söndag 4 februari 2018

#metoo-kampanjen versus JustBeInc/Me Too.

Efter senaste blogginlägg, då jag hade funnit att Tarana Burke lockats att medverka vid Nordic Media Week i Luleå tiden 5 - 10 februari 2018, har tankarna fortsatt att gnaga: - Vilka samband finns mellan den av internationella fackliga organisationer sjösatta #metoo-kampanjen och Tarana Burkes organisation JustBeInc, som från start år 2006 använde de förlösande orden Me Too i arbetet med att stödja färgade flickor/kvinnor, som blivit utsatta för sexuellt relaterat våld. De drabbade kvinnorna fanns viss tröst i att inte vara ensamma om att bära upplevelsen av att vara nedvärderad som människa.

Att nykomlingen #metoo, som dragit fram som en farsot med en peek under november 2017, ser ut att låna ljus av JustBeInc´s Me Too, väcker onekligen mitt och andras intresse. Men vem ställer frågor och i så fall var?

Bestämde mig igår under förmiddagen att åtminstone skriva ett mejl till Redaktionschefen, Ledarredaktören och Ansvarige utgivaren hos Norrbottens-Kuriren, som den 23 november 2017 skrivit om Tarana Burke´s medverkan vid Nordic Media Week, som om hon skulle vara den som skapat #metoo-kampanjen. Detta för att göra dem medvetna om att detta torde vara att slira på sanningen.

Eftermiddagen ägnar jag åt fortsatta funderingar kring glappet mellan #metoo-kampanjen och Tarana Burke´s Me Too, vilket någon antingen anstränger sig för att dölja eller att lappa över, och min egen frustration över att detta arbetsmiljöproblem setts som något så speciellt att det måste lösas vid sidan av det system, som vi - i vart fall i Sverige - har byggt upp för att skapa ett gott arbetsliv med stöd av lag och avtal.

Var är haken? Vad är det , som jag har missat? Vad är det för faktor, som gör att medierna är så ointresserade av att syna företeelsen #metoo i sömmarna? Vad är det, som kan förklara skillnaden i genomslagskraft mellan Tarana Burke´s sekellånga kamp och #metoo-kampanjens "segertåg" på mindre än ett år? Vad är gemensamt och vad skiljer dem åt? Kön är helt klart gemensamt och på goda grunder vågar jag anta att skillnaden i genomslagskraft kan hänga samman med etniciteten. Något som Tarana Burke´s vänner påpekade när Times valde #metoo-kampanjen till Årets Person. Med samiskt påbrå på mödernet, har jag fått en (låt vara begränsad men dock) viss insikt i hur blind majoritetsbefolkningen kan vara inför diskriminering på grund av etnicitet.

Återstår klassperspektivet, där jag saknar uppgift om deltagarna i såväl #metoo-kampanjen som Tarana Burke´s Me Too. Född in i arbetarklassen, har jag sedan barnsben fått lära mig att en människa inte kan få något, utan att anstränga sig och att det inte hjälper långt att bara prata och skriva om att något borde vara på ett visst sätt. I arbetslivet har det sedan i början på 1950-talet gällt att göra sitt allra bästa samt att lära sig att föra utvecklingen framåt, bland annat genom att kunna tolka och tillämpa de lagar och avtal, som fackligt och politiskt arbete hade resulterat i.

Sedan 1990-talet har företag och offentlig sektor här i Sverige byggt upp en organisation för det systematiska arbetsmiljöarbetet enligt lag och avtal med en Internkontroll som Arbetsmiljöverket ska hålla koll på. Jag var själv aktiv i det fackliga arbetet när detta system sjösattes inom den offentliga sektorn och omorganisationer kombinerade med upphandlingar av utförare inom olika verksamheter stod som spön i backen. Då var kunskapen om Arbetsmiljölagen och dito avtal samt uppövningen av förhandlingsförmågan guld värt.

Idag befinner sig medierna inne i en förändring som vi ännu inte kan se och förstå omfattningen av. I detta läge dimper #metoo-kampanjen ner i Sverige med mestadels yngre och medelålders vita kvinnor ur (gissar jag) främst medelklassen, som medievärlden gett fri lejd att kräva en skarpare lagstiftning vid sidan av det hos oss etablerade systemet för en juste arbetsmiljö. Journalistförbundet gör nog klokare i att tillsammans med Tidningsutgivarna satsa på utbildning istället för spektakulära kampanjer, som till sist gör att många av oss läsare, lyssnare och tittare storknar.

Jämställdhet och lika behandling handlar om något mera än kön och könsidentitet, vilket det här skrivandet har gett mig en möjlighet att synliggöra. Det ska onekligen bli intressant att se hur Nordic Media Week och Norrbottens-Kuriren med flera medier kommer att förklara Tarana Burke´s närvaro i Luleå och Sverige.

Intressant?

tisdag 30 januari 2018

Därför kommer Tarana Burke till Sverige.

Time Magazine´s utmärkelse Årets person till #metoo med skådespelerskan Alyssa Milano, som frontar bilden på magasinets första sida i kretsen av sina kollegor, gav en rejäl knuff åt #metoo-kampanjen. Synar detta närmare i sömmarna och finner snabbt en skarp kommentar i AFROPUNK om Time Magazine och valet av Årets person. Hade tidigare läst i publikationen Café.se att många upprörts av att Alyssa Milano, som hängde ut filmproducenten Harvey Weinstein i oktober 2017, tillskrivits äran av att ha påbörjat #metoo, när de visste att det var deras vän Tarana Burke, som för mer än tio år sedan dragit igång en rörelse, vilken använde uttrycket Me Too för att färgade kvinnor skulle kunna stötta och hjälpa varandra, när de blev utsatta för sexuellt relaterade övergrepp och trakasserier. Sedan Alyssa Milano blivit uppmärksammad på Tarana Burkes tidigare arbete twittrade hon om detta med en länk till Tarana Burkes organisation, vilken besvarades med ett tack från Tarana Burke, som inte var ute efter att få cred för metoo-kampanjen, utan enbart var glad över att problemen med sexuellt relaterade övergrepp och trakasserier uppmärksammades.

När jag googlar på Tarana Burke får jag upp en artikel i Norrbottens-Kuriren från den 23 november 2017, där det berättas att hon ska medverka vid Norrbotten Media Week - en branschvecka i Luleå den 5 - 10 februari 2018 - samt att "Pr-strateg Ronny Olovsson, på byrån Vinter i Luleå och en av grundarna av NMW, gläds mycket åt stjärnbokningen". Hos Dagens Media har jag läst om att den i Kuriren omtalade PR-strategen fram till hösten 2007 hade arbetat som biträdande nyhetschef hos Aftonbladet. Behöver knappast säga att artikeln i Norrbottens-Kuriren ger ett tydligt intryck av att Tarana Burke är #metoo-kampanjens upphovsperson. Men Kuriren är inte ensam - en lång rad andra media, inte minst Public Service media, sprider under samma tid med stor entusiasm samma bild av hennes roll.

Det är naturligtvis lättare att förklara denna företeelse, som en frukt av ett slit under ett decennium än ett skeende, som sjösatts av fackliga organisationer bland annat International Federation of Journalists, under de första månaderna av 2017 och sedan dragit fram likt en präriebrand under årets sista månader för att sedan hållas vid liv under valåret 2018, bland annat vid branschveckan i Luleå, där socialdemokraten Niklas Nordström är kommunalråd. Här finns onekligen en oslagbar kombination - en duktig PR-strateg och ett kommunalråd, som enligt en artikel i NSD 2017-03-09 utnämnts till Årets politiker vid galan Årets opinionsbildare. Vad månde bliva av detta?

Räcker det med den facebook-grupp som bildats till stöd för ett antal statyer av Tarana Burke i Sverige eller vad mer har vi att se fram emot? Ställer frågan sedan jag blivit varse att Regeringen kommunicerar med oss på engelska om kraftag mot sexuellt våld, trakasserier och kränkningar. Undrar om de och deras sakkunninga har hört talas om Arbetsmiljöverket och dess roll när det gäller allt som hotar den psyko-sociala arbetsmiljön för såväl chefer och anställda som tillfälligt anlitade medarbetare eftersom människor på en arbetsplats är varandras arbetsmiljö?!

måndag 18 december 2017

Sverige - först med avtal om ...

... sexuellt umgänge!?


Läser SVTs presentation av det nya förslaget till skärpta straff för sexualbrott om den så kallade samtyckeslagen och får - efter svallvågen av #MeToo-kampanjen - en omedelbar känsla av att rättspolitiken i vårt land är på väg att krackelera. Mark Klamberg, Docent i folkrätt, kommenterar på Twitter "Det intressanta är punkt 2 oaktsam våldtäkt och oaktsamt sexuellt övergrepp". Ser också att Mårten Schultz, professor i civilrätt, kommenterar i SvD, men det enda vi här får veta innan betalväggen dyker upp är "Regeringen aviserar nu omfattande förändringar av sexualstraffrätten. Men det är inte säkert att införandet av en så kallad samtyckeslagstiftning leder till fler fällande domar.". Men det räcker för att förstå att det, som presenterats, bara är ett exempel på att politiken i Sverige idag styrs av kampanjer där #MeToo-kampanjen i makthavares mun blir "MeToo-rörelsen". Ett exempel på en språklig twist som ska leda tankarna bort från det faktum att MeToo-uppropen är ett resultat av en organiserad kampanj, vilket jag skrev om i ett blogginlägg den 27 november och mera ingående, sedan jag - i källkritisk anda - grävt efter dess bakgrund, den 7 december 2017

Mest intressant var att jag efter några besök hos ett antal fackföreningar, fann det mest matnyttiga hos Journalistförbundet och International Federation of Journalists.där det blir helt uppenbart att #MeToo är resultatet av en facklig kampanj. Men efter att ha översatt den internationella federationens manifest om Genders Based Violence (GBV) kan jag konstatera att många journalister i sin iver att bidra gravt åsidosatt följande rekommendation:

"Journalister har också ett ansvar att ta itu med ämnet könsbaserat våld på ett etiskt sätt. Noggrann rapportering, med lämplig formulering och undvikande av sensationalism, är bland de nödvändiga åtgärderna för att förhindra ytterligare våld."

