Övervakning ur olika perspektiv.

I likhet med Anders S Lindbäck har jag funderat en del på DN:s och SvD:s uppgifter om att personal vid ett barnsjukhus fått problem på grund av föräldrars dokumentation av och bloggande kring vårdinsatserna. Enligt en biträdande sektionschef vid Arbetsmiljöverkets distrikt i Stockholm, upplever personalen detta som övervakning. I artikeln kan vi se att skyddsombudet utgår från att det ofta handlar om att föräldrarna inte tänker sig för. Och att en del av den berörda personalen har svårt att hantera föräldrarnas oro, som kan ta sig de mest oväntade uttryck, vill jag tillägga. Men Vårdförbundets Anna-Karin Eklund ser det som ett arbetsmiljöproblem om personalen känner oro för att hamna på internet. Utan att förringa betydelsen av vad känslan av att vara övervakad kan ställa till med, finner jag det intressant att ingen enda frågar sig hur många som egentligen tar del av det som dessa föräldrar delar med sig av. Även om ett material finns här på nätet, når det inte alltid ut till någon större läsekrets. Om inte traditionella media hjälper till med spridningen, vill säga.

När staten med hjälp av FRA övervakar oss medborgare är det ju just detta – att informationen bara når en liten begränsad krets – som gör att vi ska acceptera det hela. Att känslan av att vara övervakad kan innebära självpåtagna begränsningar av våra demokratiska fri- och rättigheter, det anses vara sådant som vi får ta med hänsyn till det högre syftet att visa på statens handlingskraft när det gäller skyddet av vårt land mot terrorister. Exemplet med situationen på barnsjukhuset, där en del personal känner sig övervakad på ett för deras arbetssituation destruktivt sätt, blixtbelyser att synen på övervakningens skadeeffekter är olika beroende på vem som övervakar. TT och de media som återger deras nyhetsmaterial har uppenbarligen svårt att sätta in en företeelse som gäller internet i ett relevant sammanhang. Att anställda på sina arbetsplatser behöver skyddas mot en övervakning, som kan utgöra ett hot mot deras arbetslust, inser nog de flesta som tänker efter. Tror att man kan komma rätt långt genom att prata om saken. Men hur ska en överenskommelse om viss försiktighet motiveras med tanke på allt snack om att den med rent mjöl i påsen inte har något att frukta, vilket motiverat statens övervakning av oss alla?

Vid den bevakning av det som sker i den lilla och den stora världen spelar våra traditionella medier en viktig roll i sitt urval av händelser för en större läsekrets. Vad säger oss problemet vid barnsjukhuset om detta urval? Att TT och deras kunder i traditionella medier har lättare att se problemet med folkets agerande på nätet än statens? I så fall – varför? Lars-Erick har funnit Juristens jämförelse mellan dagens antipirater och forna tiders skattefrälse rätt intressant och jag undrar naturligtvis varför traditionella media inte sätter antipiraterna under sin lupp. Ser också att Piratpartiet går ut hårt i frågan om hovets roll i den lagstiftning, som möjliggjort för tingsrätten i Uppsala att klassa manga-teckningar som barnpornografi. Det känns bra.

Ända sedan jag såg och hörde drottning Silvia uttala sig om antalet pedofiler och barnporrsajter inför galan för Världens Barn, har jag undrat över de människor i hennes omgivning som vill att hon ska fara fram med osanning. En snabb titt på SVT:s sida om Världens barn visar att videon fortfarande ligger ute, trots att SVT vid det här laget borde veta att där finns grovt felaktiga uppgifter, som lagts i drottningens mun. Eller gör de som drottningen, litar helt på rikskriminalpolisens och ECPATs uppgifter? Genom att folk lägger sig i och synar saker och ting har livet och tillvaron blivit mycket rörigare och på ett sätt otryggare – inte minst för journalister? Samtidigt ger det oss möjligheter att lära oss alla om vikten av källgranskning. Förhoppningsvis kommer även drottningen att bli mer medveten om att hennes goda hjärta kan utnyttjas av människor som inte skyr några medel.

