Ett liv i FRA-trädets skugga.

Inslaget i Lördagsintervjun visar att det kan vara svårt förklara vad man är överens om.

Även om jag lyssnat flera ggr kan jag inte se annat än att detta är en Brask-lapp. Och just därför intressant. En pragmatisk Peter Eriksson har bäddat för att Miljöpartiet får problem med sin trovärdighet när det gäller den Övervakning och kontroll som kulminerade med lagklustret kring FRA:s verksamhet och sedan gett efterskalv i form av Ipred och Datalagringsdirektivet samt direktiven för Telekompaketet och nu de hemliga förhandlingarna om ACTA.

I kombination med Socialdemokraternas invit till dem, som livnär sig på upphovsrätten och de stora elefanterna inom mediabranschen, får jag en känsla att MP:s Peter Eriksson tagits som gisslan när det gäller den inriktning mot övervakning och kontroll, som de stora etablerade partierna anser vara nödvändig för att kunna hålla folket i schack. När jag ser att den av oss skattebetalare finansierade produktionen hos SVT är på väg att via SVT Play inrangeras i ett syskonnätverk liknande Antipiratbyrån under Leif Pagrotskys vingar blir jag alldeles kall. Borde inte den produktion som svenska folket betalat för tillföras den digitala allmänningen för ideellt bruk?

Igår ägnade jag min dag åt att svara på ett antal frågor som jag fått från en grupp studenter, som hittat mig via min blogg. Utgångspunkt för min redovisning är synen på människan som en i grunden god varelse. Sedan har skolorna en betydelsefull roll när det gäller att i samspel med barn och ungdomar samt deras föräldrarna bädda för inlärning av såväl kunskaper som utveckling av social kompetens. Utifrån denna grundbult har jag försökt ge min syn på farorna med Övervakning och kontroll och då mera specifikt Ipred-lagen och ACTA-avtalet, som jag ser som en gren på FRA-trädet. När en av staten etablerad allmän övervakning och kontroll en gång slagit rot och tillåtits växa till detta träd, då blir nya grenar och utskott något helt naturligt.

Men, vad det gör med oss människor, som tvingas leva i detta träds skugga, har det skrivits och sagts alldeles för litet om i media. Det ska bli spännande att följa vad denna grupp unga människor kan få ut av sitt arbete, där mitt bidrag bara är ett inslag i allt det som de har tillgång till – inte minst med hjälp av internet. Nu är det deras förmåga att kunna koka ner all input till något som håller för en kritisk granskning, som kommer att sättas på prov. Själv har jag osökt fått ett bra tillfälle till reflektion. Tack för det.

Intressant.

Årets IT-person - en pirat med besättning.

Med motiveringen "Man behöver inte vara anhängare av hans politiska åsikter för att erkänna hans insatser för att föra upp internet och dess konsekvenser på den poltiska agendan. Tack vare honom och hans parti tvingas nu hela det politiska etablissemanget att ta ställning i en rad centrala framtidsfrågor", fick PP:s partiordförande Rick Falkvinge ta emot Guldmusen som Årets IT-person. Priset har delats ut sedan 1996 på initiativ av tidningarna Affärsvärlden och Computer Sweden i samarbete med It & Telekomföretagen. Juryn har gjort ett bra val. Men, om det politiska etablissemangets intresse ska hålla i sig, är det helt klart nödvändigt att svenska folket röstar in Piratpartiet i riksdagen. Före EU-valet fick jag och många andra höra att en röst på PP var en bortkastad röst. Men vi insåg att vi måste hålla i och tala oss varma för nödvändigheten av Piratpartiets närvaro i Europaparlamentet hela vägen fram till valet. Då var vi drygt 7 procent av väljarna, som insåg vikten av att vi stod på oss.

Det är inte mindre viktigt när det gäller Sveriges riksdag. Vi måste hålla i ända in i kaklet, som det heter. Rick Falkvinge skriver själv Varje skuta har en kapten, men också en besättning ... där han betonar att priset är ett resultat av många människors engagemang. Vi är framtiden och vi vet om det. Nu bygger vi den, avslutar Rick sitt inlägg. Anders S Lindbäck gratulerar och bjuder in till fest i Västerås. Christian Engström sänder hälsningar från Bryssel. Det är åtskilligt fler som gratulerat i bloggar, på Facebook och Twitter. Själv följde jag utdelningen av priset via Twitter och jublade hemma vid min dator.

Med glimten i ögat ställer Markus ”Lake” Berglund frågan ”Vill du bli pirat?” Undrar hur lång tid det tar innan ”vän av ordning” tycker illa vara. Lars-Erick har synpunkter på valdebatten och jag förstår honom. Själv har jag lyssnat med ett halvt öra på radion, medan jag jobbat med ett material som jag lovat leverera idag. I etern har det varit en del fuzz kring regeringens upprop om praktikplatser för arbetslösa ungdomar vid myndigheternas olika arbetsplatser. Som vanligt har Badlands Hyena fångat essensen i det hela, men för varje enskild ung individ är det enda av betydelse att han/hon/hen får en chans att visa vad man kan och då kan en praktikplats vara en bra början. Att samhället ställer upp i krissituationer är helt OK, även om jag kan förstå Socialdemokraternas irritation. De har ju tidigare fått ord om sig att frisera statistiken med hjälp av olika åtgärder.

Men, alla som tänker till, inser att det vore en klokare politik att applådera när Alliansen i en krissituation vill använda sig av en tidigare väl beprövad metod. Istället för att som nu bara såga det hela. Men friskt vågat är hälften vunnet – skulle Alliansen backa, kan de ju alltid skylla ifrån sig på de röd-grönas reaktion. Det luktar en aning valfläsk tycker Miljöpartiets Ulf Holm, medan jag tycker att det osar av det fulspel, som vi säkert kommer att få se mera av längre fram. Vem kan på allvar tro att Alliansen vill introducera ungdomarna i ett jobb i den i deras ögon tärande offentliga sektorn?! Detta är det verkligt trista med politiken ett valår. Även om de har goda ambitioner finns stor risk att det hela spårar ur. Till nackdel för alla politiker och politiska partier, vilket de s k strategerna inte alltid tänker på i stridens hetta.

Intressant.

Tre dagar kvar – Från medborgare till avlyssnad undersåte.

Har funderat en hel del sedan jag hörde Camilla Lindberg i gårdagens Rapport. Hon lät som en nyfrälst när hon påstod att de krusiduller, som hängts på tidigare antagna lagar, gjort hela paketet så mycket bättre. Ändå ropade hon inte Halleluja. Varför? Förmodligen därför att hon inser att hon och andra kritiker blivit lurade, men har svårt att bita huvudet av skammen och erkänna det. Eller så spelar hon ett högt spel i tro att kunna byta ett Ja nu på onsdag mot ett Nej när Säpos och Rikskrims begäran om tillgång till FRA-shopens lagrade data kommer. Men, de hon spelar mot är inga dunungar, så man behöver inte vara Einstein för att räkna ut vilka som kommer att dra det längsta strået.

Har bland annat ägnat dagen åt att skriva ännu ett mejl till Per Lodenius (C ), riksdagsledamot från Norrtälje i hopp om att få ett svar på tidigare ställda frågor före omröstningen den 14 oktober. Med vilken verkan det kan ha. Hoppet är det sista ... ni vet. Han var en av de kandidater, som gjorde att jag inbillade mig att alliansen var bättre.

För övrigt har jag tagit del av vad andra skrivit om gårdagen – Opassande; Mark Klamberg; Fredrik Frangeur, vars tal enligt Rick Falkvinge remixades och användes av Jakop Dalunde vid demonstrationen på Medborgarplatsen. Minns speciellt dessa ord: ”Jag tror dock på att ge alla människor en andra chans. Jag är övertygad om att det finns många borgerliga riksdagsledamöter, som vet att de röstade fel när de röstade för FRA-lagen förra året. Nu på onsdag så har de en chans att göra om och göra rätt och de behöver vårat stöd för att våga stå upp mot sina partiorganisationer. Om mobbningen i riksdagsgrupperna fortfarande känns för hård så har jag endast en uppmaning till dessa riksdagsledamöter: Dags att byta Parti”.Det sista lockade till applåder. Sedan ett klick till Olof B, som talade vid demonstrationen i Göteborg. Bra gjort!!! Jag, blev ombedd att tala Stockholm, men jag vågade inte.

Emmas fråga: - Kan media hjälpa till? twittrade jag om på förmiddagen. Men, frågan tål väl att upprepas när mediafolket ligger i sina selar i morgon måndag igen. Mark Klambergs förklaring av begreppet kognitiv dissonans, hjälpte till att förklara på vilken nivå flera av riksdagens ledamöter befinner sig och varför de ser ut att ha kedjat sig fast där. Detta håller jag fast vid, även sedan jag läst Marks kommentar till detta mitt påstående. När jag sedan lekt med tanken att ett tiotal av alliansens ledamöter skulle obstruera genom att 1. lägga ner sin röst på onsdag och sedan 2. byta parti, har jag börjat känna mig riktigt uppåt. Vad gör man inte för att hålla sin förtvivlan i schack? Och medge att det skulle smaka fågel med ett myteri i sista stund?! Och detta innan piraterna ens tagit sig ombord!!!

Hur som helst går det inte att ta miste – Miljöpartiet är väl det parti, som vid sidan av Piratpartiet fått rejält med vind i seglen av att alliansen låtit militära intressen ta över rorskulten på regeringsskutan. Det är inte utan att det skulle vara intressant att veta hur stort inflytande militären skaffat sig i politikerleden efter alla regementsnedläggningar och nedskärningar i försvarsbudgeten? Gör därför som Emma; ställer frågan - Kan media hjälpa till och ta reda på det? Det kan väl vara intressant – om man vill förstå vilka som egentligen sitter på regeringsmakten i fråga om FRA. Snart har de förgreningar till ett antal bloggar nära dig. Hur det går till kan vi läsa om här hos bloggen Digitala Affärer.

Övriga läsvärda bloggar är bland andra: Anders Widén, som skriver om att känna frihetens vind; Scaber Nestor, som läst Anaïs inlägg om 2000-talets Dreyfus-affär; och Mårtensson, som är inne på att lärandet i skolan är kopplat till elevhälsan. Ett synsätt som Lars H Gustavsson nu pensionerad skolläkare, har och har utvecklat metoder för att stödja. Vad är elever om de inte i arbetsmiljölagens anda ska räknas till skolans mänskliga resurser. När helst jag får en chans drar jag en lans för detta! Intressant? Ja, det beror väl på vilket perspektiv man har.

Intressant.

IPRED-lagen träder ikraft ...

... och politiker i hela Europa trampar på i samma fotspår nätfientliga fotspår. Intervjuad i Norrtelje Tidning säger jag nu offentligt det som stod helt klart för mig igår – efter allt som jag lärt mig de senaste nio månaderna är jag pirat i hjärtat. Då i juni 2008 förstod jag inte att det var en oförstående industri, som okunniga om internets funktion och jakt på fildelare slagit följe med tekniskt obevandrade riksdagsledamöter och tillsammans skapat Piratpartiet. Men idag är det logiskt – i en demokrati kan man starta ett nytt parti om de gamla inte håller måttet. Se bara på Miljöpartiet – det var inte många som i början trodde på deras framgång. Sedan kom miljöfrågorna in på olika sätt även hos de andra. Det ska bli intressant att se om Piratpartiet kan åstadkomma en liknande effekt när det gäller internet som kunskapskälla och kommunikationsverktyg. Ordförande Magnus Andersson i Centerns Ungdomsförbund skräder inte orden i ett inlägg på Politikerbloggen. Det finns hopp om Sverige. Intressant.

Andra som skriver i dagens anledning: Leo, Stefan Stenudd, Mårtensson, Opassande, Kulturbloggen, Erik Laakso, Christian Engström, Deep edition, Jens O, Blogge Bloggelito. Stationsvakt ställer en relevant fråga och MinaModerataKarameller presenterar en nyhet, som jag på allvar tror är ett riktigt aprilskämt ;-) En annan som verkligen skämtar är Thomas Bodström.

Twixdagen håller på att samlas.

-->

Läser Politikerbloggen om att Socialdemokraterna tagit initiativ till att samla ”kvittrande” riksdagsledamöter i Twixdagen. Det är Magnus Ljungkvist, pressekreterare för socialdemokraterna i Stockholms läns landsting, och den almedalsbloggande kollegan Jonas Morian, som är initiativtagare. Svaret på Daniel Alséns fråga om mikrobloggandet ändå inte bara är en kortlivad trend, är intressant. Inte minst för den som hört det förr och då i samband med bloggbävningen kring FRA och den efterföljande diskussionen kring de femton punkterna, som nu är ute på remiss.

”Man kan inte göra mer än att göra politikerna tillgängliga. Det finns ett ansvar för medborgaren att delta i debatten också. Gör man inte det så är det svårt att komma efteråt och gnälla”, säger Magnus Ljungkvist.

Första gången jag hörde talas om denna min skyldighet, för att kunna ha synpunkter på det som sker i riksdagen, det var när riksdagsledamoten Gunnar Andrén den 11 juni 2008 reagerade på mina mejl till riksdagens politiker i vårt län med ett mycket korthugget "Hej Gun. Har du något bra svar på att du avstått från att läsa min blogg där dina frågor avhandlas? I stället för att bara anklaga? Men jag skall svara dig tillsammans med andra som alla tänker likadant. GA".

Det andra tilllfället, när det bekräftades att jag räknades först när jag använde fältet för kommentarer på en riksdagsledamots blogg, det var när jag gick till Göran Petterssons blogg och påminde om att jag sänt honom ett par mejl både i hans egenskap som lokal politiker och riksdagsledamot, men inte fått något svar. Där i kommentarsfältet blev det möjligt.

Tredje gången jag fick bekräftat att politikerna vill kunna styra kommunikationen med medborgarna via sina egna bloggar, det var när jag engagerade mig i nätverket Riksdagssvar.se. Tillsammans med nio andra medborgare har jag mejlat fem frågor till min kvot på 39 riksdagsledamöter för att kolla vad i fråga om FRA-lagstiftningen, som vi inte förstått. Det är ett evigt nötande, det kan jag intyga. Stoppa FRA-lagen har bett oss om en redogörelse och den ligger nu ute på deras webbplats. På vår egen webbplats Riksdagssvar bygger vi vidare på en minnessten över glappet mellan folket och riksdagen. I Vänsterpartiet har nu alla svarat. Miljöpartiet är på god väg. Det ska bli intressant att se när det lossnar hos socialdemokrater och moderater, som säger sig vara intresserade av att kommunicera med folket.

Mig förefaller det som att politikerna inte alls förstått finessen med dessa nya sociala media. Mittåt – det gäller inte alla. Karl Sigfrid, som fick känna på partipiskan i samband med omröstningen om FRA, fortsätter oförtrutet sin mission att argumentera för Open Source och ett fritt internet. Här talar han för Open Source och open gowernment och refererar till New York Daily News, som beskriver Obama som en open source-president - en ledare som med hjälp av den nya tekniken skapar ingångar för alla som vill involvera sig i den politiska utvecklingen.

Intresse för FRA i EU och Sverige.

En av mina favoritbloggare Mark Klamberg, folkrättsjurist, berättade tidigare att ledamöter i den liberala gruppen ALDE är intresserade av hans medverkan vid ett seminarium i Bryssel där ämnet är "Privacy in the digital age". Det händer nu på tisdag och inför detta har han bett andra kunniga inklusive FRA att granska hans material, då han vill att informationen ska vara helt korrekt. Intressant. Här hemma har hans kunskaper inte fullt ut tagits tillvara bland fp-liberalerna, som låtit försvarsmaktens anspråk på alla våra trafikdata väga tyngre i den kompromiss som Folkpartiets partiråd ställde sig bakom i fredags. I Aftonbladet kunde vi tvärtom läsa att irritationen var stor när Mark, gift med Birgitta Ohlsson (fp), och ordf i Fp:s Östermalmsavdelning, tog sig friheten att fungera som ett kvalificerat juridiskt stöd åt sin hustru vid de förhandlingar, som föregick kompromissen. Det kan väl förklara en del.

Nu återstår att se vad oppositionen, framförallt Socialdemokraterna och Miljöpartiet menat med sin överenskommelse att riva upp lagen. Hur ser deras politik för denna verksamhet ut? Vad jag kan se finns en möjlighet att presentera en motion i saken senast på tisdag och då med en ingång genom en passus i Budgetpropositionen, som jag läste i en artikel hos Newsmilll av Maria Rankka, Timbro. Där sägs följande:

"Regeringen avser att för 2009 initiera en översyn av underrättelseverksamheten. Regeringen återkommer med en utförligare redogörelse av utgångspunkterna för en sådan översyn" (Budgetpropositionen, Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap sid 50, Försvarsunderättelseverksamhet Inriktning för 2009.)”.

Jag vet att s+mp talade om att riva upp lagen om de fick en majoritet för det i nästa val, men sumpar dessa partiers riksdagsledamöter den möjlighet, som finns redan idag, ger jag inte mycket för deras ambitioner. Då tolkar jag det som att det är viktigare för dem att använda debaclet i FRA-lagen i ”krigsretoriken” mot alliansen, än att verkligen se till att frågan utreds ordentligt och olika alternativ till denna massavlysning blir utsatta för en saklig prövning och att lagen den 18 juni rivs upp i avvaktan på den översyn som det talas om i Budgetpropositionen. Min bedömning är att om kablarna ansluts, blir det omöjligt att göra något bra av detta. Intressant.

Sex dagar före och ett nytt mejl

08-06-11 Sex dagar före och ett nytt mejl

För en stund sedan sände jag ett nytt mejl till länets riksdagsledamöter, vilket lyder:

Hej!
Återkommer i denna fråga då det ingår i min nedräkning att föra dialog med de folkvalda i Stockholms län. En del av er har svarat på mitt första mejl och tagit sig tid att förklara sin ståndpunkt. En del andra har överlåtit till riksdagskansliet eller utredare att svara. Jag kan notera att det bara är det parti, som historiskt har erfarenheter av att vara föremål för bevakning och särbehandling, Vänsterpartiet, som tydligt tar avstånd från det förslag, som nu ska klubbas igenom. Socialdemokraterna, som bäddade för förslaget, försöker nu bädda om eller hur jag ska sammanfatta deras ståndpunkt. Folkpartiet, som jag hittills uppfattat vara en varm förespråkare för individens ansvar och individens fri- och rättigheter, svarar kollektivt att man anser sig ha gjort sitt allra bästa i rådande situation. Från M och mp hörs inte ett knyst, vilket inte inger förtroende.

På min blogg http//:farmorgun.blogspot.com ställer jag därför en öppen fråga till alla er, som jag inte fått någon respons ifrån, och som därför inte fått frågan per mejl. Frågan lyder: - Hur ska vi medborgare kunna tro på att ledamöter, som själva avtalat bort sin lagliga rätt att rösta efter sitt eget samvete, ska kunna stå upp för våra demokratiska fri- och rättigheter?

Situationen i ett nötskal är att riksdagsledamöter, som i förhållande till sitt parti avtalat bort sin fria rösträtt, nu förväntar sig att vi medborgare ska tro att vi är i goda händer om vi överlåter till regeringen att värna vår integritet. Det känns absurt! Lagen som ska röstas igenom den 17 juni är av principiellt stor betydelse på mer än ett plan. Om den röstas igenom av bara Ja-sägare, inger det inte förtroende varken för regeringen eller riksdagen.

Enligt min uppfattning bör här försiktighetsprincipen gälla, vilket innebär att den riksdagsledamot, som inte vet vilka effekter som följer av ett Ja, den röstar Nej. Att tekniken kommer att missbrukas är det enda säkra vi vet, frågan är bara när och i vilket sammanhang. Ett bra exempel är den spionskandal, som är under upprullning inom Deutsche Telecom där en f d Stasi-agent anlitats för att spionera på journalister, vilket nättidningen Realtid.se skrev om igår.

