Nä, jag är inte bitter ...

Idag skriver Gunnar Hökmark, vice ordförande i partigruppen EPP-ED i EU, ett inlägg på SvD:s Brännpunkt, där han går till storms mot agerandet från Vänsterpartiets Eva Britt Svensson och Erik Josefsson, när det gäller Telekompaketet. Brottningsmatchen mellan företrädare för nationellt självbestämmande vs överstatligheten har här fått tydliga ansikten och valrörelsen inför valet till Europaparlamentet den 7 juni har nu fått en rejäl skjuts. Min pappa skulle ha sagt att Hökmark sågar dem jäms med fotknölarna, vilket kan vara många människors bild av det normala förhållandet mellan moderater och vänsterpartister och därför inte är så mycket att orda om egentligen, om det inte vore för det faktum att Gunnar Hökmark (M) samtidigt delar ut en sinkadus till Olle Schmidt (FP) och Lena Ek (C ) m fl i deras partigrupp ALDE samt Carl Schlyter (MP), vilka på olika sätt bidrog till att många medborgare lade sig i med sitt perspektiv och delvis konkurrerade ut det betydligt mindre komplicerade kund- och konsumentperspektivet.

Som jag skrev igår har det hänt tidigare att frågor om personlig integritet på nätet lagts åt sidan – det gjordes 2002 när man beslutade om en del av de direktiv, som gäller idag. Att Gunnar Hökmark utgår från att medvetna kunder och konsumenter kan sätta press vad gäller efterfrågan, som styrmekanism på en effektiv marknad, är inte heller något att förvånas över, tvärtom. Det vore konstigt annars. Sedan är det en annan sida av det myntet att kvaliteten knappast styrs av kunder, som inte har en susning om internets möjligheter. Precis som en vision om en hygglig kvalitet på utbildningens område, behövs en vision om en hygglig kvalitet när det gäller tillgång till universalverktyget internet, som kan användas till så mycket – inte minst av medborgare, som aktivt vill delta i det demokratiska tankeutbytet och den kunskapsprocess som ständigt pågår på nätet.

Tycker nog att Gunnar Hökmark tar i så livstycket spricker och det ska nog mest ses mot bakgrund av att han satsat åtskilligt av sitt förtroendekapital på att ro hem kompromissen i sin partigrupp och ALDE och så sprack det. Klart att det inte känns särskilt bra! Tänker på Robert Gustafssons klassiska hyllning till Masarnas Tony Rickardsson och tycker att Gunnar bör ta det hela med ett rejäl skopa humor. Annars riskerar han att gräva ner sig i en skyttegrav och det vore tråkigt. MinaModerataKarameller gör som vanligt en sansad kommentar. Intensifier luftar sina känslor inför SvD:s okunnighet i sakfrågan. Erik Josefsson talar om EU-analfabeterna, eftersom många journalister verkar vara så okunniga om hur beslutsprocessen går till. Christian Engström anser att alliansen spelar falskt eftersom formuleringar om lawful content d v s "lagligt innehåll" finns i Telekompaketet. Om operatörerna endast ska transportera lagligt innehåll, då måste de rimligtvis filtrera trafiken. DN:s Henrik Brors analyserar och ser att det som hänt med Telekompaketet kan bli tändvätska åt valrörelsen. Petar därför in Josh´s funderingar kring hur man skulle kunna motverka pajkastning och skyttegravskrig. Här med anledning av kriget mellan pirater och antipirater, men det kan nog översättas och tillämpas även under valrörelsen.

Själv funderar jag om inte en annan effekt av Hökmarks bredsida kan bli att den leder bort intresset från nyheten att Lagrådet sagt ja till kompletteringarna av FRA-lagstiftningen. Försvarsminister Sten Tolgfors är mycket glad och nöjd och orerar i SvD, om att detta visar att Lagrådet accepterar det förslag som han och andra utarbetat för att förverkliga de 15 punkter som alliansen kom överens om i september. Men om jag förstått saken rätt är detta en sanning, som måste tas med rejäl nypa salt om man läser Lagrådets yttrande ordentligt, vilket Maria Abrahamsson gjort och skrivit om på Ledarbloggen. Det är ord och inga visor, vilket är nödvändigt om demokratin ska överleva när makten tar sig friheter.

Mark Klamberg kommenterar under rubriken Okritiskt lagråd och förutom att han klargör vad som står där så uttalar han tvivel om att förtroendet för lagstiftningsprocessen hos allmänheten kommer att öka efter detta. Jag delar hans uppfattning. Mitt i steget tycker sig finna en juridisk sarkasm från Lagrådets sida, vilken ligger på gränsen till idiotförklaring av det politiska ledarskapet, i en viss formulering om Försvarsunderrättelsedomstolen. Johan är som så ofta förr – skarpögd. Erik Hultin på Centerns stämma lutar åt att det än en gång blir en het sommar p g a FRA. Hax tycker att det är dags att damma av FRA-motståndet igen! Det tycker jag med. Och i det sammanhanget tycker jag att det var intressant att läsa Svensk Myndighetskontrolls inlägg och hackaren som tog sig in hos NASA när han var 16.

Leo skriver Sent ska syndaren vakna m a a Annie Johanssons utspel om ett Öppenhetsprogram samt refererar bl a till DN:s artikel från Centerns stämma i Örebro om en revidering av upphovsrätten. Magnus Andersson, CUF, kommenterar också hennes aktion och tycker att det finns en del att jobba på inom C när det gäller integritetsfrågorna. Patrik Öhman ställer m a a detta frågan: - Är det någon som vågar lita på Annie och C efter FRA-spelet i fjol? Jag kan inte svara för alla, men jag har svårt att göra det. Jag har mycket svårt att acceptera att FRA-saken gjordes till en kabinettsfråga. Vi fick skåda ett mycket valhänt ledarskap i Rosenbad vid den här tiden. Själv undrar jag hur de sex kvinnorna i FP mår efter att ha läst lagrådets och andras yttranden. Är det inte dags att känna sossar och andra inom oppositionen på pulsen – menar de allvar med Backa – riv upp – gör om?! Kvinnor kan – har jag hört sägas.

