Mänskliga behov på de anklagades bänk.

Har följt den fortsatta rättegången i Svea Hovrätt mot skaparna av fildelningstrackern The Pirate Bay, som direktsänts i SR P3 Nyheter. Rick Falkvinge bloggade och twittrade om sina inlägg. Det var Carl Lundströms advokat, som redogjorde för sin klients koppling till grabbarna Fredrik Neij, Gottfrid Svartholm Warg och Peter Sunde, där han gjorde sitt bästa för att visa att Lundström inte hade annat än en laglig d v s affärsmässig relation till de tre. Rick såg också en anslagstavla som också säger något om tidsandan. Magnihasa twittrade om att hen redan den 7 september skrev att tillslaget mot fildelare och fildelartekniken handlar om att samhället ägnar sig åt en signalpolitik som gör livet osäkert för de allra flesta av oss som gillar att vara uppkopplade på internet. SvD rapporterade direkt – här förmiddagen. Och Anders Mildner funderade kring användningen av hashtaggen #spectrial i de tweets som lades ut. Martin Aagard skriver i Aftonbladet med anledning av såväl rättegången som boken Efter Pirate Bay och avslutar med orden att det inte är helt över.

Parallellt pågår något av ett folkbildningsarbete – i radion med serien Från Platon till Pirate Bay där upphovsrätten synas ur olika perspektiv. Även här kan man se att de närstående rättigheterna för producenter, som på grund av den tekniska utvecklingen tillkommit mycket sent i upphovsrättens 300-åriga histora har fått tolkningsföreträde både i EU-direktiv och Sveriges lagstiftning. Tidigare skrev jag om ett SAMspråksseminarium i Almedalen 2009, där det framkom att politiker inte tog del av den forskning som finns. Men, upphovsrättslobbyns övertag har också ostört kunnat breda ut sig i den allmänna opinionen. Jag har dristat mig till att påstå att detta förhållande med all säkerhet har sin förklaring i att de granskande medierna utgörs av en yrkesgrupp som har ett egenintresse i saken. Det kan jag naturligtvis inte göra utan att det skaver någonstans och den här veckan har jag blivit uppmärksammad i två reportage i Norrtelje Tidning, som jag trots mina tillkortakommanden mest ser som något positivt. Om inte annat ger det anledning till fortsatt debatt. Fick bekräftat av Hans Stergel (C ) i kassakön vid ICA att min hatt blivit världsberömd i Norrtälje den här veckan :)

Jag rekapitulerar: I tisdags tog en reporter kontakt med mig och då gällde saken en lokal vinkel på den rättegång mot The Pirate Bay, som skulle inledas under onsdagen i Svea Hovrätt samt något om valutgången. Om mina intryck bloggade jag senare i tisdagskväll, då jag kände att jag inte lyckats förmedla min syn på detta med kopiering, som ett mänskligt socialt och kulturellt behov. Och av det följer menade jag att The Pirate Bay endast kan ses som en teknik för människor runt om i världen att enkelt få tillgång till material för att på en personlig nivå kunna resonera om sina intryck av olika sociala och kulturella uttryck. Ett meningutbyte som berikar livet socialt och kulturellt både för den enskilde individen och samhället i stort. När jag sedan läste artikeln i pappersupplagan dagen därpå, insåg jag att min tidigare känsla – att jag inte klarat av att göra mig förstådd – varit befogad. Samtidigt fann jag en tröst i vetskapen att samtal inte kan fungera om sändare och mottagare befinner sig på olika våglängder.

Däremot reagerade jag starkt på ledaren i samma tidning där den politiske chefredaktören Reidar Carlsson skrev om Piratpartiets frågor som alltför smala att gå till val på. Vad jag då kände visade jag tydligt i onsdagens blogginlägg, där var jag så ofin att jag påminde den gode Reidar om Centerpartiets svek mot löftet till sina väljare inför 2006 års val. Han lämnade då följande kommentar i tråden till inlägget: Jag skriver inte i min ledare att jag tycker att de frågor som Partipartiet driver är för smala för riksdagen. Däremot tycker jag, vilket ju också valresultatet visar, att ett parti som bara driver dessa frågor är för smalt för att komma in i riksdagen. Självklart skall riksdagen diskutera integritet och fri information på internet. Detta gör också riksdagen redan i dag, och det kommer man att fortsätta med, oavsett om Piratpartiet finns eller inte.

Jag replikerade: ”Jag önskar att jag kunde vara lika tillitsfull som du. Tvärtom ser jag alltför många exempel när politiker tar till lösningar på olika problem, som anses ha sitt upphov i att internet finns, utan att de vet om de fungerar. Ett mycket bra exempel är den filtrering av barnporr, som anses vara verksam i kampen mot pedofilers övergrepp på barn. Denna svenska modell avser nu EU-kommissionären Cecilia Malmström överföra i ett direktiv för hela EU. Symtomatiskt är att det är medborgarrättsorganisationer som tvingats ta på sig uppgiften att granska om Sveriges barnporrcensur varit särskilt effektiv. Detta skriver Nyheter24 om, som även länkar till rapporten ifråga. Och nog är det anmärkningsvärt att DN och andra mera etablerade medier är intresserade först efter det att saken varit uppe i ett samråd inom EU-nämnden. Efter att ha läst dessa artiklar kan man undra om polisen använder sina resurser på ett optimalt sätt, vilket jag tycker att media borde sätta under lupp.” Den tråden spann jag vidare på i ett senare blogginlägg. Här dessutom en länk till dagens pressmeddelande om de frågor som idag avhandlats i EU-nämnden.

Men jag måste erkänna att jag blev jätteförvånad när jag i morse öppnade tidningen och möttes av ytterligare en artikel under rubriken ”Jag ställer inte upp en gång till”, vilket gav intrycket att jag skulle ha tagit avstånd från Piratpartiet, medan jag, när frågan ställdes, hänvisade till min ålder på 73 år och skrattande förklarade att det för min del inte var aktuellt med ytterligare en kandidatur om fyra år. Vad jag lärt mig av kontakten med Norrtelje Tidning är att jag har lättare att uttrycka vad jag menar, när jag skriver, än när jag pratar. Sedan tillkommer de svårigheter som Marcus Fridholm beskrev så bra i ett inlägg den 6 september.

Med mina år på nacken förstår jag rätt väl den filosofi, som gav upphov till Piratbyrån, i ett skede då Antipiratbyrån (APB) hade bildats av alla producenter med ”närstående intressen” för den gemensamma uppgiften att jaga fildelare med hjälp av lagar och paragrafer. Även om jag läste om detta rätt sent förstod jag att Piratbyråns aktörer vid den aktuella tiden tagit fasta på det sociala och kulturella beteende, som utvecklats genom hela mänsklighetens historia. För att visa att den utvecklingen går vidare dem förutan, har de nu stängt verksamheten för eftertanke. Det borde APB och Netopia också göra. Staten må döma skaparna av The Pirate Bay, men man lär inte kunna ta död på det djupt nedärvda mänskliga behovet av kopiering. Läser också en ledare i Norrbottens-Kuriren och ser att det finns politiska chefredaktörer som inser att regeringen har en läxa att göra.

Sedan tycker jag att det har sina poänger att Rasmus Fleischer, trogen sin intellektuella hållning, nu deklarerat att piratrörelsen aldrig funnits. Oscar Swartz protesterar och menar att Piratbyrån, vare sig Fleischer vill det eller inte, inspirerat andra som idag upplever sig tillhöra en piratrörelse. Fleischer går vidare i livet och verkar förlita sig på att tiden arbetar för att insikten om detta börjar sippra in i medvetandet hos samhällets intelligentia, även om den s k kultureliten ännu så länge har svårt att se bortom sitt egenintresse. Det är möjligt att mitt antagande är ett önsketänkande, men jag har väldigt svårt att tro att Rasmus är en person som överger en god tanke bara för att Piratpartiet anammat den :) Skillnaden mellan honom och oss är att vi tror att det dessutom behövs ett politiskt tryck för att politiker och jurister under vägs ska besinna sig och inte fördärva internet. De insiktsfulla bland upphovsrättsinnehavarna har också slagit in på en mera konstruktiv väg och skapat ett alternativt licenssystem Creative Commons för alla dem som vill bana väg för ett mera lyhört sätt att handskas med sina rättigheter och därmed kunna delta på ett positivt sätt i den digitala utvecklingen. Eja, att en majoritet av den svenska riksdagens ledamöter vore så långt komna.

Intressant.