Sjuksköterskor på krigsstigen

En ung kvinna i min omgivning är oerhört frustrerad över att förhandlingarna med arbetsgivaren gått i stå. Som sjuksköterska med specialistkompetens, förväntar hon sig att Stockholms läns landsting, där politikerna nu vill sänka landstingsskatten med 17 öre, inte räknar med att hon och hennes kollegor därför ska nöja sig med några futtiga hundralappar i löneökning. Hennes fack, Vårdförbundet, har sagt upp nuvarande avtal så nu har arbetsgivaren bara tid fram till den 31 mars 2008 att skapa driv i steget hos de chefer som sköter förhandlingen med varje enskild medlem lokalt.

Det avtal, som facket skrev under 2005, var tänkt att fungera långsiktigt och skulle bygga på såväl lönefrågor som verksamhetsutveckling. Löneutvecklingen hanteras därför lokalt, vilket gör att synen på vad avtalet egentligen går ut på tolkas olika och kompliceras av att alla berörda chefer inte har utvecklat en bra dialog och förhandlingsvana i förhållande till sina medarbetare. Därutöver är relationen mellan budgetarbetet och löneöversynen inte alldeles enkel av göra begriplig. Nu upplevs det som att politiker budgeterar en viss procent (som alltid ligger lågt för att inte skapa orealistiska förväntningar) och sedan går man ut med det kärva meddelandet att allt utöver denna procentsats måste tas hem i form av rationaliseringar, som idag dock klätts i en vackrare språkdräkt - verksamhetsutveckling.

Medan de anställda på de olika nivåerna, efter modellen katten på råttan och råttan på repet, försöker få det hela att gå ihop, sitter politikerna på behörigt avstånd, men väl i händerna på den högsta administrativa ledningen. Inte så sällan går konvulsioner genom organisationen på grund av så kallade organisationsförändringar, som egentligen handlar om dragkamp mellan de olika politiska falangerna och delade meningar om stordrift kontra småskalighet mellan ledande läkare. Därför kan man faktiskt förstå de sjuksyrror som drar till Norge eller överväger att lägga sin energi på en annan organisation än landstinget.

Och nu har dom chansen - Utvecklingskansliet - står till deras förfogande. "Om du har idéerna ger vi dig möjligheterna" säger man. Tydligare kan det inte sägas: Verksamhetsutvecklingen har nu ett eget kansli. Det är sorgligt att den kvinna, som är mån om sin hälsa, tvingas förr eller senare inse att hennes kreativitet inte ges utrymme i den offentligt organiserade vården.