Striden i rätten angår oss.

Inleder med Aftonbladets artikel Åklagaren backar, där vi får någon slags förklaring till att Håkan Roswall ändrade gärningsbeskrivningen för de åtalade. Går vidare till Andra dagen i rätten, där vi får veta att rättegången beräknas pågå under 13 dagar – idag gjordes dock ett väl tidigt uppehåll redan på eftermiddagen. Lotta Gröning skriver på sin blogg ”Problemet för rättsstaten är att den har mycket svårt att få tag i de skyldiga och därför angrips de som tillhandahåller verktygen för nedladdning. Men det hela blir ju lite löjligt.”. Hon verkar förstå det som t ex Peter Kadhammar och för den delen Björn Ulvaeus på Newsmill har svårt att ta in – vi lever i en ny tid, som kräver nya lösningar på distribution av musik till en stor del av kunderna. Om jag minns rätt startade Piratbyrån som ett svar på Antipiratbyråns d v s upphovsrättslobbyns verksamhet.

När denna industri ställde till så att Spotify blev tvungna att reducera en del av sitt utbud, då blev jag, ”gamla mänskan”, en aktivist, som gick med i Facebook-gruppem ”3 week global medie-boycot” för att visa dessa producenter vad jag tycker om det, som de håller på med. Sent skall syndaren vakna, tänker jag när jag ser att VD Kenth Muldin, Stim, nu försöker slå in en kil mellan mig och andra, som börjat fatta vad grabbarna bakom The Pirate Bay och Piratpartiet jobbar för. Läs och begrunda hans inlägg i Sydsvenskan ”Piraterna är inte representativa”. Intressant.

Expressen skriver också om att åklagaren ändrade sin talan och att han just nu inte vill motivera varför. Det som de åtalade ser som tekniska missförstånd i hans föredragning, gick han inte närmare in på, utan här hänvisade han till kommande förhör med tekniska experter. Lars Lindström ställer i sin krönika en rad frågor, som känns mycket relevanta i sammanhanget. Men, om inte industrin redogör för vad deras lobbyverksamhet och jakt på pirater kostar dem och deras artister, är det inte särskilt intressant att veta vad The Pirate Bay lagt ner på den utrustning, som krävs för att hålla verksamheten igång. Lake har också hittat en del intressanta saker om The Pirate Bay. Hos SVT Opinion skriver Johanna initierat om bakgrunden till rättegången.

Efter detta en stunds betraktelse kring Näringsutskottets Ja till IPRED-lagen. Om detta skriver nu bl a SvD, Aftonbladet och Expressen. Mårtensson konstaterar att det blir en sorgens dag den 25 februari då riksdagen klubbar igenom denna lag. Tycker i likhet med MinaModerataKarameller Kan man inte vänta med IPRED-lagen!? Instämmer också i Erik Laaksos slutkläm på Newsmill: ”Det finns många saker som oroar i frånvaron av politiker i diskussionen om öppenhet, fildelning, kultur och mediaindustri. Rädslan att öppenheten ska förändra deras egen situation och plattform är förståelig men obefogad eftersom det kallas demokrati. Mer oroväckande är om frånvaron beror på okunskap om ämnet och ett för stort öra för lobbygrupperna som snart ges polisbefogenheter. Då är det riktigt illa”. Hax tycker att alliansens företrädare borde ta sig en rejäl funderare på sitt förhållande till rättssäkerheten och Opassande reflekterar kring hur rättegången och Ipred-lagen kommer att påverka oss.

En ovanlig måndag – jag är med i en bojkott.

Solen lyser. Men, inte bara det. I SVD Kultur recenserar Niclas Lundblad boken Piraterna av Sam Sundberg och Anders Rydell. Lundblad noterar att spänningen mellan teknik och regler kring upphovsrätt är en av de spännande konfliktytorna i boken, vilket leder till nya frågor: - Går det att stoppa den tekniska utvecklingen med rättsliga medel, eller kanske i alla fall styra den så att den jämkar sig med gällande rätt? För att finna svaret på den frågan, måste man förstå vad det är som driver piraterna att lägga ner så mycket tid och arbete på sin övertygelse. Sundberg och Rydell ger ett svar när de konstaterar att det finns en passion för fri spridning av information och kultur. Inte gratis, skriver Lundblad, utan fri – som i öppen eller utan kontroll. Till det kommer att många av de intervjuade användarna upplever att de gör motstånd mot en ansiktslös industri, som stämmer sina kunder och allierar sig med makten. Här finns ytterligare en problematik, som boken rör vid men inte gräver i, konstaterar Lundblad, och lyfter fram att detta inte bara är ett spel mellan pirater och antipirater, utan här finns också upphovsmännen, som skyms av förlag och andra kommersiella aktörer. Att stå upp för upphovsmännen, när den hand som föder dem också örfilar upp de människor, som de vill nå, är inte lätt, menar han. Lundblad ser att den kommande rättegången är en del av ett större historiskt mönster, där varje seger för upphovsrättens vänner vänds i en grotesk förlust och där det kanske börjar bli dags att fundera på vad själva striden kostar samhället – rättsligt, ekonomiskt och ideologiskt. En mycket klok slutsats. När ska våra politiker inse det?

Själv har jag gått från att vara rätt fördomsfull gentemot dessa pirater till att börja förstå ett och annat. Ju mera jag satt mig in i vad musik- och filmindustrin sysslat med, istället för att hänga med i den tekniska utvecklingen, desto större förståelse har jag fått för piraterna, som använder sig av den teknik som finns hos The Pirate Bay. Före förra valet insåg de behovet av ett eget parti – Piratpartiet och det var då som Fredrik Reinfeldt talade om det förkastliga i att jaga en hel ungdomsgeneration för fildelning. Sedan vet vi hur det blev med den saken. När lagstiftarna jagar dem på grund av deras tekniska kunskaper med nya och skarpare lagar, måste de naturligtvis själva ta plats i dessa församlingar för att i kraft av sin ideologi om fri information och samhällets kulturella utveckling kunna dela med sig av sina kunskaper i fråga om teknikens och nätets möjligheter.

När Spotify drabbades av musikindustrins aggressiva förhållningssätt, som ledde till att de tvingades begränsa sitt utbud, blev det för mig lätt, som en plätt, att gå med i Facebook-gruppen ”3 week global media-boycot”, som startar idag den 9 februari. Facebook är annars inte min grej och jag kan inte minnas när jag deltog i en bojkott senast. Nu på torsdag hade jag hoppats kunna åka in och lyssna på debattörerna vid FORES-träffen, men var alldeles för sen i vändningarna. Ämnet: ”Vem tjänar på gratis kultur på nätet?” med deltagarna: Rasmus Fleischer, Nicklas Lundblad, Anders Rydell, Eric Schüldt och Jonas Andersson är rykande aktuellt och naturligtvis är det nu fullbokat. Men är vid gott mod – den sänds på nätet. Intressant.

Andra som skriver om det som pågår är Copyriot; Mårtensson; Anders Widén (med en intressant länk till Charles Leadbeaters föredrag om ”The rise of the amateur professional”); Thomas Hartman; Svensk Myndighetskontroll; Scaber Nestor; Deepedition; Opassande; Traditio et renevatio; Sagor från livbåten; I Hell-mans värld; och sist men inte minst Stjärnkikarna, som tipsar om “Copyright - Copyleft, en guide om upphovsrätt och licenser på nätet”.

Avslutar med Leo, som vill inspirera sina läsare till att skriva berättelser om det, som vi just nu är med om. Det blir en samling dokument om vår tid. Pris i form av böcker utlovas, bl a den bok som Lundblad recenserat.