Visar inlägg med etikett Johan Linander. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Johan Linander. Visa alla inlägg

söndag 24 maj 2009

Demokratins riddare med trasiga sköldar.

Ser att även Expressen har en ledare m a a Anne-Marie Pålssons beslut att tacka för sig, d v s att inte ställa upp för omval. Hennes beslut är väl underbyggt och hennes strategi är att göra sin sorti på ett sätt, som kan göra skillnad. Något som gör att ett antal riddare med krokiga lansar och trasiga sköldar drar ut till försvar för riksdagens arbetsformer, vilket jag bloggat om tidigare idag. Måtte media, som ska analysera den matchen, läsa såväl Johan Linanders som Staffan Danielssons inlägg och ta sig en funderare på vad ett sådant sätt att se på sitt uppdrag leder till i sin förlängning. Dessutom så billigt att göra Anne-Marie Pålssons kritik till något som handlar om henne som person. ”Hon har inte förstått hur man kan påverka”, säger Linander. För egen del läser jag – jag litar på de andra och då litar de på mig och genom att vi byter äpplen mot päron kan jag påverka. Så kommer det sig att det är en liten klick politiker och tjänstmän kan besluta om FRA och alla andra lagar, som folket sedan ska packa och rätta sig efter. Demokratins dynamik och självreglerande kraft kan inte fungera i ett sådant klimat. En av de, som kommenterade DN:s ledare på samma tema; Mårten Schultz, hade ett radikalt förslag, som det verkligen kan vara frestande att ansluta sig till.


Men eftersom jag ännu inte gett upp hoppet om att vårt demokratiska system ska kunna genomgå en renovering, har jag till att börja med bestämt mig för att proteströsta i EU-valet och ge Piratpartiet min röst. Genom att ge de etablerade partierna en spark i baken hoppas jag att huvudet ska börja fungera. I snart ett år har jag på många olika sätt vädjat till de, som vill ha hand om förståndet, men misslyckats. Därför är det nu dags för en annan strategi. Visa upp dessa riddare i sina sorgliga skepnader och sätt min lit till att många goda krafter kommer att verka för en annan tingens ordning. Erik Hultin gör sina tappra försök; Mårtensson har också sina funderingar utifrån ett annat perspektiv; Hanna visar sig också vara tveksam till det kloka i Staffans argumentation. Intressant.