Håll fast i det korporativa Sverige!

Det ska bli intressant att följa hur väl organiserad kampanjen från det nya lobbynätverket Kulturskaparna är och hur många mediala aktiviteter som ingår i vapenarsenalen. I det mentala imperiet gäller det att ta och behålla makten över människors tankar, har jag läst någonstans. Här gäller det således att försöka slå i allmänheten att enda möjligheten för verksamma kulturskapare att få betalt för sitt jobb, det är att med hänvisning till tekniken avkräva oss alla användare av internets fiberkablar en bredbandsavgift för ett utbud, som Teliasonera, Comhem och andra internetleverantörer ska skaffa sig tillgång till genom licenser med olika producenter och/eller deras ombud. Gör det lätt för mig och länkar till Fredrik Sand, IT-ansvarig hos Stockholms Handelskammar, som förklarar varför Kulturskaparnas väg inte är framkomlig om regering och riksdag lägger sig vinn om "mere conduit" (budbärarimmuniteten) och rättssäkerheten.

Att tekniken kan göra nya affärsmodeller möjliga, har man nog hört, men det verkar man tämligen ointresserad av. Tekniken ska hålla liv i gamla modeller. Varför? Ja, kollar man in listan av undertecknare slås man direkt av att det är personer, som kan ses som gräddan av de intressen, vilka livnär sig på procent eller avgifter från utövarna inom respektive gren. Utövare, som lever under mycket ojämlika villkor, men oftast har det gemensamt att de är i händerna på andra som tjänar pengar på deras slit. När jag ser att Leif Pagrotsky snabbt som attan bjuder in till dialog, kan jag inte skaka av mig känslan av att lobbynätverket Kulturskaparna riggats som en stödtrupp i sossarnas valrörelse - håll fast i det korporativa Sverige!

Det är väl därför lobbynätverket låter påskina att de politiska partierna ifrågasätter upphovsrättens legitimitet på internet. I kraft av sina 50.000 medlemmar (som knappast är tillfrågade om de vill vara med i detta sammanhang) sätter de tryck på Socialdemokraterna, som haft en egen intern strid om Ipred-lagen och annan lagstiftning där upphovsrätten i dess nuvarande form ansetts vara omöjlig att ifrågasätta. De läskunniga kulturskaparna skulle må väl av att läsa Marcus Fridholms inlägg för att kunna ge sig själva en möjlighet att inse att det är dags att bryta upp från det gamla för att kunna dra fördel av de nya möjligheter, som tekniken erbjuder. Jag önskar att kulturutövarna med handen på hjärtat kunde ge hållbara argument varför upphovsrätten, detta tidsbegränsade monopol, ska bestå under livstid +70 år, medan patenträtten är avsevärt kortare. Opassande skriver att det kan vara skillnad på upphovsrätt och upphovsrätt. De är skiträdda för Piratpartiet, skriver Anna Troberg.

MinaModerataKarameller, som fortfarande tror att hennes parti är på väg att nyktra till i sitt förhållningssätt, när det gäller internet, skriver också insiktsfullt. Själv lutar jag åt att de stora etablerade partierna både till höger och vänster inte förstår situationens allvar förrän väljarna gett Piratpartiet mandat att äntra riksdagsskutan. Det finns hopp om förändring, säger Curt Jonsson, som också kandiderar för PP. Tack och lov, men här finns också risker. Det inser jag när jag läser hur Thomas Bodström ivrar för Datalagringsdirektivets inlemmande i svensk lag. Här genom att begära KU:s granskning av regeringens utdragna hantering. OlofB har räknat på kostnaderna för boten om Sverige sätter sig på tvären och jämfört det med kostnaderna för lagringen hos operatörerna, som kunderna tvingas betala, om Bodström får som han vill. Månne om svenska folket förstår varför Thomas Bodström gör på detta viset? Ta upp kampen med alliansen om metoderna för brottsbekämpningen? Eller vad?

