söndag 14 oktober 2018

Demokratiskola för folket?


Häromdagen skrev jag i en kommentar till ett inslag hos SVT att det vore lovvärt om Public Service i ett samverkan med Svenskt Näringsliv och Studieförbunden kunde skapa en nätbaserad utbildning för att öka medborgarnas kunskaper. Detta för att kunna göra sig hörda på annat sätt än genom kampanjer, som oftast snedvrider den balans som krävs för en över tid hållbar demokrati. Då i samband med att jag än en gång visat mitt missnöje med att Public Service i samband med ”metoo-tsunamin” sorgfälligt missat att berätta fakta om hur människor kan och bör samverka för att systematiskt bygga en sund arbetsmiljö, eftersom arbetsgivare och fackföreningar är bundna av såväl Arbetsmiljölag som dito avtal.

Men, även politiker visar rätt stor okunnighet om vad som krävs för att yttrandefrihet ska råda som grund för verksamheters sunda utveckling. Har förstått att de olika studieförbunden ordnar politikerskolor, där de olika partierna grottar ner sig utifrån sin ideologi, vilket knappast talar för folkbildning i en ny tid. Och jag är uppenbart inte ensam, som tycker att det är hög tid. 

Surfar och finner Stiftelsen Höj rösten där VD hos Proventus är ordförande. När VDn för ett investmentbolag, som sålt sitt innehav i TV 4 – en distributör och i viss mån producent av innehåll för folket - visar intresse för en Demokratiskola med en verklig mission, då ser jag en ledning, som är något på spåren. Är detta en glimt av att ledare, som vill stärka demokratin, börjat inse värdet av att ta tillvara de klagomål, som människor med fötterna i verkligheten kan förse dem med, för att möjliggöra en förädling av dagens samhällsklimat?


fredag 5 oktober 2018

Öppet brev till chefer inom Public Service.


Hur balanseras feminismen i teori och praktik i Public service?

Innan jag upphör att vara en mångårig licensbetalare, ber jag att få veta på vilka grunder, som vi medborgare i allt större utsträckning matas med programinnehåll, där tankegodset feminism och dess förkunnare – feministerna - ges allt vidare räckvidd för sina enögd syn på hur Jämställdheten mellan människor med olika kön och könsidentiteter ska kunna komma till konkreta uttryck i det svenska samhället.

Hittills har feminismen och feministerna kunnat dra nytta av den draghjälp, som de fått genom att hänga på dels kampanjen för en ILO-konvention mot Könsbaserat våld mot kvinnor i arbetslivet hos internationella fackliga organisationer och dels den kampanj för Orange Day, som FN:s internationella kvinnoorganisation arrangerat med fokus på våld mot kvinnor och flickor i humanitära konflikter. En dag som manifesterats, sedan många år tillbaka, just den 25 november.

Sedan jag i november 2017 läst Aftonbladets intervju med Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg om uppropet bland Advokatsamfundets medlemmar och en del andra andra aktioner, som briserat i sociala medier under hashtaggen metoo och börjat publiceras i etablerade medier, startade jag mitt eget ”gräv” efter vem eller vilka som låg bakom allt detta. Med början den 27 november 2017 har jag berört saken i flera blogginlägg, då jag anser det vara en allvarlig brist att kampanjens tillskyndare varit så i dimma dold, samtidigt som de etablerade medierna sumpat ett lysande tillfälle att göra kvinnor medvetna om anställningsavtalets och arbetsmiljölagens betydelse för att det system som byggts upp sedan 1990-talet ska kunna fungera.

Målet då var att skapa en bra arbetsmiljö genom successiva förbättringar byggd på samverkan mellan chefer och medarbetare vid regelbundna Arbetsplatsträffar. Men om ett system inte används, faller det naturligtvis i träda. I så fall tar jag detta som intäkt för att jag har rätt, när jag tycker mig se att resultatet av feminismens och feministernas intåg i politiken och medievärlden inneburit att Jämställdhet skall fixas med hjälp av statliga åtgärder, som någon annan än de arbetande kvinnorna själva ska engagera sig i. Och det är här, som det blir intressant att närmare studera feminismens intåg i Public Service.

Som exempel vill jag lyfta fram programmet Kulturveckans sändning den 25 september 2018 där vi fick veta att en av programledarna varit i USA för att studera kopplingen mellan HipHop-musiken och Strippor m m. Inslaget var något av en ”påa” för nypremiären av SVT Kultur ´s Edit i december. Med en återkoppling till metoo förutspåddes vidare i programmet en god fortsättning för feminismens del, bland annat med hjälp av Martina Montelius bok om att hämnas på en metoo-man.

Det nyciviliserade konceptet ”att hämnas” har vi väl ändå sett tillräckligt av.!? Däremot alltför litet av konstruktiva förslag om hur kvinnor kan väckas till insikten om att ingenting av genomgripande betydelse kommer till oss människor utan egna ansträngningar. De flesta av oss kan rätt lätt inse vad skillnaden mellan mediokra och framgångsrika idrottsutövare främst består i – träning av de kunskaper och färdigheter där det krävs förbättringar! 

Tänk om Public Service skulle utmana Svenskt Näringsliv, de centrala fackliga organisationerna och Arbetsmiljöverket att slå sina kloka huvuden ihop och skapa en gemensam nätbaserad utbildning om vad som krävs för att skapa det goda arbetslivet – det vill säga sätta fokus på det som skulle gynna såväl individer som företag och samhället i stort. Det vore Folkbildning i en högre skola än den, som vi medborgare idag får hålla till godo med i Public service, där bland annat myter odlas att män inte behöver anstränga sig för att vinna framgång. 


torsdag 16 augusti 2018

Går det att skriva sig fri …


… från upplevelser, som satt sig i sinnet?


Den frågan ställer jag mig efter att ha läst berättelsen ”VAD SOM HÄNDER EFTER” författad av Håkan Molén, född och uppvuxen i Norrtälje, men numera bosatt i Spanien. I så fall är denna bloggpost om mina svårigheter att orientera mig i dagens samhälle, som sägs vara ett valfrihetens samhälle, ett försök i den riktningen. Håkans böcker låter jag tala för sig själva, även om jag - sedan jag läst boken ”De Osynliga : en kriminell skröna från Norrtälje” - inte kan avhålla mig från att skriva ner några reflektioner kring en del personer i det tongivande gänget och deras moraliska kompass. Men, det återkommer jag till senare i höst.

Idag ska inlägget handla om mina egna upplevelser av en del viktiga länkar i kedjorna för sjukvård och omsorg här i Norrtälje - 81 år gammal med minnen från en barndom med föräldrar som kompenserade ”pennning-fattigdom” med något, som enligt pappa var mycket viktigare, nämligen fantasi- och uppfinningsrikedom. Något jag har haft nytta av under hela min uppväxt och senare i livet, där det gällt att förkovra sig med hjälp av studier vid sidan av ett arbete för att försörja mig själv och min son med ett stimulerande yrkesarbete, men också genom att ta tillvara alla de möjligheter till berikande upplevelser, som inte alltid kostade pengar, när vi var lediga från skola och arbete.

Men, jag kunde aldrig drömma om att jag, som lämnade Socialdemokraterna 1986, idag drygt 30 år senare, skulle känna en så stark sympati för Stefan Löfvens ord ”I DET STARKA SAMHÄLLET BLIR DU INTE FATTIG SOM GAMMAL”?! Med mina behov av fortlöpande fysisk träning efter en mängd operativa ingrepp under det senaste decenniet och därutöver en allt smärtsammare artros i en knä- och höftled, har jag under de senaste två åren, som ett extra påbröd, fått uppleva tidvis förlamande känslor av vanmakt. Främst på grund av begränsade ekonomiska resurser. Något som jag tidigare hade inbillat mig hörde barndomens 30- och 40-tal till! 

Men, Icke! Här – i vårt omtyckta vårdbolaget Tiohundra´s hägn – har min valfrihet, när det gäller möjligheterna att upprätthålla den välbehövliga muskelstyrkan i kroppens livsviktiga funktioner, sedan 2015 bestått i att hänvisas till ett val mellan ett privat gym eller en förening, som Vårdcentralen tecknat avtal med. En ordning, som inte fanns på kartan, när jag valde läkare. Men, efter allt vad jag varit med om i form av fysträning före och efter olika operationer, bland annat ett hjärtstopp med en infarkt och nedsatt arbetsförmåga, som följd, har jag haft förmånen att kunna nyttja vårdbolagets resurser i form av Rehab med och utan styrketräning i såväl grupp som på egen hand upp till tre ggr u veckan på tider då vårdbolagets egna verksamheter inte behövt använda lokalen och dess utrustning. Det har verkligen känts tryggt, eftersom hjärtat, behöver en regelbunden pulshöjande träning, som enbart promenader med rollator inte kan leda till.

Sedan februari 2016 och därefter har jag gjort en del tappra försök att få tillgång till rehabinsatser, som efter en rehabträning vid åtta tillfällen hos Rehab vid Ros ledde till att fysioterapeuten där skrev ett meddelande till akutläkaren vid vårdcentralen som i mitten av juli månad utfärdade en remiss för utprovning av specialstrumpor för kompression. Den 29/8 besökte jag Karolinska Sjukhuset för lymfundersökning, som följdes av en röntgen vid Norrtälje Sjukhus och på detta följde gympa i Ros varmvattenbassäng en gång i veckan under oktober och november 2016.

Under de här åren fick jag klart för mig att vårdbolagets Rehab inte får konkurrera med privata gym eller föreningar med rehabinsatser. Och här uppstod PROBLEMET för min del, eftersom jag inte har ekonomi att vara betalande kund, hos ett gym, där tillgång finns till såväl utrustning som beredskap med livräddande insatser ifall detta skulle behövas. På sjukhuset och vårdcentralen är alla vårdtagare subventionerade, medan alla medlemmar på ett gym får betala vad det kostar och sedan öva upp sin acceptans för att dit även kommer besökare med motion på recept, som subventioneras av landstingets skattebetalare, antingen som hjälp till åldringar med begränsad ekonomi eller patienter, som visserligen kan ha råd, men ännu inte vunnit insikt om motionens betydelse för det allmänna välbefinnandet och därför ännu inte valt att prioritera detta. Det var när detta gick upp för mig, som jag gick från att vara stridslysten till att resignera med stundtals strida tårefloder i min ensamhet. Vad är friheten att välja vård värd, när jag inte kan välja en variant där jag kan känna mig trygg!?

Vintern 2017/2018 blev en enda lång plåga med flera perioder av feber och snuva och däremellan en kamp för att röra på mig, när trottoarerna till och från mitt hem tidvis bestod av hala tillfrusna och tidigare av många unga fötter upptrampade stråk svåra att ta sig fram över med en rollator. Även sommartid är alla dessa mot gatan svagt sluttande trottoarer i stadsmiljön en utmaning för oss, som behöver rollator. 

Men, ljuset i mörkret tändes när jag, som medlem i Hjärt- Lungföreningen, fick möjlighet att under tio veckor före midsommar 2018 träna en gång i veckan i bassängen på Ros. Något, som väckte liv i de domnande livsandarna. Men, smolket i glädjebägaren var att jag dessförinnan hade blivit tvungen att anlita Hemtjänsten kväll och morgon för att ta på och av den speciella utrustningen för ben och fötter, som betecknas Cirk-Aid. En utrustning, som det tog rätt lång tid att leverera och som verkligen varit en obeskrivlig plåga denna varma sommar. Bad därför om en akuttid hos en läkare vid vårdcentralen, som på det bestämdaste avrådde mig från att skippa Cirk Aid, eftersom risken för livsfarliga cirkulationsrubbningar inte kunde uteslutas.

Det sista halmstrået blev i det läget vårdbolagets Hjärtsjuksköterska, som förbarmade sig och kontaktade en sjukgymnast vid vårdbolagets Rehab, som jag haft en första träff hos och fått en hemläxa av tills vi ses nästa gång. Så nu kämpas det morgon, eftermiddag och kväll med step-up-bräda, som vänster ben klarar riktigt bra. Morgon och kväll för jag dessutom en synnerligen ojämn kamp med hemläxan att sätta mig ner och resa mig upp från en köksstol ett antal ggr - tänkt att utökas vartefter kommandot mellan hjärnan och berörda muskelgrupper fungerar. Det senare är skitsvårt, då jag tappat i stort sett all kraft i höger ben, där jag även haft en höftledsartros sedan flera år tillbaka. En åkomma, som jag tidigare kunnat hålla i schack med hjälp av styrketräning.

Men, hittills har pulsen efter dessa korta arbetspass flera ggr per dag under drygt en vecka ökat från 65 slag i minuten fram till igår och idag med 89 slag i minuten. Visserligen en rejäl bit kvar till de 120 slag i minuten, som jag tidigare kunde nå upp till under Rehabs varierande Hjärtgympa efter 20 minuter. Men, skam den som ger sig! Så länge som jag vill leva för att se hur framtiden artar sig finns det hopp 😉



tisdag 5 juni 2018

Anmälan motvikt till medias parlament?


Sedan jag om och om igen kollat Morgonstudions och Uppdrag Gransknings program Onsdagen den 30 maj 2018 och gått igenom alla de ansträngningar jag gjort för att kunna förstå varför etablerade medier sorgfälligt undvikit att berätta för oss tittare, lyssnare och läsare om kampanjens tillskyndare och dess syfte. Nägot som i sin tur lett till att medierna sumpat ett osökt tillfälle att granska varför det system, som byggts upp sedan i början av 1990-talet, inte har fungerat så som det då var tänkt. Dessa brister är inte försvarbara i ett samhälle som sägs ha ett gott skydd för ett fungerande granskningssystem.

Har därför landat i att en Anmälan till Granskningsnämnden är den enda möjligheten att lyfta fram detta till allmän kännedom. Har därför anmält både Morgonstudions och Uppdrag Gransknings program även om de allra flesta medier, som hanterat tsunamin av berättelser under hashtaggen metoo, har varit lika goda kålsupare. Här nedan återger jag dessa två likalydande anmälningarna, som jag levererat genom Granskningsnämndens formulär på deras webbplats under uppmaningen Utveckla varför du vill få programmet eller inslaget prövat:

"Rubricerade program är endast toppen på en kampanj, där berättelserna under hashtaggen metoo ingår och som genomförts av nationella och internationella fackliga organisationers för stöd åt krav på en ny ILO-konvention mot Gender Based Violence i arbetslivet. Dess genomslag i våra nyhetsmedia har dock i brist på sans och balans lett till stora påfrestningar på bland annat vårt pressetiska system. Av UG:s granskning framgår att det i Sverige finns en samordnare av 70 olika upprop vid namn Emma Lilliehorn. Det är första gången efter alla rapporter om #metoo, som tittarna har fått en hint om det samarbete, som ligger bakom - dock icke på vems/vilkas uppdrag eller i vilket syfte. Detta förbigår Morgonstudion/Uppdrag granskning helt.

När människor enbart ses som offer för andras förtryck, förminskas vi alla. Samtidigt låter media de ansvariga arbetsgivarna slippa undan besvärliga frågor om åtgärder och förebyggande insatser främst på grund av felaktigt fokus på enskilda individers fel och brister, som tyvärr i en del fall kan misstänkas vara präglade av förmenta brottsoffers hämndlystnad, då de och deras supporters inte accepterar samhällets rättsprincip att en anmäld individ måste betraktas som oskyldig intill dess att en domstol avgjort saken.

Normalt brukar arbetsmarknadens parter tala varmt för den svenska modellen, varför jag är starkt kritiskt till att få, om ens några, journalister ställt frågan till dem varför ett problem i arbetslivet, som #metoo säger sig bära vittnesmål om, kunnat fortgå i åratal utan åtgärder. I det systematiska arbete, som infördes i vårt land redan i början av 1990-talet, för att skapa förutsättningar för det goda arbetslivet i en föränderlig tid, ska väl inte chefer och medarbetare kunna komma undan sin medverkan i med hänvisning till brist på kurage. Detta då såväl fackliga organisationer som arbetsgivare har möjlighet att ta initiativ till fortbildning, så att systemet kan få bättre förutsättningar att fungera. Har noterat att Almega, Sveriges ledande arbetsgivarorganisation för tjänstesektorn, just kommit med krav på Kompetensavdrag för investering i människor. Grundbulten här är "Arbetsgivaren och de anställda ska samarbeta för att skapa en god arbetsmiljö. Det är fastslaget i arbetsmiljölagen. Arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön. Skyddsombuden är arbetstagarnas valda ombud i arbetsmiljöfrågor, men har inget eget ansvar för arbetsmiljön." Citat ur Arbetsmiljöverkets hemsida. Denna samverkan ska utvärderas och förbättras genom en årlig Internkontroll för förbättring av planen för kommande år. Något som Arbetsmiljöverket har tillsynsansvar för.