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, som var den som tog till orda i Aftonbladet och väckte mitt intresse för att syna de MeToo-upprop, som vällt in under november månad, står även idag upp som en rättssäkerhetens fyrbåk i det svenska mörkret. I ett inlägg på sin blogg skriver hon bland annat 

"Ett krav på samtycke är ineffektivt och kommer sannolikt inte att leda till att fler blir fällda. I likhet med utredaren förutsätter jag att domstolarna kommer att upprätthålla det grundläggande rättsstatliga kravet på att åklagaren ska styrka åtalet. Förslaget riskerar emellertid ändock att leda till en förskjutning av bevisbördan och av beviskravet. Rättstillämpningen vid en lagstiftning som såväl innehåller ett krav på uttryckligt samtycke, som ett oaktsamhetsbrott riskerar på sikt att förskjuta bevisbördan och urholka beviskravet. Den tilltalade åläggs en förklaringsbörda, något som vice statsministern förtydligat." 

Det Anne Ramberg säger är att risken är uppenbar att det är den anklagade för ett sexualbrott, som måste bevisa sin oskuld, istället för som hittills att det är Åklagaren, som måste bevisa att den anklagade är skyldig. Att ses som oskyldig intill dess att en domstol förklarat en anklagad som skyldig till brott, vilket är grundbulten i vårt rättssystem, kan således rubbas helt. Enligt min mening främst för att inga granskare av statsmakten klarat av att syna #MeToo-kampanjen i sömmarna!!! Tvärtom har många journalister i såväl Public Service som övriga etablerade medier backat upp denna kampanj, som deras egen fackförening, bland flera andra fackföreningar, nationellt och internationellt varit medverkande i.

Så det vi ser är inte bara ett resultat av plakat-politik utan även kampanj-journalistik - en mycket giftig kombination i en stat, som säger sig vara en demokrati. En demokrati som anses vila på oberoende granskande media i förhållande till politiska makthavare. Signifikativt för den rapportering, som skett hittills, är det en domare (som har problem med att tillämpa dagens lagar, då någons skuld måste vara ställd utom varje rimligt tvivel för att vara rättssäker) som får uttala sig i SVT:s Morgonstudion. Han och hans kollegor behöver - i likhet med den Socialdemokratiskt ledda regeringen - gummiparagrafer för att finna nåd inför alla dessa globalt uppretade kvinnors ögon.

Avslutningsvis hoppas jag - ifall detta lagförslag genomförs - att det finns någon innovativ kraft därute, som gratis eller mot en rimlig peng kan bidra med ett för ändamålet lämpligt detaljerat avtalsformulär, möjligt att ladda ner och använda för alla, som vill undvika att ett Ja i stunden blir till en anmälan om sexuellt övergrepp i något senare skede. Avtalslagen är en av våra stabilaste lagar och stadgar att ingångna avtal skall hållas och kan inte ensidigt ändras av endera part. Vi ser just nu ut att leva i ett land, där framförallt män måste utrusta sig med hängslen, livrem och ett detaljerat avtal för sexuellt umgänge för att vara på den säkra sidan. 

För övrigt anser jag att alla, som vill bidra med att skapa en bra arbetsplats, ska se Arbetsmiljölagen, som en källa till kunskap samt vara villiga att göra en insats i det systematiska arbetsmiljöarbete, som varje anställd bör bry sig om. #metoo-kampanjen visar att det är Arbetsmiljöverket som behöver mera resurser för utbildning av journalister, chefer, skyddsombud och fackliga företrädare. Arbetsmiljö-lagen gäller även för elever i skolan. Avlasta rättsväsendet allt det, som ni är kapabla att klara av på egen hand - det är ett gott tecken på mognad.



torsdag 7 december 2017

Metoo-kampanjen döljer effektivt ...

... berörda parters organiserade flykt från det gemensamma ansvaret för den goda arbetsmiljö, som Arbetsmiljölagen (AML) och dess regler ska bidra till. Det vågar jag påstå sedan jag sökt efter den källa ur vilken denna världsvida opinionsbildning är sprungen. Många är de journalister, som på olika sätt bidragit med att lyfta fram kampanjens resultat i form av "vittnesmål" från aktiva inom olika branscher och verksamheter. Framförallt i november 2017 när kampanjens resultat med hjälp av olika fyndiga hashtaggar och den gemensamma hashtaggen Metoo vällt fram likt eruptioner ur en sedan länge sovande vulkan.

Idag - en månad senare - kröns detta med en debattartikel av ordföranden för Sveriges Kommuner och Landstings arbetsgivarorganisation SKL, Lena Micko, i samverkan med företrädare för MÄN för jämställdhet, Unizon (kvinno., tjej- och ungdomsjourer) och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF. Debattinlägget handlar om deras våldsförebyggande arbete med utgångspunkt från kampanjen mot könsrelaterat våld i arbetslivet det vill säga Metoo-kampanjen och har publicerats både på tidningen Dagens samhälles och SKL:s webb. Medan jag läst har jag naturligtvis klurat på ifall socialdemokraten Lena Micko håller sig uppdaterad och har samrått om hur hennes insatser kan samspela med det som görs inom förhandlingsdelegationen inom SKL med fokus på det systematiska arbetet med arbetsmiljön i kommuners och landstingens eller regionernas verksamheter samt deras bolag och eleverna i skolan. Men, den diskussionen finns det anledning att fördjupa sig i senare eftersom den av SKL skickligt tajmade Nationella konferensen om våldsförebyggande arbete, under den 7 - 8 december 2017, nog främst ska ses som ett påpassligt partipolitiskt inspel inför valet 2018.

Började istället mitt sökande hos Journalistförbundet för att se vad detta fackförbund gjort för att åstadkomma ett gott arbetsliv i arbetsmiljölagens anda och finner info om såväl Arbetsmiljölag och Arbetsmiljöavtal som Ett jämställt arbetsliv. Det är på sidan för Ett jämställt arbetsliv som jag finner upphovet till Metoo-kampanjen "Den 8 mars är det Internationella kvinnodagen, och International federation of Journalists, IFJ, uppmanar till jämställdhet på redaktioner runt om i världen. Journalistförbundet, som är anslutet till IFJ, ställer sig bakom de fyra punkterna i IFJ:s krav: Se till att kvinnor och män har lika stor möjlighet att inta ledande positioner på redaktionerna; Stäng lönegapet mellan könen; Behandla alla anställda lika, oavsett kön: Genomför aktiva åtgärder för jämställdhet på redaktionerna, det bidrar också till en mer jämställd nyhetsrapportering."

Gick sedan vidare till International Federation of Journalists och fann uppropet Stop gender-based violence! Support an ILO Convention Där förklaras att Könsbaserat våld (Gender Based Violence) är en manifestation av ojämlika maktrelationer mellan kvinnor och män. På jobbet, som i samhället, kan GBV ta sig multipla former, bland annat: Fysiska övergrepp, inklusive våldtäkt; Verbal misshandel och hot om våld - även online; Mobbning; Psykologisk misshandel och hot; Sexuella trakasserier. Det är alltså detta som på Journalistförbundets webb omnämns med orden "Behandla alla anställda lika, oavsett kön" och "Genomför aktiva åtgärder för jämställdhet på redaktionerna, det bidrar också till en mer jämställd nyhetsrapportering." IFJ har rapporter om kampanjens olika inslag från maj till november 2017. Teaterförbundet visar också sitt deltagande i kampanjen och jag utgår från att initiativtagarna till kampanjen använt sig av de kanaler som de internationella fackliga organisationerna förfogar över, vilket förklarar den förhållandevis breda uppslutningen kring Metoo-kampanjen. Samtidigt som vi i Sverige med alla motsättningar mellan rasister/nationalister och journalister samt mellan fullblodsfeminister och deras motståndare har bäddat för att hålla grytan kokande i månader. Att Time Magazine korat Metoo-kampanjen till Årets Person - De som bröt tystnaden blir bara den slutliga bekräftelsen på hos vilka ordets makt ligger. Undrar vilket/vilka PR-företag, som kan sätta en fjäder i hatten för detta lyckade påverkansarbete? Samtidigt skaver det rejält att den yrkesgrupp, som vi väljare är så beroende av för att demokratin ska fungera, verkar tycka att det jesuitiska förhållningssättet - Att ändamålet helgar medlen - är helt OK, när det gäller dem själva och därför inte har några dubier när det gäller att promota en kampanj, som främst gynnar deras egna intressen.

Avslutningsvis vill jag meddela att jag inte längre är en aktiv medlem i Piratpartiet, eftersom jag inte vill att någon skugga ska falla över alla ambitiösa pirater, för att jag idag väljer att stå upp för min åsikts- och yttrandefrihet framför att vara partipolitiskt bunden. Intressant?

måndag 27 november 2017

Metoo och rättsstatens principer.

Igår eftermiddag gjorde jag något, som jag inte gjort på mycket länge, jag köpte Aftonbladets papperstidning, sedan jag noterat att där fanns en intervju med Advokatsamfundets generalsekr. Anne Ramberg om #metoo-kritiken, balansgången mellan engagemangen och att vara första kvinnan på toppen rubricerad "Måste upp till styrelser och vd".

Vi får veta att hennes arbetsvecka varit hektisk, främst på grund av det årliga arrangemanget Advokatdagarna med 750 advokater, men också på grund av att en del av samfundets medlemmar valt att ansluta sig till metoo-kampanjen under hashtaggen #medvilkenrätt och hunnit framföra kritik mot hennes #metoo-krönika i tidningen Advokaten.

