Igår kväll fick jag ett mejl från Jens O om arrangemanget ”The first Google D.C. Talk of 2010” som skulle avhandla ACTA-avtalet. Där fick jag tillgång till artikeln ”Upphovsrättens överdrifter på världsturné” av Rob Pegoraro, kolumnist för konsumentfrågor i Washington Post. Han skriver bland annat
”Några av dataindustrins bättre idéer når aldrig butikerna och det beror inte på dyr hårdvara, komplex kod eller otillräcklig bandbredd. Du kan skylla på lagar, som håller annars önskvärda produkter borta från marknaden. Vill du ha ett program för att kopiera en DVD till din iPod? Du kan inte hitta det i en affär, tack vare 1998 års Digital Millennium Copyright Act (DMCA). DMCA förbjuder programvara, tillsammans med andra verktyg, som kan hjälpa dig att använda filmnedladdningar, e-böcker och andra "skyddade" filer på ett sätt, som inte uttryckligen tillåts av säljarna.
Vi får se en uppföljare till DMCA i dag. Det är en internationell överenskommelse om upphovsrätt, som förhandlas fram under ovanlig sekretess, vilken skulle kunna införa ytterligare en omgång av restriktioner för vår användning av digital teknik. Den kallas Anti-Counterfeiting Trade Agreement, eller ACTA, och är ett försök från USA och andra länder att fastställa gemensamma regler mot kränkningar av immateriella lagar. USA hoppas kunna använda ACTA för att exportera sina lagar, men i den processen kan det hända att man importerar andra.
Det är svårt att prata om ACTA utan att använda ord som "kan", "kunde" och "kanske" på grund av hur lite som har kommit fram om det. Berörda nationer - däribland Japan, Sydkorea, Kanada och medlemmarna i Europeiska unionen - har enats om att inte avslöja innehållet. Kongressen, däremot, kan inget att säga, eftersom ACTA skrivs som ett "verkställande avtal," inte ett fördrag, vilket skulle kräva senatens ratificering.”
Han avslutar sin läsvärda artikel
”Det kloka sättet att sjösätta ett fartyg är att göra det i dagsljus. FN:s World Intellectual Property Organization har kungjort sin avsikt att skriva nya avtal, men det blir offentligt, utkast publiceras och utomstående tillåts att rapportera om framstegen i samtalen.
Om ACTA: s grundläggande regler inte tillåter det, är det dags att skrota detta projekt - innan vi applicerat en 1,1 version av DMCA på oss själva och världen. Vi måste leva med tekniken, eller i vart fall försöka.”
Det instämmer jag i. Hoppas att Näringsutskottets ledamöter och suppleanter också läser Washington Post. Som en bonus, när jag sent omsider tog mig in för att följa the D.C. Talk på twitter fick jag veta att idag – den 12 januari – firas Worlds Fair Use Day.Men här i Sverige är det ”skitpratets”. Även om jag försöker hålla sig från att falla in i det, så trillar jag dit, låt vara att det stannar vid några ord i en och annan kommentarstråd.
MinaModerataKarameller gör tappra försök att hålla det hela på en seriös nivå, men det är inte lätt när en moderat pressekreterare, som kandiderar till riksdagen, frestats att partipolitisera något, som många andra inte skulle orda så mycket om. Sagor från livbåten skriver ett läsvärt inlägg som slutar med en länk till FB-gruppen Shit happens – en stödgrupp för politiker. Johan Westerholm gör en bra analys om de risker som följer, när en politiker tvingas löpa gatlopp i media för något obetänksamt yttrande. Vill vi hindra den typ av självcensur, som Johan skriver om, måste vi läsare och lyssnare ha överseende. Men samtidigt måste vi kunna tycka till när en politiker partipolitiserar allt omkring sig. Hur ska vederbörande annars få en hint om att han/hon håller på att köra av vägen?
Avslutar med Jens O, som bland annat skriver om att datalagringsdirektivet är på väg att införas i Bulgarien och Berinder som skriver om lögner runt kroppsscanningen. Intressant.