Med hänsyn till kraven på Opartiskhet, Saklighet och SVT:s genomslagskraft torde det vara särskilt allvarligt att nyhetsredaktionerna under så lång tid underlåtit att redovisa organisatörerna bakom metoo-kampanjen, bland annat Journalistförbundet och den International Federation of Journalists www.ifj-stop-gender-based-violence.org samt syftet med kampanjen och en genomlysning av berörda parters och Arbetsmiljöverkets ansträngningar. Som licensbetalare undrar jag naturligtvis varför det inte rapporterats och varför det inte har varit möjligt att komma till rätta med problemen inom ramen för det systematiska arbete, vilket inom Sverige byggts upp under flera decennier för att med stöd av Arbetsmiljölagen, föreskrifter och branschvisa samverkansavtal förbättra arbetslivet löpande."

Med detta har jag gjort vad jag förmått för att mina medsystrar om möjligt ska inse behovet av att rusta sig för att inom ramen för gällande lagar och avtal utkräva ansvar där det hör hemma. I ett demokratiskt samhälle kan vi aldrig försvara att saker ska åtgärdas med kampanjer och skampålar i medierna i de fall misstanke uppstår att en del gjort sig skyldig till brott.

fredag 11 maj 2018

#metoo i journalistik och politik.


Under SVT Agendas partiledardebatt den 6 maj fick vi under avsnittet Lag och Ordning lyssna till en påannons där #metoo påatods vara det yttersta beviset på kvinnors utsatthet för kränkningar och våld. Här fick statsminister Stefan Löfven inleda och självklart kom han raskt in på betydelsen av Lagen om anställningsskydd med dess turordningsregler, som garant för att kvinnorna skulle kunna freda sig i arbetslivet. Lika väntat utbröt en batalj mellan honom och Jimmie Åkesson, vilket bland annat Expressen berättade om dagen efter. Under debatten hävdade Åkesson att kvinnornas utsatthet främst kunde förklaras med flyktingars och invandrares syn på kvinnnor, varför Löfven fick sig en åthutning: - Vad i hela friden har turordningsregler med våldtäkter att göra? Håll dig till ämnet. Kvinnors arbetsvillkor är en del, men nu talar vi om sexuella övergrepp och våldtäkter! Delar av studiepubliken jublade. Det hjälpte föga att Isabella Löwin förklarade att de kvinnor, som vittnat under hashtaggen #metoo, fanns i grupper av anställda, som har haft det svagaste skyddet i arbetslivet, till exempel kulturarbetare. 

Självklart passar det S D, som hand i handske, att kunna använda sig av den polarisering, som floden av #metoos "vittnesmål" och effekterna av mediernas skampålar, skapat både i det analoga och digitala sociala umgänget, när S D istället vill peka ut flyktingar och invandrare, som skyldiga till det våld och de övergrepp som kvinnor i vårt land råkat ut för. Undrar om #metoo-kampanjens upphovsmakare för ett ögonblick har tänkt sig just en sådan utveckling? Men det ligger måhända något i det gamla ordspråket "Den, som gräver en grop åt andra, faller oftast själv däri"?!

För den, som ännu inte känner till det, kan jag berätta att #metoo-kampanjen mot könsbaserat våld eller Gender Based Violence (GBV) är en manifestation av ojämlika maktrelationer mellan kvinnor och män. Där berättas om det könsbaserade våldets olika former och i LO:s rapport Kvinnlig fägring och machokultur ingår det som en del i den Fackliga feminismen. Journalisternas internationella fackliga federation står jämsides med International Trade Union Confederation (ITUC), som är den världsomspännande rösten för det arbetande folket - allt för att få slut på könsbaserat våld i arbetslivet och de kampanjar tillsammans globalt för en ny ILO-konvention i Förenta Nationerna att tackla våldets olika former även online.

Alla berättelser under hashtaggen metoo, som publicerats med start inför, under och efter Orange Day den 25 november 2017 utgör underlag för kampanjens olika nivåer. Publiceringar, som med bistånd av de etablerade mediernas ansvariga utgivare svept över vårt land likt en tsunami, vars svallvågor ännu inte lagt sig. Tvärtom har de ökat i styrka varje gång olika medier följt eller följer upp kampanjens olika inslag eller när medierna kunnat nagla påstådda våldtäktsmän vid sin egen effektiva skampåle, utan tanke på att det i det journalistiska uppdraget även finns en skyldighet att även bidra till att ge tittarna och läsarna en möjlighet att höja sin kunskapsnivå i komplexa spörsmål. 

Här handlar det om lagar och avtal samt det system som byggts upp sedan i början av 1990-talet för att chefer och medarbetare ska kunna ges förutsättningar att komma till insikt om sitt eget ansvar att tillsammans successivt och systematiskt arbeta för en bra arbetsmiljö även psykosocialt, då vi människor tillsammans eller var för sig bidrar till varandras arbetsmiljö. Ett system som Arbetsmiljöverket har uppdraget att hålla koll på.

I avsaknad av information och brist på kunskapsutveckling fungerar de etablerade mediernas upplägg kring #metoo på ett sätt som skapar en stämning i landet, där gatans parlament får ett allt större svängrum. Något som mediernas journalister och ansvariga utgivare lägger ansvaret för på sociala medier och den tekniska utvecklingen. Men, utan de etablerade mediernas uppbackning av #metoo samt dessa mediers brist på upplysningar om gällande lagar, avtal och rättssystem samt avsaknad av frågor till ansvariga på högsta nivå om varför deras avtal och system inte fungerar, är det rent ut sagt löjligt att anklaga sociala medier för urspårningen, vilken lett till att riksdagens politiker blivit helt yra i mössan och att det blivit alltför lätt att skylla sakernas tillstånd på andra samtidigt som detta angreppssätt spritt sig till ansvariga på alla nivåer - även inom politiken och journalistiken. 

Land ska med lag byggas, men det är synnerligen tveksamt om det är den här sortens kampanjer, som ska utgöra grundfundamentet. Undrar vad pionjären tillika Yrkesinspektören Kerstin Hesselgren skulle ha sagt om dagens situation. Intressant?



tisdag 24 april 2018

Negativ Sverigebild - en effekt av ...

... den partipolitiska trätan?


Idag har Centerpartiets ledare Annie Lööf visat prov på stort politiskt mod genom att tillmötesgå regeringen i fråga om en ny möjlighet för vissa ensamkommande ungdomar, som får en ny chans att kvalificera sig genom gymnasiestudier som grund för att senare kunna försörja sig för att klara sitt uppehälle, vilket bland andra Sydsvenskan skrivit om. Inte för att hon och partiet gillar regeringens förslag, utan av anständiga skäl, med hänsyn till alla de ungdomar, som har ambitioner att etablera sig i Sverige genom att skaffa sig en gymnasieutbildning och därmed öka sina möjligheter att skaffa sig ett jobb och kunna försörja sig själva. Lööf är tydlig med att detta av förståeliga skäl gäller har och nu. Vad som ska gälla efter valet det måste de partier, som får förtroendet att bilda regering, ta ansvar för. Gillar skarpt hennes ställningstagande!

Däremot finns det mycket i det politiska spelet och mediernas agerande som jag är skarpt kritisk mot. En kritik, som jag - av förklarliga skäl - är rätt ensam om eftersom ingen är beredd att rikta kritik mot medierna för att metoo-kampanjen tillåtits svälla över alla bräddar. Svälla så till den grad att Sverige-bilden tagit skada.

Det senare uppmärksammas av Paulina Neuding hos tidskriften Kvartal.se, dock utan att hon berör hur det kan komma sig att kvinnorna i Sverige - ett av världens mest jämställda länder - verkar ha haft synnerligen svårt att freda sig mot ovälkomna beteenden från männen i deras närhet. Paulina Neuding är vanligtvis en skarpögd iakttagare, men här förvånar hon mig, när hon refererar till effekterna av den massmediala uppmärksamheten runt Svenska Akademien, där hon helt förbiser att den så kallade metoo-rörelsen de facto är ett resultat av en facklig kampanj, som inte minst tack vare nationella och internationella fackliga organisationers insatser varit totalt befriade från medial granskning.

