Idag redogör Maria Abrahamsson i SvD för läget i FRA-saken och talar för att regeringen borde backa, göra om och göra rätt. Fan tro´t med tanke på hökarna i staben – ingen nämd och ingen glömd. En tillfällighet som ser ut som en tanke är att det i SvD Kultur finns en recension av Machiavellis Fursten, som kommit ut i nyutgåva. Det är Lars Lönnroth som skriver under rubriken Chefskurs för hänsynslösa. Efter att ha läst den undrar jag om FRA-saken ändå inte bevisar att Fursten ligger till grund för ledarfilosofin i Rosenbad. Och i likhet med Lars Lönnroth ställer jag frågan ”Är det inte snarare försonande och kompromissvilliga fridsfurstar i stil med Obama som nu efterfrågas?”
Detta om ledarens roll, nu något om flockens, d v s politikerna i riksdagen. Skånskan.se gör en betraktelse kring den roll som enskilda ledamöter spelar i förhållande till sitt parti och väljarna. Ett svar på min och andras uppfattning om det odemokratiska i partipiskor och utkvittningen av ledamöter som vill följa sin egen övertygelse? Mot detta ställer jag följande påståenden: Genom att ge utrymme för enskilda röster får ledaren en möjlighet att se sin sak ur en annan eller flera olika synvinklar och visa dem, som tillhör en minoritet, respekt inför deras uppgift att hantera ett nederlag d v s acceptera vara goda förlorare! Genom att ge utrymme åt enskilda röster kan riksdagen motivera behovet av alla 349 ledamöterna! Genom att ge utrymme åt enskilda röster kan riksdagen stärka människors civilkurage, vilket är på väg att bli en bristvara i behov av särskild lagstiftning! Med andra ord – genom att praktisera demokrati, stärks demokratin! Intressant.
Slutklämmen är värd att läsas en gång till: ”Det är bara den enskilda ledamoten som kan göra slutkalkylen – är det värt att kompromissa, eller ska jag hålla på min integritet och stolt riskera att hamna i den politiska öknen.” Att hålla på sin integritet eller att riskera att hamna i den politiska öknen? Smaka på den formuleringen. Min fråga blir om vi väljare är betjänta av att representeras av dem som säljer ut sin egen integritet mot att få vara kvar i stugvärmen bland dem, som inte är beredda att stå upp för något annat än det som hökarna kring statsministern vill. Anders Widén uppmärksammar vad som sker i USA och undrar om vi lärt något. Frendo ser hur granskningen av FRA begränsas; Hax undrar om FRA verkligen ska lägga ut ritningar till sin nya anläggning på nätet; och Lars-Erick skrev för några dagar sedan om byråkraterna vid ratten.
Annars pågår en debatt därute om DN:s artikel, där det påstods att FRA-motståndet skulle vara ett resultat av en PR-byrås insatser, men också om riktiga media och riktiga journalister typ ”gammelgäddan” Jan Guillou i förhållande till oss bloggare, där journalister med självdistans dock värdesätter de diskussioner som pågår i bloggosfären. Johan Westerholm funderar kring detta hos Arvid Falk; och Professors blogg kommenterar debatten i SVT:s Babel samt ställer intressanta frågor kring detta om media vs bloggare.
Sedan börjar debatten om EU-valet att ta fart. Calandrella visar hur hon, en motståndare till FRA-lagen, börjat arbeta för att Piratpartiet ska vinna framgång i EU-valet. Daniel Rhodin, Fp i Eslöv, en annan FRA-moståndare, vill dock ge Olle Schmidt chansen att fortsätta i EU-parlamentet. Själv har jag ännu inte bestämt mig, men jag måste medge att det finns stunder då jag bara är ett musklick från att bli medlem i Piratpartiet. Allt detta om FRA, IPRED, Telekompaketet och ACTA-avtalet gör att jag tycker att riksdagen och våra ledamöter i EU-parlamentet måste skakas om rejält.