Inledningsvis får hon frågan: - Vad hoppas Du konkret att uppmärksamheten kring kampanjen kommer att leda till i rättssalarna? Och svarar: - Den otroliga kraften i kampanjen ska vi använda för att titta framåt så att allt inte återgår till status quo. På alla nivåer i samhället. Jämställdhets-frågor har ofta gömts i arbetsgrupper. De måste upp till styrelser och vd, först då får de en legitimitet. Men ett problem är att kampanjen innehåller allt från grova våldtäkter, som ska lagföras och förövaren dömas för,  till allmänt ohyfs. 

Efter att ha läst artikeln flera gånger sätter jag störst värde på att nålen i Anne Rambergs etiska kompass stadigt visar vägen med hjälp av rättsstatens principer samt att det kan vara framkomligt att problematisera saken när olika intressen kan uppfattas vara lika legitima. Anne Rambergs hållning i saken är mycket värdefull, eftersom det krävs både ett framåtblickande och att vara beredd på att saken inte är ur världen med en kampanj av det här slaget.

Det räcker med att ta del av Staffan Heimerssons krönika i dagens Aftonbladet, för att inse det. Jag tar fasta på det, som förefaller mig ha störst relevans "Det blir rättegångar. Män som utpekats som våldtäktsmän men inte åtalats, inte dömts, inte straffats öppnar förtalsmål mot medier." Heimersson gör sedan en jämförelse med målet mellan Björn Borg och tidningen Z år 1990, där tidningen Z blev dömd för förtal. Heimersson citerar ur domen ”Den fråga som tingsrätten har att besvara är om den undantagsregel i förtalsbestämmelsen som medför ansvarsfrihet, det vill säga om det med hänsyn till omständigheterna varit försvarligt att lämna uppgift i saken.” Nyckelmeningen är: ”Är det med hänsyn till personens gärning försvarligt att utsätta honom/henne för andras missaktning?” ”Yttrandefrihet innefattar visserligen en frihet att kritiskt granska politiker, offentliga befattningshavare, vetenskapsmän, artister och även kända idrottsmän. Den kritik som vederbörande måste tåla anses dock vara begränsad till vad som är relevant; det ska gälla en kritisk granskning av den offentliga insats han gör”.

Heimerssons närmaste vänner hade varnat honom för att skriva den här kolumnen: ”Du kommer bara att betraktas som gubbe och kallas sexist." Den gubbe, som levt till 82 års ålder, skräms dock inte så lätt. Själv gumma, 80 år, som det senaste decenniet fått lära mig leva med att kallas misogyn, när jag bland annat uttryckt uppfattningen att kvinnor istället för att jämra sig till exempel måste lära sig både att beskriva hur det arbete, som de utför, bidrar till verksamhetens resultat samt vad detta rimligen kan vara värt i lön, vilket också kräver träning av förmågan att förhandla. Vi lever ju numera med personliga löner.

Att segla är nödvändigt - det är en bra livshållning. Men, då krävs både förnuft och känsla, där känslorna fyller seglen med den nödvändiga vinden och förnuftet är det roder, som måste hanteras för en framgångsrik seglats. Jag har dock mina tvivel att alla aktörer i #metoo inser att deras känsloladdade berättelser måste kombineras med kunskap om vad, som är rimligt att låna sig till inom ramen för rättsstatens principer. 

Själv har jag ställt mig ett antal frågor: - Vilket Sverige vill vi ha? Ett Sverige där människorna inte längre kan skilja på vad som är av särskilt värde för offentligheten och vad som bör avhandlas privat eller i samspel med en terapeut i avvaktan på eventuella rättsliga åtgärder? Eller ett Sverige där vi tror oss om att vara kapabla att skapa en tillvaro, där vi tar itu med våra rädslor (som mindre nogräknade politiker kommer att spela hårt på under valrörelsen)? Ett Sverige där vi respekterar både vår egen och andras behov av integritet? Ett Sverige där vi känner tillit till varandra? Vad jag själv kan göra för att bidra, det funderar jag på.

Intressant?



onsdag 11 oktober 2017

Biblioteken - digitala noder för demokrati?

Rubriken stod klar för mig när jag läste Biblioteksföreningens intervju med Julia Reda, ledamot i Europaparlamentet och flera av utskotten samt rapportör och lots för arbetet med Info-soc-direktivet inom arbetet med en reformerad upphovsrätt. Då effekterna av det som pågår i EU påverkar oss alla när det gäller den framtida utvecklingen och medborgarnas mänskliga rättigheter vid tillkomsten av En Digital Inre Marknad i Europa, där direktiv och lagar för närvarande riggas i Bryssel och här hemma i Regeringen och Riksdagen.

Därför har jag översatt intervjun till svenska så att så många som möjligt ska kunna ta del av vad som pågår och som kommer att påverka oss och vårt land under många år framöver.

Reformerad upphovsrätt - intervju med Julia Reda.

