Håller med Anna Troberg – idag älskar jag Expressens ledarredaktion för deras inlägg Nätcensur där och här. Hon har själv de senaste dagarna gjort en hel del för att lyfta fram det som pågår både här hemma och ute i världen, bl a i SvD under rubriken Makhavarnas iver att kontrollera nätet. När sedan Björn Elmbrant tar till orda i Dagens Arena i ett försök att hantera sossarnas vändning i fråga om alla statliga aktörers krav på övervakning och kontroll av medborgarna, då känns det som något av en islossning. Ny Teknik skriver att riksdagens Konstitutionsutskott nu kallar till sig Post- och Telestyrelsen för att diskutera ”oklarheter” i regeringens förslag om datalagring.
Det var intressant att ta del av Säkerhetstjänstkommissionens betänkande Rikets säkerhet och den personliga integriteten. De svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddade verksamhet sedan år 1945. SOU 2002:87. Publicerad 29 januari 2004. Om detta talas inte idag. Varför? Vill man inte se hur den krassa verkligheten skiljer sig från de ideala förhållanden, som man försöker inbilla oss att man kan uppnå med hjälp av tekniken.
Viktualiebrodern, som önskar sig ett robust system till skydd för den personliga integriteten i förhållande till statens anspråk på intrång, undrar om det inte makthavarnas agerande kan ses som handlingar sprungna ur ett likgiltighetsuppsåt. Mark Klamberg, hoppas (med anledning av SvD:s artikel om det som Cecilia Malmström håller på med) att ”hon kan förklara varför ett system med begränsad tillgång ("pull") inte räcker”. Hax är tydligare och menar att alla tidigare löften nu visar sig vara lögner. Det som sker visar att vi inte kan vara för uppmärksam när det gäller den förvandling som tidigare uppskattade politiker genomgår när makten läggs i deras händer. Tycker därför att Oscar Swartz´ inlägg i samband med Folk och Försvars konferens i Sälen, där han synade Malmströms skrämselpropagande närmare i sömmarna, håller för en omläsning. Hon drar verkligen höga växlar på den popularitet som hon tidigare har byggt upp. När människor ibland tycker sig se att jag börjat visa en cynism, kan det bero på den här sortens transformation.
Annars pågår diskussioner om händelserna i Kairo, sedan Tunisiens folk visat att demonstrationer kan förmå en dålig ledare att fly landet. I Jordanien har kungen möblerat om i ledningen, men frågan är om det hjälper. IDG skriver om hur man i Tunisien försöker stoppa kommunikationen på internet genom att samla in människors inloggningsuppgifter på landsnivå. Men när myndigheter stryper kommunikationen, sporras företag att skapa nya tjänster. Ny Teknik har ställt frågan om något likande skulle kunna hända i Sverige. SvD och många andra rapporterar löpande från det som pågår i Egypten och många följer informationen som kommer från olika håll, vilket ställer krav på möjligheten att kolla sanningshalten. Osäkerheten är stor samtidigt som man inte kan bortse från att militären tar tillfället i akt att träna sin förmåga att förhålla sig till ett folkligt uppror. Ledarna i EU intar en försiktig för att inte säga feg hållning. Sedan kommer ekonominyheter som visar att de, som spekulerar på börsen, nu lämnar detta område, vilket gör att satsade pengar förlorar i värde. Is i magen är uppenbarligen inte riskkapitalisters starka sida.
Genom lyssnandet med ett halvt öra på radion under dagen, fastnar ett och annat. Bland annat ett inslag i Kulturnytt där man berörde tillståndet för kultursponsringen i England. Kulturministern Jeremy Hunt hade ett tips till bankdirektörerna, vars rykte just nu inte är det allra bästa. Med tanke på vår kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths resonemang om att kulturlivet i Sverige skulle kunna få ett lyft med hjälp av sponsring, kopplar min hjärna snabbt ihop det ena med det andra. Håller konservativa krafter i västvärlden nu på att kratta manegen för direktörernas möjlighet att istället för att berika sig själva med hjälp av bonusar istället skaffa sig glans och ära som kulturens mecenater? Ljust och fräscht kan kanske följas av ett ökat engagemang i samhällslivet samtidigt som direktörer och deras medarbetare övar upp sin förmåga att bedöma vad som är värt att stödja. Tidigare har jag lutat åt att det varit bra med arbetsfördelningen mellan näringslivet och politiken, men med det ointresse för ett öppet och transparent politiskt arbete, som politiker visar, har jag börjat tvivla.
Även om SKL gör insatser för att utveckla den demokratiska dialogen, har jag mina tvivel. Den uppmärksamme kan se att det är det korporativa samhället som därmed ska stärkas. Organisationer som t ex de 35 etablerade i Postkodlotteriet, vilka tycker att det är OK att lotteridirektören lyfter en lön på 225.000 kr och en bonus på 250.000 kr – i månaden!!! Även om de inte blir lottlösa med sina 23 – 27 procent av lottköparnas pengar, inser de inte vad de legaliserar genom att leasa ut sina varumärken.
Det är gott att notera att det vilar en beslutsamhet över människors uppror på olika håll i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar