Läste nyss i SvD att man i Finland är i färd med att stifta en undantagslag som ska förpliktiga en sjuksköterska, som sagt upp sig, att fortsätta jobba om patienters liv är i fara. Söker på nätet , men finner tyvärr inte artikeln ifråga. Däremot berättas på SvD:s webb om Pastachefen, som försökte leva på samma lön som han betalade sina anställda. När han i slutet av månaden inte ens hade råd att köpa en kopp espresso höjde han lönerna.
Bakgrunden till konflikten i Finland är att sjuksköterskorna tröttnat på att det aldrig finns pengar för deras löneökningar och sagt upp sig. Det är knappt en vecka kvar innan 16.800 sjuksköterskor tänker lämna sina arbetsplatser. Arbetsgivare och fack står mycket långt från varandra.
När jag läser detta och tänker på vad jag nyss fått klart för mig när det gäller sjuksköterskorna här hemmavid, undrar jag: - Är sjuksköterskorna i Sverige för mesiga? De är med rätta upprörda över att det alltid finns pengar till politiker och höga tjänstemän inom landsting och kommun, men när det kommer till alla de kvinnor som gör att vården fungerar, har man inte råd. De kan kanske utmana landstings- och kommunledning att pröva leva på en sjuksköterskas lön en månad och se om det lossnar?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Javisst är syrrorna i Sverige, tillsammans med många andra yrkeskategorier, för mesiga bra idé att låta utmana landstings-och kommunledning men de ska även utmana sin kvinnliga fackliga ordf. som verkar ha glömt bort sitt ursprung.
Jag vet för närvarande inte vem som är ordförande men det kan vara enkelt att ta reda på. Tillsvidare tackar jag för ditt förslag.
Konflikten med de finska sjuksyrrorna har gått fööör långt, det illustreras ju av massuppsägningarna. Tror att en liknande aktion även Sverige skule bedömas som samhällsfarlig. Icke förty har syrrorna rätt i sak, både där och här. Lönerna i vårdyrkena m-å-s-t-e höjas - dels för att de är på tok för låga, dels för att långsiktigt höja statusen och underlätta den framtida rekryteringen tll vårdjobb av olika slag.
Bra att det finns medborgare som inser att politikerna måste göra något åt deras situation. Jag förstår verkligen kvinnornas frustration, men jag hoppas att de lär sig att slipa sina argument och göra jämförelser med manliga yrken med motsvarande ansvarsnivåer. Om man i Finland behöver en undantagslag säger väl det något om betydelsen.
Kyllä! ;-)
Ett sätt att inte sjuksköterskelöner ökar kan bland annat bero på den låga status som yrket ges med benämningen "syrra", det låter inte lika förtroendeingivande som "Leg. sjuksköterska" eller vårdvetare. Sedan drygt 20 år sedan fick sverige sin första professor i vårdvetenskap.
Till sign. Anonym vill jag bara säga att det finns inget nedvärderande i uttrycket "syrra" användandet av ordet har nog mer att göra med i vilken landsända man är uppvuxen i och att ordet syrra skulle ha någon betydelse för lönesättningen tror jag absolut inte.
Fackliga ordf. tror jag heter Ylva Thörn.
Ordföranden heter Anna Karin Eklund och jag har sänt ett mejl via en kanal på Vårdförbundets hemsida och bett dem om att vara med och kommentera, vilket jag avvaktar. Sedan några ord om syrror i förhållande till titlar. I en förhandling duger varken det ena eller det andra - det handlar om innehåll, ansvar, och svårighetsgrad.
Men vården fungerar ju inte...
Vården har fungerat utomordentligt de gånger jag varit i behov av den. Om anonym inte är mera precis i sitt uttalande tolkar jag det som mera okunnigt prat.
Vi borde göra likadant i Sverige. När det kommer till titeln p mitt yrke, så heter det sjuksköterks och inget annat. Jag vill INTE kallas för syrra eller sköterska. Jag har ibland tänkt att ok..jag går med på sköterska..men nej! Jag går inte med på det. Många använder ordet "sköterska" för man tror att det använd på samma sätt som ordet "läkare", där det finns under- och överläkare inom samma yrke. Det finns inget sådant inom sjuksköterskeyrket. Det finns inget so heter översköterska. Undersköterska är ju ett annat yrke. Såg ett program på tv härom kvällen där en 21-årig tjej (som hade barn) kallades för "sköterska", som sjusköterskor ibland kallas. Inte en chans att hon var sjuksköterska!! Nej, använd rätt namn på yrket. Man kallar ju inte en sjukgymnast för "gymnast" eller en läkare för "are".
Tack för mig.
Viveka reagerar på att jag och andra här något slarvigt använder orden syrra och syrror, när vi talar om sjuksköterskor. Vad jag menade var att en titel inte säger allt om vad som ingår i yrket, när det gäller ansvar, svårighetsgrad o s v. Sedan tillkommer chefens tolkning av innebörden i "individens sätt att uppfylla dessa krav". För att inte det senare ska få slagsida måste man först bli överens om tjänstens faktiska innehåll.
Skicka en kommentar