Varför är en upphovsrättsreform betydelsefull?
- EU:s upphovsrättsdirektiv är över 15 år gammalt. Det var skrivet innan teknologier som e-lån eller text- och datautvinning blev vanliga och innan online-publicering blev tillgänglig för alla. Upphovsrättsskyddet behöver en uppdatering för att återspegla dessa förändrade omständigheter, så att det inte hindrar kulturinstitutioner och forskare från att göra sitt jobb och som stör människors vardagliga uttryckssätt online. Den rättsliga ramen måste också harmoniseras ytterligare i hela EU för att återspegla den ökade efterfrågan på gränsöverskridande tillgång till verk skyddade av upphovsrätt.

Hur påverkas bibliotekets och bibliotekets användare av Kommissionens förslag?
- Det är ett vattendelande ögonblick: Situationen kan bli mycket bättre - eller mycket värre. Undantag från Upphovsrättsdirektiv för undervisning, bevarande och text- och datamining (TDM) kommer sannolikt att bli obligatorisk i hela Europa. Men vart och ett av dessa kan sluta med en så snäv definition att bibliotek och deras användare skulle bli lidande:
  • Kommissionen vill begränsa TDM-undantaget till "forskningsinstitut", vilket gör det oklart i vilken utsträckning bibliotek kan dra nytta av det.
  • Kommissionen torde tillåta medlemsländerna att i många fall överväga utbildningsundantaget: Inte bara när det finns utökad kollektiv licensiering utan även när det finns en individuell licens tillgänglig på marknaden. Detta riskerar att skapa en hög administrativ kostnad för att faktiskt kunna använda sig av undantaget. Förslaget är också oklart i fråga om biblioteken ingår bland förmånstagarna. Om undantaget antas så är undervisningsundantaget endast tillämpligt på utbildningsinstitutionens lokaler eller över ett slutet nätverk, vilket kan vara ett steg tillbaka jämfört med status quo i vissa medlemsstater. Det måste klargöras att utbildningsanvändning via Internet är täckt.
  • Kommissionen föreslog att begränsa undantaget för bevarandet av verk som är "permanent i samlingen" inom ett bibliotek, med undantag för de som är långfristiga lån eller offentligt tillgängliga på nätet (webbskörd). Undantagets användbarhet kan också begränsas om det inte klargörs att kulturarvsinstitutioner kan söka partners hjälp att göra bevarandekopior, eftersom inte alla bibliotek har resurser att göra det själv.
Europaparlamentets ledamöter har lämnat in ändringsförslag som föreslår ett antal andra förbättringar som kommer att läggas till en omröstning:
  • Obligatoriska undantag för e-lån och dokumentleverans över gränserna
  • Att ta bort "dedikerade terminals" -bestämmelser som gör det svårt för bibliotek att tillgängliggöra arbeten i deras lokaler idag
  • Att skapa ett undantag för att tillgängliggöra out-of-commerce-verk som fungerar när det inte finns något samlarsällskap som kan erbjuda en förlängd kollektiv licens
  • Tillåta kringgående av tekniska skyddsåtgärder när detta är nödvändigt för att dra nytta av ett undantag, såsom bevarande.
Dessutom kan bibliotek också hitta egna online-erbjudanden som påverkas av de mest omtvistade punkterna i upphovsrättsförslaget - en extra upphovsrätt till nyhetssajter och en skyldighet för internetplattformar att filtrera alla uppladdningar.

Vad händer i Europaparlamentet för tillfället och vilka är de viktigaste frågorna?
- Den avgörande omröstningen om reformförslaget i Europaparlamentets rättsliga utskott har skjutits upp flera gånger efter det att föredraganden - parlamentsledamoten med ansvar för att lotsa förslaget genom parlamentet - ersattes. Det kommer nu att ske i slutet av november eller början av december.

De mest omtvistade punkterna i kommissionens planer är införandet av en extra upphovsrätt till nyhetssajter, vilket skulle göra länkande till nyhetsinnehåll med ett utdrag (t.ex. rubriken, ett kort utdrag eller en miniatyrbild) kräver en licens och en ny skyldighet för internetplattformar att filtrera sina användares uppladdningar som upphovsrättsintrång, skapa "censurmaskiner" och därmed motarbeta utvecklingen av europeiska plattformar.

Debatten om de nya undantagen, som kommer att påverka biblioteken mest , får mindre av allmänhetens uppmärksamhet. Medan den nya föredraganden ledamot Axel Voss (PPE-gruppen / den konservativa partigruppen) försöker gummistämpla kommissionens smala definitioner, andra begär att de utvidgas.

Ministerrådet, som representerar medlemsstaternas regeringar, förhandlar om dessa frågor parallellt. Flera länder, inklusive Finland, har ifrågasatt huruvida uppladdningsfiltrer är kompatibla med grundläggande rättigheter. Den svenska regeringen däremot verkar inte ha haft någon stark position hittills.

