Efter en välbehövlig vila och tid för eftertanke, känns det bra att vara ute på nätet igen. Har ingen aning om vad som passerat under tiden, som jag varit a f k. Men, tänker inte lägga krut på att undersöka den saken. Det, som fångade mitt intresse igår räcker som en uppvärmning. Dessutom förgylldes gårdagen av att en god vän (sedan drygt 40 år tillbaka) hälsade på och då kan hur stora fiskar som helst passera i nyhetsfloden, utan att jag känner att jag går miste om något. Hon och jag träffas inte så ofta, men, när vi gör det, känns det som om det var igår. Det blev mycket prat och många goda skratt. Livet är underbart i sällskap med människor som hon – prövad av livet har hon en eminent förmåga att fokusera på livets goda sidor. Det känns som en mycket bra start på ett nytt år.
När hon kom, var jag i färd med att skriva om SvD:s artikel Förslag: Större valfrihet där en analys görs av Arbetsmarknadsdepartementets förslag om valfrihetssystem hos Arbetsförmedlingen från och med 1 juli 2010. Hade hunnit tänka: - Månne hur detta är tänkt att fungera? Först gör Arbetsförmedlingen en upphandling av tjänster, som – om man ska tro de arbetssökande, som uttalat sig i media – har lämnat en hel del i övrigt att önska. Sedan dröjer det nästan ett helt år innan ansvariga politiker gör det möjligt för de arbetslösa att göra ett eget medvetet val av ”jobbcoach”. För de arbetssökandes skull kan jag bara hoppas att det, intill dess att detta blir möjligt, går att få kläm på vilka, som kan sitt jobb, såväl hos Arbetsförmedlingen som hos de upphandlade företagen.
I situationer när en människa är i beroendeställning, kan ett läge uppstå då man känner att man är i händerna på en handläggare, som har behov av att markera sin makt i stunden. En handläggare, som i den sökande ser ett objekt för sitt eget arbete och därför gärna skyltar med piskan. Detta till skillnad mot den som ser den sökande, som ett eget verkande subjekt med inneboende resurser, vilka det gäller att synliggöra. I den processen händer något nära nog magiskt, som gör att den sökande - ibland mot alla odds - klarar av att gå vidare mot nya uppgifter antingen i form av studier eller en ny inriktning.
Därför är det viktigt med regler, som gör det möjligt att byta handläggare antingen hos Arbetsförmedlingen eller det anlitade företaget eller dem emellan. Här ser jag dessutom en möjlighet för myndigheten att med hjälp av kommunikationstekniken bygga upp en kundtjänst, som lägger en grund för kvalitet i utförandet. Gör AMV inte detta i egen regi, kan vi bara hoppas att något av de mest framsynta företagen i ”branschen”, kommer att göra det. Månne om Antenn är det företag som kan se den möjligheten? Måste komma ihåg att ställa frågan till min brorsdotter, som jobbar där. Ser dock att man i vart fall är på bettet när det gäller möjligheten att bli auktoriserade. Men alldeles oavsett om verksamheten sker i privat eller offentlig regi är synen på människan och ett metodiskt arbete avgörande för ett gott resultat. Att se människan och visa respekt hennes personliga integritet är en god början.
Medan jag tänkte i dessa banor, undrade jag inom vilket politiskt koncept, som det finns utrymme för att både se individen och utveckla ett humant system, varför jag med viss behållning senare läste Katrine Kielos ledarkrönika i Aftonbladet. Den gängse vänster-högeranalysen känns passé, men vad sätta i dess ställe?
Annars funderar jag en hel del på hur jag bäst kan arbeta till stöd för internet som verktyg för alla dem, som vill bygga ett demokratiskt kunskapssamhälle. Får, som aspirant på en kandidatplats, frågor i Piratpartiets forum, vilket kräver att jag med handen på hjärtat avger ärliga svar. Svar, som visar vem jag är och var jag står. Som den tänkande människa jag är, vill jag vända och vrida på saken både en och två gånger innan jag tycker att jag hittat ord för det som jag vill ha sagt. Tycker mig ofta förstå innebörden i Kahlil Gibrans ord ”I mycket av ert tal stympas tänkandet. Ty tanken är en fågel i rymden som i en bur av ord möjligen kan breda ut sina vingar men inte flyga.” Därutöver gäller det att göra ett eget urval av kandidater till min egen personliga valsedel före den 17 januari.
