Nya mejl till MEP:er och riksdagsledamöter.

Ärende: Hur ser du på Acta-avtalet m m

Bästa MEP:er och riksdagsledamöter i Stockholms län! Idag och imorgon ska EU under Sveriges ledning ta fram en strategi för EU:s it-politik.

För några dagar sedan avslutades förhandlingarna kring ACTA-avtalet i Seoul. Handlingar, som läckt ut, visar att den oro, som vi känt för att en intressegrupps intressen skulle tillgodoses i högre utsträckning än alla andra legitima samhällsintressen tillsammans, i högsta grad är befogad. Till att börja med undrar jag om ni politiker väljer att gå avtalsvägen istället för lagvägen för att slippa medborgarnas insyn? Är ni medvetna om att ingånga avtal kan vara svårare att ändra än en lag? ”Ingånget avtal skall hållas och kan inte ensidigt ändras av endera part”, som grundbulten i alla avtal lyder. Det i sin tur innebär att en nödvändig översyn och anpassning av upphovsrätten – en copyright för den digitala tidsåldern – inte låter sig göras i brådrasket. Om jag förstått Mark Klamberg rätt ska avtalet godkännas i EU-parlamentet.

För att visa att jag inte är ensam om att känna stor olust inför det som pågår bakom ryggen på oss alla, länkar jag till Sagor från livbåten, som sätter ord på det som många av oss tänker. För att ni ska förstå hur världsomspännande diskussionen är när det gäller behovet av en översyn av copyright/upphovsrätten delar jag med mig av rapporter, som jag själv brottas med med hjälp av Google Översätt – Moral Panics and the Copyright Wars; Knight-kommissionens rapport The Information Needs of Communities in a Demokracy; rapporten A Strategy for Copyright in the Digital Age utgiven av den brittiska regeringens Intellectual Property Office (förstår dock inte varför de vill bekämpa tekniken P2P, som kan användas för helt lagliga ändamål) Här i Sverige finns bland andra Juliagruppen och D2D-gruppen. Detta förutom Michael Geist, som Marcus Fridholm refererade till i sitt blogginlägg, som jag länkade till här ovan.

På vilket sätt förkovrar sig MEP:s och riksdagsledamöter i dessa frågor? Vad gör du för att öka öppenheten och transparensen, så att vi medborgare slipper spekulera?

Med vänlig hälsning

- - -

Ett särskilt tack till Marcus Fridholm, som inspirerade mig med sitt inlägg Acta en studie i självförvållad maktlöshet! Och till Mark Klamberg som tolkat var makten att besluta i saken ligger, nu när Lissabonfördraget gäller. Efter alla ansträngningar att försöka förstå vad vi medborgare har försummat, när det gäller dialogen med dem, som vi valt för uppgiften att företräda oss, fylls jag nu av frågor; frågor som bara de kan svara på. Med reportaget i Svenska Dagbladet i färskt minne, är jag intresserad av på vilket sätt den lagstiftande församlingens ledamöter skaffar sig kunskap, när det gäller en konstruktiv lagstiftning för informations- och kunskapssamhällets utveckling. En riksdagsledamot Karl Sigfrid; (M) noterar också läckan om ACTA-avtalet. Jardenberg rapporterar från Visbyagenda där grunden för EU:s it-politik nu läggs. Där finns en länk till Torstenssons anförande. DN Europa 2009 har en informativ artikel.

Uppdatering: Opassande har ett mycket läsvärt inlägg, som jag missat tidigare - Acta, eller hur man stryper innovation och internet i ett svep.

Avslutar med Intensifiers tankar utifrån frågan Vad är internet? Metaforen med havet och sjöfarten gör det lätt att följa med i hans resonemang. ”Precis som med sjöfarten är det idag upp till oss att framhäva de goda sidorna av Internet och minimera de dåliga. Vi kan och bör alltså lära oss av tidigare kommunikationsrevolutioner. Vilka är nätets nya kolonisatörer, och hur påverkar internet våra liv? En av de första webbläsarna hette Netscape Navigator, en annan Internet Explorer och en tredje Safari. Upptäcktsfärden har med andra ord bara börjat. Det är här som nätpolitiken träder fram”.

Intressant.

IT-politik bättre än FRA.

Olyckligtvis klantade jag mig när jag skrev mitt senaste mejl till riksdagsledamöterna i Sthlms län. Den länk till Mark Klambergs redogörelse för FRA:s databaser, som jag hänvisade till fungerade inte som tänkt. Retfullt. Men, snabbt insåg jag att det gav mig anledning att återkomma, vilket inte var helt fel eftersom tidigare mejl inte gett fler svar än tre. Dessutom har jag under mellantiden hunnit läsa igenom både Justitieutskottets och Konstitutionsutskottets yttranden samt en del riksdagsledamöters utläggningar till försvar för sin ”sjuka moster”. Har därför sänt ett nytt mejl – nu enbart till alliansens företrädare i länet – och denna gång med en fungerande länk. Mark har sedan dess läst FöU:s yttrande och kunnat konstatera att regeringen inte lämnar någon förklaring till omfattningen av den trafikdatalagring som klustret av lagar för FRA:s verksamhet ger utrymme för.

