Har funderat en hel del sedan jag hörde Camilla Lindberg i gårdagens Rapport. Hon lät som en nyfrälst när hon påstod att de krusiduller, som hängts på tidigare antagna lagar, gjort hela paketet så mycket bättre. Ändå ropade hon inte Halleluja. Varför? Förmodligen därför att hon inser att hon och andra kritiker blivit lurade, men har svårt att bita huvudet av skammen och erkänna det. Eller så spelar hon ett högt spel i tro att kunna byta ett Ja nu på onsdag mot ett Nej när Säpos och Rikskrims begäran om tillgång till FRA-shopens lagrade data kommer. Men, de hon spelar mot är inga dunungar, så man behöver inte vara Einstein för att räkna ut vilka som kommer att dra det längsta strået.
Har bland annat ägnat dagen åt att skriva ännu ett mejl till Per Lodenius (C ), riksdagsledamot från Norrtälje i hopp om att få ett svar på tidigare ställda frågor före omröstningen den 14 oktober. Med vilken verkan det kan ha. Hoppet är det sista ... ni vet. Han var en av de kandidater, som gjorde att jag inbillade mig att alliansen var bättre.
För övrigt har jag tagit del av vad andra skrivit om gårdagen – Opassande; Mark Klamberg; Fredrik Frangeur, vars tal enligt Rick Falkvinge remixades och användes av Jakop Dalunde vid demonstrationen på Medborgarplatsen. Minns speciellt dessa ord: ”Jag tror dock på att ge alla människor en andra chans. Jag är övertygad om att det finns många borgerliga riksdagsledamöter, som vet att de röstade fel när de röstade för FRA-lagen förra året. Nu på onsdag så har de en chans att göra om och göra rätt och de behöver vårat stöd för att våga stå upp mot sina partiorganisationer. Om mobbningen i riksdagsgrupperna fortfarande känns för hård så har jag endast en uppmaning till dessa riksdagsledamöter: Dags att byta Parti”.Det sista lockade till applåder. Sedan ett klick till Olof B, som talade vid demonstrationen i Göteborg. Bra gjort!!! Jag, blev ombedd att tala Stockholm, men jag vågade inte.
Emmas fråga: - Kan media hjälpa till? twittrade jag om på förmiddagen. Men, frågan tål väl att upprepas när mediafolket ligger i sina selar i morgon måndag igen. Mark Klambergs förklaring av begreppet kognitiv dissonans, hjälpte till att förklara på vilken nivå flera av riksdagens ledamöter befinner sig och varför de ser ut att ha kedjat sig fast där. Detta håller jag fast vid, även sedan jag läst Marks kommentar till detta mitt påstående. När jag sedan lekt med tanken att ett tiotal av alliansens ledamöter skulle obstruera genom att 1. lägga ner sin röst på onsdag och sedan 2. byta parti, har jag börjat känna mig riktigt uppåt. Vad gör man inte för att hålla sin förtvivlan i schack? Och medge att det skulle smaka fågel med ett myteri i sista stund?! Och detta innan piraterna ens tagit sig ombord!!!
Hur som helst går det inte att ta miste – Miljöpartiet är väl det parti, som vid sidan av Piratpartiet fått rejält med vind i seglen av att alliansen låtit militära intressen ta över rorskulten på regeringsskutan. Det är inte utan att det skulle vara intressant att veta hur stort inflytande militären skaffat sig i politikerleden efter alla regementsnedläggningar och nedskärningar i försvarsbudgeten? Gör därför som Emma; ställer frågan - Kan media hjälpa till och ta reda på det? Det kan väl vara intressant – om man vill förstå vilka som egentligen sitter på regeringsmakten i fråga om FRA. Snart har de förgreningar till ett antal bloggar nära dig. Hur det går till kan vi läsa om här hos bloggen Digitala Affärer.
Övriga läsvärda bloggar är bland andra: Anders Widén, som skriver om att känna frihetens vind; Scaber Nestor, som läst Anaïs inlägg om 2000-talets Dreyfus-affär; och Mårtensson, som är inne på att lärandet i skolan är kopplat till elevhälsan. Ett synsätt som Lars H Gustavsson nu pensionerad skolläkare, har och har utvecklat metoder för att stödja. Vad är elever om de inte i arbetsmiljölagens anda ska räknas till skolans mänskliga resurser. När helst jag får en chans drar jag en lans för detta! Intressant? Ja, det beror väl på vilket perspektiv man har.
