Livet börjar vid 40?

Idag är det 40 år sedan två datorer första gången kommunicerade med varandra över ett nätverk ... så inleds ingressen till Nicklas Lundblads understreckare i dagens SvD, rubricerad Det är dags att ta internet på allvar. Det är ett läsvärt bidrag till den minst sagt heta debatt om internets framtid, som just nu rasar på olika håll. Igår var jag förhindrad att följa Näringsdepartementets seminarium om nätneutralitet och öppna nät, varför jag nu försöker uppdatera mig genom att se sändningen i efterhand samt läsa vad som skrivs om detta i olika media – här Computer Sweden.

Medan jag lyssnar ser jag att SvD skriver om att Konsumentverket ska träffa de stora teleoperatörerna på måndag i nästa vecka, för att klargöra sin uppfattning att operatörerna har ett ansvar för sina fakturor även när de förmedlar betalteletjänster. Jag har skrivit om att en del oseriösa aktörer opererar och drar nytta av att den del mobilanvändare inte har garden uppe när de lockas att delta i olika aktiviteter, som senare visar sig vara en form av abonnemang på ”vinsterbjudanden” eller ”svar på olika tester”. En av de bloggare, som ofta får ta emot kommentarer när människor känner sig lurade, heter Niklas Palmér, där kommentarstråden fungerat som hjälp för många människor, som försöker förstå hur de blivit indragna i denna ”affärsverksamhet”. Själv har jag ihärdigt försökt väcka branschens eget ansvar när det gäller missbruket av betalteletjänster både genom kommunikation med Joakim Rolander hos Etiska rådet för betalteletjänster och samtal med företrädare för Stockholms Handelskammare. Skälet till mitt engagemang är dubbelbottnat – vill gå till botten med denna form av ”lurendrejeri”, sedan mitt minderåriga barnbarn drabbats, samt agera för ett etiskt ansvarstagande från branschens sida för att undvika lagstiftning, som innebär att teleoperatören ska göras ansvarig för innehållet i det som sänds via nätets kablar. För nätets framtid är båda dessa saker viktiga.

I det sammanhanget kan det vara intressant att ställa sig frågan hur företag, offentlig sektor och organisationer förhåller sig i etiska frågor. Med utgångspunkt från en rapport från KPMG har SvD i papperstidningen en bra artikel rubricerad Bra resultat går före etik. KPMG:s företrädare anser att företagen skulle passa på att under lågkonjunkturen städa och stärka sina varumärken eftersom det kommer att löna sig bättre i längden. Men, sedan handlar det också om möjligheten för whistleblowers att kunna anmäla oegentligheter utan att råka illa ut. Det gäller inte minst inom offentlig sektor där åtta av tio anställda uppger sig ha vetskap om eller bevittnat oegentligheter det senaste året. En fråga som inställer sig här är: – Hur sköter public servicemedia sin uppgift? Varför vågar de vars meddelarskydd anses vara starkt inte blåsa i visselpipan?

Eller kan det vara så att den typen av frågor hamnar i bakgrunden när tidningarna är fullt upptagna av diskussionen om att ta betalt för länkning på nätet, vilket just nu är en het fråga i Tyskland enligt SvD. Och DN via TT. Men att den saken inte är lätt som en plätt förstår jag när jag sedan läser Juridikbloggen. Tack och lov! Calandrella skriver i Calendern om nödvändiga åtgärder. Satir är ett motgift mot uppgivenhet. Opassande bjuder på intressant läsning, med ett inlägg av Tuva Novotny, som förtjänar stor spridning. Roligt att hon inser vad Piratpartiet kämpar för. Enligt min humla funderar kring människors rättsmedvetande. Scaber Nestor roar sig med att berätta något som gör att jag funderar över det samhällsklimat, där Föreningen Sveriges Öga och Öra vädrar morgonluft. Född norrlänning med några år på nacken tänker jag på Enboms-affären, som Tomas Bresky skrivit en bok om.

Intressant.