Efter att ha läst Christian Engströms blogginlägg gick jag vidare till ”Plenary session” i Strasbourg för att ta del av ledamöternas inlägg med anledning av ACTA-avtalet, som nu har blivit offentligt. Det var en rätt bisarr situation då jag inte förstod ett ord franska, italienska, holländska och bara ett och annat av österrikiskan. Kommissionären Karel DE GUCHT var mer än nöjd med avtalet även om det fortfarande fanns några saker kvar som man ännu inte blivit överens med USA om – om jag förstod honom rätt. Avslutningsvis tog han de parlamentariker i örat som talat sig varma för de fundamentala medborgerliga rättigheterna för att de fösummat att prata om hur viktigt skyddet av upphovsrätten är för sysselsättningen. En uppfattning som det råder minst sagt delade meningar om.
Christofer Fjellner (M) gav ett både inställsamt och lismande intryck, när han uttalade sin tillfredsställelse med det som han fått se och höra. Varför blev jag varken förvånad eller besviken? Tänkte mera på att han nog höll på att bädda för sin fortsatta karriär i de kretsar där besluten egentligen blir till. Christian Engström (PP) lät sig dock inte imponeras, utan pekade på oklarheter med luddiga formuleringar vars innebörd ingen kan eller vill förklara. Det är väl sådant som ligger till grund för talet om politik som det möjligas konst. Men särskilt rättssäkert för den enskilda medborgaren är det inte.
Nu ska de sista sakerna klaras ut och sedan ska avtalet översättas och sedan återkomma till EU-parlamentet. Ingen ska inbilla mig att den kamp, som bedrivits runt om i världen, varit obefogad. Ingen av oss kommer att få veta hur avtalet hade sett ut, utan våra och andras protester. Ser på twitter att jag inte varit ensam om att kolla på sändningen – här en rapport från På djupa vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar