Annie Lennox , Alexei Sayle, Ken Livingstone, Bianca Jagger, George Galloway, om situationen i Gaza.
Tankar kring mitt inlägg på NT-bloggen igår fortsätter att rota runt i tankarna. För en debattör är det lätt att ta till sig att åsikts- och yttrandefrihet ger denne rätt att argumentera för sin uppfattning. Svårare syns det vara att respektera att alla andra har motsvarande rättighet. Om ett meningsutbyte i fråga om t ex konflikten mellan Israel – Palestina, som fått en särskild relief i Gaza, ska kunna fungera utifrån ett demokratiskt synsätt, måste demokratiskt sinnade personer hålla sig till ett anständigt uppträdande gentemot sina meningsmotståndare. Men, här blir det synligt att det inte är särskilt väl beställt med det demokratiska sinnelaget, när det verkligen gäller. Det vittnar både Mitt i steget och Deepedition om. Vill man föra ett intellektuellt anständigt samtal och väga argumenten för och emot, blir man påhoppad på det grövsta sätt.
Många gör stort nummer av att Hamas valts av Gaza-borna att sköta de samhälleliga funktionerna, vilket dock inte ger de lokala politikerna rätt att driva en annan utrikespolitik än ledningen för landet Palestina, även om det skulle finnas en majoritet av Gazabor som tycker det. Därför är det inte OK att enskilda Hamas-anhängare bedriver ett krypskytte mot Israel. Men att beskylla Hamas för att de, som organisation, ligger bakom detta beteende är lika intellektuellt hederligt som att skylla på Moderaterna och Socialdemokraterna, när olika individer och grupper här hemma anser sig ha rätt att ta lagen i egna händer.
När jag på nytt i Ekot hörde den norske läkaren Mads Gilbert tala om att det senaste dygnets offensiv inneburit ännu svårare skador, känner jag att jag för mitt hjärtas skull borde slå dövörat till, men lika väl, som jag minns hur en 5-årig stympad vietnamesisk pojkes blick träffade mig genom tv-rutan och fick mig att sätta mig in i FNL-rörelsens arbete för att kunna göra en insats, lika svårt har jag att glömma Lama, som Anders Widén skrev så gripande om. Jag känner att jag måste göra mitt för att hon inte ska ha dött förgäves. Lika väl som en människas demokratiska sinnelag förpliktar till en hederlig argumentation, lika väl måste vi kunna ställa krav på Israel och USA att ta sitt ansvar som demokratiska förebilder. Dit hör att kräva att politiker inte ska hemfalla åt cynism och populism utan sätta tilltro till kunskapens makt och förhandlingar istället för att som nu enbart demonstera vapenmakt, vilket leder till döda och lemlästade barn på bägge sidor.
Intressant läsa i Sydsvenskan att Israels premiärminister avvisar krav på vapenvila och att israeliska diplomater bedriver ett intensivt arbete för att hindra att FN:s säkerhetsråd samlas som planerat i dag för att diskutera kriget mot Gazaremsan. Israel vill inte att världssamfundet ska lägga sig i deras förehavanden. När man ser vad förintelsen inneburit för judarnas självbild idag är det berättigat att ställa frågan: - Vilka inre bilder av judar tror sig Israel åstadkomma hos palestinier men också hos fredsivrare världen runt? Intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar