Rätt intressant är det att det är kultursidor i DN och SvD 1, SvD 2, SvD debatt/Brännpunkt och i SR P1 Mitt i musiken, som en bredare publik nu får höra talas om Telekompaketet. Men, här är det ur det nog så allvarliga, men begränsade perspektivet, att Frankrike vill att där ska finnas pålagor, som ålägger telebolag och operatörer att ta ansvar för innehållet i det, som sänds med hjälp av nätet samt beivra eventuella intrång i upphovsrätten. Minst lika viktigt och intressant är det, som pågår i kulisserna och som en engelsk politiker driver med stöd av lobbyister bland it-företag. Kort beskrivet innebär detta att slutanvändare d v s kunderna inte fritt ska kunna välja den programvara och de applikationer, som passar den enskilde kunden bäst. Valfriheten ska ligga i att välja internetleverantörers olika paket, inte så som idag där var och en bestämmer val av programvara och då kan välja t ex program med Öppen källkod och t ex internettelefoni typ Skype. Undrar om det kan vara detta som ligger bakom nyheten i SvD Näringsliv om att Ebay knoppar av Skype.

Med tanke på att paketet rör IMCO (utskottet för inre marknad och industri) och ITRE (utskottet för industrifrågor, forskning och energi) är det anmärkningsvärt att telebolagen och operatörerna lämnats ifred och sluppit frågor innehållet i paketet bl a filtrering/censur och beivrande av eventuella intrång i upphovsrätten. Den som vågar sticka ut hakan är Bahnhofs vd Jon Karlung, vilket SvD, Expressen/Dina pengar och E24 skriver om. Jag tycker att Telia Sonera, Tele2 och Telenor m fl borde få frågor om hur de ser på kundernas fria val och integritet. Karl Sigfrid (M) funderar om man verkligen kan tala om att Karlung utnyttjar ett kryphål i IPRED.

Erik Josefsson skriver i ett mycket läsvärt inlägg att kritiken var enhällig mot en förlängning av upphovsrätten vid seminariet Sound Copyright: Which way for the EU? Ting och tankar ställer en rad intressanta frågor m a a DN:s artiklar. Andra som skriver om fildelning är: Copyriot; Stenudd; och Mårten Schultz. Svensk Myndighetskontroll meddelar att han har fått nog av politikerna i EU och Knapsu har snappat upp att Piratpartiet kräver Infrastrukturminister Åsa Torstenssons avgång; det gäller att slå sig igenom mediebruset. Avslutar med Det progressiva USA, som skriver om presidentens öppenhet; det känns som ett varsel om ett bättre samhällsklimat, eftersom vi så ofta följer i USA:s kölvatten.

Infogar länk till tidigare inlägg del 1 och 2.