Det var först när jag själv i november 2017 fann att såväl Journalistförbundet som International Federation of Journalists var med, som initiativtagarna, som puzzelbitarna föll på plats. Tänk efter: - Är det verkligen motiverat med hela denna flod av anklagelser mot män för att fixa en internationell konvention mot Gender Based Violence i jobbet inom ILO (International Labour Organization). ILO är ett FN-organ med uppgift att arbeta för att medlemsländerna ratificerar Deklarationen om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet och dess uppföljningsmekanism (1998).Som tidigare fackligt aktiv med erfarenheter av såväl lagar och avtal samt det system som finns för det systematiska arbetsmiljöarbetet, har jag verkligen inget emot fackliga organisationers kamp, men ... Ett mycket viktigt men ... vem kunde tro att den kampen skulle bedrivas med metoder där alla andra hänsyn förväntas ge vika. I en rättsstat kan inte Ändamålet helga alla medel!!!

Det är ett mycket högt pris som landet Sverige tvingas betala för att feminist-aktivisterna inte kan hålla till godo med att göra det, som är möjligt, inom ramen för de lagar och system, som redan står dem till buds. Sänder pionjären Kerstin Hesselgren en tanke, som visade att det kan ha varit framgångsrikt för Sverige att hon och andra kvinnor valde att göra vad som var möjligt inom ramarna, samtidigt som hon - genom att föregå med gott exempel - visade på en utveckling steg för steg. 

Men sedan feminismen blivit den över allt annat rådande ismen, tvingas Sverige idag genomgå något av ett mentalt stålbad, eftersom feminister gör anspråk att veta vilken väg till förändring, som är den enda framgångsrika. Undrar vad Hesselgren i sin roll som yrkesinspektör skulle ha sagt om hon hade kunnat vara med om det senaste halvåret i vårt land?!


söndag 15 april 2018

Del 4. av inledning av Mark Zuckerberg ...


... inför förhör i Kommittén för Energi och Handel i ett av den amerikanska Kongressens två underhus - Representanthuset.
- - -
Betydande ökning av vår investering i säkerhet.
Vi har nu cirka 15 000 personer som arbetar med säkerhets- och innehållsbedömning. Vi kommer ha mer än 20 000 i slutet av året.

o Jag har styrt våra team att investera mycket i säkerhet - ovanpå andra investeringar, som vi gör - att det kommer att påverka vår lönsamhet väsentligt framöver. Men jag vill vara tydlig om vad vår prioritet är: skydda vårt samhälle är viktigare än att maximera våra vinster. Säkerhet - inklusive val - är inte ett problem du någonsin till fullo löser. Organisationer som IRA är sofistikerade motståndare, som ständigt utvecklas, men vi fortsätter att förbättra våra tekniker för att fortsätta framåt. Och vi kommer också att fortsätta bygga verktyg för att hjälpa fler människor att kunna göra sina röster hörda i den demokratiska processen.

o Från och med nu måste varje annonsör som vill köra politik eller framföra politiska budskap eller åtgärder med hjälp av annonser godkännas. För att bli auktoriserad måste annonsörer bekräfta sin identitet och plats. Alla annonsörer, som inte blir godkända, kommer att vara förbjudna att köra politiska budskap eller utfärda annonser. Vi kommer också att etikettera dem och annonsörer måste visa dig vem som betalade för dem. Vi börjar med detta i USA och expanderar till resten av världen under de kommande månaderna.

o För ännu större öppenhet för politisk annonsering har vi också byggt ett verktyg som låter alla se alla annonser som en sida kör. Vi testar detta i Kanada nu och vi startar det globalt i sommar. Vi skapar också ett sökbart arkiv med tidigare politiska annonser.

o Vi kommer också att kräva att personer som hanterar stora sidor ska verifieras också. Det gör det mycket svårare för folk att köra sidor med falska konton, eller att växa viralt och sprida felaktigt eller delat innehåll på så sätt.

o För att kräva verifiering av alla dessa sidor och annonsörer, kommer vi att anställa tusentals fler. Vi är fast beslutna att få detta gjort i tid innan de kritiska månaderna före valet 2018 i USA samt val i Mexiko, Brasilien, Indien, Pakistan och på annat håll nästa år.

o Dessa steg i sig kommer inte att stoppa alla människor som försöker lura systemet. Men, de kommer att göra det mycket svårare för någon att göra vad ryssarna gjorde under valet 2016 och använda falska konton och sidor för att köra annonser. Valinblandning är ett problem som är större än någon plattform, och därför stöder vi lagen om äkta annonser. Detta kommer att bidra till att höja ribban för all politisk annonsering online.

