Nytt år och nya tag för ett humant samhälle.

Efter en välbehövlig vila och tid för eftertanke, känns det bra att vara ute på nätet igen. Har ingen aning om vad som passerat under tiden, som jag varit a f k. Men, tänker inte lägga krut på att undersöka den saken. Det, som fångade mitt intresse igår räcker som en uppvärmning. Dessutom förgylldes gårdagen av att en god vän (sedan drygt 40 år tillbaka) hälsade på och då kan hur stora fiskar som helst passera i nyhetsfloden, utan att jag känner att jag går miste om något. Hon och jag träffas inte så ofta, men, när vi gör det, känns det som om det var igår. Det blev mycket prat och många goda skratt. Livet är underbart i sällskap med människor som hon – prövad av livet har hon en eminent förmåga att fokusera på livets goda sidor. Det känns som en mycket bra start på ett nytt år.

När hon kom, var jag i färd med att skriva om SvD:s artikel Förslag: Större valfrihet där en analys görs av Arbetsmarknadsdepartementets förslag om valfrihetssystem hos Arbetsförmedlingen från och med 1 juli 2010. Hade hunnit tänka: - Månne hur detta är tänkt att fungera? Först gör Arbetsförmedlingen en upphandling av tjänster, som – om man ska tro de arbetssökande, som uttalat sig i media – har lämnat en hel del i övrigt att önska. Sedan dröjer det nästan ett helt år innan ansvariga politiker gör det möjligt för de arbetslösa att göra ett eget medvetet val av ”jobbcoach”. För de arbetssökandes skull kan jag bara hoppas att det, intill dess att detta blir möjligt, går att få kläm på vilka, som kan sitt jobb, såväl hos Arbetsförmedlingen som hos de upphandlade företagen.

I situationer när en människa är i beroendeställning, kan ett läge uppstå då man känner att man är i händerna på en handläggare, som har behov av att markera sin makt i stunden. En handläggare, som i den sökande ser ett objekt för sitt eget arbete och därför gärna skyltar med piskan. Detta till skillnad mot den som ser den sökande, som ett eget verkande subjekt med inneboende resurser, vilka det gäller att synliggöra. I den processen händer något nära nog magiskt, som gör att den sökande - ibland mot alla odds - klarar av att gå vidare mot nya uppgifter antingen i form av studier eller en ny inriktning.

Därför är det viktigt med regler, som gör det möjligt att byta handläggare antingen hos Arbetsförmedlingen eller det anlitade företaget eller dem emellan. Här ser jag dessutom en möjlighet för myndigheten att med hjälp av kommunikationstekniken bygga upp en kundtjänst, som lägger en grund för kvalitet i utförandet. Gör AMV inte detta i egen regi, kan vi bara hoppas att något av de mest framsynta företagen i ”branschen”, kommer att göra det. Månne om Antenn är det företag som kan se den möjligheten? Måste komma ihåg att ställa frågan till min brorsdotter, som jobbar där. Ser dock att man i vart fall är på bettet när det gäller möjligheten att bli auktoriserade. Men alldeles oavsett om verksamheten sker i privat eller offentlig regi är synen på människan och ett metodiskt arbete avgörande för ett gott resultat. Att se människan och visa respekt hennes personliga integritet är en god början.

Medan jag tänkte i dessa banor, undrade jag inom vilket politiskt koncept, som det finns utrymme för att både se individen och utveckla ett humant system, varför jag med viss behållning senare läste Katrine Kielos ledarkrönika i Aftonbladet. Den gängse vänster-högeranalysen känns passé, men vad sätta i dess ställe?