Joakim Jardenberg, som länge arbetat för en fruktbar samexistens mellan aktörer verksamma på nätet och dito i traditionella medier, fortsätter oförtrutet vidare på den inslagna vägen. Hans urval innehåller för det mesta guldkorn vaskade ur mediefloden. Missa för allt i världen inte 8. Handen på hjärtat, vad kan du om Wikipedia och 20. Emanuels randanmärkningar även om allt det andra också är läsvärt. Vill också slå ett slag för Badlands Hyena som vrider till omvärldens reaktion på Wikileaks senaste stordåd. En nyhet som SR talat om i Ekot och kommer att belysa ytterligare i Studio Ett. Vågar gissa att man kommer att betona skadorna av läckan, istället för att se möjligheterna att granska på vilka premisser som Sverige och andra befinner sig där. Världsfreden vilar på att vi i väst vågar syna vår egen roll i det som sker. Med tanke på att FRA:s signalspaning bl a motiverades med hänsyn till svenska soldater i Afganistan, är det verkligen relevant att syna den verksamheten i sömmarna. Avslutar med ett Happy Pride och en länk till Anna Troberg, som stolt visar var hon står.

Intressant.

Ett öppet eller blockerat/censurerat internet?

Har tittat/lyssnat på UR Samtidens program med debatten vid Göteborgs Universitet den 6 maj om Ett öppet internet eller kamp mot barnporr, som las ut på nätet igår den 21 juni.

Det är hur tydligt som helst att dagens politiker inte klarar av att stå upp för yttrande- och tryckfriheten och därför ger man sig ut på detta gungfly. Därför ligger det mycket i författaren Anders R Olssons förslag om lagstiftning för Yttrande- och Tryckfriheten på internet, där undantag för att stävja pedofilers övergrepp på barn ska vara väl underbyggda och följa rättspraxis.

När en opinionsbildare med ett så stort ansvar som Ola Lindholm, Kamratposten och BRIS, inte klarar att hålla balansen utan med emfas blåser under moralpaniken, i tro att den metod som föreslås kan göra att man kommer åt övergreppen, har jag inget som helst hopp om att en majoritet av våra politiker klarar att hålla huvudet kallt. Det värsta är att den förespråkade metoden bara skulle tjäna syftet att inbilla människor att krafttag görs för att komma tillrätta med ett allvarligt problem, men dra ett löjets skimmer över politikerna hos dem med kunskap om teknikens möjligheter och begränsningar.

Det var ganska intressant att de uppgifter, som tidigare cirkulerat vad gäller mängden av internetsidor och pengasummor som verksamheten omsätter, inte längre är desamma som vi kunde höra Drottning Silvia tala om i samband med galan om Världens barn och som fortfarande ligger ute på SVT:s hemsida. I UR:s sändning kan vi höra en av poliserna idag sväva på målet när det gäller dessa uppgifter. Han var tydligen inte beredd att hålla fast vid dessa längre. Det visar att tillnyktring är på gång, men hos alltför få, eftersom de tidigare uppgifterna spritts till en mycket stor allmänhet och där fått fäste, eftersom folk inte kan tro att Drottning Silvia och SVT ligger ute med osanna uppgifter. Jag tvivlar på att det finns någon med tillräckligt mycket stake att de klarar att informera drottningen om att hon blivit förd bakom ljuset och plockar bort materialet från webbsidan för SVT/Världens barn. Oscar Swartz, en av de medverkande i debatten i Göteborg, skrev i början av maj Politiker älskar barnporr. Det är provokativt, men jag förstår honom, sedan jag lyssnat ännu en gång på UR Play.

Intressant.

Den som sår vind får skörda storm.

Har funderat sedan jag såg i DN.se att det idag finns en organisation, som heter Föräldrar mot polisbrutalitet. Det säger något om tiden, som om inget görs kan ta en ände med förskräckelse. Dagens Arena sätter fingret på problematiken:

”Självklart ska polis ingripa mot demonstranter som brukar våld, men att skippa "finsorteringen" och gripa slumpvis utvalda människor i tusental, och/eller hindra dem redan vid gränsen, är inte bara ett allvarligt hot mot demokratin och en spark i magen på alla de som fortfarande tror att det går att förändra och påverka världen utan att använda våld. Det är också att sätta rättsäkerheten helt ur spel.