Med vänlig hälsning
Gun Svensson

- - -

Nu väntar jag spänt på vilken respons jag får. Under tiden håller jag mig ajour med vad som görs på andra håll. Bland annat bloggen Bent (som skriver om hur Centerpartiet i länet stödjer sin riksdagsman att rösta efter sin övertygelse), Opassande, Anna Troberg/Rosetta Sten, Kamferdroppar, Therese, The Black Page, Johan Ingarö, Motpol, Svensk Myndighetskontroll, Okuvlig bibliotekarie , Stationsvakt, apg 29 och många, många flera. Intressant!

Nu tar jag paus, då jag lovat barn och barnbarn att titta till deras lilla undulat Echo, medan de är borta på semester. Eftersom de bor söder om Söder, vilket kräver minst 1,5 timmes restid enkel resa, återkommer jag med nytt inlägg först i morgon - fem dagar före FRA.

Partipiska och politisk snuva

Igår skrev SvD och DN om riksdagsledamoten Karla Lópes (mp), som fått nog och hoppat av. Händelsen har uppmärksammats och kommenterats, både i anslutning till tidningsartiklarna och i många andra bloggar, på ett sätt som visar att kunskapen om Regeringsformens första och andra kapitel inte är särskilt väl känd. Om Miljöpartiet följt denna hade Karla Lópes varit helt fri att rösta efter sitt eget samvete. Men, för att bli invald i Sveriges Riksdag måste man tillhöra ett parti, med kandidater och medlemmar, som klarar att värva röster så att partiet tar sig över 4-procentsspärren. Vad jag förstår har Karla Lópes inte satt sig in i de begränsningar som miljöpartiet beslutat ska gälla för en riksdagsledamot i deras parti. Och de ledande företrädarna har inte kunnat förklara varför partiet har stadgar och regler som står i strid med grundlagen.

Den, som inte rättar sin in i ledet, har bara en utväg i dagens partipolitik - att plötsligt drabbas av politisk snuva vid omröstningar så att en ersättare kan komma in istället. Den här ordningen, som inte är demokratisk, har de politiska partierna infört genom att kringgå såväl grundlagen som kommunallag och i de egna stadgarna skriva in den lydnad som krävs av den som företräder partiet. Partierna har ju rätt att själva bestämma vem som kan vara medlem.

Tidigare hade socialdemokraterna, stadgar som markerade att en enskild medlem inte kunde tvingas att rösta mot sin vilja. Därför fanns möjligheten att reservera sig mot ett beslut till förmån för ett eget förslag och att få detta noterat till protokollet. Gjorde man det var man fri att stå upp för sin åsikt även om partiet hade beslutat något annat. Men jag tror att detta har ändrats, det var ju rätt länge sedan jag hade anledning att läsa deras stadgar. Och efter införandet av personval finns det väl ännu större anledning att sätta en grimma på de uppstudsiga ;-)

Omedveten diskriminering?

Läste nyligen artikeln i DN om riksdagsledamoten Karla Lopés, mp, som hoppat av sitt uppdrag då hon upplevt sig motarbetad av ett av de ledande språkrören Maria Wetterstrand, som säger sig inte ha haft någon avsikt att vara dum mot henne. Riksdagsgruppens ordförande Mikaela Valtersson lägger problemen i knät på Lopés, som hon upplever har haft problem med anpassningen trots all hjälp hon fått. Genast undrar jag om Miljöpartiets ledande kvinnor förstår skillnaden mellan integration och assimilation.

Inte så sällan blir kvinnor av annat etniskt ursprung än svenskt accepterade av sina medsystrar bara om de inser vem som har rätt till tolkningsföreträde när man har olika uppfattningar i en fråga. Jag kan rekommendera Miljöpartiet att använda sig av den MOD-utbildning som Studieförbundet Sensus utvecklat. Det finns många undersökningar som visar att vi svenskar är rätt omedvetna om våra diskriminerande attityder gentemot den som är i underläge.