Vad handlar Wikileaks om?

Det finns många olika ingångar i det massmediala genomslag som Wikileaks läckor fått i världspolitiken. Medan DN skriver Början till slutet för ett fritt internet bjuder SVT:s Dokument inifrån på första delen av en dokumentär där släppta dokument visar det dubbelspel som pågår mellan svenska ledande politiker, deras administration och USA:s ambassad i Stockholm. Det handlar om Sveriges del i det s k cablegate som det twittras om världen runt. Det vi såg i kväll visar att vi, som bekämpade FRA-lagen, inte alls var ute i ogjort väder. Sedan är det väl självklart att varken Beatrice Ask eller någon annan vill kommentera sånt som anställda vid USA:s ambassad skriver hem till sina uppdragsgivare. Frågan är dock vad de kan vinna med att ge den här bilden av våra politiker och ledande tjänstemän och om det är troligt att detta, som de skriver hem till USA om, är gripet ur tomma luften.

I DN:s artikel Början till slutet för ett fritt internet kan vi se att det som nu pågår stressar världens ledare och därför kan man mycket väl tänka sig att det kommer att påskynda olika åtgärder för att omöjliggöra allmänhetens befattning med hemligstämplat material och strängt straffa dem som gör sådant material tillgängligt. I USA uppmanas offentligt anställda att inte befatta sig med materialet. Tillgängliggörande av upphovsrättsskyddat material har redan bedömts vara brottsligt och som dömd brottsling kan man sedan civilrättsligt dömas att betala dryga skadestånd. Om det förfarandet är förenligt med våra konstitutionella grundlagar när det gäller den typen av material, torde det inte vara svårt för makten att sätta hårt åt när det gäller den som läcker hemligheter, vilka de anser hotar rikets säkerhet. Maktens motiv att dölja sina förehavanden står mot Wikileaks motiv att se till att medborgarna ska ha möjlighet att se hur världens ledare sköter sitt våldsmonopol. Väl informerade medborgare fattar klokare beslut, har Wikileaks grundare tidigare framhållit.

Hos SR kan vi ta del av en redogörelse om Wikileaks grundare Julian Assange, vilket är ett försök att förstå bakgrunden till Wikileaks. Hans barndom och uppväxt kan naturligtvis vara intressant, men för mig står Wikileaks för något långt viktigare än Julian Assange som person. På alla nivåer i det demokratiska samhället behövs människor som klarar av att hålla tummen i ögat på makthavarna för att hjälpa dem att motstå frestelser av olika slag som mera gynnar dem själva än folket, som får betala antingen som skattebetalare eller kunder. Redan de gamla grekerna talade om risken för det storhetsvansinne som kunde drabba den som trodde sig vara höjd över all kritik.

Det senare förklarar också varför diskussion uppstått inom den grupp som arbetar med att hålla Wikileaks i gång. Där har nu en i gruppen påmint ledaren om att han måste ta sig i akt om han inte vill att hans ego ska äventyra organisationens möjligheter att göra jobb som kan vinna människors respekt. Överlevnaden beror nog mera på det, än det krig som nu pågår på internet, där bland annat betaltjänsten PayPal stängt möjligheten att via dem donera pengar. Något som i sin tur lett till att många av Wikileaks sympatisörer sagt upp sina PayPal-konton. Mikael Persson tycker att det kan vara bättre att göra något mera konstruktivt.

Idag berättar SvD att Sverige inte alltid lagt sig helt platt för USA:s maktanspråk. Nyheten återges i många andra media bl a SR. Frågan är om det skedde mot bakgrund av att politikerna här var modiga eller om det berodde på att de insåg att de riskerade att bli avslöjade på grund av meddelarskyddet. Möjligen kan det handla om en kombination av både det ena och andra. Sett i ljuset av diskussionen om medborgarnas rätt till information är det givande att läsa Calandrella, som ger ett perspektiv på detta med information i relation till kunskap efter att ha lyssnat på Mathias Klang. Det tänder ett hopp om en bättre framtid.

Såg dock tidigare att Mathias Klang kommenterade skeendet runt Wikileaks under rubriken En bra idé med en dålig ledare. Vad jag kan förstå oroar sig Mathias för att kraften i en god sak, gått förlorad när ledaren låter tillgängligheten till Wikileaks webbplats garanteras av Piratpartiet på olika håll i världen. Men, jag tror att det är så enkelt som att den, som blir jagad på detta sätt, den söker hjälp där hjälp står att få. DN skriver också om att Reportrar utan gränser protesterar mot det som Wikileaks nu utsätts för. Sedan går det inte blunda för att det bland pirater finns människor som känner till hur man rent tekniskt kan hålla sig flytande på nätet och dessutom har det politiska modet att ställa upp när en stormakts säkerhetstjänst försöker sänka en så informationspolitiskt viktig webbplats.

Synen på Piratpartiet är något som ligger i betraktarens öga. Det vet jag av egen erfarenhet, eftersom jag själv gått från att se PP, som ett gäng insnöade datanördar till att själv bli medlem, sedan jag kommit underfund om vilka demokratiska och kulturella värden som Piratpartiet kämpar för. Samtidigt kan jag se att det naturligtvis är lättare för samhällets ”stöttepelare” att dra ett löjets skimmer över mig och mina åsikter, sedan jag blivit aktiv i Piratpartiet, framförallt bland dem som inte känner mig sedan tidigare. Mot det finns bara ett att göra – jobba vidare och visa vem man är.

Det är således mot en rätt komplex bakgrund, som man kan se Wikileaks ambitioner att synliggöra maktens motiv i de krig och konflikter som pågår i världen. Deepedition ger i sin adventskalender en komplex bild av det som sker. Men, även om det naturligtvis följer en hel del negativa effekter av det som sker, tycker jag att världens makthavare behöver en rejäl tankeställare. Ansvarsfulla politiker måste inse att den typ av maktdemonstrationer, som vi hittills fått se prov på, motverkar sitt syfte. Jag har sagt det tidigare och säger det igen: - Det är med respekt som med kärlek, bara genom att ge kan man få. Vill man förbättra världen måste man börja hemmavid med sig själv.

SvD visar i en av sina artiklar att den som hjälper till med att bearbeta läckt material även här i vårt land anser sig behöva vidta olika säkerhetsåtgärder för att inte råka illa ut. Och reaktionerna på kriget mot Wikileaks låter inte vänta på sig. Hittills har DN:s artikel dragit till sig drygt 45 olika blogginlägg och närmare 400 kommentarer, bland annat Opassande; Kulturbloggen; Ipse Cogita; Rick Falkvinge; Skivad lime; Annarkia; Bergsäkra åsikter; JensO; och Lars-Erick, som publicerar ett läsvärt bidrag skrivet av den liberala kämpen Hans Lindblad. Märker också att allt fler börjar granska Wikileaks och den svenske journalist som säljer sitt material till olika media. Men om jag förstått den saken rätt blir det allt vanligare med att köpa tjänster sedan man skurit ner den egna redaktionen.

Intressant.