Jag förstår att det inte är någon lätt situation, som allianspartiernas interna kritiker har att hantera, sedan de av de mera garvade i partietablissemanget målats in i ett hörn. Säger de Nej, sitter de i en ännu sämre sits, än den, som de satt i den 18 juni 2008. Då hade ett Nej verkligen gjort skillnad! Säger de Ja kan de hålla masken och inte låtsas om att de blivit dragna vid näsan – de kan hoppas att väljarna fortsatt tror dem på deras ord – att de gjort vad som stått i deras makt. Själv tycker jag att alla som inte är 100 säker på att de gör rätt, borde välja försiktighetsprincipen och lägga ner sin röst.

Som Camilla Lindberg skriver på sin blogg – kritikernas motvärn har lett till att begreppet integritet blivit ett ord på var och varannan riksdagsledamots tunga. Hennes exempel på kollegor, som trots det inte förstått att integriteten har ett värde i sig, är helt lysande. Men, utan CenterUppropets, Piratpartiets, NSM:s, Stoppa FRAlagen och alla andras envetna kamp för att hålla grytan kokande, hade de allra flesta medborgare varit totalt ovetande om att det, som hängts på under vägs, knappast kan rättfärdiga sättet på vilken den mest integritetskränkande lagstiftningen i vårt land kommit till!!! Det kluster av lagar, som trixats genom i Sveriges Riksdag för att göra FRA:s signalspaning i kabel laglig är en styggelse för en nation, som vill ha ord om sig att vara en demokrati i både ord och gärning.

Tänk om vi kunde se informationens betydelse för ett friskt samhälle och inse att vi aldrig tidigare haft sådana möjligheter att tillgodogöra oss dess möjligheter som nu med informations- och kommunikationsteknikens hjälp. Gail Watt (M) ledamot i vår kommuns fullmäktige tipsade mig igår om Knight-kommissionens rapport och för första gången på länge känner jag optimism – internet för utveckling istället för reglering och övervakning! Med hjälp av Google Översätt kan den som är intresserad och inte behärskar språket ta del.

Men i avsaknad av en bra it-politik får vi göra vad vi kan för att synliggöra de problem som vi brottas med. Läste artikeln Därför slutar de i Svensk Tidskrift, vilken visar att ett riksdagsuppdrag kan vara rena sötebrödsdagar för den kandidat som förstår att göra det bekvämt för sig och rösta som partiledningen anser vara bäst. Att även väljare mår illa på grund av den situation som uppstått, fick vi läsa om i gårdagens Expressens där Isobel Hadley Kamptz i ledaren gjorde en bra beskrivning av situationen för den grupp av liberala väljare, som fortfarande vill hålla en klar rågång mellan det som angår staten och det som är enskilda individers ensak. Såg dock att Karl Sigfrid protesterar mot Isobels påstående – han kandiderar och hoppas bli återvald i riksdagen i september 2010. Återstår dock att se vad moderaternas medlemmar säger i provvalet som stundar.

För att vi ska förstå omfattningen av det som pågår, bidrar Opassande med en översikt; Sagor från livbåten synar FRA-kramarnas argument och finner dem vara i flugviktsklass; Olof B illusterar vad trafikdata handlar om; Olof B gör en jämförelse med brev; Hax ber alla lägga på ett extra kol för att beröra de folkvalda; Infallsvinkel larmade tidigare; Sidvind sätter sitt hopp till Piratpartiet; Majestatis Pluralis skrev tidigare Master Plan om hur kritikerna kan kollras bort; Erik Hultin efterlyser handling istället för fagra ord; Oscar Fredriksson undrar varför FRA:s argument inte synades; Lake skriver om Centerpartiets förhållande till begreppet integritet; Lars-Erick ser att såväl makt som vanmakt ropar på reglering och censur; Scaber Nestor noterar att motståndet växer i styrka; Frendos valaffisch är bara en del av ett gediget material om övervakningssamhället; Calandrella berättar att vi får en möjlighet att demonstrera mot FRA-lagen den 10 oktober – pricka in den i almanackan! Anohito frågar: - Hur vill de rödgröna hantera FRA?; Thomas Hartman noterar att AB skriver om hans och andras motion till kongressen; Anders Widén ser att Socialdemokraterna strider om frihet och sin själ; Olof B redovisar Socialdemokraternas svar till Riksdagssvar.se; Ankersjö genomskådar STIMs verkliga intresse; Väderkvarnen synar franskt spel på svensk mark; Stenudd kommenterar regeringens dubbelspel om offentlighetsprincipen; Jens O reagerar på de märkliga turerna; MinaModerataKarameller undrar vilka hemligheter som döljs och Mitt i steget ser här anledning till en bloggtsunami.

Avslutar med Byabladet, som ser livet och tillvaron ur en mera lokal synvinkel. Vad vore livet om vi inte förstod värdet av att kunna skratta med den, som vågar utmana vårt allvar?

Intressant.