tisdag 28 september 2010

Är allas vårt sociala och kulturella behov kriminellt?

Tänk tanken att du, jag och andra bara kan ha synpunkter på material, som vi har betalat för. Skulle det leda till att vi (för att kunna delta i ett samtal om innehållet) genast rusade iväg för att köpa in materialet ifråga? Jag tvivlar och undrar vad det skulle det betyda för vårt sociala och kulturella liv? Dessa båda frågor rann upp i mitt huvud under en intervju med en reporter från Norrtelje Tidning, som naturligtvis var intresserad av att få svar på sina frågor både om Hovrättens prövning av domen mot The Pirate Bay och valutgången. När det gäller det senare berättade jag att en utvärdering pågår och att jag själv inte haft den ork som krävdes för att få ut material i brevlådorna. När det sedan gäller rättegången som inleddes idag, utgick jag från artikeln under Brännpunkt i SvD av Pelle Snickars, som lyfter fram behovet av en offensiv nätpolitik. Snickars ser det som medieindustrin vägrar inse. - Det handlar om en rättsprocess mot ett socialt beteende.


Efter några foton framför en av Stadsbibliotekets datorer blev det ett samtal om hur skyddstiden för upphovsrätten förlängts när tekniken för produktion, marknadsföring och försäljning tvärtom talat för en förkortning och att detta främst inträffat sedan uppköparnas ekonomiska rättigheter skrevs in i Bern-konventionen så sent som 1967 efter det att kassettbandspelaren gjort entré. Sedan var det en smal sak för lobbyn att förmå EU:s ministerråd, kommission och parlament att 1993 ställa sig bakom ett direktiv om en skyddstid på livstid +70 år. Under samtalet gjorde jag en tillbakablick när det gäller kopiering med exempel ur mitt eget liv, där kopiering för eget bruk, som underlag för ett socialt och kulturellt utbyte med andra, varit något fullkomligt självklart. Att fråga alla berörda om lov att få använda deras verk som underlag vid olika samtal och diskussioner har inte föresvävat mig. Förutom problem med att kunna leva ett normalt liv på nätet tillkommer att dessa uppköpare också ställer krav på politikerna att de ska göra telekomföretagen ansvariga för innehållet i trafiken på nätet. Det mesta pekar mot en utveckling mot allt mer övervakning och kontroll av oss alla. Vad detta får för effekter på utvecklingen av vårt samhälle talas det inte om. Själv tycker jag att det är trist att se att statens agerande leder till att kreativa människors tid och förmåga går åt till att finna lösningar för att kringgå eller undgå all denna övervakning och kontroll.


Ser att Rick Falkvinge i Aftonbladet gör en tillbakablick till tiden innan tryckpressen kom i bruk fram till våra dagar. I flera hundra år var det den som ägde tryckpressen, som drog ekonomisk nytta av möjligheten att kopiera och därmed framställa flera exemplar. Senare ändrades detta men producenternas makt har succesivt stärkts och idag måste vi ställa oss frågan om lagen bara ska vara till för att ta tillvara producenternas intressen. Det fann jag anledning att fråga mig i juni i år när jag hade tagit del av UR Samtidens program i Kunskapskanalen. Några dagar senare kunde jag konstatera att politikerna försummat ”den möjlighet, som Bernkonventionen gav lagstiftarna, nämligen att begränsa upphovsrätten med hänsyn till samhällets behov och andra demokratiska rättigheter”. Att detta förhållande inte granskats på ett sätt som utvecklingen krävt, kan man ha olika teorier om. Själv har jag landat i att det beror på att journalister har ett eget intresse av att saken inte granskas även ur ett medborgarperspektiv.


Just nu avfyras lobbymissiler, som Anna Troberg bestämt sig för att ta itu med. Det ska bli intressant att läsa hennes genmäle. Magnihasa har också läst och gjort en analys av argumentationstekniken i lobbyistens utspel. Vidde funderar i dagens anledning kring lagligt och olagligt på nätet. Annarkia skriver att det är mer än fildelning som står på spel. MinaModerataKarameller fixar en härlig ”pyspunka” på lobbyns uppblåsta argumentation. I det sammanhanget kan det vara intressant att läsa samma lobbyists intervju med Cecilia Wikström (FP), som – enligt egen utsago – är den mest kunnig i fråga om upphovsrätten bland svenska EU-parlamentariker. Dra mig på en tallpinnevagn!!! Ska vi se den här egenproducerade nyheten som att media inte alltid går hans ärenden och då får han gå ärendet själv. I så fall kan vi skönja att ett uppvaknande är på gång. Hax rapport från omröstningen i EU-parlamentet kan stå som motbild.


Avslutar med Copyriot som skriver mycket intressant under rubriken Piratrörelsen har aldrig funnits. För mig som varit engagerad i Piratpartiet knappt ett år är detta av intresse. Alla dessa olika bilder skapar tillsammans en helhetsbild av nätmedborgarnas brokiga skara. Det som syns speglar hur komplex tillvaron är och att uppköparnas jurister och lobbyister för närvarande har ett mycket stort övertag, eftersom politikerna idag tillmäter egennyttan långt större betydelse för samhällets utveckling än värnet av en allemansrätt på det digitala området. För att vidga perspektivet länkar jag sedan till Cybernormer, där Piratpartiets Amelia Andersdotter gästbloggar under rubriken När näträttigheter blir globala.

Intressant.


1 kommentar:

Kraxpelax sa...

Den politiskt-medialaöverklassen och den organiserade brottsligheten görnu gemensam sak mot Sverigedemokraterna. Demokratin är hotad. Då kan jag omöjligt tiga. Det är en medborgerlig PLIKT nu för alla oss som GILLAR OLIKA att slå till mot den falska vänsterns strävan till Gleichschaltung och real diktatur.

Denna sida upp!

- Peter Ingestad, Solna