Tillit och kärlek gör man sig förtjänt av.

Eric Sundström hos Dagens Arena är en sansad röst i medias rapportering. Läs även PJ Anders Linder i SvD och Per Wirtén, Espressen/Kultur, som säger det som behöver sägas när mediefloden kokar av försök att tolka det som hänt och pratglada gubbar poppar upp i våra media. Som bakströmmar fungerar därutöver ojanden om hur svårhanterligt allt blir när aktörer på nätet sätter snurr på diskussioner kring orsak och verkan. Bra då att detta blir sagt Goda diplomatiska förbindelser är inte journalistens jobb.

Fick en kommentar från Uno Hansson på föregående inlägg som lockade mig till en utflykt till The Technium Better than free, där jag bland annat kunde läsa följande:

”Detta super-distributionssystem har blivit grunden för vår ekonomi och välstånd. I samma ögonblick reduplikation av data, idéer och media stödjer allt större ekonomiska sektorer i vår ekonomi, särskilt de som sysslar med export - dvs de branscher där USA har en konkurrensfördel. Vårt välstånd vilar på tillgång till en mycket stor mängd enheter som kopierar promiskuöst och ständigt. Medan denna ekonomi tidigare byggdes på att sälja dyrbara exemplar, tenderar det fria flödet av gratisexemplar att undergräva den etablerade ordningen. Om reproduktioner av våra bästa ansträngningar är fria, hur kan vi fortsätta? För att uttrycka det enkelt, hur ska man tjäna pengar på att sälja gratis kopior?

Jag har ett svar. Det enklaste sättet jag kan uttrycka det är därför:

När kopiorna är supermånga, blir de värdelösa.

När kopiorna är supermånga, blir saker som inte kan kopieras sällsynta och värdefulla.

När kopiorna är gratis, måste du sälja saker som inte kan kopieras.”

(Översättningen gjord med hjälp av Google Översätt och Wikipedia).

Sedan ställs frågan ”Well, what can't be copied?” Svaren på den frågan är mycket intressant. Uppräkningen inleds med Trust – Tillit – just den tillgång som jag menar att riksdagsledamöter i Sveriges riksdag, med eller utan vilja att göra det, förlorade i samband med hanteringen av lagklustret kring FRA:s verksamhet. Ta dig gärna tid att läsa resten också . Om inte nu, så unna dig det sedan.

Henrik Brors bjuder på en intervju med Carl Bildt om hans twitter, som vållade en debatt i debatten. Det är klart att i jämförelse med uppståndelsen kring bombdådet är Carl Bildts servering av nyheten till världspressen mitt i natten av mindre betydelse, även om han använde ordet terror, vilket vid den tidpunkten var rätt djärvt. Med tanke på att vi idag har tillgång till information i realtid måste vi vänja oss vid att kommentarer kommer, när någon känner för det och att detta även gäller utrikesministern. Jag tillhörde själv kritikerna eftersom jag tyckte att allvaret krävde en insats av statsministern. Men, där märks min ålder - jag satt nog fast i ett ålderdomligt tänk. När statsministern sedan tog till orda, tog han skickligt loven av Carl Bildts twittrande. Men, när sedan Håkan Juholt gjorde stort nummer av twittret, då avslöjade han i sin tur att han anser att Twitter är en kanal för skvaller. Har han inte kommit längre i synen på sociala medier eller fiskar han i grumligt vatten?

Den där tvisten ledde till att jag blev tvungen att fundera kring ordet Terror. Enligt NE kommer det från latin och betyder Rädsla eller skräck. Den som systematiskt spelar på människors rädsla eller skräck för att tvinga på dem något, som de egentligen inte vill, är terrorist. Det betyder att våra egna politiska ledare utan att rodna uppträder likt terrorister när det passar dem. Därför ser jag mycket allvarligt på att Maud Olofsson nu fått sällskap av Beatrice Ask, i jobbet att promota FRA-lagarna och i dess släptåg datalagringen samt polisens och Säpos tillgång till all den information vi lämnar när vi använder våra telefoner, faxar, datorer, bankkort och allt annat anslutet till nätet, ifall de misstänker oss för smärre brott. Det två senare ligger i pipen. Här har ni förklaringen till min tweet Har totalt förlorat förtroendet för #justitieministern ”Well, what can't be copied?” Svar: Trust.

Uppdatering: Opassande har borrat ännu djupare i Definitionen av terrorism. Mot denna juridiskt definierade betydelse, inser jag att det bara är män och kvinnor av folket som kan betecknas som terrorister. Får klura på vilket begrepp som kan komma till pass när det gäller politiker som spelar på folkets rädsla och skräck.

I tidningskrönikan bjuds på ett urval av kommentarer från media landet runt och där finns, som vanligt utrymme för regeringen att jobba på uppgiften att bygga upp sitt förtroende hos folket. Så länge Maud Olofsson och Beatrice Ask inte kan visa upp evidensbaserad forskning på att lagring och filtrering av våra trafikdata är den rätta vägen för att bekämpa terrorism, kan de inte räkna med att jag ska ha förtroende för dem och deras mantraliknande uttalanden. Och inte känner jag mig lugnare när jag läser en annan terrorexperts debattinlägg på SvD Brännpunkt. Blir du lika förfärad som jag? Jakten på terrorister finns nu nära oss. Med tanke på Olofs analys av polisens prioriteringar undrar jag om vi inte just nu får en effekt hos polisen, som skulle ses som ett allvarligt fel ifall all sjukvårdspersonal på sjukhuset skulle rusa ner till akuten vid en svår trafikolycka? Med terrorexpertens logik undrar jag hur länge jag kan fortsätta att vara kritisk innan jag riskerar att bli klassad som en person "vars beteende, inte är brottsligt, men därför inte helt oproblematiskt".

Efter detta är Anna Trobergs inlägg ett måste. Hon vänder sig både till ”bitterjönsar” och positiva, initiativrika människor. Suger åt mig av både det ena och andra eftersom jag (och jag tror även andra) är så funtad att jag kan vara både det ena och det andra när andan faller på. Men genom att Anna säger det på sitt alldeles eget vägvinnande sätt så kan jag ta att hon trycker på min ömma tå. Jag vet att hon innerst inne vill även bitterjönsen i mig väl och just därför offrar detta krut på mig och andra. I linje med Annas uppmaning om att ge cred till människor som inspirerar bjuder jag här på Gert Frosts insiktsfulla och värmande hyllning till Internet och den sociala webben; Marcus ombord på Livbåten för hans fullkomligt lysande idé; och Copyriot, som gör en hedervärd insats för att sprida ljus över hur privata monopol tack vare upphovsrätten fått ett extra starkt skydd av staten.

För övrigt tänker jag inte köpa någon julskinka i år. Jag bestämde mig för det sedan jag läst om myndigheternas hantering av de hemskheter som Djurrättsalliansen avslöjat. Om opinionsbildning ska fungera som ett mer verksamt vapen än att bränna Scans bilar, kan vi – som gillar skinka – inte längre blunda för det som sker hos grisuppfödarna. Det är naturligtvis synd om en bojkott drabbar även de medlemmar i Sveriges Djurbönder som sköter sig, men utan kundernas reaktion sker inte en välbehövlig självsanering.

Intressant.