Annars funderar jag en hel del på hur jag bäst kan arbeta till stöd för internet som verktyg för alla dem, som vill bygga ett demokratiskt kunskapssamhälle. Får, som aspirant på en kandidatplats, frågor i Piratpartiets forum, vilket kräver att jag med handen på hjärtat avger ärliga svar. Svar, som visar vem jag är och var jag står. Som den tänkande människa jag är, vill jag vända och vrida på saken både en och två gånger innan jag tycker att jag hittat ord för det som jag vill ha sagt. Tycker mig ofta förstå innebörden i Kahlil Gibrans ord ”I mycket av ert tal stympas tänkandet. Ty tanken är en fågel i rymden som i en bur av ord möjligen kan breda ut sina vingar men inte flyga.” Därutöver gäller det att göra ett eget urval av kandidater till min egen personliga valsedel före den 17 januari.

En som börjat ta itu med den uppgiften är Sagor från livbåten; och jag delar uppfattningen att Joshens slägga behövs. Blir överraskad och glad när jag ser att jag själv räknas till det gänget. Tack Marcus – Jag hoppas att du och Göran fortsätter att vara uppfordrande i era analyser av det som vi håller på med! Sedan har jag en läxa att göra eftersom jag måste medge att mina argument i patentfrågan behöver slipas – ett tack till Rick och Hax som delar med sig av sina kunskaper. Olof är en tekniskt kunnig och praktiskt lagd pirat, som tillsammans med andra jobbar med en supportfunktion till stöd för oss pirater. Vill också bjuda på Emmas Nyårsfluffremix som förtjänar att läsas mer än en gång. Den stora snackisen är annars vargjakten – här nöjer jag mig med att länka till Badlands Hyena.

Intressant.

Vän eller medlöpare?

Ibland har jag haft anledning fundera över var gränsen går mellan att vara en ärlig vän och att vara en medlöpare. Är man inte trygg i sig själv och vet på vilken grund man själv står, ligger det nära till hands att ”jama med” d v s vara ja-sägare för att få finnas till i något sammanhang. Men, om man tror sig veta vem man är och var man står, blir detta med vänskap en utmaning. Man tvingas ta ställning och vara ärlig med risk att förlora en vän. Det kan naturligtvis förebyggas, genom att man först kollar upp att man inte fått det hela om bakfoten och att man sedan väljer sina ord väl. Men, trots det, är det förenat med viss risk att framföra kritik, eftersom det är svårt veta hur det kan uppfattas. I bästa fall kan det ärliga och uppriktiga samtalet leda till en fördjupad vänskap, vilken gör det värt att våga sätta den på prov.

Men, vänskapsförhållanden blir i sanning komplicerade om eller när vänskapen står i relation till makt eller inflytande i någon form. Därför läser jag Maria Abrahamsson på SvD:s ledarsida med stort intresse. Hon lyfter fram hur det går, som en röd tråd genom historien, att makthavaren alltid omgett sig med vänner, som han kan lita på och som därför kan räkna med makthavarens gunst. Tjänster och gentjänster idag och sedda ur ett historiskt perspektiv, allt mot bakgrund av historieprofessor Eva Österbergs bok Vänskap – en lång historia (Atlantis) och aktuella händelser.

Maria Abrahamsson ser en rak linje mellan den i boken beskrivna dödsbringande vänskapen och den kriminella sammanhållningen inom Bandidos, Hells Angels och andra brottssyndikat. I förbifarten berör hon den vänskap som vuxit fram mellan ledande politiker och näringslivets män, som lever i skydd av väldigt otydlig lagstiftning. Men hon utvecklar inte ifall det ena kan hänga ihop med det andra. Sett ur min lokala horisont talas det alltför sällan om den skada som ledande företrädare tillfogar samhället, när de ogillar eller vill bortse från att se sig själva som förebilder. Med tiden växer det fram en rik flora av olika vänskapsutbyten, som har ringa eller ingen bäring på att man utövar ett i verklig mening demokratiskt styrelseskick. Det är inte utan att jag tycker mig se hur detta avspeglas i informationen på Norrtälje kommuns hemsida där Kommunfullmäktiges roll som övergripande demokratiskt organ verkar vara i dimma dolt.

Intressant?