Principen som säger att alla är oskyldiga till dess att motsatsen bevisats har förvisso befunnit sig på en allt snabbare glidande skala sedan terrorattackerna mot USA den 11 september 2001. Den danska polisens ökade befogenheter, och beteende, ingår i en större samhällelig utveckling. "Illegala kombattanter" har gripits runt om i världen, förts till Guantánamo och spärrats in i år utan att ett enda bevis lagts fram rörande deras eventuella skuld.”

Den som sår vind får skörda storm. Om inte fredliga demonstranter möts med respekt av såväl polis som politiker och press, går vi mot ett mycket hårdare samhällsklimat där våldet kommer att eskalera. Förstår att politiker tror sig kunna tämja den upprorslusta, som detta föder och göder, men idag är det möjligt att sprida ord och bilder från ”stridszoner”, som gör att Föräldrar mot polisbrutalitet och andra empatiska människors engagemang mot polisbrutaliteten vinner terräng. Inte minst för ordningsmaktens eget bästa, måste de tendenser till hårdare tag, som tidsandan påbjuder, motverkas. Svensson är en av många bloggare, som följer det som pågår.

Mycket kan göras om politikerna intar en annan hållning till internet än den, som man för tillfället hemfaller åt. Intressant att synen på internet är påfallande lika alldeles oavsett på vilken nivå vi rör oss. Genom SvDItintegritets twitter tipsas om ett par intressanta artiklar ur NYT, den ena speglar läget i Frankrike och den andra handlar om Italien. För oss, som försöker skaffa oss sannare bilder om sakernas tillstånd, är public service-medias rapporter ovärderliga. Men det är en sanning som gäller fram till dess att vi upptäcker att vi på goda grunder måste ifrågasätta varifrån de hämtar sina fakta. Än värre blir det när vi börjat undra om de överhuvud taget ägnar tid åt det.

Något som jag undrar över är uppgiften, som jag hörde drottning Silvia nämna i en trailer i SVT inför insamlingen till Världens Barn. Det handlade om påståendet att ”över 750 000 pedofiler, varje minut besöker barnporrsajter”. Dessförinnan hade jag bland annat läst en bloggpost hos Oscar Swartz, där han redovisade hur han synat detta påstående, som sägs komma från en FN-rapport . När jag hörde Drottning Silvia blev jag rent ut sagt förbannad. Det må vara att sektliknande organisationer typ ECPAT och NCMEC överdriver för att vinna genomslag, men när dessa uppgifter läggs i drottningens mun, då går skam på torra land. Det enda jag tyckte mig kunna göra var att skicka ett mejl till redaktionerna för SVT:s Rapport och Aktuellt och säga vad jag tyckte om den saken. Ser att inslaget ligger kvar på SVT:s hemsida – stackars drottning Silvia, som inte förstår vilken nyttig idiot dessa krafter gjort henne till.

Och som om detta inte vore nog, ser jag att en riksdagsledamot använt uppgifterna för att skriva en motion med kravet ”Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna att ålägga Internetoperatörer innehållsansvar.” Lyckligtvis föreslås att motionen avslås nu på torsdag den 16 december, men att den överhuvud taget har väckts är ett fattigdomsbevis för Sveriges Riksdag. Kan dock förstå att en riksdagsledamot, som naturligtvis inte kan tänka sig att osanna uppgifter läggs i drottningens mun. Men, en riksdagsledamot borde inse att det inte är internets fel att tekniken kan användas för både ont och gott. Jag tror att om politikerna slutade se tekniken, som problemet, vore mycket vunnet. Vad tekniken synliggör är det mänskliga livet i all sin otillräcklighet. Istället för att förfasa sig och tro sig om att kunna bli av med det, som man inte vill se, genom att ta till bannbullor, borde man fundera över hur tekniken kunde användas för att finna lösningar – varför inte börja med att rigga ett antal tillförlitliga databaser i allmänhetens tjänst?

Intressant.