En som börjat ta itu med den uppgiften är Sagor från livbåten; och jag delar uppfattningen att Joshens slägga behövs. Blir överraskad och glad när jag ser att jag själv räknas till det gänget. Tack Marcus – Jag hoppas att du och Göran fortsätter att vara uppfordrande i era analyser av det som vi håller på med! Sedan har jag en läxa att göra eftersom jag måste medge att mina argument i patentfrågan behöver slipas – ett tack till Rick och Hax som delar med sig av sina kunskaper. Olof är en tekniskt kunnig och praktiskt lagd pirat, som tillsammans med andra jobbar med en supportfunktion till stöd för oss pirater. Vill också bjuda på Emmas Nyårsfluffremix som förtjänar att läsas mer än en gång. Den stora snackisen är annars vargjakten – här nöjer jag mig med att länka till Badlands Hyena.
3 kommentarer:
"Sedan har jag en läxa att göra eftersom jag måste medge att mina argument i patentfrågan behöver slipas – ett tack till Rick och Hax som delar med sig av sina kunskaper"
Se bara till att du bildar dig en egen uppfattning, så att du inte börjar med partilinjen och sedan bara letar argument för den - ett tips i all välmening.
Det är förresten litet konstigt att piratpartiet stödjer upphovsrätt för kommersiell användning av verk, men så kategoriskt avfärdar patenträtten. Om man är libertarian som Hax är det nog lättare att ta avstånd från immaterialrätten på principiella grunder eftersom den i grund och botten är utilitaristisk. Men är man litet mer socialliberal och pragmatiskt lagd är det knepigare.
Apropå "listan" så kommer jag på mig efter att ha läst Tors kommentar här att han borde stå på en välbalanserad pp-lista.
Eller blir det i så fall på ngt liknande Björn Feltens drömlista... dvs över ej tillgängliga el ej partimedlemmar?
http://felten.yi.org/blog/?p=168#comment-0
Betr patenträtt o upphovsrätt har jag nog en fundering liknande Tors. Och har jag fattat dig rätt Farmor så är du mera socilaliberal än libertian.
@Tor: Du har helt rätt. Om jag ska kunna göra en insats måste jag bottna i frågorna, men av det som jag hittills mött ser jag likheter mellan upphovsrätten och patenträtten, vilka båda handlar om ett tidsbegränsat monopol för den som skapat ett verk eller en produkt. Ett monopol, som olika företag kan köpa upp. Ibland för att utveckla men minst lika ofta för att förhindra konkurrens. Jag tycker mig se att de som kan vinna fördelar på dagens ordning oftare är advokater än kreatörer, vilket måste vara galet. Hur som helst måste vi kunna finna en bättre balanspunkt mellan egennyttan och allmännyttan än vad som gäller idag.
@Lars-Erick: Det är inte alltid så lätt att avgöra var man befinner sig på den politiska skalan, när man, som jag, tycker sig ha funnit att man från tid till annan måste ompröva sin ståndpunkt då det ligger i resans riktning att man trampar på och med tiden blir en sådan "varm anhängare" att man inte märker, när går alldeles för långt åt ett håll och blundar för allt som talar för en rejäl omprövning.
Lev och låt leva, är mitt förhållningssätt. Detta i förvissningen om att de allra flesta människor är kapabla att ta ansvar för sina liv. Med erfarenheter av unga människor, som förstört sina liv eller sitt leverne med hjälp av olika droger, gjorde mig dock under en period i mitt liv till en radikal bekämpare av Alkohol, Narkotika och Tobak. Men, när jag upptäckte vad denna "renlevnad" gjorde med mig, som människa, och i vilket sällskap, som jag av och till hamnade, har jag tränat upp min förmåga att se hur kontraproduktiva många av "renlevnadsivrarnas" åtgärder blir med tiden. Och hur de själva motverkar sina syften. Har funnit stor tröst i Gunnar Ekelöfs diktstrof "utan stränder inget hav" när jag tycker att det är min plikt att leva så att jag inte skadar andra, utan att någon annan ska behöva komma med pekpinnar. Med min tillit till människor - unga och gamla - tror jag de flesta om att kunna ett sådant ansvar. Jag har själv oerhört svårt att hantera människor, som sätter sig till doms över andra, och tror att jag delar den känslan med många andra. Därför ogillar jag starkt att pensionärer tar sig friheter och tycker sig ha rätt att klappa till tonåringar, som ännu inte lärt sig att uppföra sig som folk. Varför vet inte en pensionär vart man vänder sig om man får sådana problem med kommunikationen med tonåringar?
Skicka en kommentar