Idag väljer vi vilka politiker som ska företräda oss i EU-parlamentet, sägs det. Men, det är en sanning med modifikation – idag väljer vi de partier, som beslutat vilka politiker, som skött sina kort så att de fått partiledningens förtroende att toppa valsedeln. Låt vara att där finns ett personvalsinslag, men det krävs åtta procent av partiets röster för att rubba den ordning, som ”partimaskineriets kungamakare” bestämt, för att låna ord ur P J Anders Linders krönika i dagens SvD. ”Numera behandlas riksdagsledamöterna som om de satt i riksdagen på uppdrag av sin partiledning snarare än på sina väljares mandat”, skriver han bland annat.
Detta har blivit ännu mera markant sedan personvalsinslaget infördes, eftersom flera partier binder upp sina kandidaterna i enskilda avtal om lojalitet mot partilinjen redan innan valet, där de egentligen avtalar bort sin lagliga rätt att rösta efter det egna samvetet. Anne-Marie Pålsson har för några veckor sedan tagit bladet från munnen och berättat om sina erfarenheter av snart åtta års riksdagsarbete, något som Per T Ohlsson skrev om den 31 maj i Sydsvenskan. ”Riksdagens viktigaste uppgift vid sidan av det löpande lagstiftningsarbetet är att granska och kontrollera den verkställande makten, det vill säga regeringen. Det förutsätter självständiga riksdagsledamöter, utrustade med lämpliga redskap. I Sverige är det si och så med både självständigheten och redskapen”, skriver han.
Kommer riksdagen att råda bot på detta inom ramen för Grundlagsutredningen? Nej, knappast. Den 4:e maj skrev Gunnar Wetterberg en artikel i DN rubricerad ”Färglösa ledamöter förlamar riksdagen” där han menade att Grundlagsutredningen borde få bakläxa eftersom valsystemet lämnats praktiskt taget helt intakt. Hans uppräkning av svagheterna med detta system är värda mer än en omläsning. Och en rejäl debatt. Vis av hur det varit med FRA, Ipred m m måste detta lyftas snarast. När jag läser Anders Widéns reflektion inför dagens val, tänker jag att det är ett härligt exempel på vad debatten på nätet kan leda till.
När vi hanterat våra upplevelser av dagens val med olika rapporter om valfusk (här Leo) och rotat fram när beslutet om resterande lagstiftning kring FRA och signalspaningen läggs på riksdagens bord samt hur förlikningen kring Telekompaketet fortskrider, då är det hög tid att sätta tänderna i ändringarna av Grundlagen, vilka ska läggas på riksdagens bord före nästa val 2010 och ytterligare en gång efter detta. Då kan vi se hur mycket allt prat inför dagens val om skydd för medborgarnas integritet verkligen är värt.
Men om detta bryr sig vissa författare inte ett skvatt. När jag tänker på IB-affären, undrar jag om inte den berömmelse, som den gav, i hög grad var Peter Bratts förtjänst? I den sinnesstämningen överlåter jag ordet åt Olof. Intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar