Rätt intressant att en sökning på nätet efter begriplig information om datalagringsdirektivet, visar att mest information kan man finna i Norge. En sökning på Övervakning visar att människor i Tyskland också gjort sitt bästa för att förklara vad det är frågan om. Med erfarenheter av att folket i ett demokratiskt val röstade fram Hitler och att de allra flesta medborgare sedan inte brydde sig om vad som hände med judar, zigenare, handikappade och tyskar med andra politiska åsikter, vet man där att en demokrati kan avskaffas av demokratiskt valda politiker. Många tyska medborgare har dessutom erfarenhet av Stasis övervakning och kan därför lätt göra sig föreställningar om hur denna övervakning påverkar oss människor.
Därför bidrar de (som behärskar tekniken) att med hjälp av begripliga bilder förklara hur det kan komma sig att Tyskland på nytt är på väg mot en övervakning, som inte hör hemma i en demokrati. Men här i Sverige, där vi saknar dessa erfarenheter, hjälper det inte att vi, som befinner oss på nätet, tror oss om att kunna skaka liv i ointresserade medborgare. Står detta, som vi talar om, inte i tidningen och hör eller ser man det inte på nyheterna i radio och TV, då finns det inte. Därför är det en mycket ojämn kamp, som vi för.
Självklart har jag börjat undra över min egen fattningsförmåga, när väldigt få tycks bry sig om att regering och riksdag beslutar om den ena tvivelaktiga lagen efter den andra. Men, tack vare internet kan jag se att jag är i gott sällskap. Runt om i Europa och världen i övrigt pågår en liknande kamp för rätten att få vara medborgare med samma demokratiska fri- och rättigheter när vi befinner oss ute på nätet, som vi har i den del av verkligheten, där papperstidningarna gör anspråk på att vara exklusiva bärare av Sanningen.
Opassande fångar på ett bra sätt den stämning som råder bland människor som bryr sig. Där får vi bland annat veta att det talas om en översyn inom EU, eftersom nuvarande direktiv är dåligt underbyggt. Något som kan tala för att Sverige borde fortsätta förhala ett lagförslag. Fredrik Kjellberg är en oberoende liberal som visar hur frihet och personligt ansvar hänger ihop och hur fel det blir med en generell och allmän övervakning. Karl Sigfrid (M) och Maria Abrahamsson (M) (se länk i kommentar här nedan) visar att det även bland moderater finns ett motstånd när det gäller förslaget i polismetodutredningen, där man diskuterar att låta polisen få vidgade möjligheter att kunna ta del av lagrade data även i de fall när man misstänker annan brottslighet än den grova kriminalitet, som man hittills talat om. Ett bra exempel på den ändamålsglidning, som inträffar så snart man slagit hål på en viktig princip. Det som händer här är också av intresse i andra länder. Av info på Advokatsamfundets hemsida här och här kan man se att rättssäkerheten är i fara. Anna Troberg (PP) skriver om vikten att fokusera på rätt saker. Mot bakgrund av de bilder, som jag här har förmedlat ställer jag sedan de frågor som Anna menar att vi bör prata med andra om:
Vad är personlig integritet och är det något varje människa har rätt till?
Har den personliga integriteten ett egenvärde?
Bör man skydda den personliga integriteten och i så fall varför?
Var går gränsen för när det är rimligt att kränka en medborgares integritet?
Vilket ansvar har staten för att skydda medborgarnas integritet?
Sedan kan man få kraft genom att lyssna på de politiker, som idag har ett ansvar för att vi drabbas av detta. Ett stort tack till Joakim Jardenberg som lagt ut den inspelning, som han gjorde under Internetdagarna på sin blogg. Dessutom finns som vanligt intressant info på nätet om hur framgångsrikt det kan vara att satsa på övervakning, här Full Mental Straight Jacket.
9 kommentarer:
Citat: Men här i Sverige, där vi saknar dessa erfarenheter, hjälper det inte att vi, som befinner oss på nätet, tror oss om att kunna skaka liv i ointresserade medborgare. Står detta, som vi talar om, inte i tidningen och hör eller ser man det inte på nyheterna i radio och TV, då finns det inte. Därför är det en mycket ojämn kamp, som vi för.
För tillfället röstar människor på nazisterna oftare än de röstar för att begränsa övervakningssamhällets framväxt. Sverigedemokraterna har nazistiska rötter, när Jimmy Åkesson gick med i partiet på 90-talet marcherade de fortfarande i led och hade armbindlar.
Att det skulle förhålla sig på det här sättet är naturligtvis helt sagolikt och totalt omöjligt. I de flesta svennars sinnesvärld kan det bara inte hända. Det är bara foliehattar och idioter som skulle påstå att vi faktiskt är på väg mot ett riktigt hemskt övervakningssamhälle där det sitter nazister i riksdagen.