Vilka är dina förhoppningar om det slutliga resultatet?
- Vi måste bredda de föreslagna undantagen och besegra den extra upphovsrätten till nyhetssajter och uppladdningsfiltret. Detta kommer att kräva att det öppna kunskapssamhället intar ett mer strategiskt angreppssätt och inte bara lobbar för egen räkning, utan på uppdrag av öppen kunskap i en bredare bemärkelse: Biblioteken måste förespråka att undantagen inte bara täcker dem själva utan erbjuder möjligheter till många människor och institutioner. De måste också ta ställning till de mest diskuterade punkterna. 
Ett bra exempel gavs nyligen av det öppna vetenskapssamfundet, som bildade en bred koalition för att uttrycka sin oro över förslaget (vilket Svensk biblioteksförening ställt sig bakom, reds. anm).




söndag 27 augusti 2017

Rösta i Kyrkovalet den 17 september 2017?

Röstkorten har nu börjat sändas ut till medlemmar i Svenska Kyrkan.inför valet. Medlemmar, som fyllt 16 år senast på valdagen och är upptagna i röstlängden fram till den 18 augusti 2017 är röstberättigade. I valet utgörs valkretsen av det nya pastoratet - där den församling, som man är medlem i , ingår från och med den 1 januari 2018. Vi som bor i Norrtälje-Malsta församling tillhör således Roslagens Östra pastorat.

På Svenska Kyrkans webbplats finns länkar till pastoratens webbsida, här Roslagens Östra pastorat, där det även finns länkar till de församlingar, som ingår i pastoratet: Blidö, Estuna-Söderbykarl, Frötuna, Lohärad, Länna, Norrtälje-Malsta, Riala, Roslagsbro-Vätö, Rådmansö och Väddö. Här är de församlingar som tillhör Roslagens Västra Pastorat dock utan länkar till de berörda församlingarna.

Genom att ange sitt postnummer i det system, som Svenska Kyrkan riggat för att publicera nomineringsgruppernas kandidater i de tre olika valen, är det möjligt att kolla in varje grupps kandidatlistor till de tre nivåerna - Kyrkofullmäktige i pastoratet, Stiftfullmäktige och Kyrkomötet. Allt för att vi ska kunna förbereda oss inför valet, som kan ske antingen i förtid eller på valdagen. För att underlätta för väljarna, har de olika nomineringsgrupperna ombetts svara på de tre frågor, som de själva anser vara viktiga inför Kyrkomötet och kyrkans framtid, Längre ner i detta inlägg finns länkar till dessa frågor och svar men även länkar till källor med info vid sidan av det material som Svenska Kyrkan centralt har presenterat.

Kyrkan spelar en viktig roll med sitt arbete lokalt i församlingen, i de 13 stiften och centralt genom Kyrkomötet, som bistås av det centrala Kyrkokanslitet Nationellt sker också ett ekumeniskt
samarbete med andra samfund genom Sveriges Kristna råd och internationellt genom samarbete med andra kyrkor inom Lutherska Världsförbundet. Därför gäller det att bilda sig en uppfattning om vilken grupp man vill ge sin röst i valet till Kyrkofullmäktige i pastoratet - vilka i sin tur ska utse ledamöterna i respektive församlings eget Församlingsråd - men minst lika viktigt är valet av kandidater till Stiftsfullmäktige respektive Kyrkomötet, där makten över stiftets och hela kyrkans vägval och framtid ligger.

Allt sedan kyrkan vid millennieskiftet 1999/2000 skiljdes från staten, nomineras valbara kandidater av olika nomineringsgrupper, vars beteckningar visar att förändringsprocessen fortgår - även om det fortfarande finns nomineringsgrupper, som visar att de politiska partierna fortfarande har ett stort intresse av Svenska Kyrkan, som maktfaktor i samhället. I Roslagens Östra pastorat finns, som bevis på detta, Borgerligt alternativ, Centerpartiet, Miljöpartister i Svenska Kyrkan, Socialdemokraterna i Svenska kyrkan och Sverigedemokraterna (Fädernes Kyrka). med kandidater på alla tre nivåer; därutöver finns Fria Liberaler i Svenska Kyrkan (FiSK) och Kristdemokrater i Svenska kyrkan (en levande kyrka) med kandidater enbart till Stiftsfullmäktige och Kyrkomötet. De sistnämnda har tidigare på grund av problem med att få sitt namnbyte till "Kristdemokrater för En levande kyrka" godkänt, haft en förklaring om detta på egna webbplatsen, men 2017-09-18 återfinner jag den förklaringen  endast i en debattartikel från den 20 juli 2017 i tidningen Dagen. Bakgrunden till det nya förbundets namn är - enligt ledande företrädare - deras anknytning till den kristdemokratiska socialetiken, som de framhåller kom till i en ekumenisk samverkan mellan katolska och protestantiska teologer och filosofer i mellankrigstidens Europa.

Den knepiga frågan för Generalsekreteraren, som hade att besluta i saken i enlighet med Kyrkostyrelsens delegation, torde ha varit frågan ifall ett evangeliskt-lutherskt trossamfund, inom sig kan rymma en aktiv medlemsgrupp, som inte nöjer sig med Svenska Kyrkans ekumeniska arbete med andra samfund, utan kämpar för att detta, som skapades i mellankrigstidens Europa, ska ges möjlighet att etablera sig och bygga upp katolskt influerade grupper inom den Svenska kyrkan. Detta sagt inte minst med tanke på utvecklingen efter det Andra Vatikankonciliet.

