Först några ord om bloggträffen hos Stockholms Handelskammare. Kvällens tema var Innovation och som inspiratör fungerade Spotifys CTO Andreas Ehn. Han berättade om hur det hela startade och om företagets idé att ge alla legal tillgång till musik var man än befinner sig. Till det, som tagit tid att fixa, hör att förhandla fram olika uppgörelser med de företag som köpt rättigheterna av upphovsmännen. Detta eftersom det finns skillnader i lagstiftning och branschförhållanden runt om i världen. I de samtal, som kom igång på grund av de frågor som ställdes, kom en del därför att handla om upphovsrätten och den lagstiftning, som finns. Ett mycket intressant och givande meningsutbyte, där jag kände att jag med den kunskap om upphovsrätten, som jag skaffat mig det senaste året, ligger rätt när jag anser att den måste reformeras. Igår föll den sista pusselbiten på plats – upphovsrätt handlar om att ge upphovsrättens innehavare ett tidsbegränsat monopol på sin skapelse. Ingen kan likt Gud säga ”varde” och det vart – alla andra mänskliga skapare är i mer eller mindre hög grad påverkade av vad många andra tyckt, tänkt, sagt, skrivit och skapat före dem. För den som kan skapa något nytt och unikt av allt detta är det rimligt med ett tidsbegränsat monopol, men de ska inte ha rätt att muta in delar av den publika domänen i den omfattning som sker idag.
Sedan är det en helt annan sak om politikerna inser detta. Men, då det är så vist ordnat att folket har möjlighet att gå samman och välja de politiker, som vill arbeta för en sådan förändring. Detta ligger i resans riktning. Det är ju av det skälet som Piratpartiet bildats.
Hos Intensifier pågår också en intressant tankeprocess på grund av Nätaktivism, ACTA, FRA och diskussionen kring Telia-Spotify. Att ACTA-avtalet kommer att bestämma framtidens spelregler torde vara helt klart och därför måste framförallt de som trodde på Lissabonfördraget – att det skulle öka möjligheterna att påverka i EU – ta tag i detta med förnyad styrka, menar Hax. Jag tror att alla, som kämpar för ett öppet världsomspännande internet, måste föra denna strid på flera fronter – mot ACTA-insnärjda politiker, mot medieindustrins glupande aptit på världsherravälde över internet, men också mot argumentationsfelet som används i samtalet med väljarna, där immateriella rättigheter jämställs med äganderätt.
Jag tycker om att Opassande tycker om både det ena och andra. Det kan jag känna igen mig i. Men, är inte av den sorten, som klarar av att hålla en massa bollar i luften och därför gillar jag att Piratpartiet fokuserar på Delad kultur, Fri kunskap och Skyddat privatliv. Där finns en bra plattform för att ta matchen med alla dessa av upphovsrättsindustrins advokater insnärjda politiker. En dag som denna borde man tänka till ordentligt – det är inte enbart i skolan och på forskningsfronten som det krävs ett nytt tänk. Om jag, 72 år gammal, har fattat att vi behöver tänka i nya banor för att ta vara på de möjligheter som informations- och kommunikationstekniken erbjuder, då borde landets lagstiftande församling också kunna komma loss. Nicklas Lundblad har också intressanta funderingar kring olika sätt att tolka utvecklingen, som bör intressera.
Så till detta med medieindustrins omåttliga aptit på att sätta åt internetanvändare med sina ohemula skadeståndsanspråk. Här visar Josh exempel på artister som har fått nog. Om detta må vi berätta. Andra som drar sitt strå till stacken, så här i juletid, och följer OlofB:s exempel är Sagor från livbåten; Scaber Nestor; Jens O; Nätverket Svart Måndag; Amanda Brihed; DNMR; Yami och pandorna; och jag själv. Det finns även ett upprop i form av ett event på FaceBook Inga plattor under granen, som pågår fram till Juldagen. Sprid detta till dina vänner. Tanken är att gynna aktiviteter där olika aktörer får mer av kakan till nackdel för upphovsrättsindustrins alla jurister. Här exempel på en författare som vill pröva nya vägar.
Allt detta är intressant för den som gillar ett öppet världsomspännande internet. Till vilken nytta undrar naturligtvis dom, som ännu inte insett att digitaliseringen ger oss redskap till en öppenhet och transparens som kan stärka demokratin. Även om det finns de som ser faror innan människor lärt sig att hantera och agera i förhållande till digitala medier – här Jonas Linds recension av en bok på det temat. Mot det ställer jag Jardenbergs exempel på öppenhet med teknikens hjälp, när det gäller skattemedels användning. Avslutar med Ting och tankar, som visar hur hon använder den kunskapens källa som nätet utgör. Jag tror på de goda exemplens makt.
