Partipiska och politisk snuva

Igår skrev SvD och DN om riksdagsledamoten Karla Lópes (mp), som fått nog och hoppat av. Händelsen har uppmärksammats och kommenterats, både i anslutning till tidningsartiklarna och i många andra bloggar, på ett sätt som visar att kunskapen om Regeringsformens första och andra kapitel inte är särskilt väl känd. Om Miljöpartiet följt denna hade Karla Lópes varit helt fri att rösta efter sitt eget samvete. Men, för att bli invald i Sveriges Riksdag måste man tillhöra ett parti, med kandidater och medlemmar, som klarar att värva röster så att partiet tar sig över 4-procentsspärren. Vad jag förstår har Karla Lópes inte satt sig in i de begränsningar som miljöpartiet beslutat ska gälla för en riksdagsledamot i deras parti. Och de ledande företrädarna har inte kunnat förklara varför partiet har stadgar och regler som står i strid med grundlagen.

Den, som inte rättar sin in i ledet, har bara en utväg i dagens partipolitik - att plötsligt drabbas av politisk snuva vid omröstningar så att en ersättare kan komma in istället. Den här ordningen, som inte är demokratisk, har de politiska partierna infört genom att kringgå såväl grundlagen som kommunallag och i de egna stadgarna skriva in den lydnad som krävs av den som företräder partiet. Partierna har ju rätt att själva bestämma vem som kan vara medlem.

Tidigare hade socialdemokraterna, stadgar som markerade att en enskild medlem inte kunde tvingas att rösta mot sin vilja. Därför fanns möjligheten att reservera sig mot ett beslut till förmån för ett eget förslag och att få detta noterat till protokollet. Gjorde man det var man fri att stå upp för sin åsikt även om partiet hade beslutat något annat. Men jag tror att detta har ändrats, det var ju rätt länge sedan jag hade anledning att läsa deras stadgar. Och efter införandet av personval finns det väl ännu större anledning att sätta en grimma på de uppstudsiga ;-)