Kors i taket - hur gick det där till!?

Läser DN:s artiklar här och här samt Ola Larsmos "Demokratin har förlorat en delfinal, men striden är inte över", som tillsammans beskriver omröstningen om Telekompaketet och de skillnader i synen på internet, som ligger bakom konflikten mellan ministerrådet och parlamentet. SvD skriver här och här, där det bl a spekuleras om effekterna av dagens turbulens. ”Utgången är dock oklar – ministerrådet har tidigare inte velat ha 138:an och om de fortsätter säga nej kan hela telekompaketet falla. Därmed skulle dagens regler fortsätta att gälla – och frågan om avstägning av internet förbli oreglerad. Det är också något som förespråkarna av 138:an idag uttryckt oro för. Om ministerrådet nu helt vägrar gå med på 138:an eller om hela telekompaketet faller finns inte ens det skydd, som förhandlats fram i kompromissförslaget, i framtiden”.

Om jag förstått saken rätt, var det väl detta som var avsikten – alla skulle inse att de måste rösta på kompromissen, eftersom risken fanns att ministerrådets motstånd skulle kunna leda till att hela paketet skulle gå om intet. Sedan kommer en avslutande mening, som låter som ett eko av tjänstemännen hos Åsa Torstensson; ”Dessutom finns en oro för att de delar av telekompaketet som handlar om ökat konsumentskydd, att se till att konkurrensen på telekommarknaden stärks och att priserna sjunker, aldrig heller blir verklighet”. Underförstått; Nu har bråkstakarna, som inte förstått det fina i kråksången, ställt till det. Och då ska Sveriges konsumenter veta vilka som ska bannas!

En av dem ”som ställt till det” är Olle Schmidt (FP), som dock menar att det som hänt är en seger för rättssäkerheten. En annan av de MEP:er, som satte käppar i hjulet, är Carl Schlyter (MP), som menar att det som skett är en effekt av medborgarnas engagemang. Detta medan SVT:s Kulturredaktion ställer frågan ”Hur kan det komma sig att vi är så fasligt intresserade av telekompaketet här hemma, när övriga Europa förefaller närmast kompakt ointresserade?” Ja, det är en intressant fråga att både pröva sanningshalten i och orsakerna till, då vi, som kämpat för att rädda internet från en ”nationalisering”, stött på engagerade människor inte bara i Europa utan runt hela världen.

Aftonbladet skriver naturligtvis också. Liksom Expressen, som återger TT:s text och där är det tydligt att någon vill förminska internets betydelse trots att Näringsdepartementet i andra sammanhang gärna talar om Sverige som en nation på framkant när det gäller utvecklingen av informations- och kommunikationstekniken. Intervjuer med berörda svenska politiker, visar att det nu gått partipolitik i saken, vilket inte är så underligt med tanke på valet till EU-parlamentet den 7 juni. I syrligheterna, som kan anas under en del formuleringar kring effekterna av dagens omröstning, kan vi nog se som administrationens reaktion på Europaparlamentets politiker, ”som kan lyxa sig med det”. Citattecknen sitter där med hänvisning till en kommentar, som en tjänsteman fällde, när frågan ställdes om olikheterna mellan Åsa Torstenssons och Lena Eks (C) ståndpunkter vid seminariet i måndags. Nu får Sverige, som ordförandeland i EU, telekompaketet i knät, vilket naturligtvis blir en utmaning. Samtidigt ges mer tid att klura ut en lösning med hänsyn tagen till både demokratin och rättssäkerheten.

I bloggosfären är kommentarerna ännu så länge inte så många. Hax är dock raskt ute och skriver om nya spel och nya insatser, vilket han utvecklar i en artikel hos Newsmill för att slutligt landa i goda råd till EU. Ledarbloggen menar att vi nu får räkna med hårda förhandlingar. Mark Klamberg anser att parlamentet måste offra litet tid på att resonera igenom viktiga principiella frågor och att saken knappast brådskar. Lite har vi nog påverkat, hörrni, dristar sig Isobel till att uttala. MinaModerataKarameller ställer frågan Blev det en Björntjänst... och citerar Gunnar Hökmark, som uppenbart är mycket besviken över att kompromissen inte höll hela vägen. Det tycker jag att man kan förstå med tanke på att han offrade tid och en hel del av sitt förtroendekapital på att ro det hela i land. Jag tror dock att han underskattade effekterna av rapportören Harbours retorik, men fråga mig inte hur det kunde drabba Trautmanns kompromiss. Bloggvärldsbloggen och Bloggtidningen kommenterar liksom en del andra, som t ex Svensk Myndighetskontroll; Patrik Öhman; Stefan Stenudd; samt Scaber Nestor.

Sedan några ord med hänvisning till Kulturbloggen, som snappat upp en uppgift hos P3 Nyheterna om domaren i The Pirate Bay-målet. Han ser ut att ha blivit ifrågasatt för jäv i ett annat mål. Man kan undra hur mycket det ska behöva ordas om den diskussionsklubb, som domaren ingår i, innan myndigheterna ska förstå att förtroendet för domstolarna eroderas i takt med att olika band mellan domstolar och upphovsrättsindustrins advokater blottläggs. Ser att Svensk Myndighetskontroll ställt frågor till en av dessa med anledning av brev som skrivits. Intressant.