Hallå - anropar mina liberala vänner ...

... med en dikt av Artur Lundkvist ur diktsamlingen Vindrosor, moteld.

En dikt, som jag önskar att alla mina vänner bland nyliberaler och libertarianer skulle läsa med djup eftertanke, då jag undrar och har undrat en hel del över  - på vilket sätt och med vilka verktyg de vill skapa de förutsättningar, som krävs för att alla individer ska få en möjlighet att komma i åtnjutande av denna frihet.

KORT FÖRELÄSNING OM FRIHETEN

   Friheten, säger jag er, är en vind,
som skärs av en annan vind.
Och denna andra vind är rättvisan.
De, som talar om friheten menar ständigt
sin frihet, men inte friheten.
Ty en frihet på andras bekostnad
är orättvis och därför ingen sann frihet.

   Friheten måste delas av alla
och bestämmas av en inneboende nödvändighet,
annars blir den tomhet, intighet.
Friheten är att fullfölja behoven,
men behoven måste vara verkliga,
inbillade behov förfalskar friheten
och fyller den med intighet.

   Friheten  f r å n  måste balanseras av friheten  t i l l!
Friheten är alltid begränsad
och begränsningar ger den dess innehåll.
Gränslös frihet är öken, intighet
och vänder sig strax i absolut tvång,
vänder sig i död.
Verklig frihet är funktion, begränsad, bestämd
med innehållet, som frukten i sitt skal.
Friheten är också alltid ett val,
av något framför någonting annat,
men ett val som kanske är avgjort på förhand.
Ty när det gäller igenkänner sig
nödvändigheten bortom alla förklädnader.

   Fågeln i rymden kallar vi fri,
men vi är inte fågeln
och fågelns frihet kan inte bli vår
och kunde den det skulle vi strax finna tvånget:
tvånget att vara fågel på liv och död,
tvånget att flyga för att leva.
Eller trädet:
Det växande trädet har sin frihet
innesluten i sin nödvändighet,
det är varken herre eller slav
men arbetar med trädets medel
för trädets existens och skogens bestånd.

   Människan har skiljt sin vilja från behovet,
därför går hon vilse i den tomma friheten.
Den missförstådda friheten, den fjättrande!
Friheten som en låga att svetsa kedjor med,
Friheten att leva kvar i sitt givna tvång
och inreda sitt fängelse trivsamt.
Frihet att släpa på sin snäcka
och odla sin sjukdoms pärla.
Friheten att stå ensam
och offra sina krafter i motströmmen.

   Livsvillkoren förändras oavbrutet
och därmed behoven, därmed också kraven på friheten.
Förändras utifrån och inifrån samtidigt,
framträdande både som hunger och som idéer.
Den hungrande äter dock inte alltid
vad han behöver, utan vad han tror sig behöva.
Men först när han äter det han behöver
känner han styrka, får han kraft att växa.
Friheten består i att växa med sina behov.
Och att känna sina verkliga behov
är att kräva den rätta friheten.

                 Artur Lundkvist 

I Wikipedia läser jag: "Nils Artur Lundkvist, född 3 mars 1906 i Hagstad, Oderljunga socken i dåvarande Kristianstads län, död 11 december 1991 i Råsunda församling, Solna i Stockholms län, var en svensk författare, översättare och litteraturkritiker. Han var ledamot av Svenska Akademien från 1968."

Diktsamlingen utgiven 1955 av Albert Bonniers förlag. Utgiven som E-bok av samma förlag 2017-06-27. Med den upphovsrätt som gäller i dag kommer denna bok att tillhöra den allmänna kulturdomänen tidigast 2061 -  Horribelt! Undrar vad Arthur Lundkvist hade tyckt om den saken? Med detta vill jag pröva om det finns utrymme för detta intrång i upphovsrätten för att kunna inbjuda till en seriös ordväxling om politik och samhälle i vår tid.