För att vara en politiker, som följer det egna samvetets röst, istället för att flyta med majoritetens ström eller plötsligt drabbas av politisk snuva, krävs en rejäl portion mod och sakligt hållbara argument. Hans-Göran Olsson (fp), ledamot i AB Stadsholmen ett dotterbolag till Svenska Bostäder med uppgift att förvalta kulturhus i Stockholms stads ägo, ser ut att vara en politiker av det rätta virket. Han har ifrågasatt om han måste vara bunden av att moderaterna före valet i ett brev till hyresgästerna lovat sälja ut även Stadsholmens hus och lägenheter om de vann valet.
Idag skriver SvD Kultur en informativ artikel om att Folkpartiet går emot alliansen och bromsar en generell utförsäljning. Där säger Hans-Göran Olsson: - Detta som stockholmarna äger är unikt. Processen nu är onödig och skapar olyckliga förväntningar eftersom det inte blir någon utförsäljning. Hos Svenska Bostäder finns en lista på inkomna intresseanmälningar och prissatta fastigheter. Stadsmuseets chef Ann-Charlotte Backlund tar inte ställning i ägarfrågan, men säger att ett långsiktigt ägande är att föredra när det gäller sammanhållna miljöer. Marianne Råberg, tidigare stadsantikvarie i Stockholm, skräder dock inte orden. Hon tycker att det är förfärligt och att detta är den enskilt viktigaste kulturarvsfrågan just nu. Professorn i arkitekturhistoria Fredric Bedoire tycker att hela är sanslöst, enskilda kan inte avkrävas kompetens att bevara kulturarvet.
Jag har tidigare lyft fram en annan modig politiker Carin Wiklund Jörgensen (fp) i Täby kommun, som avgick från alla sina politiska uppdrag efter det att moderaterna drivit igenom en försäljning av Tibble gymnasium till en rektor och lärare, som startat eget. Hon gjorde det på den sakliga grunden att kommunen enligt Kommunallagen inte kan gynna enskilda företagare genom att slumpa bort det som skattebetalarna äger gemensamt.
Det borde finnas en utmärkelse av rang att dela ut till politiker som väl pålästa och insatta i en fråga vågar stå på sig och gå mot strömmen. Här finns två goda kandidater.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej farmor!
Tyvärr finns det inget civilkurage hos Hans-Göran Olsson. Du har missuppfattat hans kunnande i frågan om Stadholmens kompetens att förvalta "kulturhus". Jag bor nämligen själv i ett. Dels betalar vi 30 procent mer i hyra än jämförbara hyresrätter i innerstan, dels är huset redan förstört av en ovarsam renovering. Tyvärr verkar Hans-Göran Olsson tro att privat ägande inte berörs av dagens kulturskydd. Det är inte civilkurage. Det är okunskap.
Vänligen, Fredrik G
Fredrik,
jag vet att det finns bostadsrättsföreningar i kulturhus som drivs av kunniga och engagerade människor som tar ett stort ansvar för sitt hus. Men jag har i min roll i en byggnadsnämnd tyvärr sett alldeles för många exempel på motsatsen. Vi försöker skapa planbestämmelser för att ge husen skydd, men dessa missuppfattas ibland och ignoreras ofta. Därför är det bra att man har ett särskilt bolag med ett särskilt ansvar för kulturhusen, även om jag i övrigt är för bostadsrättsombildningar.
Lennart Nilsson (fp), Nacka
http://fpnacka.blogspot.com
Ps. Jodå Hans-Göran har gott om civilkurage, tro mig Ds.
Vad ska man säga, okunniga bloggare finns det gott om.
Stadsholmen är ganska värdelös på att förvalta fastigheter. De har redan förstört flera hus med ovarsam renovering under 80 och 90 talet och när de gör renoveringar i husen lyckas de hitta diverse experter vars ända kompetens verkar vara att kunna ta betalt.
De flesta hyresgäster idag renoverar och fixar sina lägenheter själva eftersom väntetiderna på att få saker utbytta oftast sammanfaller med avskrivningstiden på huset. Mao så sätts det t.ex upp nya tapeter var 25:e år (eller vart 23:e om man ska vara noggrann.) Alla pengar som går till reparationer läggs på nyinköpta kulturkåkar och det regelbundna underhållet som krävs sköts inte alls. Bor du i Stadsholmen betalar du dessutom 30-40% mer än vad motsvarande lägenhet skulle kosta i t.ex Stockholmshem. Dessutom är lägenheterna ofta planerade som "huset som gud glömde".
Jag vet inte vilken hyresvärd som ser det som normalt att tvättstugan inte fungerar på 6 månader, att hyresgästen måste ha skor på sig inomhus för att inte få sticker i fötterna, att bebisar inte kan krypa på vardagsrumsgolvet för att rostiga spikar sticker upp ur golvet, att hyresgästen måste sova med kläderna på för att värme och ventilation inte är anpassade för hus och lägenhet. Att trägolv endast byts/repareras först när hyresgästen trampar igenom dessa.
Men för stadsholmen och alla som inte bor i stadsholmen är det "charm" och givetvis ska man betala extra för det. Helst en 30-40% mer än andra hyresgäster. Nu har vissa delar blivit bättre, men det har mer känts som den dödssdömdes ansträngning vid galgen. Så snälla, förklara för mig varför? Om det nu är så viktigt, varför? Varför är de enda som betalar för dessa vackra hus bevarande hyresgästerna som bor där? Varför är det så att de pengar som hyresgästerna betalar extra går är att bevara fasader medans hyresgästerna själva till stor del får stå för de inre kostnaderna? INGEN, förutom de boende, betalar för dessa lägenheters/hus bevarande idag. Varför är det så? Lennart, farmor och Hans-Göran. Är ni villiga att betala 30 000 kr per år och person för att dessa hus ska bevaras?
Är ni det så får ni gärna sätta in pengarna på mitt konto så jag har råd att bo kvar, råd att byta tapeter i vardagsrummet, råd att behålla min bil så jag kan köra till mitt jobb precis utanför tullarna, så jag kan lämna in mina barn på dagis en timme senare och leva lite mer. Ja just ja, vi är låginkomsttagare som bor i innerstan, nä det är ju fult, de måste vi ju driva ut. Eller?
Om det är så illa som du Örjan säger tycker jag att du ska anmäla intresse hos Svenska Bostäder om ett lägenhetsbyte. Samtidigt är jag beredd att framföra till Stadsholmen att jag fått dessa synpunkter på deras sätt att sköta sin förvaltning av vårt kulturarv. Det är inte OK.
Skicka en kommentar