Dela information. Vi har samarbetat med andra teknikföretag för att dela information om hot och vi samarbetar också med USA och utländska regeringar kring valintegritet. Samtidigt är det också viktigt att inte glömma de mer rättframma och vidare sätten Facebook spelar en roll i valet.

År 2016 hade folk miljarder interaktioner och öppna diskussioner på Facebook som kanske aldrig skulle ha hänt offline. Kandidater hade direkta kanaler för att kommunicera med tiotals miljoner medborgare. Kampanjer spenderade tiotals miljoner dollar för att organisera och annonsera på nätet för att få ut sina meddelanden allt längre. Och vi organiserade "Gå och rösta" ansträngningar som hjälpte mer än 2 miljoner människor att registrera sig för att rösta, vilka kanske inte hade röstat annars.

Säkerhet - inklusive val - är inte ett problem du någonsin löser totalt. Organisationer som IRA är sofistikerade motståndare som ständigt utvecklas, men vi fortsätter att förbättra våra tekniker för att fortsätta. Och vi kommer också att fortsätta bygga verktyg för att hjälpa fler människor att göra sina röster hörda i den demokratiska processen. Facebook spelar roll i valet.

IV SLUTSATSER.
Min högsta prioritet har alltid varit vårt sociala uppdrag att koppla ihop människor, bygga samhället och föra världen närmare varandra. Annonsörer och utvecklare kommer aldrig att ha företrädesrätt framför det så länge jag kör Facebook.

Jag startade Facebook när jag gick på college. Vi har kommit långt sedan dess. Vi betjänar nu mer än 2 miljarder människor runt om i världen, och varje dag använder vi våra tjänster för att hålla kontakten med de människor, som är viktiga för dem. Jag tror djupt på vad vi gör. Och när vi tar itu med dessa utmaningar vet jag att vi kommer att se tillbaka och uppskatta hjälpen för människor att komma i kontakt med andra samt ge fler människor en röst, som en positiv kraft i världen.
Jag inser att problemen vi pratat om idag inte bara är problem för Facebook och vårt samhälle - de är utmaningar för oss alla som amerikaner. Tack för att ni har tagit emot mig här idag, och jag är nu redo att besvara era frågor.

Mark Zuckerberg
Ordförande och verkställande direktör, Facebook
- - -
Min kommentar:
Har lärt mig att de som arbetar med utveckling av IKT eller ICT efter att ett program testkörts och släppts på marknaden patchas d v s lagas felaktigheter till allt eftersom de uppträder, vilket i fråga om Cambridge Analytica visar det problematiska i att tro att forskare vid ett universitet skulle ha renare samveten än andra.

Under den tid, som jag har haft nytta och nöje av att vara nätmedborgare, har det stått fullkomligt klart för mig att ICT och Internet inte enbart kan ses som något enbart för förmedling eller försäljning av varor och tjänster utan i ännu högre grad måste ses som verktyg för att utveckla vänskap, skaffa sig information och kunskap samt ordna meningsutbyten kring olika intressen - inte minst vid val av de politiker, som har till uppgift att stifta landets lagar.

Det, som nu blivit känt, lär oss att analys av allt, som människor visar intresse för på nätet, sedan länge använts för att kunna skräddarsy budskap och annonser för s k micro-targeting d v s erbjudanden med enskilda individer och grupper som måltavlor. Parallellt med detta har vi begåvats med allt fler politiker, som förefaller inbilla sig att det går att skapa ett demokratiskt och gott samhälle med hjälp av en allt hårdare lagstiftning. Idag visar de att de vill renovera och bygga om samhället genom att beträda den hårda vägen - i vart fall när det gäller nätets användare. 

Därför har jag - för att kunna slå vakt om det allra viktigaste i de fri- och rättigheter, som krävs för att vara medborgare även på nätet - gått med i Dataskydd.net; :DFRI; EDRi; och föreningen SNUS. Det tycker jag att flera borde göra. Som Wired påpekat efter förhöret Om inte Kongressens ledamöter förstår sig på Facebook, vad kan då användarna hoppas på?