Är vi för mesiga?

Läste nyss i SvD att man i Finland är i färd med att stifta en undantagslag som ska förpliktiga en sjuksköterska, som sagt upp sig, att fortsätta jobba om patienters liv är i fara. Söker på nätet , men finner tyvärr inte artikeln ifråga. Däremot berättas på SvD:s webb om Pastachefen, som försökte leva på samma lön som han betalade sina anställda. När han i slutet av månaden inte ens hade råd att köpa en kopp espresso höjde han lönerna.

Bakgrunden till konflikten i Finland är att sjuksköterskorna tröttnat på att det aldrig finns pengar för deras löneökningar och sagt upp sig. Det är knappt en vecka kvar innan 16.800 sjuksköterskor tänker lämna sina arbetsplatser. Arbetsgivare och fack står mycket långt från varandra.

När jag läser detta och tänker på vad jag nyss fått klart för mig när det gäller sjuksköterskorna här hemmavid, undrar jag: - Är sjuksköterskorna i Sverige för mesiga? De är med rätta upprörda över att det alltid finns pengar till politiker och höga tjänstemän inom landsting och kommun, men när det kommer till alla de kvinnor som gör att vården fungerar, har man inte råd. De kan kanske utmana landstings- och kommunledning att pröva leva på en sjuksköterskas lön en månad och se om det lossnar?!