Processen att skilja religion och partipolitik åt är inte så enkel att genomföra i praktiken. Den grupp, som kommit längst, är POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska Kyrkan), som i vårt pastorat ställer upp med kandidater i alla tre valen. POSK har sedan organisationen bildades 1987 arbetat för att de, som är aktiva i församlingslivet, ska kunna vara valbara i de organ, där beslut tas om kyrkans verksamhet och dess framtid, utan att vara engagerade i ett politiskt parti. 

Till POSK vill jag återkomma efter presentationen av de två lokala nomineringsgrupper, som enbart ställer upp med kandidater i valet till pastoratets Kyrkofullmäktige. Den ena gruppen är Lohärads framtid och den andra kallar sig Kyrkfolket, den sistnämnda skapad genom ett samarbete mellan kyrkoaktiva kandidater i pastoratets olika församlingar. Har inte orkat ta mig tid att kolla upp om Kyrkfolket har någon koppling till Svenska Kyrkans Lekmannaförbund, som fyller 100 år nästa år och därmed har en intressant historia. Hur som helst, så måste de, som röstar på kandidater i någon av dessa två grupper - om de vill vara företrädda i Stiftsfullmäktige och i Kyrkomötet - välja kandidater ur någon av de andra nomineringsgrupperna, som ställer upp i dessa val.

Sedan åter till gruppen POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska Kyrkan). I valet 2013 var denna grupp den näst största gruppen i Svenska Kyrkan efter Socialdemokraterna. Detta trots att de sedan 2005 fått konkurrens av gruppen FRIMODIG KYRKA och sedan 2009 även av gruppen Öppen kyrka - en kyrka för alla (ÖKA) Det är framförallt i utvecklingen inom POSK med dessa två "utbrytare", som vi tydligt kan läsa av effekterna av de diskussioner, som varit de mest högljudda inom Svenska Kyrkan och därmed även i media - d v s debatterna om kvinnliga präster och vigsel av samkönade par, där FRIMODIG KYRKA och Öppen Kyrka - en kyrka för alla (ÖKA) tydligt har visat motstridiga uppfattningar.

Personligen anser jag att Frimodig kyrkas idé, att kyrkan ska lämna ifrån sig den juridiska vigselrätten, främst måste ses som en praktisk åtgärd för att undgå risken att bli ställd inför en domstolsprövning åtalad för diskriminering av personer med annan sexuell läggning än heterosexuell. De anser att Kyrkan ska "stå för välsignelse, glädje, högtid och kyrkbröllop medan samhället skall stå för myndighetsutövning.". Att de därmed förmenar människor med annan sexuell läggning döpta och konfirmerade i Svenska kyrkan rätten till "välsignelse, glädje, högtid och kyrkbröllop" ser de inte som något, som står i strid med det kristna kärleksbudskapet, vilket myntades långt innan vi människor fick kunskap om att människor av naturen kan ha begåvats med en annan sexuella läggning än den heterosexuella, vilket vi har att förhålla oss till.

Tolkar ÖKA:s deklaration som ett svar på detta "Några av de viktigaste punkterna vi arbetar med är att: Behålla vigselrätten och att Svenska kyrkans präster viger par av såväl samma som olika kön; Vara en engagerad röst i samhällsdebatten: samt Bemöta varje människa med kärlek och aktning och motverka alla former av diskriminering.". Dessutom uttalar ÖKA tydligt sitt stöd för jämställdhet mellan könen bland biskopar, präster och diakoner.

Nöj Dig således inte med att bara läsa igenom de olika nomineringsgruppernas svar på tre viktiga frågor när det gäller kyrkomötet, utan sök även information på nätet och bilda Dig en egen uppfattning ifall dessa nomineringsgrupper står för ett förhållningssätt, som Du vill lägga Din röst på. Trossamfundet Svenska Kyrkan har vid sidan av de politiska partierna en viktig roll att spela för att vårt land ska utvecklas i en kärleksfull anda med tillit till det goda inom människan. Kyrkans uttalade tro på människans värde och rättigheter grundad i den evangelisk-lutherska gemenskapen gör att jag fortfarande är medlem, även om jag inte är någon flitig kyrkobesökare.

Om Du inte redan upptäckt Svenka Kyrkans informationsvideos om Kyrkovalet 2017 så hittar Du dem här, där det även finns en video med en talesperson, som förklarar hur valet går till med hjälp av teckenspråk. Avrundar med en länk till tidningen Dagen med en ledare av Joel Halldorf "Överdriven rädsla för svensk kristen höger" som kan vara bra att ha i åtanke, eftersom det faktiskt är överdriven rädsla eller stark avsky, som alldeles för lätt skapar det spinn på nätet och därmed både i sociala och etablerade medier, vilket gynnar de krafter, som man vill motverka. Själv ska jag försöka sitta på händerna till dess Kyrkovalet är avklarat.