Varför blogga?

Den frågan har jag fått på senare tid, sedan människor utanför min närmaste krets lagt märke till någon av de texter, som jag skrivit, när de sökt något på nätet. För mig var det till att börja med en kul grej, sedan min son bjudit in mig att pröva Googles mejl-funktion, som finansieras med hjälp av reklamlänkar. Eftersom jag gärna ville ha en mejladress för mina föreningsuppdrag och andra mera publika aktiviteter passade det bra, speciellt som denna funktion har ett obegränsat utrymme och jag slipper tänka på lagring i särskilda mappar. Med mejl-funktionen följde bloggverktyget Blogger, som var så enkelt att använda att även jag, rätt renons på kunnande vad gäller tekniken, efter en kort stund hajade hur jag skulle göra.

I likhet med mejl har bloggar den fördelen att man skriver, när man själv har tid och lust, för en krets, som väljer om och i så fall när de vill ta sig tid att läsa och ev. kommentera. Till att börja med var det således att prova på något nytt, som jag då liknade vid dagliga brev till ett okänt antal brevlådor eller en jämn ström av flaskpost, som släpps ut i en ocean, eller en slags rörpost, som sprider sig i ett system, där vem som helst kan fiska upp ett meddelande om innehållet verkar vara intressant. Med tiden har jag, inte minst med hjälp av andra bloggare, fått hjälp att både ansluta mig till en bloggportal samt lärt mig hur man kan länka till intressanta artiklar i andra media eller till andra bloggar, som berör den tråd, som jag för dagen vill nysta i.

Den längsta tråd jag nystat i var den då jag i december 2006 hade sett filmen Borat och behövde göra ett antal inlägg för att bearbeta mina upplevelser och komma fram till varför jag så starkt ogillade den film, som alla talade om som något av de roligaste man sett. Jag tyckte att skrattet fastnade alltför ofta i halsen. Här blev bloggen något av en terapi för en drabbad själ.

Sammanfattningsvis: Jag bloggar för att jag tycker att det är roligt att skriva; för att jag håller mig ajour med vad som händer här hemma och ute i världen; för att utbyta tankar med nära och kära, men också för att det är ett sätt att delta i den dagsaktuella debatten i olika media - samhället blir vad vi alla gör det till!