Till minne av vår bror Kjell

Före, under och efter den mycket gripande begravningsakten i fredags i Lyvikskapellet i Ludvika, har jag tänkt mycket på vår barndom och uppväxt och vad min bror betytt för mig och min son genom åren. Även om vi som vuxna inte haft möjlighet att ses så ofta, har han alltid funnits som en fast klippa i mitt liv. Jag är full av beundran för min svägerska Marja-Leena, som inför kretsen av anhöriga och många goda vänner klarade av att genomföra detta, som väl speglade Kjells liv och gärning. Officiant var Komminister Torbjörn Claesson, organist Eva Holma och sångerska Ing-Marie Lerström. Även om det var en sorgens dag, var det många ljusa och glada minnen, som vi pratade om, vid den efterföljande minnesstunden. Vid lunchbordet fick jag och min son sällskap med min äldre syster och hennes man samt Kjells ungdomskamrat Göran. Genom alla år sedan i mitten av 50-talet har de hållit kontakt med varandra. Vid kaffet läste prästen upp alla dem som hedrat Kjells minne med gåvor till Hjärt- och Lungföreningen. Detta förutom alla vackra blommor i kapellet. Det gick inte ta fel – vår bror var omtyckt av många andra människor än de allra närmaste.

Minnesrunan i Nya Ludvika Tidning den 12 januari visar inte bara hans engagemang i olika projekt inom högspänd likström, som ledde till utlandsuppdrag i både Brasilien och USA, utan speglar i lika hög grad hans intresse för sport och friluftsliv samt dans, sång och musik, inte minst som utövare. Som en röd tråd gick hans öppenhet och intresse för att lära nytt, särskilt beskrivs där att han var en av de första i Ludvika som utbildade sig inom den då nya datatekniken och sedan fortsatte att resten av livet lära sig nyheter, som kom slag i slag. Förutom att dra nytta av detta i olika projekt, delade han frikostigt med sig av sina kunskaper till medarbetare och vänner. Själv minns jag vilket enastående stöd jag hade av hans erfarenheter som delprojektledare i ABB:s T 50-projekt, när de anställda vid Norrtälje kommuns Tekniska kontor genomförde det av Kommunal introducerade Komandå-projektet åren innan verksamheten lades ut på entreprenad. Som fackligt förtroendevald gällde det för mig att fungera som ett kompetent stöd i det nya sättet att ta tillvara de anställdas inneboende resurser och att samverka för ett gemensamt gott resultat. De anställda lyckades nå uppsatta mål trots att de hade att göra med en förvaltningschef, som innan projektstarten lobbade stenhårt för att skapa en ny organisation med ett antal nya ”boxar” med uppsägning av 68 anställda. Detta är bara ett av många exempel på situationer i mitt liv då min bror utgjort ett ovärderligt stöd, men de är för personliga att gå in på här. Jag känner mig djupt tacksam för allt han gjort för mig. Som det stod i minnesrunan: ”Kjell var en snäll och omtänksam person som brydde sig om allt och alla.”