Idag skriver chefredaktör Reidar Carlsson i Norrtelje Tidning Ta´t lugnt med lagändringar utifrån det kloka rådet att det gäller att ha is i magen även om det är bra att agera snabbt och kraftfullt. Efter något som ser ut som kritik mot alliansregeringen för deras beslut om begränsningar för Säpos del, vilket blev en följd av den interna kritiken inom regeringen, fortsätter han ”Å andra sidan skulle det kräva massiva insatser av Säpo för att hitta och övervaka alla extremister och potentiella terrorister. Dessa insatser skulle vara ett direkt hot mot vårt öppna samhälle”.
Just det. Vad Reidar Carlsson ser ut att blunda för är att detta de facto är vad FRA kan ägna sig åt inom ramen för sin utvecklingsverksamhet, vilken efter riksdagens beslut hösten 2009 är hemligstämplad. Därför var det inte heller förvånande att Maud Olofsson (C ) passade på att dra en lans för klustret av lagar runt FRA:s verksamhet, som hon aktivt verkade för, i samband med uppståndelsen kring Sthlmbomb. Ser hos Hax att hon talat med den amerikanska ambassadören om Piratpartiets medhjälpare i Bryssel. Genom Wikileaks läckor vet vi att alliansen gjorde vad de kunde för att Piratpartiet inte skulle kunna dra fördel av framgångarna i EU-valet även i riksdagsvalet. När jag sedan talar om att alliansen fick god hjälp av media, menar jag inte att media styrdes av alliansens önskan, utan mera av deras egen självpåtagna uppgift att avgöra vad folket mår bra av att vara informerad om.
En situation som journalister inom press och andra medier i USA nu lyft upp till debatt efter Wikileaks läckta dokument. Det finns naturligtvis undantag som t ex Fox News, som tjänar en annan idé om hur man med framgång säljer ideologi. När jag i söndags skrev Om bombers inverkan på politiken berättade jag om att jag hade kollat på ett symposium i New York City där företrädare för amerikansk press och andra media diskuterade situationen. Där var journalisterna välgörande självkritiska och någon uttalade med skärpa ”Det centrala i allt detta är att tilliten till våra institutioner har kollapsat” och ”det är inte medias uppgift att skydda makthavare från penibla situationer” samt ”lyckas de sätta dit Wikileaks för något brott, då står vi andra snart i tur”. Inställning var att media hukat under National Security i snart ett decennium. Det var helt suveränt att höra sedan jag läst Datainspektionens rapport och att Camilla Lindberg, dagen innan hade bekräftat i Aftonbladet att ledande politiker i Alliansen ljugit för henne och andra riksdagsledamöter före beslutet om lagklustret runt FRA:s verksamhet.
När vi idag i våra public service-media får höra allt mer av invändningar mot denna övervakning och kontroll, ser jag det som ett tecken på att våra egna media insett att det inte är deras uppgift att skydda politikernas hemlighetsmakeri. Tvärtom ska public service-media medverka till att medborgarna ska vara så väl informerade som möjligt. Vänstern, vars medlemmar har mångårig erfarenhet av att vara övervakade, gör vad de kan för att sätta sig i motvärn mot datalagringen och hoppas få med sig Miljöpartiet på en bordläggning. Men, de har väl alltför många egna lik i lasten för att lyckas vinna andras förtroende. Ser att Markus Lake Berglund undrar vad hans partis företrädare håller på med.
Dessutom vet vi, sedan McArthy-eran, att människor i Säpos ögon ses som ”farliga” ifall de har samröre med personer klassade som tänkbara ”fiender till staten” och dess institutioner. Minns själv från 1950-talet när en polis tog kontakt med oss SSU-are och ville att vi skulle ange vilka som var aktiva och medlemmar i Kommunistisk Ungdom. Den klubb, där jag då var verksam sa nej till detta, men jag vet att styrelsemedlemmar gav sig in i angivarverksamheten, helt övertygade om att kommunister var en allvarligt hot mot Sverige.
Eftersom alla verksamheter med makt kan glömma sitt uppdrag och mera se om sitt eget hus, är det viktigt att folket håller ögonen öppna. För mig stod det klart att något måste göras för att skaka liv i demokratin och att det enda verkningsfulla är att vara aktiv i Piratpartiet. Konkurrens är enda möjligheten att hålla alla, som säljer något – idéer, varor och tjänster – på alerten. Det har jag lärt mig under åren när jag studerade den politik som Alliansens olika partier arbetar för. Men för politiken finns därutöver Offentlighetsprincipen samt idén om att media ska granska makten för medborgarnas räkning. För att det ska fungera måste medborgarna ha tillit till att media klarar av att sköta uppdraget och därför är det intressant när nu DN skriver om just förtroende.
Låt vara att det handlar om fastighetsmäklare, men som jämförelse sägs att folket har ännu lägre förtroende för journalister, som ligger snäppet under – 4 procent. Bara bilförsäljare ligger lägre. Därför glädjande se tendenser till att ett reparationsarbete har påbörjats. Men frågan är om Reidar Carlsson kommer att lyckas så länge som hans parti – Centern – ligger närmare hans hjärta än uppdraget att granska makten. Annars borde han inse vad som vore bäst för Centerns friska växt. Om jag förstått läran om det kapitalistiska systemets självreglerande system rätt, bygger en lyckad försäljning på Konsten att bygga förtroende, inte att lura köparna. Det senare straffar sig förr eller senare. Det betyder att de politiker som anammat möjligheten att med hjälp av reklam sälja ”konserverad gröt” till en i deras ögon rätt korkad befolkning, kommer att vakna i en annan verklighet.
Uppenbarligen förlitar sig regeringen på det senare, när man idag presenterat De brottsbekämpade myndigheternas tillgång till elektronisk kommunikation. Något som DN, Aftonbladet, SVT/rapport, Presskontakt.se uppmärksammat. I det ljuset kan man förstå den norrman som protesterat mot att lämna DNA-prov sedan den norska polisen scannat mobilmaster i närheten av en brottsplats. Medan en brottsling raskt inser att han bör lämna sin mobil hemmavid, drabbas rättskaffens män, som inte kan drömma om att bli utsatt för detta av en övernitisk lagstiftning. Helt sanslöst. Emil Isberg skriv tidigare om förslaget.och visar på var svagheterna ligger. Jag för min del tror fortfarande på den kloka massans kunskap, om public service media inser att information måste delges den del av folket, som fungerar som väckarklockor, d v s alla dem som läser och lyssnar på nyheter med samhällspolitiskt viktigt innehåll.
Avslutar med en varm gratulation till Mikael Nilsson, som igår doktorerade och blev godkänd för sin avhandling ”From Interoperability to Harmonization in Metadata Standardization”. Jag var där och lyssnade och blev djupt imponerad när jag insåg samhällsnyttan med att hittills slutna datasystem tack vare hans forskning kan öppnas för kommunikation mellan varandra. Självklart kräver detta inte bara praktiska utan mycket kvalificerade teoretiska kunskaper. I den senare delen hängde jag inte med, men för mig är hans fokus på kunskap till gagn för både samhällsnytta och egennytta det viktigaste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar