Kommentarerna m a a Kristina Axén Olins sjukledighet, på grund av den av henne själv önskade behandlingen vid Nämdemansgården, säger väldigt mycket om dagens debattklimat och synen på mänsklig svaghet. Jag ser att debattörer på vänsterkanten, passar på om man säger så. Synen på moderaterna, som en samling hjärtlösa typer med förakt för arbetslösa, sjuka och socialbidragstagare, odlas på den kanten. Därför blir en del blogginlägg och kommentarer om Axén Olin inte nådiga. Men, varför många på vänsterkanten ser ut att ha ett sådant starkt behov av att odla vrångbilder om sina meningsmotståndare, det undrar jag faktiskt över. Men det är förmodligen så att motsvarande verksamhet pågår på högerkanten. Alla ser sig nog gärna som toleranta i andra sammanhang, men tycks ha glömt att tolerans innebär att ha fördrag med det som man ogillar. Axén Olins behov av sjukledighet borde självklart respekteras.
Sanningen är ju den att Nämdemansgården under 20 år bedrivit en framgångsrik verksamhet med sitt 12-stegsprogram, med vars hjälp man gett mer än 7000 människor i olika åldrar och ur olika samhällsklasser möjlighet att bestämma över sitt eget liv istället för att låta alkohol eller andra droger styra. Med stöd av Arbetsmiljölagen har arbetsgivare och fackliga ledare under decennier slussat människor i behov av vård in i detta och liknande program. Det är således inte bara höjdarna i samhället, som har haft möjlighet att få denna hjälp. Men som alltid blir det bara intressant att skriva om alkohol- eller drogberoende, ifall det gäller en av dem. Ett ganska vanligt beteende av den som vill vinna poäng på en del människors känsla av underlägsenhet eller ...?
Men det finns ljus i mörkret. Det tycker jag att Carin Jämtin (s) står för när hon enligt en artikel i dagens SvD genom sin pressekreterare låter hälsa att hon har stor respekt för att Axén Olin känner att hon måste ägna kraft åt sig själv och önskar henne all lycka och hoppas att hon snart kan komma tillbaka till politiken. Att Carin Jämtin tillfälligt tar över som ordförande i stans styrelse är i sin ordning, hon är vice ordförande och har gått in vid andra tillfällen då Axén Olin varit bortrest.
fredag 16 november 2007
Toleransen sätts på prov?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Att vänsterns cyniker gottar sig åt Axéns Olins alkoholproblem beror nog på att Gudrun Schyman också led av samma sjukdom. Nu är det läge att "ge betalt för gammal ost".
Men detta är ingen politisk fråga. Synen på alkoholism ska därför jämföras med andra sjukdomar som drabbar männskor oavsett samhällsklass, inkomst eller andra förutsättningar.
Det är nog någon form av "morsa-syndrom" som gör att jag reagerar. Förmodligen en yrkesskada sedan mina år som ungdomsledare ;-)
Skicka en kommentar