Ingen tror på det. Det är därför de röstar med plånboken och tycker att jobbpolitik är viktigast. Arbete och pengar är viktigare än idioternas frihet.
Jag tackar för att du uppmärksammar mitt inlägg och länkar dit, men att jag skulle vara partikamrat till Karl Sigrid och hans moderater stämmer inte. Jag är inte bunden till något parti utan ser mig som oberoende liberal
Men en som definitivt är partikamrat till Karl Sigfrid och som kort och kärnfullt meddelar sin åsikt om det nu debatterade förslaget är Maria Abrahamsson. Inlägget har för närvarande bara en kommentar, av Maria själv, men det räcker så...
Vi vet att alla som 'r för Datalagring antingen är nazister, kommunister eller fascister.
3 olika benämningar för samma typ av lägre stående varelser; Yrkespolitiker!
@Anonym 1 Utan att använda ett så starkt ord som "idioter" håller jag med dig om att vi lever i en tid då pengar blivit alltings mått. Men även ett kapitalistiskt samhälle måste bäras upp av människor som tror sina medmänniskor om gott och därför förespråkar frihet under ansvar. Därför är det intressant att se vad som händer när rädsla griper tag i människor. Sedan blir det inte bättre när detta kryddas med en rejäl portion cynism, där rädslan är en metod för att få makt eller kan användas för att sälja bevaknings- och övervaknings utrustning eller för den delen "nyheter". Att vi människor är rädda inför det som vi inte vet något om, handlar i grunden om att vara på sin vakt tills vi vet om det nya okända är farligt eller inte - det är nedärvt. Man brukar tala om att "reptilhjärnan" d v s amygdalan slår till. Sedan är det lusten att skaffa sig kunskap som avgör om man stannar i detta stadium eller inser att rädslan är obefogad.
@Fredrik Kjellberg: Mittåt - förlåt. Ska rätta till det. Oberoende liberal låter som musik i mina öron, även om jag valt att engagera mig i Piratpartiet, som samlar internet-vänner från höger till vänster. Jag tror att världen skulle bli bättre om vi kunde komma bort från den värdeskalan som ofta gör människor väldigt enögda - allt gott hos mig och allt ont hos dig.
@ Jerker Wågberg: Tack Jerker. Jag läste M A:s inlägg och ska se hur jag kan lägga in en länk till hennes blogg.
@Anonym 2: Att dra alla yrkespolitiker över en kam, är inte OK om man vill bli tagen på allvar. Men, jag såg din blinkning och tolkar det så som jag själv kan känna ibland. Skitstövlar!!! Då gäller det att inse att den typen av tillmälen bara visar min maktlöshet. Ord är den enda makt, som jag besitter, och då är det viktigt att nyansera och därmed vässa mitt vapen :) Politiker måste lära sig att folkets respekt det är något som de måste förtjäna och det gör de inte genom sitt krumbuktande.
Det var mig själv jag titulerade "idiot".
Ursäkta, jag har verkligen tappat förtroendet för människor sedan valet och numera låter det gå ut över andra i form av smutsiga kommentarer på bloggar och så. Det är för mig i princip omöjligt att hålla tillbaka föraktet, eller rent av hatet, mot konsumenterna/väljarna/medborgarna.
Jag har försökt att dölja hatet. Det fungerar inte just nu.
Jag inser att det är ett uruselt sätt att föra en debatt, och att min närvaro som offentlig person för piratpartiet inte längre är produktiv. Det fungerar helt enkelt inte att förolämpa folk om man vill att de ska rösta på ett parti.
Därför har jag tagit ett stort steg tillbaka och låter mer behärskade människor som dig föra min talan.
/ Anonym 1
@Anonym 1: Jag har den djupaste förståelse för vad du känner. Om min pappa hade levat hade han riskerat att bli inburad med sitt "det skjuts för litet i det här landet" när han blev förbannad. Någonstans där lärde jag mig att om ord är den enda makt vi har, då måste vi använda dem väl - mera genomtänkt. Även om jag kan bli både ledsen och rejält förbannad försöker jag samla ihop den energin, söka efter orden som ska leda till konstruktiva utvägar - annars spelar jag motståndaren i händerna.
Är det riktigt illa hjälper det att tänka "den där dj-n har en högre makt sänt i min väg för att jag ska få testa om jag är så smart som jag ibland inbillar mig att jag är. Då går det förvånansvärt lätt att göra något annat än att förbanna. Ja, ibland har jag nästan varit på väg att tacka utmanaren, eftersom jag därigenom kunnat se nya utvägar.
Eller som poeten Khalil Gibran uttryckt det - "om ni vill avsätta en despot, se då till att hans tron som är rest inom er själva förstörs". Kloka ord ur Profeten.
Du har kommit en bit på väg, när du kommit in i besinningsfasen. Då är det bara resten kvar och till dess drar jag gärna en lans även å dina vägnar :)
Skicka en kommentar