Det är en fråga som skavt i mig under några dagar, sedan jag lagt märke till en träta pirater emellan, där man med en allt starkare patos argumenterar för och emot olika ändringar av stadgar inför Piratpartiets årsmöte. Där tycker jag mig se ordföranden Rick Falkvinge med sin förkärlek för modellen ”det framgångsrika företaget”, medan hans meningsmotståndare vill mejsla fram den ultimata demokratiska organisationen ur den etablerade svenska organisationsmodellen. En modell, som vuxit fram under decennier av organisationsliv i Folkrörelse-Sverige. En modell, som möjliggjort framväxten av ett korporativt Sverige. En modell, som trots alla goda intentioner, visat sig vara användbar för att utöva makt och skapa ett klickvälde, som kan ta musten ur de mest entusiastiska.
Vem eller vilka har makt över vad i det framgångsrika företaget? Hur ser den organisationen ut? Vem eller vilka har makt över vad i de redan etablerade partierna? Hur ser den organisationen ut? Hur skapar vi medlemmar i Piratpartiet en effektiv demokratisk organisation? Behöver vi en organisation med maktdelning, som vi kan se i EU? I Sveriges riksdag ligger den reella makten i ett eller ett par av utskotten, medan majoriteten av ledamöterna ”traskar patrull”. Den, som inte vill anpassa sig, kvittar ut sig och den varianten anses av såväl politiker som journalister, som lever i riksdagens hägn, vara den enda möjliga för att regeringen ska kunna styra landet.
Kommen så långt leker jag med tanken att vi pirater – istället för att ta ära och redlighet av varandra – skulle kunna bygga något nytt och bättre fungerande, samtidigt som vi tränar på att göra den saken viktigare än våra käpphästar. Är det möjligt att skapa något nytt ur båda dessa världar?
Andra som funderat är vad jag kan se Opassande; Magnihasa; och Anna Troberg. Med tanke på den kamp som pågår – inte bara här i landet – behöver vi hushålla med vår energi genom att ta emot den hjälp vi behöver, när vi måste göra upp med gammalt bråte i vårt tankegods för att kunna tänka nya konstruktiva tankar.
Medievärlden skrev häromdagen att Kontrollen över internet hårdnar och Reportrar utan gränser hade några dagar dessförinnan uppmärksammat World Day against Cyber Censorship genom att upprätta en lista över Internets fiender. Monica Horten skriver om tillståndet i Storbritannien, där The Digital Economy Bill passerat House of Lords och där de fyra stora inom upphovsrättsindustrin vädrar morgonluft. Michael Geist skriver om hur en parlamentsledamot i Kanada agerar för att reformera upphovsrätten. Mary X Jensen noterar att det finns domare i andra länder som fattat. Själv har jag funnit en artikel i Computer Sweden där författaren Göran Hägg visar att det finns författare som fattat. Sånt ger kraft, liksom Curts tankar – Det finns hopp!