Avslutar med en liten runda bland mina favoriter - Lakes Lakonismer som älskar internet; Lars-Erick, som i ett antal inlägg synar FP:s rättspolitiske talesperson närmare; Svensk Myndighetskontroll, som tycker att trygghetsvansinnet gått för långt; By á Bladet med en aktuell rapport från byapolitiken; Mark Klamberg, som försöker klara ut juridiken i den senaste politiska trätan; och sist men inte minst OlofB, som puffar för att SR sänder 1984 kl. 19.03 ikväll. Intressant.

Delar med mig av guldkorn.

Inleder med Marcus Fridholms inlägg Det är svårt att låta sina ”älsklingar” dö. Jag kan bara hoppas att någon av de 50.000, som nätverket Kulturskaparna säger sig företräda, läser och låter sig påverkas. Vi lever i en ny tid där vi måste komma bort från kriget mellan tekniken och juridiken, men med andra metoder än en allmän bredbandsavgift eller -skatt för att hålla liv i döende elefanter.

Ett varm tack till Full Mental Straightjacket, som avslutar sitt inlägg med ett YouTube-klipp med Larry Lessig. Ta dig tid med dessa 20 minuter där Lessig förklarar varför det är nödvändigt för nätverket Kulturskaparna och andra bromsklossar att ta till sig möjligheterna att använda informations- och kommunikationstekniken på ett mera utvecklande sätt. Det leder inte framåt att krampaktigt hålla fast vid en företagskultur, som vägrar anpassa sig till en ny tid. Lessig har kommit fram till att lösningen heter Creative Commons License och att kreatörerna själva är de som bana ny väg med hjälp av tekniken. Scaber Nestor ställer frågor kring fackföreningarnas roll i den debatt som pågår. Anna Troberg, själv författare och tidigare förlagschef belyser saken utifrån sina erfarenheter.

Avslutar med en kort runda till en del av mina favoriter – Karl Sigfrid; OlofB; samt sist men inte minst Juridikbloggen där Mårten Schultz synar en av våra främsta lagstiftare Johan Pehrson (FP) i sömmarna. Sans och balans förefaller vara en bristvara i kungariket Sverige.

Intressant.

Som man ropar i skogen ...

... får man svar, är ett gammalt ordspråk, som mycket väl kan användas när olika intressen använder opinionsmätningar för att bevisa den tes som frågeställaren har. När jag såg dagens inlägg i SvD Brännpunkt tänkte jag direkt på vad jag lärde mig, när jag i november 2007 försökte få ta del av frågeformulär och rapport som låg till grund för en bok om det fuskande svenska folket, som det puffades för i en debattartikel av några höjdare inom Svenskt Näringsliv. Det var helt omöjligt att få svar från den som beställt undersökningen ifall jag mot ersättning kunde få ta del av det undersökande företagets rapport. Efter detta tvivlar jag på den ”sanning” som beställaren av en undersökning presenterar. Intresset ljuger inte, som bekant. Branchtidningen Resumé skrev igår om denna nya lobbygrupp. Nyheter24.se skriver en del om resultatet av undersökningen.

Det som gör undersökningen och dagens Brännpunktsartikel intressant är de intressenter, som ingår i lobbygruppen Kulturskaparna – alla uppenbarligen med ett intresse av att upphovsrätten ska bestå under livstid och 70 år. Med detta inlägg lierar dom sig med Sony och de övriga företagen inom upphovsrättsindustrin och deras krav att internetleverantörer (ISP:er) ska göras ansvariga för innehållet i kablarna. Något som redan lett till att ISP:erna för att klara sina skinn, tagit in regler i sina användarvillkor, som åsidosätter användarnas intresse av demokratiska fri- och rättigheter byggd på en rättssäker grund. Ipred-lagen är ett mycket bra exempel på en lag, där internets användare gjorts beroende av att en ISP vågar ta strid till förmån för sina kunders rättssäkerhet. Detta eftersom riksdagen i sitt lagstiftningsarbete varit mer intresserad av att gå lobbyns ärenden än att se till medborgarnas rättssäkerhet.

Vi som börjat ifrågasätta det rimliga i att bibehålla upphovsrätten under livstid och 70 år, förväntas nu av bland annat Journalistförbundets ordförande finna oss i en utveckling där ISP:er ska ta ansvar för kablarnas innehåll, vilket antingen leder till att budbärarens immunitet går upp i rök eller att en storskalig betalmodell tvingas på både dem och oss användare. I den ena modellen blir användarnas rättssäkerhet beroende av ISP:ers rättskänsla och dessutom riskerar den utveckling som informations- och kommunikationstekniken erbjuder att gå i stå på grund av en inlåsning i den gamla struktur som Sony & Co samt denna nya gren av upphovsrättslobbyn förespråkar. I den andra ska innehållet i kablarna paketeras och säljas via ISP:erna, ungefär som Kabel-TV. Uppenbarligen är de rädda för att kritikerna mot dagens upphovsrätt ska lyckas i sina strävanden att förkorta tiden för detta monopol och därför vill man binda så mycket som möjligt av sin produktion i licenser med stöd av dagens lagstiftning.

Bevare oss för den dag då Telia och andra ISP:er ska erbjuda oss paket med innehåll lagliggjort med hjälp av licenser! Om regering och riksdag vore intresserad av att studera den hämsko på utvecklingen av kunskapssamhället, som alla dessa licenser ställer till med, kunde de väl studera de verksamheter där denna snåriga djungel, redan idag försvårar produktion och -distribution på ett sätt, som starkt kan ifrågasättas. Unni Drougge reflekterar över hur lätt en medlem i författarförbundet kan halka in i ett icke önskvärt sammanhang och ställer en rad bra frågor. Oscar Swartz gör en intressant analys och klarar ut varför resonemanget inte håller vid en närmare granskning.

Igår läste jag en understreckare av Karl-Erik Tallmo Upphovsrätten en 200-årig lag i förvandling. Nog är det väl intressant att vi så sent som 1996 fick en förlängning av skyddstiden från 50 till 70 år efter en kreatörs livstid. Det om något visar väl att rädslan hos Sony & Co, men också hos alla andra elefanter, som livnär sig på denna verksamhet, har fått råda. Man kan undra hur länge detta ska få fortgå. Blogge sätter skickligt ord på vad många av oss tänker. Lakes Lakonismer skrev redan igår och har uppdaterat idag. Jag tolkar det som att jag inte är ensam som studsat inför upptäkten att Journalistförbundet genom dess ordförande ingår i en riggad kampanj till stöd för dagens upphovsrätt?! Emma Opassande tar fasta på det positiva i utspelet, men ger inte mycket för förslaget att nätoperatörerna (eller teleoperatörerna eller ISP:erna – vad man nu ska kalla dem) ska fixa betalmodellen. Det senare är tydligen en modell, som vuxit fram sedan EU-parlamentets folkvalda fått upp ögonen för nackdelarna med Frankrikes Hadopi-lag och det handelsavtal, som det pågår hemliga förhandlingar om – ACTA-avtalet. Som bekant tycker Sony & Co:s företrädare att ISP-erna ska ta ansvar för kablarnas innehåll, vilket betyder att Kulturskaparna och Sony sitter i samma båt.

När det gäller hemlighetsmakeriet kring ACTA-avtalet har EU-parlamentet idag satt ner foten, vilket såväl SvD som DN och Nyheter24.se berättar om. Hax; Svensk Myndighetskontroll; Ravenna; Annarkia; Liberal och långsint och många andra kommenterar. MEP Christian Engström noterar att parlamentet i och med detta visat att man inte är en dörrmatta och i ett pressmeddelande säger Piratpartiets företrädare att Piratpartiet kommer att ta strid för ”den personliga integriteten, internets frihet, rättssäkerheten och ett fritt och öppet samhälle”. Om det ska vara möjligt måste Piratpartiet i Sverige och övriga Europa ta sig in i respektive lands parlament. Att EU-parlamentet röstat för öppenhet kring ACTA-avtalet betyder inte att kampen för ett öppet och fritt internet är vunnen. Hela vägen in i kaklet, d v s fram till valet i september 2010, måste vi i Piratpartiet värva röster för vår sak. Mot oss har vi nu bland många andra journalisternas fackliga ordförande. Det är väl intressant?